Fama Fraternitatis - 1614

Wiewohl wir nun wohl wissen, daß es umb ein ziemliches noch nicht an dem, da wieder unserm Verlangen oder auch anderer Hoffnung mit allgemeiner Reformation divini et humani, solle genug geschehen, ist es doch nicht unbillich, daß, ehe die Sonne auffgehet, sie zuvor ein HELL oder dunkel liecht in den Himmel bringt und unter dessen etliche wenige, die sich werden angeben, zusammen tretten, unsere Fraternitet mit der Zahl und Ansehen des gewünschten und von Fr.R.C. fürgeschriebenen Philosophischen Canons, einen glücklichen Anfang machen oder ja in unserer Schätz (die uns nimmermehr aufgehen können) mit uns in Demut und Liebe genießen die Mühsamkeit dieser Welt überzuckern und in den Wunderwerken Gottes nicht also blind umbgehen.

Vi vet dock att det enligt vår åstundan och andras förväntningar efter någon tid kommer en allmän reformation av både gudomliga och mänskliga ting. Ty innan solen går upp, upplyses himlen av
MORGONRODNADENS ljus. I väntan på denna reformation församlas några få som med sitt antal skall utöka vårt brödraskap, höja dess anseende och stärka dess förhoppningar och ge de av Fr.R.C. föreskrivna Filosofiska Canons en lycklig begynnelse. I all ödmjukhet och kärlek skall dessa nytillkomna tillsammans med oss dela våra skatter, som aldrig skall förgås, och så lindra denna världens möda och inte längre vandra ovetande om kunskapen om Guds underbara verk.

Howbeit we know after a time there will now be a general reformation, both of divine and humane things, according to our desire, and the expectation of others: for it is fitting, that before the rising of the Sun, there should appear and break forth AURORA, or some clearness, or divine light in the sky; and so in the mean time some few, which shall give their names, may joyn together, thereby to increase the number and respect of our Fraternity, and make a happy and wished for beginning of our Philosophical Canons, prescribed to us by our brother R.C. and be partakers with us of our treasures (which never can fail or be wasted) in all humility, and love to be eased of this worlds labor, and not walk so blindly in the knowledge of the wonderful works of God.


Det brittiska ordenssällskapet Hermetic Order of the Golden Dawn och den tyska Frimurarlogen L'Aurore Naissante, vilket grundades i London 1888 respektive Frankfurt-am-Main 1807, delade på samma hebreiska namn Chevrah Zerach Bequr Aur, förevisat i gyllene gult vid bloggens huvud, vilket ordagrannt kan översättas till “Stigande Gryningsljusets Sällskap”. Denna tyska Rosenkorsiska Frimurarloge i Frankfurt, vilket måste anses vara det ursprungliga modertemplet till GOLDEN DAWN, kallade sig på tyska även Loge sur Aufgehenden Morgenröthe, vilket kan översättas till “Gryende Morgonrodnadens Loge”. Detta skiljer sig åt från den engelska seden att översätta orden Bequr Aur till “Golden Dawn” eller “Gyllene Gryningen”. Med anledning av Rosenkorstraditionens tyska ursprung är en mer korrekt översättning av Bequr Aur, genom franskans L'Aurore Naissante och tyskans Aufgehenden Morgenröthe, inget annat än GRYENDE MORGONRODNADEN. Denna hänvisning till ett stigande gryningsljus, morgonrodnad eller aurora är en klar hänvisning till den allmäna reformationen omnämnt i det ovan citerade stycket från Fama Fraternitatis. Denna blogg har dock valt att behålla den försvenskade anglo-saxiska termen GYLLENE GRYNINGEN för att denna, invand som den är, lättare associeras med den Rosenkorsiska tradition som här ämnas att framställas.

Licht, Leben, Liebe

fredag 29 januari 2010

Lesser Ritual of the Malkuth Pentagram


My previous take on the matter regarding the Elemental nature of the Lesser Ritual of the Pentagram (LRP) may be deduced from my earlier essay on this blog, but to summarize:

The Lesser Pentagram Ritual (and each Lesser Pentagram) invokes (or banishes) the Elements in synthesis, as Earth is the receptacle of the Primary Elements of Air, Fire and Water (a G∴D philosophy echoing the Sepher Yetzirah and is aptly expounded upon in the 2°=9° and 4°=7° Grades). This makes the LRP more akin to Elemental Spirit rather than Elemental Earth. Therefore it has a general effect on forces more akin to the Elemental Realm and to Assiah as a whole. This means it is a particularly good general ritual for using with or against lower spiritual or astral beings; for the use of higher astral beings the Lesser Ritual of the Hexagram (LRH) is more useful.

But this doesn’t mean that the LRP is used for the same purpose as the Supreme Ritual of the Pentagram (SRP). Even though one may invoke or banish Elements with both the LRP and SRP one obviously doesn’t do it in the same manner. With the LRP one does it in a gentler or lighter way and only as a synthesis, not per any individual Elements. With the SRP one does it in full force and with individual Elements but bringing them into union in the case of the Supreme Invoking Ritual of the Pentagram (SIRP), which is from a entirely different perspective compared to the performance of the Lesser Invoking Ritual of the Pentagram (LIRP).

While performing the SIRP one invokes all Five Elements but as separate entities which are united over the Altar and by the agency of the Tablet of Union. While performing the LIRP one invokes the Elements undifferentiated and as a synthesis in all four quarters. That’s the main difference. Thus it concerns the same forces but use different formulas.

Let us also, in this instance, listen to a well known and highly respected ex R.R. et A.C. Adept, Dion Fortune, and how she describes the Lesser Banishing Pentagram:
In dealing with Elemental or non-human entities the Pentagram or Penthalia, is the best weapon. This is a five-pointed star drawn in a particular way. (Pshychic Self-Defence, p. 189. My emphasis)
Notice that Fortune does say that the Pentagram (and the Lesser Pentagram) is the best weapon against Elementals. So she is clearly saying that the LRP is the most effective against the Elements, compared to any other ritual. She doesn’t recommend the Lesser Hexagram, probably because of its Planetary nature. So if the LRP is so good, according to her, to banish Elements, wouldn’t it be logical to say she supports it to invoke Elements as well? I believe she does.

The reason to bring the Lesser Ritual of the Hexagram (LRH) into a comparison with the LRP is because of the fact that all rituals in the G∴D∴ fits into a whole formula of ceremonial Magic. The LRP is a part of it, as is the LRH. They were both created within the same system of Magic to serve different purposes. If you know one, you may come to know the other in its light.

Now, the Lesser Pentagram is drawn to and from the Earth angle, but this doesn’t mean that by tracing it in this way one creates a diluted Earth Pentagram but, in my opinion, instead relates it to the said primary elementary nature of three becoming the four. It is also significative that it is drawn upon the Spirit and Earth axis, clearly affirming that Spirit is in Matter and Matter is Spirit, “as above, so below” etc., “Kether is in Malkuth”, and “Malkuth in Kehter”, etc. This is the reason for the white Hexagram symbol being inscribed inside the colours of Malkuth in the Earth Pentacle of the Golden Dawn.

Earth Pentacle

So what we have here is perhaps more properly a Malkuth Pentagram rather than Elemental Pentagram. But then again Malkuth (which also corresponds to Assiah) is composed of the Four Elements - being the three primary Elements blending and creating the fourth while being received inside of it. So the Elements and Malkuth are synonymous concepts. But perhaps to avoid confusion one should call it a Malkuth Pentagram?

On the other hand Malkuth is often attributed to the Element of Earth and vice versa. This is particularily exemplified in the use of the four colours of Malkuth also for the Earth Element, as can be seen in the Earth Pentacle symbol shewn above. That’s another reason for the use of the “Earth Pentagram” in the LRP.

Also while Paul Foster Case did attribute the LRP to the Earth Element per se, in a unpublished B.O.T.A. document belonging to the Zelator Grade, perhaps he actually were referring to Earth as relating to Malkuth? As he doesn’t make this connection in the B.O.T.A. Zelator document referring to the LRP all we can do is to speculate in this matter. But Case being conscious of the connection between the Earth Elemental and Malkuthian symbolism may have made this attribution implicitly in relation to the LRP. At least, it seems plausible to me.

One may also argue that Malkuth is composed of other forces than the Elements, but this is a misconception in my opinion. True, there are also the Planets, or rather the Metals. But on the level of Malkuth the Planets (or Metals) are composed of different proportions of the Elements. This is also expressed through the formula of the three Alchemical Principles of Mercury, Sulphur and Salt, which expressed the Yetziratic primary Elements of Air, Fire and Water respectively. Perhaps this detail explains why the Hexagrams of the LRH also are attributed to the Elements?


tisdag 26 januari 2010

Psykoterapi och Golden Dawn


I mina ögon har den moderna psykologin ett stort värde för esoteriken och den ockulte studenten. Och med modern psykologi så avser jag tiden efter Sigmund Freuds banbrytande arbeten från 1895 och hans ”upptäckt” av det omedvetna, dvs. djuppsykologins födelse. Men även alla moderna rön från andra psykologiska skolor i kölvattnet på Freud, oavsett om de skapades som en motreaktion mot hans teorier eller om de var en vidareutveckling av denna, har ett värde för den initierade.

Behaviorismen, med ryssen Ivan Pavlov (1849-1936) och amerikanen B.F. Skinner (1904-1990) som förgrundsgestalter, skapades som en motreaktion till psykoanalysen. Till skillnad från psykoanalysen har behaviorismen inga ambitioner att förklara eller definiera människan i sig, utan sysslar endast med att förutsäga hennes beteende utifrån relationen stimuli och respons. Själen vet vi inget om, enligt behavioristerna, och därför kallar de människans inre liv för ”the black box”. Till skillnad från psykoanalysen som främst är en humanvetenskap och hänger sig åt hermeneutisk vetenskapsteori, är behaviorismen en naturvetenskap begränsat till det positivistiska paradigmet. Det är således ett beteendets psykologi som mestadels centrerar sig kring betingning, och dess förstärkning och försvagning.

Ivan Pavlov

Detta till trots finns det vissa poänger att hämta från behaviorismen och beteendepsykologin, sett utifrån ett esoteriskt perspektiv. Man kan i detta sammanhang tillämpa kunskaperna om betingning för att stärka Viljan. Detta har främst plockats upp av Aleister Crowley i hans lilla avhandling Liber III vel Jugorum. Magikern skall här, enligt Crowley, främst använda sig av försvagning av ett beteende genom bestraffning i form av självstympning. Crowley rekommenderar här en mycket drastisk metod där han anmodar sina studenter att skära sig med en vass kniv över armen när det oönskade beteendet ageras ut. Till slut kommer disciplinen att stärkas, enligt Crowley.

Betingning genom självstympning

Israel Regardie, en av Crowleys studenter och senare invigd i Stella Matutina (Golden Dawn), spred dessa idéer vidare men i en mer ”human” form, där magikern skulle ge sig själv små elektriska stötar eller nypa sig hårt i armen när han eller hon bröt sin disciplin. Hans råd finns att läsa i The One Year Manual: Twelve Steps to Spiritual Enlightment.

Bestraffning anses i den Qabalistiska läran vara i synnerhet associerat till Viljan då den sfär (Sefira) som associeras med Viljan kallas för ”Stränghet” (Geburah) och anses ha en martial kvalitet. Men i det här sammanhanget har positiv förstärkning eller belöning också en stärkande effekt på Viljan, även om den inte är lika omedelbar som i fallet med försvagning och bestraffning. Dock anser jag att den positiva förstärkningen på längre sikt har en betydligt viktigare inverkan på den andliga disciplinen. Det är exempelvis den positiva förstärkningen som utgör en viktig ingrediens och framgångsfaktor i den ceremoniella och meditativa vägen; rädslan för negativa konsekvenser av att inte utföra sina övningar (dvs. fobin) kan inte utgöra ett kriterium av betydelse för att nå framgång i det magiska arbetet. Tvärtom är det de positiva effekterna av ceremoniel och meditation som gör att studenten fortskrider i verket och till slut erfar goda resultat. Men även i dessa fall kan man få en viss förståelse för den andliga processens mekanismer i ljuset av behaviorismen, fast i min mening endast i en begränsad omfattning. För att få en större förståelse för de andliga upplevelsernas drivkrafter så bör man i stället rikta sin uppmärksamhet mot den humanistiska psykologin.

Den humanistiska psykologin utvecklades av Abraham H. Maslow (1908-1970) och var liksom mycket annan samtida psykologi en naturlig utveckling av psykoanalysen. Men Maslow valde att inte fokusera så mycket på barndomen utan på det som är här och nu. En annan skillnad mellan psykoanalys och humanistisk psykologi är att den förra utgick från psykopatologi medan den senare fokuserade på det friska i människan. Den humanistiska psykologin forskade även i människans s.k. ”toppupplevelser”, dvs. upplevelser som gav den stor tillfredsställelse och mening i tillvaron. Och det är alltså i denna specifika del av den humanistiska psykologins forskningsfält som vi kan nå en djupare förståelse för varför människan söker andlighet och självförverkligande.

Abraham Maslow

Humanistisk psykologi såg på andlighet och religiösa beteenden som något naturligt och positivt. Vi har alla hört talas om Maslows behovs-trappa (eller -pyramid). Högst upp hittar man således självförverkligande, där även religiöst och andligt självförverkligande räknas in. Det är bl.a. andliga ”toppuppleveleser” som ger människan mening i sin tillvaro. Det är också dessa, och andra former av meningsgivande upplevelser, som kröner pyramidens topp (se illustrationen nedan).

Maslows behovspyramid

Men i mitt tycke är det i synnerhet Sigmund Freuds (1856-1939) och hans efterföljares arbeten vi såsom esoteriker har att finna mest värde och utdelning för att förstå den andliga vägen, och oss sjäva. Det är främst inom djuppsykologins domäner som vi kan se mest beröringspunkter mellan ”esoterisk psykologi” och skolpsykologi. Psykoanalys (även kallat psykodynamisk teori) ägnar sig främst åt det omedvetnas psykologi och hur jaget förhåller sig till det omedvetna, främst genom olika försvar som det utvecklar genom livet. Det är också här som läran om psykopatologi är som mest utvecklat och det är också psykoanalysen som är den mest kliniska formen av psykologin, och som tillämpar sina teorier främst för att bota lidande. Ordet ”psykoterapi” är idag fortfarande synonymt med psykoanalys.

Sigmund Freud

Psykoanalysen är ett direkt resultat av Freuds kliniska verksamhet mot slutet av 1800-talet såsom hypnosterapeut, där han såg på psykopatologi och neuros som resultatet av bortträngda impulser och drifter. Genom ”fria associationer” och drömanalys kan psykoterapeuten gå förbi det medvetnas censur och komma åt det bortträngda materialet i det omedvetna. När detta medvetandegörs förlorar symptomet sitt grepp om individen och denne blir fri eller botad. Detta är i alla fall den ursprungliga tanken med psykoanalys enligt Freuds definition.

Genom vidare utveckling av så framstående personer såsom Karl Abraham (1877-1925) och Melanie Klein (1882-1960) har psykoanalysen utvecklats till en psykodynamisk modell av människans själ som kort och gott kan beskrivas som ett psykets konfliktteori. I det omedvetna har människan olika motstridiga impulser och mellan det medvetna jaget och det omedvetna finns där ständigt ett konfliktfyllt spänningstillstånd. Människan drivs av ångest av antingen depressiv natur eller förföljelsekaraktär. Detta utvecklar en psykopatologi av antingen melankolisk (depressiv) karaktär eller schizoid (paranoid) karaktär, vilket i sin yttersta förlängning kan leda till manodepressiv respektive schizofren sjukdom (psykos).

Melanie Klein

Det viktigaste bidraget som Sigmund Freud har givit den moderna människan är introspektionen. Hans främsta devis är ”Människa, känn dig själv”. Detta lånade Freud från Oraklets Tempel i Delphi vars portal pryddes av orden Gnothi Seauton. Freud har sålunda lärt oss att vårt medvetna liv endast är toppen på ett isberg och att vi drivs av krafter inom oss som är mycket starkare än vårt förnuft. En av hans mest kontroversiella idéer är att människan inte är herre i sitt eget hus, dvs. att vi inte är rationella varelser utan i de flesta fall drivs av irrationella drifter och impulser som avskärmar oss från att se världen på ett nyktert och verkligt sätt. Genom psykoanays kan vi bli medvetna om dessa omedvetna konfliker och i bästa fall omvärdera synen på oss själva, på omvärlden och på våra medmänniskor. Sålunda kan vi mogna själsligt och andligt.

Oraklet i Delphi av John Collier

Sigmund Freuds mest kontroversiella teorier är dock den om sexualieteten, i synnerhet om den infantila sexualiteten. Ytterst anser Freud och hans efterföljare att människan är bisexuell till sin natur men att hon fostras in i sitt kön genom det s.k. ”odipus komplexet”. Detta oidipus komplex är alldeles för komplicerat att gå in på här och skulle endast avleda oss från huvudämnet. Vad som kan sägas är att det utgör den centrala kärnan i psykoanalysens och den psykodynamiska teorin ännu idag, även om den har utvecklats och utvidgats en hel del sedan förra sekelskiftet. Det var också läran om sexualiteten som gjorde att psykoanalysen genomgick en hel del omvälvande konflikter och brytningar. Bland annat Carl Gustav Jung ansåg att Freud lade alldeles för stor vikt vid sexualiteten medan andra ville betona den mera. En av de senare var Wilhelm Reich.

Wilhelm Reich (1897-1957) upptäckte något i sin forskning såsom psykoanalytiker som han senare expanderade till att omfatta en tvärvetenskap, en energi som genomsyrar all materia som han gav namnet ”orgon”. Orgon var i synnerhet verksamt i levande varelser och sades lägga grunden för vår sexualdrift, det som Freud kallade ”libido”. Reich forskade ganska mycket kring orgasmens funktion och härledde i sina slutsatser att orgon var verksamt i denna, men expanderade sedan teorin att omfatta även atomosfären, ja så gott som allting.

Wilhelm Reich

Man kan tro vad man vill om Wilhelm Reichs upptäckter och slutsatser. Faktum är att han troligtvis under sina sista år led av en allvarlig psykos. Åtminstone utvecklade han en högst exentrisk ådra i och med uppfinningar såsom ”cloud bustern” eller ”orgonackumulatorn”. Men det är likväl ett faktum att det finns vetenskapsmän även idag som inte helt avfärdar hans idéer, orgonackumulatorers vara eller icke-vara. Den som är intresserad kan hitta mer information om Wilhelm Reichs forskning här.

Cloud Buster

Vad jag tycker är intressant är att Reichs slutsatser bekräftar mycket gamla teorier och läror från österlandet och från väst. Taoismen kallar det Qi, hinduismen (yoga) prana, kristna esoteriker pneuma, hermetiker Lux (ljus). Reich kallade det orgon. Ett kärt barn har många namn. Detta faktum gjorde att Israel Regardie tog till sig Reichs teorier och utbildade sig till psykoterapeut och bedrev den senares speciella form av terapi kallad ”vegeto-terapi”, vilket är en blandning av massage och samtalsterapi. Genom massage skall terapeuten bryta igenom patientens ”kroppspansar” och lösa upp spänningar som binder upp libido, eller orgon. I förlängningen skall detta leda till spasmliknande tillstånd som liknas vid en orgasm. Detta leder också till att omedvetet material kommer upp till ytan.


Det var också i sina studier av sexualiteten och i synnerhet orgasmens funktion som Reich upptäckte orgonet. Han utvecklade ganska så detaljerade teorier om orgasmen och dess funktion i både kropp och själ, och sammanställde sina slutsatser i The Function of the Orgasm: Discovery of the Orgone. Här beskriver han hela förloppet av uppladdning, klimax och den efterföljande avslappningen i både kropp och själ, ett förlopp han som sagt även observerade i sin kliniska erfarenhet med vegeto-terapi. Eftersom sexualiteten och den kraft som den genererar i årtusenden har betonats av esoteriker i alla kulturer så utgör Reichs teorier ett intressant studium för den ockulte studenten och ett värdefullt komplement till den esoteriska läran. Sanningen är den att Reichs teorier med tiden blev allt mer esoteriska till sin natur. Det är därför som många ”seriösa” psykoanalytiker har tagit avstånd från honom.

Även om Wilhelm Reich har tagit något av en särställning bland dagens ockultister så måste man dock ändå konstatera att den mest intressanta av Sigmund Freuds lärjungar utan tvekan var Carl Gustav Jung (1875-1961), vilket inledningsvis hyllades av Freud såsom brilliant till den grad att han för ett tag utsågs till Freuds efterträdare. Men det visade sig att de hade för många skiljemeningar vilket ledde till att Jung utvecklade sin egen ”analytiska psykologi”. Med tiden kom även Jung att betraktas såsom spetälsk av det psykoanalytiska samfundet, inte minst med anledning av hans flörteri med ockultismen.

Carl Gustav Jung

I Jungs psykologi har arketyperna en central ställning. Till skillnad från vad många felaktigt har har trott så ifrågasatte Freud inte heller Jungs teorier om arketyper. Tvärtom ansåg Freud att det fanns en arkaisk nivå hos människan, även om han inte tog en lika definitiv eller drastisk position som Jung i frågan. Exempelvis hyllade Freud den text av Jung där dessa teorier först framställdes, Wandlungen und Symbole der Libido från 1912, även om det också lade fröet till deras brytning som mestadels kretsade kring en polemik kring libidons natur. Inte heller kritiserade Freud inledningsvis Jung för sitt intresse av det ockulta, utan snarare uppmuntrade honom till detta. Faktum är att Freud själv hade en viss faschination för det ockulta och själv skrev några essäer som avhandlade telepati, något han på grund av sin kliniska erfarenhet och personliga upplevelser trodde existerade. Men till slut blev Jungs egna efterforskningar för kontroversiella för den Freud som hela tiden värderade sin forsknings akademiska ställning.

Jungs Stora Röda

Det intressanta med Jungs rön var att dessa inte hade utvecklats enbart utifrån ett sedvanligt kliniskt arbete utan dessutom till stor del hade upptäckts av honom i något som närmast kan liknas vid en gnosis, där Jung efter sin brytning med Freud bokstavligen talat steg ner i sitt omedvetna i en kreativ kris som närmast kan beskrivas som en psykos, en process som inleddes 1914. Var han fann där var en skatt som han senare utvecklade till sin analytiska psykologi. Liksom August Strindberg skrev och målade han ner allt om sin mörka natt och kreativa psykos i en ockult dagbok som han kallade ”Den Röda Boken”, och som under förra året gavs ut i en begränsad upplaga.

Självet enligt Jung

Jung utvidgade Freuds ursprungliga djuppsykologi till att förutom omfatta ett personligt omedvetna även omfamna det kollektiva omedvetna. Det var i det kollektivt omedvetna som de universella tankegestalterna eller ”arketyperna” hade sitt ursprung. Jungs psykologi anses också vara något av en ”kopernikansk” revolution som inte längre är jag-centrerad utan ”Själv-centrerad”. Jung ansåg att det fanns en större och mer transcendent instans inom människans själ som han kallde ”Självet” och som dels utgjorde en totalitet inom själen men också utgjorde den instans som kan liknas vid det esoteriska Högre Självet eller Golden Dawns ”Gudomlige Genius”, eller Qabalahs Neshemah, eller gnostikernas gudomliga gnista.

Jungs anatomiska modell över psyket

Till skillnad från Freud ansåg Jung att ”libido” var en livskraft som inte blott tog en sexuell natur utan även en andlig och arketypisk. Således var barnets affektion till sin mamma inte blott av sexuell natur, såsom Freud ansåg, utan snarare resultatet av en projektion av arketypen ”moder”. En annan intressant aspekt av den jungianska psykologin är föreställningen om ”anima” och ”animus”, där den förra utgör mannens ”själ” och den senare kvinnans. Anima tar en feminin gestalt inom mannens psyke och animus en maskulin hos kvinnan. I båda fallen utgör anima-animus en förmedlare eller budbärare till det omedvetna och Självet, alltså något som tjänar såsom en andlig hjälpare eller ”skyddsängel”.

En annan viktig del av det mänskliga psyket enligt Jung är skuggan, vilket utgör den bortträngda aspekten av oss själva i det personliga omedvetna som står för allt som vi inte vill vara eller avskyr med oss själva och så gärna ser i andra genom projektionen som försvar. Enligt Jung motsvaras skuggan av Freuds föreställningar om det omedvetna, såsom ”själens skräpkammare”. Enligt min åsikt motsvarar Jungs beskrivning av skuggan rosenkorsaren Edward Bulwer-Lyttons gamla begrepp ”Väktaren vid Tröskeln”.

Skuggan enligt Jung

Sålunda ser vi hos Carl Gustav Jung ett seriöst anslag till religionspsykologi. Då Freud såg ”Gud” som en projektion av överjaget eller ”faderns lag”, skapat som en biprodukt av oidipuskomplexet, projicerat på en yttre kraft, så såg Jung ”Gud” snarare som en projektion av människans egen inre Gud, Självet. Jung såg sig själv som en modern gnostiker och ett av hans största intressen var att studera alkemi och dess klassiska texter. Jung ansåg att han i den hermetiska alkemin såg en prototyp till sin egen analytiska psykologi, där den alkemistiska symboliken utgjorde arketypiska bilder som betecknade den psykologiska förvandling som Jung kallade för ”individuation”.

Individuationen är kort och gott den process av mognad som gör att människan blir den hon är avsedd att vara. Det kan jämföras med ett frö som utvecklas till en blomma; där finns redan en inneboende kapacitet att utveckla en natur men det krävs en god jordmån och ett livgivande vatten och riktligt med sol för att denna process skall kunna verka. Denna metafor är även tillämplig på människan som drivs på av inre krafter men som utvecklas i samspel med sin omgivning. Jag misstänker att detta jungianska begrepp motsvarar Aleister Crowleys syn på nödvändigheten att följa den ”Sanna Viljan”.

Livets Träd och Ormen enligt Jung

Då Freud å sin sida såg på människan som i avsaknad av någon egentlig essens, förutom vissa arkaiska drifter, såg Jung henne som förlänad av en inneboende natur som bara väntade på att få utvecklas och frodas i en miljö som kunde sörja för en hälsosam individuationsprocess. Sålunda utvecklade Jung en karaktärsanalys eller psykologiska typer som till sin grund utgår från två huvudsakliga perspektiv, den introverte och extraverte. Till detta lägger han till de fyra funktionerna tanke, känsla, förnimmelse och intuition, som paras ihop med de två orienteringarna introvert och extravert.

Låt mig i detta sammanhang göra en liten utvikning. Ty det existerar en gråzon mellan divination och psykoterapi. Divination är vad som i folkmun ofta förväxlas med spådomar – bruket av exempelvis Tarot eller Astrologi för att förutsäga framtida händelser – en industri som har vuxit sig mycket stor på senare tid. Det räcker att man slår på Text-TV-tablåerna så ser man reklam om Tarotläggningar över telefon. Dock är spådomar över telefon lika seriöst som dagstidningarnas horoskop. Men detta innebär dock inte att divination utfört på ett traditionellt riktigt sätt inte kan hjälpa en människa när hon står inför ett dilemma, i synnerhet om det utförs av någon som är väl bevandrad i djuppsykologi.


Det sägs att Carl Gustav Jung ibland ställde sina patienters horoskop och använde detta som en utgångspunkt i sin analys. Det omedvetna har lätt för att projicera ut sitt innehåll på astrologins och Tarot-kortens rika symbollära, vilket också kan bidra till en förståelse av de inre psykologiska processerna. En ganska känd svensk psykoanalytiker sa för ett tag sedan till mig att han var imponerad av astrologins intrikata personlighetslära. Symboler överhuvudtaget har ett terapeutiskt värde då de har en inneboende läkande förmåga.

Redan Sigmund Freud såg värdet i myter och mytologier, och använde sig av dem friskt såsom metaforer för att beskriva vissa psykologiska skeenden. Den mest kända är som sagt odipusmyten. Carl Gustav Jung gick dock betydligt längre i denna efterforskning och såg i sina arketypter ursprunget till alla världsreligioner och mytologier. Sålunda använde Jung sig av sin egen kunskap av symboler från myter och alkemin i sin form av drömanalys, till skillnad från Freud som utgick mer från patientens egen personliga tolkning av symboliken som kom fram genom fria associationer.

Oidipus och sfinxen av Gustave Moreau

Jag rekommenderar i detta sammanhang psykologen och psykoterapeuten Åke Högbergs böcker, i synnerhet hans Det vilda i mannen: Vägen från mamma till mognad. Åke Högberg har utvecklat en i synnerhet intressant psykoterapeutisk behandlingsmodell som han kallar ”Symbolterapi”. Jag har själv varit på ett av hans föredrag, förutom att jag baserade en hel del av min C-uppsats i universitetet på hans litteratur i ämnet ”symboldrama”, och därav anser jag att han har en hel del intressanta idéer att förmedla. Mer information om detta kan ni hitta på hans hemsida för det instititut som han driver – Symbolon.

Åke Högberg

En viktig del av Högbergs symbolterapi utgörs som sagt av ”symboldramat”, vilket är en meditativ teknik som brukar sig av dagdrömmeriet i ett terapeutiskt syfte. Metoden utvecklades redan av C.G. Jung och kallades av honom för ”aktiv fantasi”. Enkelt beskrivet lägger sig patienten på divanen och fås att slappna av. Sedan leds patienten genom instruktioner av terapeuten till ett speciellt landskap och därefter tar spontana visioner vid. Denna teknik är mycket snarlik den som används inom de esoteriska logerna och i Golden Dawn kallas för ”Skådande eller Färdande i Andevisionen”.

Relaterat till både Åke Höglunds symbolterapi och Carl Gustav Jungs analytiska psykologi har vi även den moderna s.k. ”transpersonella skolan”, den skola som förlägger människans andliga natur såsom verkande inom psyket på den nivå som har givits epitetet ”det övermedvetna”. Den mest intressante teoretikern inom den transpersonella skolan är utan tvekan pionjären och italienaren Roberto Assagioli (1888-1974), som utvecklade sin egen form av analys som han kallade psykosyntes.

Roberto Assagioli

Assagioli hade sin grund i psykoanalysen , liksom C. G. Jung och Wilhelm Reich, men liksom Jung ansåg han den vara för begränsad då den inte seriöst utforskade människans andliga natur. Inspirerad av Jung utvecklade han en modell där han lade till detta tredje ”skikt” hos människan förutom det lägre omedvetna (1) och det medvetna (4), något han kallade det ”övermedvetna” (3) vari det transpersonella självet (6) ansågs finnas. Runt dessa tre skikt drog han en oval cirkel som har kommit att kallas ”Assagiolis ägg”, vilket omgavs av det kollektiva omedvetna (7).

Assagiolis ägg

Assagioli utvecklade också Jungs teorier om ”komplex”, dvs. aggregationer av tankar och känslor i det omedvetna som Jung härledde till arketyper men som tog personliga former i det personliga omedvetna. Sålunda ansåg Jung att ett komplex hade en arketypisk kärna med ett hölje av personliga erfarenheter. Dessa komplex var disassocierade i det personliga omedvetna och lade grunden för omedvetna dynamiska konflikter. Assagioli kallade dessa för delpersonligheter. Psykosyntesen handlar ytterst om att medvetandegöra dessa delpersonligheter och att skapa en syntes dem emellan i personligheten runt det medvetna jaget.

Assagioli gick sålunda några steg längre än Jung och utvecklade den egentliga första terapiformen inom den transpersonella skolan. Psykosyntesens anatomiska modell är snarlik den qabalistiska och det är intressant att notera att Golden Dawn Adepten Paul Foster Case (1884-1954) genom sin organisation B.O.T.A. (Builders of the Adytum) lärde ut en snarlik modell av det mänskliga psyket som inom psykosyntesen. Det som dock är gemensamt med alla dessa transpersonella skolbildningar, är att de samtliga erkänner det ”omedvetna” (även kallat ”undermedvetna”) och de dynamiska omedvetna processerna och de psykiska komplexen.

Paul Foster Case

Om man jämför Åke Högbergs symbolterapi med Roberto Assagiolis psykosyntes så kan de verka vara ganska lika till ytan. Båda använder föreställningsförmågan och konstnärliga uttryck i sin praktiska tillämpning. Men min erfarenhet säger att symbolterapin brukar sig av mer spontana visionära och artistiska uttryck, medan psykosyntesen brukar sig mer av ledda tekniker eller guidade mediationer (ehuru där också finns element av spontanitet). Dock vill jag klargöra att det finns andliga värden i att utföra på förhand givna guidade meditationer. Jag ser det som att utföra en ”astral ritual”, dvs. en ritual som visualiseras.

En avläggande tradition till Dion Fortunes ockulta skola Fraternity of the Inner Light, den som grundades av W.E. Butler och kallas för S.O.L. (Servants of the Light), brukar sig av guidade meditationer för att meditera på det Qabalistiska Livets Träd, något som de kallar för ”stigvandringar”. Genom dessa visualiseringsövningar så stiger de upp längs Livets Träd från det lägsta till det högsta. Dolores Ashcroft-Nowicki, vilket är den nuvarande ledaren över S.O.L., har givit ut en klassisk bok inom ämnet med titeln The Shining Paths. Även många Golden Dawn-studenter har tagit till sig denna teknik och renodlad Golden Dawn-litteratur har skrivits i ämnet.

Dolores Ashcroft-Nowicki

Jag vet av egen erfarenhet att dylik teknik är effektiv, men samtidigt också begränsad. För att kunna nå till de djupare skikten av det omedvetna, och i förlängningen det övermedvetna, måste man så småningom lämna det styrda och ge sig hän åt det spontana. Guidade meditationer syftar mer att skapa suggestioner eller affirmationer och påverka vårt psyke på ett kognitivt plan. Därför är det min personliga åsikt att symbolterapin erbjuder en mer adekvat metodik för att nå till det omedvetna, att den är ett ypperligt komplement till det psykodynamiska förhållningssättet, medan psykosyntes har ganska så tydliga kognitiva inslag, liksom även Paul Foster Cases filosofi är av en mer kognitiv karaktär snarare än psykoanalytisk.

Idag har psykosyntesen, i alla fall inom vissa riktningar i Sverige, i ännu högre grad vänt sig från sina psykoanalytiska rötter och börjat närma sig den kognitiva beteendeterapin (KBT) i vissa av sina tillämpningar. Detta har den gjort genom att införliva traditionella kognitiva tekniker till sin metodik. Detta är signifikativt för att det idag befinner sig något av en kamp på liv och död mellan å ena sidan den psykodynamiska terapin (PDT) och å den andra KBT.

Det har länge funnits en skepsis inom den naturvetenskapliga världen och inom sjukvården i synnerhet gentemot psykoanalys och PDT. Under det sista decenniet har det utvecklat sig till en direkt fientlighet och i detta krig har KBT ingått i en ohelig allians med sjukvården och läkemedelsindustrin, av den anledningen att KBT-terapeuter till skillnad från psykoanalytiker och PDT-terapeuter inte ser något problem med att kombinera psykofarmaka och psykoterapi. Dessutom så har de senaste åren sett en snabbutbildning av KBT-terapeuter vilket drastiskt har sänkt kvaliteten för den psykoterapi som kan erbjudas inom sjukvårdens ram. Detta tycker jag är en synd då det faller en otäck skugga över KBT som trots allt faktiskt har vissa poänger.

Kognitiv Beteende Terapi

Kognitiv terapi finns dock i två olika former, kognitiv psykoterapi och kognitiv beteendeterapi. Den förra eller kognitiva psykologin är mer baserad på psykoanalysens jag-psykologi, medan den kognitiva beteendepsykologin är en naturlig utveckling av behaviorismen. Dock finns vissa beröringspunkter, såsom föreställningen om att våra tankar styr och påverkar vårt känsloliv. Inom psykoanalysen ser man på ett omvänt sätt. Personligen tycker jag att båda teorier har rätt, i alla fall till viss del. Även om de starkaste känslorna är djupt rotade inom oss och bortom vår medvetna kontroll, ständigt determinerande i hela vårt synsätt på livet, kan vi till en viss del påverka vårt känsloliv genom våra tankar. Denna påverkan används säkerligen ofta av oss för att avleda vår uppmärsamhet från för stor smärta i livet och sålunda vet vi alla att resultat kan nås till en viss grad. Detta kan också få positiva ringar på vattnet och sprida sig både inom oss och i vår omgivning.

Detta tankesätt finns även inom vissa delar av den esoteriska psykologin som anser att det medvetna jaget planterar suggestioner till det undermedvetna, som arbetar fram omedvetna tankestrukturer och beteenden. Inom New Age finns exempelvis begreppet ”positiva affirmationer” som är en praktisk tillämpning av dessa teorier. Dessutom använder man inom KBT en teknik som direkt är lånad från österländsk meditation, vilket man kallar ”mindfullness”. Detta går ut på att man skall distansera sig från sitt känsloliv och tankeliv och enbart observera det aktivt på avstånd och därigenom bli medveten om sina underliggande strukturer. Detta är också något som sedan Assagiolis dagar har används inom psykosyntesen och som sagt bland esoteriker både i öst och i väst sedan tusentals år tillbaka.


Samtidigt kan ett tvångsmässigt ”positivt tänkande” också vara ett uttryck för ett försvar mot för svåra känslor som vi inte vill kännas vid men borde ta itu med. Faran med detta synsätt är att vi inte uppmärksammar eller förnekar de mer mörka aspekterna av oss själva som inte kommer att lämna oss oavsett hur mycket positivt vi tvingar oss att tänka och betrakta omvärlden. Dock är det också viktigt hur vi tänker i det vardagliga livet och en viss disciplin över detta anmodas den initierade. Destruktiva tankar kan ofta skapa en ond cirkel och växa och gro inom oss som inte står i någon proportion till det ursprungliga omedvetna materialet.

Så för att sammanfatta det hela så har den initierade en användning av de flesta av dessa teorier för att nå en förståelse av sig själv eller för att utveckla sina psykiska förmågor och utvecklas andligt. De behavioristiska metoderna brukas främst för att stärka Viljan och för att odla mentalhygien och uppmärksamhet på sitt spontana eller automatiska tankemönster. Genom psykoanalysen blir vi medvetna om skuggsidan av vår psykiska tillvaro och löser upp psykisk energi uppbunden i olika symptom. Och genom att tillämpa teorier och metoder som härstammar från den analytiska psykologin och psykosyntesen så gör vi oss medvetna om våra komplex och strävar efter en syntes och helhet i vår personlighet, för att därigenom på sikt kunna nå medvetandenivåer av en transcendental eller transpersonell natur.

Hur har nu de moderna psykologiska rönen de facto påverkat Golden Dawn traditionen? Enligt min mening har denna påverkan varit näst intill obefintlig till en början men med tiden mer och mer sökt sig till den till den grad att den idag är ganska så väl integrerad i den moderna inkarnation av Hermetic Order of the Golden Dawn.

Mellan åren 1888 och 1918 (den klassiska eran då MacGregor Mathers var Imperator över the Hermetic Order of the Golden Dawn, även efter att den hade bytt namn till Rosicrucian Order of Alpha et Omega) så hade man ingen officiell uppfattning eller syn på varken Freuds eller Jungs teorier. Den förste Golden Dawn Adept som skrev något om psykoanalys, Freud och Jung var Aleister Crowley (1875-1947) i sin lilla text Improvment on Psycho-Analysis, men då hade han sedan länge varit utesluten ur Hermetic Order of the Golden Dawn. Även om han verkade föredra Jungs teorier så var han inte särledes imponerad av flertalet av hans slutsatser – men det kanske sade mer om den typiska inställning som Crowley hade till de flesta författare.

Aleister Crowley

Det sägs dock att Crowley omvärderade sin syn på vad demonerna, som exempelvis frambesvärjas i hans utgåva av Goetia eller Lemegeton, egentligen var till sin natur. Från att först ha trott dem vara verkliga objektiva andliga entiteter blev han övertygad om att de istället utgjorde de bortträngda komplexen i det omedvetna. Detta tankesätt har med tiden påverkat senare generationer av magiker, även inom Golden Dawn. Ett exempel på detta är David Griffin som leder den moderna inkarnationen av Rosicrucian Order of Alpha et Omega® (Hermetic Order of the Golden Dawn®), som tydligt presenterar detta synsätt i sin bok The Ritual Magic Manual.

Dion Fortune (1890-1946) var bland de första Golden Dawn Adepter som utbildade sig till lekmanna-psykoanalytiker, men även detta gjorde hon efter att hon hade blivit utesluten ur Rosicrucian Order of Alpha et Omega. Dock var hon istället aktiv i Golden Dawn-avläggaren Stella Matutina som initierade Israel Regardie. Regardie blev påverkad av hennes tankar om Freud när han bodde hos henne under 40-talet, utfryst som han var av det övriga Golden Dawn-samfundet efter sina publikationer av Golden Dawns studieplan i kölvattnet på sitt utträde ur Stella Matutina.

Dion Fortune

Israel Regardie (1907-1985) var imponerad av både Freuds och Jungs tankar och ansåg att dessa och magins läror bekräftade varandra. Israel Regardie ansåg dock att både Freuds och Jungs praktiska tillämpning av sina teorier var för bristfälliga och såg lösningen i detta i Wilhelm Reichs vegeto-terapi, som använde sig mer av massage än samtalsterapi. Reich introducerade som sagt också konceptet ”orgon” som kan anses vara en utveckling av Freuds ”libidoteori”, något som Regardie kunde utläsa såsom identiskt med hans egen erfarenhet av Qi-kraft, eller den magiska strömningen som invokeras genom den ceremoniella magins tekniker.

Israel Regardie

Regardie ansåg att omedvetet material, komplexen i det omedvetna, agiterades och togs upp till ytan som ett led av invigning och arbete med magiska tekniker. Han ansåg att man var tvungen att genomgå psykoterapi parallellt med initiation för att kunna bearbeta detta material så att man undvek att hamna vid vägkanten på grund av neuros eller ännu allvarligare psykiska åkommor. Dessutom ansåg han att en motsvarande ”överföringsmekanism” eller psykisk projektion infann sig mot initiatorn (Hierofanten) som den som infann sig från klienten gentemot terapeuten.

När Hermetic Order of the Golden Dawn blev återuppväckt mot slutet av 70-talet och början av 80-talet i U.S.A., där Israel Regardie figurerade såsom en centralgestalt, ärvde den nya generationen Regardies fascination för och vilja till integration med psykoanalysen. Ett tydligt exempel på detta är Cris Monnastre, Regardies enda egentliga lärjunge och elev. Hon utbildade sig till slut till psykolog och psykoterapeut och har vidareutvecklat Regardies idéer mot integration av psykoanalys och magi. Monnastres personlige elev David Griffin, som introducerade Golden Dawn-riten i Sverige, anammade hennes idéer som ett led av sin undervisning och träning, och detta genomsyrar i sin tur hans organisation Rosicrucian Order of Alpha et Omega® (Hermetic Order of the Golden Dawn®), som nog mest av alla idag existerande organisationer försöker att integrera moderna psykologiska rön med ceremoniell magi och invigning.

David Griffin

Detta går att läsa ut av artikeln Israel Regardie, Initiation och Psykoterapi, författat av sagda Cris Monnastre och David Griffin som väl beskriver hur dagens Golden Dawn tradition ser på detta spörsmål. Detta tankesätt har spridit sig vidare från Griffin till den grad att det idag i det svenska Golden Dawn-samfundet genom diverse ordenssällskap är en regel snarare än undantag att utbilda sig till psykoterapeut eller samtalsterapeut av något slag. Idag måste man nog säga att Roberto Assagiolis psykosyntes är det som är på modet inom Golden Dawn-samfundet.

Hermetic Order of the Golden Dawn® i Sverige (Alpha et Omega Tempel Nr. 9 av Gryende Morgonrodnaden) ställer sig officiellt mycket positiv till psykoanalysen, och psykoterapi betraktas som ett värdefullt komplement till rituell invigning. Det är dock viktigt att finna en terapeut som ställer sig öppen till andligheten hos den initierade, som någonting positivt och inte patologiskt. Chansen till att hitta en sådan öppensinnad terapeut är naturligtvis större bland psykosyntesterapeuter och symbolterapeuter.

Att gå till en samtalsterapeut som har en mer transpersonell inriktning är naturligtvis en god idé men om man bär med sig ganska så allvarliga symptom som har uppkommit som ett led på invigning eller magisk träning är det en god idé att uppsöka en legitimerad psykoterapeut, eftersom de har en mer grundläggande utbildning i att behandla psykopatologi i jämföresle med de flesta psykosyntesterapeuter och symbolterapeuter.

Det mest optimala är nog att uppsöka en analytisk psykolog, dvs. en jungiansk analytiker, men dessa växer tyvärr inte på träd i vårt avlånga land. De som har en certifierad jungiansk utbildning godkänt av IAAP (International Association for Analytical Psychology) kan nog räknas på ena handens fingrar. Så det bästa alternativet är i de flesta fall att uppsöka en psykoterapeut som arbetar utifrån en psykodynamisk grund.


Jag skulle dock med eftertryck avråda den som är intresserad av personlighetsutveckling eller den som är seriös esoteriker att uppsöka psykoterapi i formen av KBT. Vad man sysslar med inom KBT är inget annat än symptomlindring; man kommer aldrig till störningens kärna. Det är många patienter som efter en KBT-behandling till slut har uppsökt en psykodynamisk terapeut därför de har upplevt nya symptom istället för de gamla eller att dessa har återkommit efter en tid av recess. Ett intressant fenomen är att de flesta KBT-terapeuter själva väljer en psykodynamisk terapeut för sin egenterapi. Detta är ganska så talande.

Den insikt som KBT kan leda till är ytlig och gör en endast medveten om de destruktiva tankemönstren och deras medföljande känslor. Men när det gäller det djupare känslolivet och de olika komplexens egentliga natur kommer man till korta eftersom man inte inbegriper ett omedvetet själsliv i sin teori. Dessutom handlar all form av behavioristisk terapi om anpassning av beteende efter önskvärda kriterier satta av samhället. Psykoanalys eller psykodynamisk terapi strävar efter emancipation. Symptomet hamnar inom PDT i bakgrunden och istället ser man på att utveckla ett livsmönster som är mindre självdestruktivt och mindre hämmande för patienten, inte för omgivningens skulle utan för patientens.


En psykodynamisk terapi eller psykoanalys handlar alltså inte om inlärning som hos KBT utan om ett genomlysande och om att skapa en större kunskap om den egna själen; det handlar om en process av lärande. Ofta kan patienter som går i psykodynamisk terapi upplevas av sin omgivning som mer ifrågasättande och provocerande. Det är av denna anledning som den psykodynamiska terapin är ett hot mot etablissemanget och i dessa hårt pressande dagar bekämpas på många fronter, såsom inom läkarvården och inom den akademiska världen.

Detta är ett snarlikt resultat och reaktion från omgivningen som den initierade ofta upplever som ett led av dennes invigningar och aktiva arbete med att förändra sig själv och nå en högre kunskap om sig själv. Således delar djuppsykologin sitt syfte och mål med esoteriken. Detta är också något som Carl Gustav Jung kunde se och som fick honom att börja studera gnosticism och hermeticism.


söndag 10 januari 2010

The Path of the Black Dragon


In the Western or Hermetic external Alchemical traditions there mainly exists two major paths according to the subject matter, that of the Red and that of the Black Dragons. In Hermetic Alchemy the Dragon signifies the First Matter or Materia Prima, the crude material basis that is to be subjected to the Great Work, or Opus Magnum. There are also distinct “ways” or “paths” which are related to the process itself, or the Modus Operandi of the Great Work. They are basically three, the “wet” or “humid” way, the “dry” way, and lastly the “amalgams” or “mixed” way, the last one combining processes of both the dry and the wet ways.

In short the wet way uses glassware and a “secret fire”, as contrasted to the vulgar fire used in the dry way, and therefore it is seen as the more noble of them both. The amalgams way uses both the vulgar fire from the furnace (Athanor) and glassware. While the process of the wet way is more prolonged and take months rather than days to finish as with the dry way, using heat from chemical reactions which reaches temperatures way below 500°C, the dry way reaches very high temperatures approximating 1000°C.

While there are several matters used with the wet way, such as the Vitriol (Sulphate salts) and the Red Dragon, or Cinnabar (Mercury sulphide), there is a general agreement (however not uncontested) that the matter of the dry and amalgam ways concerns Antimony. Actually it is the mineral and not the metal of Antimony that is being used, i.e. Stibnite (Antimony sulphide). This mineral has several names in Alchemy, such as the Black Dragon, the Scaly Dragon, the Grey Wolf, the Child (or Offspring) of Saturn, the First Born or Saturn, Daughter of Saturn, Son of Saturn, and Venomous Serpent. A beloved child has many names as we say in my native country of Sweden.

The Black Dragon

The Amalgams Way of Antimony was followed by Nicholas Flamel and Eirenaeus Philalethes, and Jean Dubuis, while the Wet Way of Vitriol was lead by Basil Valentinus and that of Cinnabar by Kamala Jnana and Roger Caro, while the Dry Way of Antimony was perpetuated by Basil Valentinus, Cyliani and Fulcanelli. This essay mainly concerns with the so-called “Dry Way of Antimony”, which has been popularised by the books of Eugène Canseliet (1899-1982), the beloved pupil of Fulcanelli. Thus we will remain within the French Alchemical tradition and continue with its disclosure, an exposition that I started with my essay on The Path of the Red Dragon.

The original cover of “Le Mystère des Cathédrales
drawn by
Julien Champagne

Today Fulcanelli is regarded as perhaps the greatest of the Masters of external Alchemy, revered by many modern students of the Hermetic Path. The name “Fulcanelli” is a pen name or a “magical motto”, which may be translated into “The Sacred Fire” (from the roman god Vulcan and the Canaanite god El). He only penned two books that have become modern classics, Le Mystère des Cathédrales (“The Mystery of the Cathedrals”) from 1929, and Les Demeures Philosophales (“Dwellings of the Philosophers”) from 1930. A third book was planned but never came to be published, called Finis Gloriae Mundi (“End of the World’s Glory”).

Part of Fulcanellis favorite painting “Finis gloriae mundi”
by Juàn de Valdès Léal

Some claim Canseliet wrote or compiled these works using the notes from his master. Perhaps Canseliet was somewhat involved in its editing as he wrote rather lengthy introductions to both, and later wrote several books on Alchemy using his own name, the most prominent being the L'Alchimie expliquée sur ses textes classiques. In this latter book, which never has been translated into English, Canseliet quite openly describes the Dry Way of Antimony, and modern adherents of this way use both it and Fulcanelli’s Les Demeures Philosophales as their main source material.

Sketch of Fulcanelli by R. A. Schwaller dated 1930

It is said that already in his Dwellings of the Philosophers Fulcanelli were more generous than his predecessors in describing the Alchemical process, however scattered it may be through his work. But in the same vein as the old Masters of the Art, Fulcanelli also resorted to veiled symbolism in his descriptions. This has of course led to different interpretations about the nature of the process, and even about the very Matter of choice, i.e. the identity of the Black Dragon or Daughter of Saturn as Fulcanelli calls it. It’s a fact that even Canseliet sometimes contradicts Fulcanelli, if we are to interpret Fulcanelli literately. And this polemic still continues today and a recent one on two Yahoo forums moderated by the Portuguese Alchemist Rubellus Petrinus actually inspired me to write this piece.

Basil Valentin

Fulcanelli himself believed that he was the pupil of Basilius Valentinus, the famous German alchemist supposedly born in 1394. Canseliet claim Fulcanelli was born in 1839 and there are many other fantastic stories attached to his character, as for example Canseliet meeting his old master in 1953 for the first time after his disappearance, after the end of World War II, and in a much more younger appearance and vigour at that. He is of course reputed to have successfully transmuted led into gold through Projection already in the 1920’s.

François Jollivet-Castelot in his laboratory

However the identity of Fulcanelli is still shrouded in a veil of mystery, even if Canseliet left us some clues. Several names and identities have been proposed, all French, such as the painter Jean-Julien Champagne (1877-1932), the scientist Jules Violle (1841-1923), the renowned alchemist François Jollivet-Castelot (1876-1939), and even Canseliet himself (although that last suggestion seems to be the least probable). However if the suggestions regarding Jollivet-Castelot are correct, this clearly ties him with Cyliani, through G F Tiffereau who reportedly knew Jollivet-Castelot. Most believe him to have been Champagne because of the similar physical appearance.

Self portrait by Jean-Julien Champagne from 1930

The name Fulcanelli is closely attached to an occult group called Frères d'Heliopolis (“Brotherhood of Heliopolis”), which included Canseliet, Champagne and Jules Boucher (1902-1955). Some maintain that Fulcanelli was the founder and head of this Brotherhood. Now this fellow Boucher is interesting besides the other three because of his merits which he later earned as a Martinist, as he later lead the group called l'Ordre Martiniste Rectifié (O:::M:::R:::), founded in 1948 claiming lineage to Robert Ambelain (1907-1997). The fact is that Boucher lead a earlier group together with Ambelain, founded by them together in 1935 and called Association pour la Rénovation de l'Occultisme Traditionnel (L'A.R.O.T.). What we see here is a tightly knit collage of French Adepti which has been highly influential in the modern French occult movement, both before and after the Nazi occupation.

The Ex Libris of Jules Boucher

While on the subject of the highly influential French esotericist Robert Ambelain, it is well worth to mention in this context, that he was the head of the Rose-Croix d'Orient and its inncer circle, the l'Ordre des Chevaliers EASIA-EASIE (“Eques A Santi Iohannes Apostolica-Eques A Sancti Iohannes Evangelistae”). Now Ambelain taught a form of Inner Alchemy based upon certain Pythagorean principles, to produce the Philosopher’s Stone. He also claims that Fulcanelli himself taught a similar Inner Alchemical technique to his students, besides teaching the Dry Way of Antimony. Furthermore Ambelain claims that the Black Madonna, abounding in the Catholic world, was not only the patron of the Order but also the symbol of the Materia Prima of the Dry Path, i.e. of Antimony.

The Black Madonna

Canseliet left several students of his own and inspired others to perpetuate the Fulcanelli tradition of Alchemy, the most renown today being Rubellus Petrinus and Patrick Rivière. Rubellus Petrinus claims that he was taught the Dry Way by the French Alchemical Master publicly know as “Solazaref”, which also used to call himself “Pierre d’Ouche”, who was a close friend of Canseliet and headed the group Filiation Solazaref. The real identity of Solazaref according to some is Daniel Winter. This Filiation seems to be defunct today because of infighting but Solazaref left us some French books to study the Dry Way of Antimony, such as Introitus ad Philosphorum Lapidem.

Eugène Canseliet in 1982

Rubellus Petrinus is the nom de plume of the Portuguese alchemist Telémaco A. Pissarro (1951-), who has written a book translated into English entitled The Great Alchemical Work of Eirenaeus Philalethes, Nicholas Flamel and Basil Valentine which basically is a testament of the author’s understanding of these old Masters of the Royal Art. He runs a very informative web site on Alchemy and Spagery, which perhaps is the best source on the internet about these subjects. He runs several Yahoo-Group forums, the English the-Alchemist and the Portuguese-Spanish Os-alquimistas and El-alquimista, the latter one restricted for only laboratory practicing and experienced alchemists.

Rubellus Petrinus

All these sites are extremely rich on source material when it comes to the practical application of the classical texts and the level of discussion is unparalleled. This fact has clearly placed Rubellus Petrinus on the absolute forefront in contemporary Alchemy of today. He is widely critically acclaimed for his work and contribution to the field of Alchemy and Spagery by most contemporaries amongst scholars and renown practicing alchemists. The fact is that I have this man to thank for most of the information regarding practical Alchemy that I have gathered and complied into this essay.

Patrick Rivière, who claims to have been a personal student of Canseliet, runs an Alchemical group in France known as Spagy-Nature, which is devoted to both the spagyrical tradition of Paracelsus and the Antimony Dry Way of Fulcanelli and Canseliet. This group is also linked to a neo-rosicrucian organization called CHR+CHM, claiming antiquity and lineage to the Rosicrucians of the 17th century. Rivière is an acclaimed author on the history of Alchemy dealing with Paracelsian spagery and the works of Fulcanelli, with French titles such as Alchimie: Science et Mystique, or Alchimie et Archimie, or Pratique de l’Oeuvre Alchimique Végetale & Métallique, etc. The only English translation to date is a book entitled Fulcanelli: His true identity revealed.

Patrick Rivière

Patrick Rivière also runs a quite informative web site for his group Spagy-Nature, where he exhibits some of his work, both as an author and as an alchemist. He has also starred in a documentary by Christian Sulleman entitled L'Alchimie, Science et mysticisme made for France 3. It runs for 52 minutes and is very well made film in my opinion, featuring several French spagyrists and the alchemist Rivière. The last 20 minutes is dedicated to the Dry Way of Antimony and documents the Alchemical process which I will describe below, performed by a member of the Spagy-Nature (presumably Rivière himself). You may watch this entire documentary here, divided into three parts because of time restrictions (the last two minutes of the 2nd part and the entire 3rd part containing the Antimonian work).

L'Alchimie, Science et mysticisme 1/3
Uploaded by Arcadya.

L'Alchimie, Science et mysticisme 2/3
Uploaded by Arcadya.

L'Alchimie, Science et mysticisme 3/3
Uploaded by Arcadya.

After this brief historical exposition, let us now turn our attention to the actual working process as described by Canseliet, the expounder of the mysteries of Fulcanelli, and the preparation of the Holy Mother (Black Madonna). Now I have already mentioned that this signifies the mineral ore, or Stibnite, from which Antimony is extracted. So in the preparation of the Black Dragon it must be subjected to a process of Separatio or Solve. This is done by adding three more matters, namely Mars and a “Double Salt” composed of Tartar and Nitre.

The Nitre is an animal salt or saltpetre blended with dew (which naturally contains a nitrate; the Salt of Dew). The traditional Salt of Tartar is sometimes called “potash” or potassium and is a vegetable salt. Together our Nitre and Tartar constitutes our Salt, which is a Double Salt. This is used together with the purified Stibnite during the process of Separation. But before the Separation the Stibnite must be properly prepared to create the “Antimony of the Sages”, which is done through Assation and Purgation.

Julien Champagne in his laboratory ca. 1927

The initial preparation of the Stibnite is through a process that is described by Canseliet and Solazaref, and by the latter referred to as the “Philosophical Assation”. The reason behind this is that metals taken from the mine or bought in a shop are dead and have to be “reincruded”, i.e. brought back to life. Through this Philosophical Assation the Antimony of the Sages of Fulcanelli is produced, according to the students of Canseliet.

Canseliet in his laboratory

This process transforms the vulgar matter or Stibnite into a Philosophical Matter. Some however contest that this process is actually the true Philosophical Assation. There is also a polemic against and for the need of this Assation, as the detractors accuse Canseliet of inventing it to explain away the denial of Fulcanelli of the vulgar Antimony being the actual matter. I will return to the polemic in the last part of this essay, after my disclosure of the remaining parts of the Alchemical process of the Dry Way of Antimony.

Next comes a process called the Purgation or simply “Purge”, where the Stibnite is purified of its silica using a refractory clay crucible put into a furnace and through a “distilation per descensum”. The greatest problem with the Purge or Purgation is that the alchemist needs to know exactly the suitable temperature for Stibnite ore purgation, so that the Sulphur isn’t burnt away. This of course requires lots of experience of metallurgy.


Now it is in place to say something about the furnace which is used in the Dry Way of Antimony, in the before mentioned Purgation and in the following processes. It is basically a modern melting furnace often built by the alchemist himself, from a large cylindrical aluminium cooking pot or from a dustbin. The two ears of the pan comes handy as the furnace has to be portable and placed outside, because of the poisonous fumes which is created during the process (remember one of the names for the Matter, i.e. “venomous serpent”). The inside is covered with a refractory insulator, such as concrete combined with fireclay, vermiculite or silica (sand), or a combination of more or all of these materials. Some simply use cement. In either case a hollow cylindrical space is left in the centre to hold the crucible. The opening is at the top of the cooking pot. A hole is drilled at the side made to fit the propane gas burner.

Furnace with propane gas burner

Some also build similar furnaces as the above example but instead of using propane gas they place charcoal at the bottom and mount an air-blower into the hole at the side so that the furnace is able to reach the desired temperatures. Even though there are many practical advantages of using a propane gas burner I personally find this last type of a charcoal burner as more appealing as it more resembles the ancient Athanors, but without resorting to bellows to keep the high temperature levels. There are lots of “do it yourself” web sites which amply describes the creation process of a melting furnace, of whatever kind desirable.

Charcoal furnace

Furnaces of the first propane gas kind made by Spagy-Nature (as seen in the documentary) may be bought in France from Patrick Rivière’s site at Alchymie.net. Professionally made furnaces similar to these hand-made ones may be bought from several distributors and workshops all over the world. These furnaces are indispensable for this work on the dry and amalgams paths, as both start off with the same preparation and separation in creation of the so-called “Martial Regulus of Antimony”. We may now proceed with it, having prepared and purified the Stibnite ore through Assation and Purgation for it to become the Antimony of the Sages.

Professional furnace

The Antimony, being finely grinded, is now placed inside a refractory clay crucible. Next the alchemist puts a quantity of finest and very old Mars, also grinded to a fine powder. The reason behind this is that Fulcanelli regards it as the male “fire” or “sulphur” that the Alchemist introduces into the female Antimony, which eventually will become the Mercury. Fulcanelli designates Sulphur as “Adam” and Mercury as “Eve”.

Fulcanelli likens this with the image of the crucifixion of Christ, who was put onto the cross by three iron nails. Cyliani on the other hand gives us the metaphor of the knight killing the Black Dragon with a Spear, using a “substance” to unlock the door to the Temple holding the Dragon. Alchemists interpret this “substance” as the Double Salt. Hence the Double Salt, finely grinded, is also to be joined according to specific ratios of quantity, which are partly described in the works of the ancient Masters of the Art, such as Flamel and Philalethes.

The crucible is sealed with a lid and placed inside the furnace. A heat resistant cover, with a chimney hole, is placed onto the opening of the furnace with which to contain the heat. The temperature is now supposed to reach almost 1000°C during the process of Separation of the Martial Regulus from the Antimony. Or to be more specific, the Regulus is separated from the Antimony with the assistance of Mars and the Double Salt. When all reaches the desired temperature and is melted the compound or alloy is then poured into a stainless steel mould with a conical shape.

Crucible inside the furnace

After cooling the waste material is gently removed from the solidified matter with a hammer. The result is the so called Martial Regulus of Antimony, also called the “Starry Regulus”, or using Fulcanellis own words “Astral Stone”, “Celestial Water”, “Alkehest”, and “First Mercury”. These wastes left after the creation of the Regulus are in Alchemical parlance called the “Caput Mortum” and from this is the Sulphur extracted, which is called “First Adam” by Fulcanelli.

Conical mould

In the last part of the first stage of the Great Work the Martial Regulus or Mercury is to be put through a process of Mercurial Purification. This basically means that the Regulus or Mercury is put into the crucible anew, heated to the melting point when it is again poured into the conical mould to cool off, while Adam melts over the Starry Regulus to create a thin enamelled layer. When cooled it creates a scoria called “our Vitriol”.

And this process of Purification is repeated two or three more times to reflect the three days between the crucifixion and resurrection of the Christ. The three nails used in the crucifixion mentioned above echo this process of purification by Mars. Each time this is repeated the Regulus takes a more shining or starry appearance, likened to the Mercury. This is a reference to the glorius body of the Christ after his resurrection, but also to the star that guided the magi (alchemist) at the birth of Jesus. In this purified state the First Mercury has been transformed into the “Philosophical Mercury”. This matter now produced is also called the “mirror of art”, a term understandable by looking at the image of the purified Regulus shining like a mirror.

Martial Regulus

In each of these Purifications the thin enamelled layer or Vitriol created changes its colour and in the 3rd or 4th Purifications takes the form of a clear substance. Thus far the Alchemical work upon the Black Dragon or Stibnite is similar in the Dry Way of Fulcanelli and Canseliet, and in the Amalgams Way of Flamel and Philalethes alike. But as the latter now proceed with a wet or humid processes, the path of Fulcanelli, as taught by Canseliet, continues to proceed with the Dry Way using ovens and crucibles.

Thus we now proceed with the second part of the Great Work or Coagula, which constitutes the Eagles or Sublimation of the Alchemical Sulphur and Mercury, together with the Green Lion. This process is sometimes also called the preparation of the “Rebis”. The end result of this is the so-called “Remora”. Remora, or “suckerfish”, is a fish that reputedly is very hard to catch and therefore serves as a good metaphor for the difficulty of this process and where most fail in the work. It was mentioned already by Michael Sendivogius.

Green Lion

According to Canseliet Adamic Red Earth is placed at the bottom of the crucible. Next is placed the Philosophical Mercury, also called Eve in Fucanellian parlance. When the desired temperature is reached the Red Earth will give away its Sulphur, which will rise and blend with the Philosophical Mercury above it, which in turn will start to melt and rise to the surface. These melted parts of the Philosophical Mercury is called the “ocean” in which the blackish fish Remora is suppose to swim. When the melted Mercury blends with the Green Lion it becomes golden and when cooled produce the Remora.


Thus the resultant of the Eagles process will be the fish Remora. Its blackish colour has also given it the name of “Black Crow” according to Fulcanelli. The third and last part of the Great Work concerns Coction or cooking of the Remora with the “Secret Fire”, or Golden Salt. This is the digestion process that supposedly all have failed since the days of Fulcanelli as it constitutes the most difficult phase of the work. This process is supposed to eventually result in the Philosopher’s Stone.

Philosopher’s Stone

To take the Stone to the test a Transmutation or Projection is performed. One gram of the Philosopher’s Stone is placed into the crucible together with some base metal, such as vulgar Mercury. Placed into the furnace and exposed to a high temperature the metal is supposed to transmute into Gold.

To complicate matters further there are some alchemists today who regard Fulcanelli as the last in line of Alchemical Masters, or even alchemists, and all authors after him as “puffers”, or to use Fulcanelli’s own words working with “archemy” not Alchemy. Even Canseliet is regarded as a soufleur by some. Not only is the process described wrong by him, according to his detractors, but even his choice of Materia Prima. They state that the Matter is not Stibnite, even if it is supposed to be a mineral sulphide. The often-proposed alternative mineral is Galena (Lead sulphide), because of the fact that Fulcanelli refers to the First Matter as “G”, as in the Masonic letter contained in the Hexagram. The Materia Prima is also called Cohol or Khol, i.e. “coal”, a word often attached to Galena in ancient times.

Masonic letter “G”

Some state that Canseliet initially worked with Galena until 1945 (i.e. at the time of the disappearance of Fulcanelli) but failing in his work with Lead rejected it to embrace Stibnite, after meeting the Spanish alchemist José Gifreda. Being more successful he started to understand that Fulcanelli must actually have have meant Antimony, and by “rejecting” it actually embraced it in the old traditional confusing manner of the old masters of the Art as to hide their secrets.

Galena as the mineral “G”

Others contest Canseliet’s description of the process also because of the fact that many masters of the Art repeatedly state that you cannot use a solvent or alkahest (i.e. Salt) from another kingdom (i.e. vegetable or animal) to dissolve a metal. This is a reference to the Double Salt, which is both vegetable and animal. But in defence of the use of Nitre and Tartar the highly revered Eirenaeus Philalethes used an alkahest that actually was taken from the animal kingdom.

Regarding my own opinions on the matter of the true identity of the Materia Prima I will keep that to myself. But in defence of Stibnite in contrast to Galena one has to contemplate the designation which Fulcanelli, as well as all elder masters, have given to the Matter, i.e. that of the “Offspring of Saturn”. Besides the seven classical Planets (metals) the ancients recognized more metals which were seen as related to the main seven, such as the different Saturnian metals, of which Antimony is but one example. Galena on the other hand is the main Led ore and thus from it is extracted Lead and Sulphur, i.e. it cannot be an “offspring” as it is Saturn itself.

But this is typical of Alchemical lore as each classical author attached his own meaning to the use of common Alchemical symbolism and often developed his own path to the Philosopher’s Stone. Wouldn’t it be best in a perfect Alchemical world if all authors used the same meanings attached to the common symbology, and that there were but one Path? Yes, but this unfortunately is not the case.

So in my essay I have made an exposition of one peculiar Path dealing with one of several First Matters (Antimony), preparing it according to one of several Ways (Dry), according to a peculiar Alchemical master (Canseliet). This is but one of several Ways or Paths, but a very popular one at that, practiced by quite a few alchemists of today. It is also a widely expounded Way, but restricted to French, Spanish and Italian literature and some web sites, in particular the one maintained by Rubellus Petrinus. This subject of the Dry Way of Antimony is also widely discussed on the several fora owned by Petrinus.

The Cruciferous Globe - symbol of Antimony

Thus my exposition is but a summary of information which may be gathered from published sources, even if it takes some time of investigation. Now, when I wrote the first version of this essay I wrote all I know about it in plain and fully disclosed manner. But adhering to the old principle of Silence I finally decided to heavily amend and abbreviate the text until it reached the format which you have been reading.

Silent madonna

Anyone wishing to read the fully disclosed version, which describes this entire process of the Great Work in detail, may send me an e-mail. But to receive a pdf-copy you have to be a member of my Order, or belong to an affiliated or recognized Temple or fraternal organization.

Finally I must also state that the confusion that resides within Alchemy mainly concerns the external way, or analogical path, also referred to as the Lunar Mysteries. When we concern ourselves with the Internal Way of Hermetic Alchemy the confusion is dissipated. Hence the confusion arises in a general misinterpretation of Alchemy in the first place, who seeks outer similarities in internal processes as disclosed by the direct or Solar Mysteries.

However I personally do see a great significance and practical value of the Lunar Mysteries, as well as the Solar. Thus I consider practice of Outer or External Spagyric Alchemy as a prerequisite of the practice of Inner or Internal Hermetic Alchemy. And on the Tree of Life and the Rosicrucian Grade system I would correspond the work with the Black Dragon to the fiery Geburah of Mars and the Adeptus Major 6°=5° Grade, as well as I would assign the work with the Red Dragon to the watery Chesed and the Adeptus Exemptus 7°=4° Grade; the former because of the use of vulgar fire of the Athanor and intense processes, not to mention the creation of the Martial Regulus, and the latter because of the humid and tranquil quality of the work, and the use of the Secret Fire.