Fama Fraternitatis - 1614

Wiewohl wir nun wohl wissen, daß es umb ein ziemliches noch nicht an dem, da wieder unserm Verlangen oder auch anderer Hoffnung mit allgemeiner Reformation divini et humani, solle genug geschehen, ist es doch nicht unbillich, daß, ehe die Sonne auffgehet, sie zuvor ein HELL oder dunkel liecht in den Himmel bringt und unter dessen etliche wenige, die sich werden angeben, zusammen tretten, unsere Fraternitet mit der Zahl und Ansehen des gewünschten und von Fr.R.C. fürgeschriebenen Philosophischen Canons, einen glücklichen Anfang machen oder ja in unserer Schätz (die uns nimmermehr aufgehen können) mit uns in Demut und Liebe genießen die Mühsamkeit dieser Welt überzuckern und in den Wunderwerken Gottes nicht also blind umbgehen.

Vi vet dock att det enligt vår åstundan och andras förväntningar efter någon tid kommer en allmän reformation av både gudomliga och mänskliga ting. Ty innan solen går upp, upplyses himlen av
MORGONRODNADENS ljus. I väntan på denna reformation församlas några få som med sitt antal skall utöka vårt brödraskap, höja dess anseende och stärka dess förhoppningar och ge de av Fr.R.C. föreskrivna Filosofiska Canons en lycklig begynnelse. I all ödmjukhet och kärlek skall dessa nytillkomna tillsammans med oss dela våra skatter, som aldrig skall förgås, och så lindra denna världens möda och inte längre vandra ovetande om kunskapen om Guds underbara verk.

Howbeit we know after a time there will now be a general reformation, both of divine and humane things, according to our desire, and the expectation of others: for it is fitting, that before the rising of the Sun, there should appear and break forth AURORA, or some clearness, or divine light in the sky; and so in the mean time some few, which shall give their names, may joyn together, thereby to increase the number and respect of our Fraternity, and make a happy and wished for beginning of our Philosophical Canons, prescribed to us by our brother R.C. and be partakers with us of our treasures (which never can fail or be wasted) in all humility, and love to be eased of this worlds labor, and not walk so blindly in the knowledge of the wonderful works of God.

Definition

Det brittiska ordenssällskapet Hermetic Order of the Golden Dawn och den tyska Frimurarlogen L'Aurore Naissante, vilket grundades i London 1888 respektive Frankfurt-am-Main 1807, delade på samma hebreiska namn Chevrah Zerach Bequr Aur, förevisat i gyllene gult vid bloggens huvud, vilket ordagrannt kan översättas till “Stigande Gryningsljusets Sällskap”. Denna tyska Rosenkorsiska Frimurarloge i Frankfurt, vilket måste anses vara det ursprungliga modertemplet till GOLDEN DAWN, kallade sig på tyska även Loge sur Aufgehenden Morgenröthe, vilket kan översättas till “Gryende Morgonrodnadens Loge”. Detta skiljer sig åt från den engelska seden att översätta orden Bequr Aur till “Golden Dawn” eller “Gyllene Gryningen”. Med anledning av Rosenkorstraditionens tyska ursprung är en mer korrekt översättning av Bequr Aur, genom franskans L'Aurore Naissante och tyskans Aufgehenden Morgenröthe, inget annat än GRYENDE MORGONRODNADEN. Denna hänvisning till ett stigande gryningsljus, morgonrodnad eller aurora är en klar hänvisning till den allmäna reformationen omnämnt i det ovan citerade stycket från Fama Fraternitatis. Denna blogg har dock valt att behålla den försvenskade anglo-saxiska termen GYLLENE GRYNINGEN för att denna, invand som den är, lättare associeras med den Rosenkorsiska tradition som här ämnas att framställas.

Licht, Leben, Liebe

söndag 22 december 2013

Vad är Mottradition?


DETTA BLOGGINLÄGG , vilket följer upp ämnet Tradition som togs upp i ett tidigare inlägg, ämnar att definiera vad som utmärker en Mottradition (i kontrast till Tradition) och presentera typiska karaktäristika för denna inom Golden Dawn-samhället. En stor skillnad mellan en traditionalistiskt världsåskådning och den som vanligtvis hålls i det moderna och post-moderna sinnet är föreställningen om evolution. I vår egen samtid så betingas människan att tro på föreställningen om att allting utvecklas och evolverar från något lägre till det högre, från något sämre till det bättre, längst en linjär tidsskala. Den Traditionella synen på ”utveckling” och ”progression” lägger dock till en ytterligare dimension, nämligen den om devolution och degradering. Traditionen hävdar att allt istället rör sig i cykler, vilket kan analyseras utifrån en sinuskurva eller svängningsrörelse som gradvis ökar i frekvens. Sålunda genomgår all utveckling faser av tillväxt och nedgång, evolution och devolution, förädling och degenerering; det är en naturlig växling som alla andra former av cykliska rörelser i naturen och kulturen, såsom ebb och flod, mörker och ljus, natt och dag, kärlek och hat, krig och fred. Sålunda rör sig all utveckling i cykler av uppgång och fall, tills cirkeln har slutits och påbörjar en ny uppgång vilket övergår till ett nytt fall, osv. Grovt räknat kan man anse att den mänskliga kulturen föddes i och med Den Lunara Traditionens födelse och uppkomsten av grupp- och stamsamhället, vilket så att säga inledde denna kulturella cykliska rörelse. Denna kultur och tradition evolverade tills den nådde sitt klimax i och med Den Solara Traditionens manifestation i människans samhälle och grundandet av de första civilisationerna (vilket historien placerar allt längre tillbaka i tiden). Myten om Atlantis vittnar om den Traditionella synen att där en gång i förantiken grundades en första primordial civilisation, med bistånd av de solara väsendena. Ur denna utvecklades så småningom de klassiska civilisationerna i Mesopotamien, Egypten och Grekland. Denna period har kommit att kallas för ”Guldåldern” i den mänskliga civilisationen, vilket i den vediska traditionen har sin motsvarighet i satya yuga som motsvarar den tid då människan var i umgängelse med de solara väsendena, med gudarna. Därefter har civilisationen gradvis devolverat och degraderats i tre efterföljande epoker, faser eller tidsåldrar: Silveråldern (treta yuga), Kopparåldern (dvapara yuga) och sist till Järnåldern (kali yuga). Vår egen tid motsvaras av Järnåldern, vilket sammanfaller med modernitetens tidevarv som inleddes under 1700-talets upplysningstid och som nu har övergått i post-moderniteten.

Kulturens gradvisa fall leder också till uppkomsten av en mottradition, vilket i synnerhet har blivit förhärskande i kölvattnet på moderniteten. Även om det har funnits kulturella motreaktioner mot upplysningsrörelsen, i och med den tyska romantiska rörelsen, så har även denna varit ett barn av moderniteten, då man i en desperat kamp för att rädda myternas giltighet har internaliserat gudarna till att vara blott själsliga uttryck inuti människan, vilket har fört bort den esoteriska och ockulta traditionen från sina primordiala rötter. Denna trend har fortfarit under den ockulta renässansen mot slutet av 1800-talet, vilket i synnerhet var förhärskande i Frankrike och Storbrittanien; Hermetic Order of the Golden Dawn var en viktig faktor i denna anglosaxiska renässans och romantiska tolkning av de ockulta konsterna, även om sällskapet förvisso var grundat i Den Primordiala Traditionen såsom varande sanktionerat av Den Tredje Orden. Samtidigt så har detta ökade fokus på människans psyke och subjektiva erfarenhet fört något gott med sig som är värt att bevara. Romantikens perspektiv på mysterierna har sin definitiva plats i Den Yttre Orden, i kontrast till Den Inre Orden, för att gradvis avvänja det moderna och post-moderna sinnet från materialistisk betingning, att successivt leda bort det från den positivistiska objektivismen till en idealistisk subjektivism. Men en ensidig betoning på intrapsykiska processer leder samtidigt till ett utarmande av Traditionen, något vi allt mer har sett tendenser till under sen-moderniteten och i synnerhet under post-moderniteten och vågen av ”nyandlighet” och ”nyhedendom”. Den ensamt viktigaste inspirationskällan för denna moderna västerländska nyockultistiska rörelse var Teosofiska Samfundet, grundat av Helena Petrovna Blavatsky. Denna rörelse tog sig an den österländska esoteriska traditionen utifrån ett modernt västerländskt perspektiv och i processen så misstolkade den många österländska begrepp som är självklara idag, såsom läran om reinkarnation och karma vilket har fått utstå en simplistisk uttolkning och utarmning. Teosofin har varit den drivande kraften att införa ett modernt västerländskt ”positivistiskt” vetenskapligt perspektiv på mysterierna, vilket har lett till många omtolkningar av traditionella föreställningar och som har fört den temporala traditionen allt mer ifrån Den Primordiala Traditionen. Den postmoderna världen har sett födelsen av en i huvudsak amerikaniserad nyandlighet (New Age) och i kölvattnet på denna har nyhedendomen (Neopaganism) uppkommit. Detta har lett till en allvarlig utarmning av Den Västerländska Esoteriska Traditionen, såväl som Den Österländska, vilket har utvecklad en sorts kommersialiserad ”snabbmats”-variant på andlighet; man har tagit gamla antika och medeltida föreställningar och traditioner och packeterat om dem till en lättsmält version, som om det vore vilket kommersiell produkt som helst. Tyvärr har vi sett liknande tendenser också inom Golden Dawn-samhället.

De mottraditionella tendenserna i det post-moderna Golden Dawn-samhället är flerfaldiga. Traditionen har kommersialiserats ganska så hårt, delvis genom publikationen av allehanda ”Golden Dawn-litteratur”; i snitt släpps en handfull engelska titlar varje år som mer eller mindre relaterar till Golden Dawn-traditionen. Detta har skett i samma omfattning sedan 1990-talet, men den regelbundna utgivningen av Golden Dawn-litteratur inleddes år 1969 då Israel Regardies The Golden Dawn släpptes i en första nyutgåva. (Denna titel har nu släppts i sammanlagt 6 utgåvor och ännu fler omtryckningar.) Golden Dawn-traditionen fick ett stort genomslag i offentligheten i synnerhet efter Regardies sista bok (vilket i princip var en ny version av The Golden Dawn) med titeln The Complete Golden Dawn System of Magic som gavs ut år 1984, bara ett år innan hans död. Detta innebär att Golden Dawn-traditionen är en av de mest profanerade autentiska esoteriska traditioner som finns; endast en obefintlig mängd av Ordens ursprungliga dokumentsamling är outgiven. I de flesta fall har materialet blivit profanerat av tidigare initierade i Golden Dawn-traditionen, såsom Israel Regardie. Denna profanering i sig går helt emot Traditionens råmärken. Vad värre är att dessa författare strävar efter att kapitalisera på Golden Dawn-traditionen, göra den till en produkt som kan köpas av alla och envar, vilket den ursprungligen inte var avsedd för. Många s.k. ”adepter” av Golden Dawn-traditionen har gjort sig ett stort namn och en karriär på sin bokproduktion. Vissa av dem säljer dessutom kostsamma korrespondenskurser till sina läsare. Vidare har några namnstarka ordenssällskap inom Golden Dawn-samhället som brukar sig av namnet ”Golden Dawn” försökt att sälja den som vilket produkt som helst över Internet, inklusive vulgära slogans, som om de vore vilken on-line butik som helst. Med en enkel knapptryckning och betalning genom PayPal kan man idag bli medlem i Orden, utan någon som helst prövning eller bedömning om man ens är lämplig och av ”det rätta virket”. Vissa av dem erbjuder s.k. ”astrala initiationer”, ”själv-invigningar” eller andra dubiösa och fullständigt otraditionella tillämpningar som genvägar till verklig initiation; man kan idag bli en ”initierad” utan att behöva se insidan av ett Tempel. Namnet ”Hermetic Order of the Golden Dawn” och ”The Golden Dawn” har dessutom blivit upphovsrättsprövat av ett par intressenter, vilket vittnar om att namnet i sig är ett varumärke med stort kapitalvärde; för närvarande äger två konkurrerande intressenter namnet. Vidare saluförs allehanda produkter inom Golden Dawn-traditionen över hela Internet, såsom CD-skivor, DVD-skivor, tröjor, jackor, muggar, men även magiska redskap av allehanda slag, rituella dräkter och rekvisita. Det finns resande föreläsare och instruktörer som undervisar om Golden Dawn-traditionen i en lättsmält förpackning runt om i Västvärlden, i formen av workshops över en weekend. Vissa av dem håller även i lektioner on-line för en kostnad. På YouTube kan man titta på reklamfilmer som försöker värva medlemmar i olika Golden Dawn-baserade grupper, eller av grupper som påstår sig vara ”det enda och sanna Golden Dawn. Sammanfattningsvist har man omdefinerat studenterna av Golden Dawn-traditionen till att bli konsumenter och omvandlat Golden Dawn-samhället till en andlig marknad, enligt tidstypiskt New Age-snitt. Girigheten verkar vara den starkaste drivkraften hos många av dessa organisationer. Allt detta är exempel på vulgära uttryck för en mottradition.

En annan aspekt av mottradition inom det postmoderna Golden Dawn-samhället är viljan att tolka och förklara Golden Dawn-traditionen i termer av moderna vetenskapliga teorier, exempelvis kvantfysik och psykoanalys, samt att anamma ett modernt och upplysningsfilosofiskt empiriskt förhållningssätt i sin andliga praktik. En tidig pionjär i att föra in moderna vetenskapliga idéer i Golden Dawn-traditionen var Aleister Crowley, en initierad i Hermetic Order of the Golden Dawn. Han myntade mottot: ”Vetenskaplig metod – Religionens mål”. Hans lärjunge och personlige sekreterare Israel Regardie utvecklade detta vidare efter att han hade blivit initierad i avläggaren Stella Matutina. Det var han som först började föra in psykoanalytiska idéer till Golden Dawn-traditionen, främst från Sigmund Freud, Carl Gustav Jung och Wilhelm Reich. Post-moderna initierade och studenter av Golden Dawn-traditionen, som i majoriteten av fallen står i djup tacksamhetsskuld till både Crowley och Regardie genom deras publikationer, har anammat detta vetenskapliga förhållningssätt på de ockulta konsterna. I detta sammanhang är det väl värt att erinra sig att Crowley var den förste initierade som bröt mot sin tystnadsförpliktelse och profanerade delar av Ordens tradition genom bokpublikation, en trend som Regardie fulländade. Dock kan ingen av dem, i rättvisans namn, jämföras med dagens namnstarka och produktiva Golden Dawn-författare avseende kommersialiseringen och exploateringen av Golden Dawn-traditionen. Psykoanalys i all ära (varandes ett barn av romantiken och faktiskt utgjörande en viktig motvikt till den naturvetenskapliga logiska positivismen under tidigt 1900-tal) men en ensidig psykologisering av magiska upplevelser och av traditionell symbolik är inget annat än en utarmning och reducering av vad Traditionen ursprungligen avsåg. Av alla psykologiska skolor presenterar psykoanalysen den mest intressanta moderna metoden till att ernå högre grad av självkännedom, men endast som ett komplement, inte alternativ till den Traditionella synen på själsliga processer och på universums natur. För att verkligen kunna förstå Golden Dawn-traditionen och alla andra autentiska temporala traditioner måste den initierade åtminstone temporärt kunna lämna sin invanda post-moderna föreställningsvärld och försätta sig i ett tillstånd där denne kan leva sig in i hur antikens och medeltidens människor tänkte, kände och upplevde sin tillvaro, ty dessa traditioner har sin grund i deras världsåskådning. Exempelvis hyser den postmoderne studenten en helt felaktig syn på vad ”Den Helige Skyddsängeln” är för något, tack vare Regardie, vilket är synd och skam med tanke på hur fundamental denna förståelse är för att kunna lyckas i sitt andliga uppsåt.

En ännu farligare degradering av Golden Dawn-traditionen är de friheter som vissa ledare i Golden Dawn-samhället tar sig med Traditionen när de utvecklar undervisningen bortom det som har publicerats i litteraturen. Inte sällan ser man exempel på typiska nyandliga inslag i vissa ockulta tillämpningar, såsom guidade meditationer presenterade som de mest avancerade av Inre Ordens-tekniker! Guidade meditationer kan förvisso ha sitt andliga syfte men blott på en nivå i träningen som på sin höjd motsvarar Den Yttre Orden, vilket ju skall vara den nivå i Orden som är mest anpasslig efter samtida strömningar och behov. En annan barock föreställning är att ”självinvigning” skulle vara ett fullgott alternativ till verklig initiering i ett Tempel; den post-moderna människan har helt missat målet när den har gjort ”den andre” till överflödig. Endast någon som inte är förankrad i Traditionen kan undgå att förstå att initiatorn är en essentiell komponent i att överföra energier och väcka motsvarande i initianden – detta ”jäst” är avgörande för den initiatoriska processen. Likaledes är föreställningen om den ”astrala initiationens” förträfflighet grundad i en avsaknad förståelse för traditionella insikter om initiation, vilket alltid kräver kroppens närvaro som fysisk bas att förankra den emottagna energin; den är inget annat än en bluff för att kunna attrahera så många medlemmar som möjligt över Internet. Vidare gör post-moderna studenter av Golden Dawn-traditionen narr av härkomst eller härstamning tillbaka till det ursprungliga Modertemplet Isis-Urania Nr. 3, eller till tidigare Rosenkorsiska ordenssällskap, föreställningar som även hyses av ett flertal post-moderna ordensledare. Detta är en naturlig konsekvens av traditionens profanering; eftersom hela Golden Dawn-traditionen utgör ”offentlig handling” så är det upp till vem som helst att grunda ett Tempel. Dessutom tror post-moderna studenter av Golden Dawn-traditionen och dess ledare att William Wynn Westcott och Samual Liddell MacGregor Mathers själva konstruerade Golden Dawn-traditionen utifrån sina privata studier av befintliga traditioner, att där aldrig har existerat något autentiskt Rosenkorsiskt brödraskap eller ännu mindre att de skulle ha varit initierade i ett sådant. I motsats till denna post-moderna liberala föreställning om härkomst och auktorisation dikterar Traditionen att endast en initierad av Adeptus Exemptus 7°=4° Grad är kvalificerad att grunda ett Tempel och administrera en Andra Orden. Än värre är att föreställningen om Traditionens uppkomst och existensen av en verklig och urtida Tredje Orden avvisas av majoriteten av initierade, inklusive ledarna för Golden Dawn-baserade ordenssällskap. Detta innebär att de till skillnad från Ordens ursprungliga grundare, såsom S. L. MacGregor Mathers, utvecklar de högre gradernas undervisning i Andra Orden, och i förkommande fall även i Tredje Orden, utan någon vägledning av De Hemliga Ledarna. Istället använder de sin begränsade förståelse för den kanoniska Golden Dawn-traditionen (dvs. ursprunglig och profanerad ordensdokumentation) när de försöker att skapa en logisk progression i undervisningen, genom extrapolation av det befintliga materialet. Idag har Golden Dawn-traditionen blivit till en ”open source” för var och en att manipulera efter eget huvud. Detta innebär i praktiken att de inte lyckas göra något annat än att rekonstruera Traditionen; undantaget till denna regel kräver en god portion verkligt geni och en god portion tur, vilket ger för dåliga odds för att lyckas. Alla ockulta metoder och teorier i Första och Andra Orden av Golden Dawn-traditionen är baserade på och utgör yttre tillämpningar av inre motsvarigheter hos Tredje Orden. För att verkligen förstå och till fullo öppna upp dessa ”yttre” magiska och alkemiska formler, vilket hänförs till såsom lunara mysterier (i egenskap av sin återspeglande funktion), behöver den initierade ha tillgång till de ”inre” teknikerna och den förståelse som följer på detta – de solara mysterierna. Vad som då skapas, om man saknar dessa nycklar till Golden Dawn-traditionen, är en själslös och substanslös temporal tradition – en verklig mottradition.

Allt detta har sin grund i Teosofiska Samfundets omtolkning av de urtida mysterierna och dess utspridning till massorna i en utarmad och moderniserad form. Med detta sagt hade H. P. Blavatsky delvis en grund som bottnade i Den Primordiala Traditionen, vilket tydligast exemplifieras av Teosofins vilja att göra komparativa studier av de västerländska och österländska mysterierna och se sambanden mellan dem. Blavatskys tidiga fas i sina esoteriska studier ägnades åt Den Västerländska Esoteriska Traditionen och denna Teosofi hade sin grund i romantiken, utgörande en viktig faktor i hela den europeiska ockulta renässansen. Hennes senare fas kännetecknas dock av ett huvudsakligt intresse för de österländska traditionerna, något som färgades av hennes moderna västerländska sinne. Detta togs över av hennes efterträdare Anne Besant, Alice Bailey och Charles Webster Leadbeater, vilket tog moderniseringen till absurda ytterligheter och lade grunden för den post-moderna nyandliga (New Age-) rörelsen. Teosofen Rudolf Steiner tog avstånd från detta ensidiga fokus på österlandet och lät sin Antroposofi behålla den ursprungliga västerländska emfasen, dock färgat av moderniteten. Golden Dawn-traditionen tog starka intryck av både den senare Teosofin och Antroposofin genom Stella Matutina, en tidig avläggare till Hermetic Order of the Golden Dawn, vilket har lagt grunden för det post-moderna Golden Dawn-samhället genom Israel Regardies publikationer vilket ju i huvudsak är baserade på Stella Matutinas material. Sålunda kan man anse Israel Regardie vara fadern till den post-moderna Golden Dawn-traditionen. S. L. MacGregor Mathers legitima kontinuitet av Hermetic Order of the Golden Dawn, Rosicrucian Order of Alpha Omega, höll sig relativt fritt från dylika teosofiska och antroposofiska influenser, fast förankrat i Traditionen. Idag är Golden Dawn-samhället splittrat i två huvudsakliga falanger, dem som spårar sin härkomst till Stella Matutina (den stora majoriteten av post-moderna sällskap) och dem som hävdar härkomst från Rosicrucian Order of Alpha Omega (en minoritet av traditionella brödraskap). Hermetiska Orden av Den Gryende Morgonrodnaden erkänner sin härkomst från båda dessa historiska ordenssällskap men identifierar sig huvudsakligen med MacGregor Mathers’ Alpha Omega och arbetar med dess ceremonier som grund sedan Den Allmäna Reformationen år 1999, i egenskap av att vara en uttalad traditionalistisk Orden.

Sammanfattningsvis är allt detta ett uttryck för Järnålderns materialistiska grepp om den post-moderna människan, en mottradition som tyvärr har infekterat dagens Golden Dawn-samhälle och skapat denna djupa splittring. Det är således ett uttryck för naturliga processer sett utifrån ett kulturellt och historiskt perspektiv. Det finns dock ett talesätt som säger att natten är som mörkast strax innan gryningen. Traditionen lär ut att när den kulturella cykeln har nått sin absoluta botten så kommer sinuskurvan att vända igen, Järnåldern kommer att övergå i en ny Kopparålder, vilket på sikt kommer att leda till en ny Silverålder, förebådande en ny Guldålder då människan återigen skall vandra i umgängelse med gudarna. Dock verkar det som att tiden för varje tidsålder kommer att krympa vid den uppgående trenden, att varje cykel kommer att bli allt kortare. Mänskligheten kommer således inte behöva vänta i över 2000 år för att kunna erfara en ny kulturell högtid igen. Hur mycket längre till vi måste bevittna hur samhället omkring oss faller i ett andligt perspektiv innan vändningen kommer är svårt att sia om; att vi har inte nått botten än är nog sannolikt. Men att mänskligheten redan är på väg att förbereda sig för en dylik vändning är omisskännlig, vilket det allt mer ökade intresset för mysterierna vittnar om. Att ordenssällskapen blir blir allt större är inte blott ett uttryck för kommersialism, utan vittnar också om att mänskligheten som sådan börjat mogna och inse vilka de sant mänskliga värdena är. Astrologin vittnar också den om en annalkande ”vattumannens tidsålder”, vilket bekräftar denna tes. I dessa oroliga tider står det dock som allt klarare, att det är av yttersta vikt att orientera sig utifrån Traditionen som ett andligt kompass. I detta sammanhang utgör verklig initiation ett veritabelt och sunt alternativ till mottraditionens och motinitiationens destruktiva influenser. Vi väljer härmed att avsluta med några väl valda ord tagna från det första Rosenkorsiska manifestet:
Vi vet dock att det enligt vår åstundan och andras förväntningar efter någon tid kommer en allmän reformation av både gudomliga och mänskliga ting. Ty innan solen går upp, upplyses himlen av MORGONRODNADENS LJUS. I väntan på denna reformation församlas några få som med sitt antal skall utöka vårt brödraskap, höja dess anseende och stärka dess förhoppningar och ge de av Fr.R.C. (Christian Rosenkreutz) föreskrivna Filosofiska Canons en lycklig begynnelse. I all ödmjukhet och kärlek skall dessa nytillkomna tillsammans med oss dela våra skatter, som aldrig skall förgås, och så lindra denna världens möda och inte längre vandra ovetande om kunskapen om Guds underbara verk. (Fama Fraternitatis – 1614, översättning av Ö. Römier)
Denna text är rebloggad från Hermetiska Orden av Den Gryende Morgonrodnaden. Många av de begrepp som används i texten presenteras och definieras i den föregående texten med titeln Vad är Tradition? som kan anses vara första delen i en essä om två delar.

S∴R∴

1 kommentar:

Imperator David Griffin sa...

Congratulations on yet another fine article. I find only one point where my position diverges, assuming I have understood you correctly. We should not depreciate the value of science in clarifying tradition. Merely bacause science has not yet been able to explain traditional Magic and Achemy does not mean that no such verification is possible. Science constantly advances.