DETTA BLOGGINLÄGG
, vilket följer upp ämnet ”Tradition” som togs upp i ett tidigare inlägg, ämnar att definiera vad som utmärker en Mottradition (i kontrast till Tradition) och presentera typiska karaktäristika för denna inom Golden Dawn-samhället. En stor skillnad mellan en traditionalistiskt världsåskådning och den som vanligtvis hålls i det moderna och post-moderna sinnet är föreställningen om evolution. I vår egen samtid så betingas människan att tro på föreställningen om att allting utvecklas och evolverar från något lägre till det högre, från något sämre till det bättre, längst en linjär tidsskala. Den Traditionella synen på ”utveckling” och ”progression” lägger dock till en ytterligare dimension, nämligen den om devolution och degradering. Traditionen hävdar att allt istället rör sig i cykler, vilket kan analyseras utifrån en sinuskurva eller svängningsrörelse som gradvis ökar i frekvens. Sålunda genomgår all utveckling faser av tillväxt och nedgång, evolution och devolution, förädling och degenerering; det är en naturlig växling som alla andra former av cykliska rörelser i naturen och kulturen, såsom ebb och flod, mörker och ljus, natt och dag, kärlek och hat, krig och fred. Sålunda rör sig all utveckling i cykler av uppgång och fall, tills cirkeln
har slutits och påbörjar en ny uppgång vilket övergår till ett nytt fall, osv. Grovt räknat kan man anse att den mänskliga kulturen föddes i och med Den Lunara Traditionens födelse och uppkomsten av grupp- och stamsamhället, vilket så att säga inledde denna kulturella cykliska rörelse. Denna kultur och tradition evolverade tills den nådde sitt klimax i och med Den Solara Traditionens manifestation i människans samhälle och grundandet av de första civilisationerna (vilket historien placerar allt längre tillbaka i tiden). Myten om Atlantis vittnar om den Traditionella synen att där en gång i förantiken grundades en första primordial civilisation, med bistånd av de solara väsendena. Ur denna utvecklades så småningom de klassiska civilisationerna i Mesopotamien, Egypten och Grekland. Denna period har kommit att kallas för ”Guldåldern” i den mänskliga civilisationen, vilket i den vediska traditionen har sin motsvarighet i satya yuga som motsvarar den tid då människan var i umgängelse med de solara väsendena, med gudarna. Därefter har civilisationen gradvis devolverat och degraderats i tre efterföljande epoker, faser eller tidsåldrar: Silveråldern (treta yuga), Kopparåldern (dvapara yuga) och sist till Järnåldern (kali yuga). Vår egen tid motsvaras av Järnåldern, vilket sammanfaller med modernitetens tidevarv som inleddes under 1700-talets upplysningstid och som nu har övergått i post-moderniteten.

Kulturens gradvisa fall leder också till uppkomsten av en mottradition, vilket i synnerhet har blivit förhärskande i kölvattnet på moderniteten. Även om det har funnits kulturella motreaktioner mot upplysningsrörelsen, i och med den tyska romantiska rörelsen, så har även denna varit ett barn av moderniteten, då man i en desperat kamp för att rädda myternas giltighet har internaliserat gudarna till att vara blott själsliga uttryck inuti människan, vilket har fört bort den esoteriska och ockulta traditionen från sina primordiala rötter. Denna trend har fortfarit under den ockulta renässansen mot slutet av 1800-talet, vilket i synnerhet var förhärskande i Frankrike och Storbrittanien; Hermetic Order of the Golden Dawn var en viktig faktor i denna anglosaxiska renässans och romantiska tolkning av de ockulta konsterna, även om sällskapet förvisso var grundat i Den Primordiala
Traditionen såsom varande sanktionerat av Den Tredje Orden. Samtidigt så har detta ökade fokus på människans psyke och subjektiva erfarenhet fört något gott med sig som är värt att bevara. Romantikens perspektiv på mysterierna har sin definitiva plats i Den Yttre Orden, i kontrast till Den Inre Orden, för att gradvis avvänja det moderna och post-moderna sinnet från materialistisk betingning, att successivt leda bort det från den positivistiska objektivismen till en idealistisk subjektivism. Men en ensidig betoning på intrapsykiska processer leder samtidigt till ett utarmande av Traditionen, något vi allt mer har sett tendenser till under sen-moderniteten och i synnerhet under post-moderniteten och vågen av ”nyandlighet” och ”nyhedendom”. Den ensamt viktigaste inspirationskällan för denna moderna västerländska nyockultistiska rörelse var Teosofiska Samfundet, grundat av Helena Petrovna Blavatsky. Denna rörelse tog sig an den österländska esoteriska traditionen utifrån ett modernt västerländskt perspektiv och i processen så misstolkade den många österländska begrepp som är självklara idag, såsom läran om reinkarnation och karma vilket har fått utstå en simplistisk uttolkning och utarmning. Teosofin har varit den drivande kraften att införa ett modernt västerländskt ”positivistiskt” vetenskapligt perspektiv på mysterierna, vilket har lett till många omtolkningar av traditionella föreställningar och som har fört den temporala traditionen allt mer ifrån Den Primordiala Traditionen. Den postmoderna världen har sett födelsen av en i huvudsak amerikaniserad nyandlighet (New Age) och i kölvattnet på denna har nyhedendomen (Neopaganism) uppkommit. Detta har lett till en allvarlig utarmning av Den Västerländska Esoteriska Traditionen, såväl som Den Österländska, vilket har utvecklad en sorts kommersialiserad ”snabbmats”-variant på andlighet; man har tagit gamla antika och medeltida föreställningar och traditioner och packeterat om dem till en lättsmält version, som om det vore vilket kommersiell produkt som helst. Tyvärr har vi sett liknande tendenser också inom Golden Dawn-samhället.

De mottraditionella tendenserna i det post-moderna Golden Dawn-samhället är flerfaldiga. Traditionen har kommersialiserats ganska så hårt, delvis genom publikationen av allehanda ”Golden Dawn-litteratur”; i snitt släpps en handfull engelska titlar varje år som mer eller mindre relaterar till Golden Dawn-traditionen. Detta har skett i samma omfattning sedan 1990-talet, men den regelbundna utgivningen av Golden Dawn-litteratur inleddes år 1969 då Israel Regardies The Golden Dawn släpptes i en första nyutgåva. (Denna titel har nu släppts i sammanlagt 6 utgåvor och ännu fler omtryckningar.) Golden Dawn-traditionen fick ett stort genomslag i offentligheten i synnerhet efter Regardies sista bok (vilket i princip var en ny version av The Golden Dawn) med titeln The Complete Golden Dawn System of Magic som gavs ut år 1984, bara ett år innan hans död. Detta innebär att Golden

En annan aspekt av mottradition inom det postmoderna Golden Dawn-samhället är viljan att tolka och förklara Golden Dawn-traditionen i termer av moderna vetenskapliga teorier, exempelvis kvantfysik och psykoanalys, samt att anamma ett modernt och upplysningsfilosofiskt empiriskt förhållningssätt i sin andliga praktik. En tidig pionjär i att föra in moderna vetenskapliga idéer i Golden Dawn-traditionen var Aleister Crowley, en initierad i Hermetic Order of the Golden Dawn. Han myntade mottot: ”Vetenskaplig metod – Religionens mål”. Hans lärjunge och personlige sekreterare Israel Regardie utvecklade detta vidare efter att han hade blivit initierad i avläggaren Stella Matutina. Det var han som först började föra in psykoanalytiska idéer till Golden Dawn-traditionen, främst från Sigmund Freud, Carl Gustav Jung och Wilhelm Reich. Post-moderna initierade och studenter av Golden Dawn-traditionen, som i majoriteten av fallen står i djup tacksamhetsskuld till både Crowley och Regardie genom deras publikationer, har anammat

En ännu farligare degradering av Golden Dawn-traditionen är de friheter som vissa ledare i Golden Dawn-samhället tar sig med Traditionen när de utvecklar undervisningen bortom det som har publicerats i litteraturen. Inte sällan ser man exempel på typiska nyandliga inslag i vissa ockulta tillämpningar, såsom guidade meditationer presenterade som de mest avancerade av Inre Ordens-tekniker! Guidade meditationer kan förvisso ha sitt andliga syfte men blott på en nivå i träningen som på sin höjd motsvarar Den Yttre Orden, vilket ju skall vara den nivå i Orden som är mest anpasslig efter samtida strömningar och behov. En annan barock föreställning är att ”självinvigning” skulle vara ett fullgott alternativ till verklig initiering i ett Tempel; den post-moderna människan har helt missat målet när den har gjort ”den andre” till överflödig. Endast någon som inte är förankrad i Traditionen kan undgå att förstå att initiatorn är en essentiell komponent i att överföra energier och väcka motsvarande i initianden – detta ”jäst” är avgörande för den initiatoriska processen. Likaledes är föreställningen om den ”astrala initiationens” förträfflighet grundad i en avsaknad förståelse för traditionella insikter om initiation, vilket alltid kräver kroppens

Allt detta har sin grund i Teosofiska Samfundets omtolkning av de urtida mysterierna och dess utspridning till massorna i en utarmad och moderniserad form. Med detta sagt hade H. P. Blavatsky delvis en grund som bottnade i Den Primordiala Traditionen, vilket tydligast exemplifieras av Teosofins vilja att göra komparativa studier av de västerländska och österländska mysterierna och se sambanden mellan dem. Blavatskys tidiga fas i sina esoteriska studier ägnades åt Den Västerländska Esoteriska Traditionen och denna Teosofi hade sin grund i romantiken, utgörande en viktig faktor i hela den europeiska ockulta

Sammanfattningsvis är allt detta ett uttryck för Järnålderns materialistiska grepp om den post-moderna människan, en mottradition som tyvärr har infekterat dagens Golden Dawn-samhälle och skapat denna djupa splittring. Det är således ett uttryck för naturliga processer sett utifrån ett kulturellt och historiskt perspektiv. Det finns dock ett talesätt som säger att natten är som mörkast strax innan gryningen. Traditionen lär ut att när den kulturella cykeln har nått sin absoluta botten så kommer sinuskurvan att vända igen,

Vi vet dock att det enligt vår åstundan och andras förväntningar efter någon tid kommer en allmän reformation av både gudomliga och mänskliga ting. Ty innan solen går upp, upplyses himlen av MORGONRODNADENS LJUS. I väntan på denna reformation församlas några få som med sitt antal skall utöka vårt brödraskap, höja dess anseende och stärka dess förhoppningar och ge de av Fr.R.C. (Christian Rosenkreutz) föreskrivna Filosofiska Canons en lycklig begynnelse. I all ödmjukhet och kärlek skall dessa nytillkomna tillsammans med oss dela våra skatter, som aldrig skall förgås, och så lindra denna världens möda och inte längre vandra ovetande om kunskapen om Guds underbara verk. (Fama Fraternitatis – 1614, översättning av Ö. Römier)Denna text är rebloggad från Hermetiska Orden av Den Gryende Morgonrodnaden. Många av de begrepp som används i texten presenteras och definieras i den föregående texten med titeln Vad är Tradition? som kan anses vara första delen i en essä om två delar.
S∴R∴
1 kommentar:
Congratulations on yet another fine article. I find only one point where my position diverges, assuming I have understood you correctly. We should not depreciate the value of science in clarifying tradition. Merely bacause science has not yet been able to explain traditional Magic and Achemy does not mean that no such verification is possible. Science constantly advances.
Skicka en kommentar