Fama Fraternitatis - 1614

Wiewohl wir nun wohl wissen, daß es umb ein ziemliches noch nicht an dem, da wieder unserm Verlangen oder auch anderer Hoffnung mit allgemeiner Reformation divini et humani, solle genug geschehen, ist es doch nicht unbillich, daß, ehe die Sonne auffgehet, sie zuvor ein HELL oder dunkel liecht in den Himmel bringt und unter dessen etliche wenige, die sich werden angeben, zusammen tretten, unsere Fraternitet mit der Zahl und Ansehen des gewünschten und von Fr.R.C. fürgeschriebenen Philosophischen Canons, einen glücklichen Anfang machen oder ja in unserer Schätz (die uns nimmermehr aufgehen können) mit uns in Demut und Liebe genießen die Mühsamkeit dieser Welt überzuckern und in den Wunderwerken Gottes nicht also blind umbgehen.

Vi vet dock att det enligt vår åstundan och andras förväntningar efter någon tid kommer en allmän reformation av både gudomliga och mänskliga ting. Ty innan solen går upp, upplyses himlen av
MORGONRODNADENS ljus. I väntan på denna reformation församlas några få som med sitt antal skall utöka vårt brödraskap, höja dess anseende och stärka dess förhoppningar och ge de av Fr.R.C. föreskrivna Filosofiska Canons en lycklig begynnelse. I all ödmjukhet och kärlek skall dessa nytillkomna tillsammans med oss dela våra skatter, som aldrig skall förgås, och så lindra denna världens möda och inte längre vandra ovetande om kunskapen om Guds underbara verk.

Howbeit we know after a time there will now be a general reformation, both of divine and humane things, according to our desire, and the expectation of others: for it is fitting, that before the rising of the Sun, there should appear and break forth AURORA, or some clearness, or divine light in the sky; and so in the mean time some few, which shall give their names, may joyn together, thereby to increase the number and respect of our Fraternity, and make a happy and wished for beginning of our Philosophical Canons, prescribed to us by our brother R.C. and be partakers with us of our treasures (which never can fail or be wasted) in all humility, and love to be eased of this worlds labor, and not walk so blindly in the knowledge of the wonderful works of God.

Definition

Det brittiska ordenssällskapet Hermetic Order of the Golden Dawn och den tyska Frimurarlogen L'Aurore Naissante, vilket grundades i London 1888 respektive Frankfurt-am-Main 1807, delade på samma hebreiska namn Chevrah Zerach Bequr Aur, förevisat i gyllene gult vid bloggens huvud, vilket ordagrannt kan översättas till “Stigande Gryningsljusets Sällskap”. Denna tyska Rosenkorsiska Frimurarloge i Frankfurt, vilket måste anses vara det ursprungliga modertemplet till GOLDEN DAWN, kallade sig på tyska även Loge sur Aufgehenden Morgenröthe, vilket kan översättas till “Gryende Morgonrodnadens Loge”. Detta skiljer sig åt från den engelska seden att översätta orden Bequr Aur till “Golden Dawn” eller “Gyllene Gryningen”. Med anledning av Rosenkorstraditionens tyska ursprung är en mer korrekt översättning av Bequr Aur, genom franskans L'Aurore Naissante och tyskans Aufgehenden Morgenröthe, inget annat än GRYENDE MORGONRODNADEN. Denna hänvisning till ett stigande gryningsljus, morgonrodnad eller aurora är en klar hänvisning till den allmäna reformationen omnämnt i det ovan citerade stycket från Fama Fraternitatis. Denna blogg har dock valt att behålla den försvenskade anglo-saxiska termen GYLLENE GRYNINGEN för att denna, invand som den är, lättare associeras med den Rosenkorsiska tradition som här ämnas att framställas.

Licht, Leben, Liebe

onsdag 6 augusti 2008

Den nya tidsålderns reformation av vetenskapen

o

Materialistiska skeptiker använder ofta logiska argument som baserar sig på induktion för att bestrida de olika religionernas och esoteriska skolornas ståndpunkter och för att framhäva sin ateistiska grundsyn.

Det går dock inte att med logikens hjälp bevisa eller motbevisa existensen av andliga plan eller gudomlig kraft. Däremot är intuitionen en lika legitim väg till sanning eller kunskap, eller gnosis, som förnuftet. Förnuftets plats i psyket är att sålla ut villfarelser men det kan inte ensamt leda till kunskap i egentlig bemärkelse. För detta krävs intuitionen. Genom förnuftet kan man nå insikt om saker och ting och urskilja mönster och strukturer, väga och kvantifiera, men det kommer endast att skrapa på ytan av verkligheten; den kan på sin höjd skapa en halvsanning. Om man tar en halvsanning för en absolut sanning så leder detta till villfarelse.

Sann visdom har inte heller något med utbildning eller intellekt att göra avseende på vetskap om Gud eller de andliga planen. Snarare tror jag att en högskoleutbildad person kan ha svårare att erhålla en genuin Gudskontakt eller en upplevelse av det numinösa för att denne har tränat sitt tänkande i för stor omfattning efter rationella strukturer så att det utesluter vissa delar av tillvaron. Hjärnan är en tolkningsmaskin och programmeras till en stor del av hur vi tänker i vardagen.

Evighet, oändlighet och allmakt är begrepp som inte ryms inom logikens trånga världsbild. Logiken förkastar det för att den inte kan gripa tag om dessa extremt abstrakta begrepp. Men det är beviset för att logiken eller förnuftet är begränsat i sin förmåga att nå till full insikt, snarare än att det är ett argument mot existensen av en Gud.
o
Förnuftet eller logiken är till sin natur sönderbrytande. Det delar upp och katalogiserar i del-komponenter. Det är så det verkar i psyket. Det är dock gott för det är en egenskap som vi människor behöver för vår egen överlevnad här på jorden. Vi måste kunna analysera en situation. Analysen förutsätter dock en distans till det som det betraktar. Den kan således endast betrakta en sak åt gången i detalj.

Om du skall kunna se helheter måste du våga lämna det analytiska tänkandes avståndstagade och närma dig objektet och bli ett med det, vilket per definition är omöjligt med ren logik. Du måste känna det du betraktar med varje fiber i din varelse och ditt väsen. Du måste bjuda in sanningen att råda över dig och ta över dig. Detta är det enda sättet att närma dig begrepp såsom ”evighet”, ”det oändliga” och ”allmakt”.
o
Det förnuftet i en extremt begränsad omfattning kan göra är att beskriva dessa begrepp med liknelser, såsom Einstein gjorde när han försökte beskriva ”oändligheten” i universum. Men det är endast en liknelse, en karta över terrängen. Det är inte samma sak som verkligheten. En sann gnosis kan inte heller, efter att den har upplevts, översättas till ord och förklaras rationellt. Det kan endast upplevas, inte beskrivas förutom med liknelser.

Jag är övertygad i min tro att det finns mera i tillvaron än det som är kvantifierbart. Jag hävdar vidare att det inte alls är irrationellt att ha denna ståndpunkt eftersom det numinösa inte är irrationellt utan arationellt. Dessutom är sann uppenbarad vetenskap inte i ett motsatsförhållande till förnuftet. Snarare bekräftas det av förnuftet i vissa fall och i andra kan uppenbarelsen inte förklaras av det. Detta är något som många mystiker i sina upplevelser kan bekräfta.

Skeptiker anklagar ofta religiösa för att hysa konspiratoriska idéer om vetenskapen. Man behöver dock inte vederlägga den moderna vetenskapliga modellen såsom i maskopi med ondskan personifierad för att avfärda den som en trovärdig metod till en säker och hållbar kunskap. Som min gamle lärare på universitetet sa till mig en gång: ”Om man tillämpar positivismen på sig själv så bevisar detta att den inte är en säker vetenskaplig metod”.
o
Hur många är det som med mig har tappat tron på den moderna vetenskap som baserar sig på denna form av empirisk ”positivism”, när en teori ena året upphöjts till den mest fulländade och absoluta sanningen och året därpå helt omkullkastas med en ny förklaring som går stick i stäv med vad som påstods året innan? Se bara på den vetenskapliga debatten inom forskarsamhället angående vad som är hälsosamt och skadligt i födan?

Vissa slutsatser har naturligtvis fastnat över åren men väldigt många av dem gör det inte, i synnerhet när det kommer till människan, hennes biologi och psykologi. Det är ett sorgligt faktum är att den positivistiska mallen för vetenskap har visat sig vara pinsamt osäker.
o
Skeptikerna hävdar att det är den logiska positivismens stora styrka att ”sanningar” och rön kontinuerligt vederläggs och revideras, att allt annat vore stagnation. Till detta ställer man religion och ”övertro” som motsats. Men återigen är detta mera talande om dagens vetenskapliga situation snarare än ett ideal att eftersträva egentligen. Men med den naturvetenskapliga modell vi är tvungna att leva med idag så måste vi absolut ifrågasätta våra moderna rön ner i minsta beståndsdel.

En av de få vetenskapliga rön som faktiskt har hållit i sig i snart ett sekel och bekräftas i nya vetenskapliga rön är Einsteins Relativitetsteori. Albert Einstein var till skillnad från de flesta vetenskapsmän ett geni. Det krävs nämligen mer än logik och förnuft, eller vetenskaplig skolning för den delen, för att vara ett geni. Einstein sade själv att han blev inspirerad när han fick sina idéer. Visst fanns det ett tydligt inslag av förnuft i hans spekulationer men samtidigt fanns där andra element som han själv beskriver nästan i mystiska termer. Det är där förnuftet har sin plats, att avskilja ett objekt och inleda en associationskedja som till slut leder till en intuitiv insikt. Det är sådan forskning jag efterfrågar.

Jag föreslår en vetenskapsmodell som utgår från människan i första hand och hennes mentala förmågor. Kvantfysiken har bevisat oss, vilket biologister inte verkar ha insett, att forskaren inte går att separera från sitt experiment. Det är vårt perspektiv som avgör vilket resultat vi får. Så detta är den mest grundläggande premissen; att vi som betraktare är oerhört viktiga i kunskapsprocessen.
o
Än mera måste vi inse att vi som människor är det finaste av alla instrument för att nå kunskap. När det kommer till andlighet måste vi erkänna att människan är fönstret (eller mikroskopet) för att kunna betrakta tillvarons subtila aspekt. Jag efterfrågar alltså en vetenskapsmodell som accepterar den andliga dimensionen av tillvaron.
o
Vidare efterfrågar jag en forskning som använder sig av alla människans mentala förmågor, inte bara förnuftet, intellektet, etc. Intuitionen måste få åtminstone än jämlik ställning i förhållande till förnuftet. Vetenskapen måste sluta se enbart på delarna och istället försöka se helheten och att denna är mer än summan av delarna, att det stora är i det lilla och det lilla i det stora.
o
Det finns redan ett paradigmskifte som är på ingång, vilket kallas det ”holografiska” paradigmet. Den har utvecklats av två vetenskapsmän inom de kvantfysiska och neurologiska disciplinerna, David Bohm respektive Karl Pribram. Deras övertygande tes är att kvantfysiken verkar bekräfta hur hjärnan verkar organisera sitt minne, såsom ett hologram. Utifrån detta har de utvecklat ett helt nytt sätt att se på människan och universum, som två sidor av samma mynt. Detta synsätt bekräftar betydligt äldre esoteriska världsbilder, både i öst och väst, som föregick upplysningstidens rationella positivism.
o
Bohm och Pribram har även skrivit en mycket intressant bok kallad Det holografiska paradigmet och andra paradoxer: ett utforskande av naturvetenskapens frontlinje som presenterar deras teser. I samband med detta måste jag också passa på att rekommendera Fysikens Tao av Fritjof Capra som visar på ett flertal paralleller mellan kvantfysikens slutsatser och österländska mysterietraditioners förklaringsmodeller, och hur de bekräftar och kompletterar varandra.

Detta nya paradigm är sakta men säkert på väg att slå igenom, oavsett om materialisterna vill erkänna detta eller inte. Jag vill dock helst inte se en konflikt utan ett samarbete över olika vetenskapliga fält. Å andra sidan utgår jag ifrån att det nya paradigmet kommer att ha integrerat det som är verkligt användbart från det gamla positivistiska synsättet i tillräcklig omfattning för att göra den gamla skolan helt förlegad.

Sedan kan man med rätta ifrågasätta om två etablerade vetenskapsmän som David Bohm och Karl Pribram ensamt kan förändra det vetenskapliga samhället. Man måste dock erinra sig om att det har hänt ett flertal gånger i historien. Det var exempelvis en handfull män som en gång i tiden satte igång upplysningstiden, så varför skulle inte vi kunna se en upprepning i modern tid?
o
Fast skall vi problematisera det lite så måste tiden vara rätt för ett paradigmskifte att ske. Kristendomen förkroppsligade sin tids strömningar och dess framgång kan kanske förklaras på detta sätt. Likadant var det på 1600-talet inför upplysningstidens tronskifte. Personer som Bohm och Pribram förkroppsligar på samma sätt idag en rörelse och strömning som har varit aktiv i västerlandet sedan 60-talet. I kölvattnet på New Age har det plötsligt blivit rumsrent att tala om spörsmål som var helt oacceptabla och ansågs som ”politiskt inkorrekta” för blott ett par decennier sedan. Detta är ett signum på att mänskligheten närmar sig nästa tidsålder, Vattumannens tidsålder. Tiden börjar nu bli mogen för en ny allmän reformation av världsliga och gudomliga ting.
o
S∴R∴

2 kommentarer:

le grand maître sa...

en intressant artikel :) jag håller med dig om mycket, särskilt rörande den högre utbildningens ibland effekt på andligt arbete. dvs. att det inlärda analytiska tankesättet lätt kan dekonstruera varje upplevelse av andlig karaktär.
men samtidigt bör vi också förstå att de forna anliga mästarna, iaf i europa, var högt utbildade män. men skillnadne mellan dem och oss är att de började med att appropriera en världsåskådning som i allt var religiös. tänk på att grundutbildnngen i allt var konfessionellt grundad. det var viktigare att kunna bibliska berättelser än matematik eller litteraturhistoria. skillnaden mot idag är att vi idag inte lär oss den religiösa grunden utan vi hoppar direkt ut en på vetenskap baseratd studieplan. först senare lär vi oss ett religöst tankesätt, och då kan det givetvis vara svårt att prioritera det framför det analytiska. det vi lärt oss först blir en mur istället för en språngbräda ut i det okända.
men samma problem ser jag med t ex jungiansk teori. jag anser att man måste avlära sig hans teorier med all sin kraft innan man anträder en andlig väg. det anser jag eftersom han tenderar att psykologisera vägen allt för mycket och sätter därmed det andliga åt sidan. om man ska kunna närma sig det "djupandliga" måste man kunna se det från sig själv och inte från ett psykologiskt perspektiv och där är det viktigare att tolka det från ett religiöst traditionellt perspektiv (dvs bibeln, koran/hadith etc) än från ett modernt psykologiskt eller t ex kvantfysiskt perspektiv.

Sincerus Renatus... sa...

Tack för att du delade med dig av dina tankar Le Grand Maître.

Jo, angående Jung så var han naturligtvis (som du säger) skolad i en traditionell akademisk form och endast senare i livet upptäckte det andliga. Han valde då att beskriva sin andlighet i moderna akademiska termer. Samtidigt tror jag att Jung har presenterat en religiositet (jag anser att Jung var djupt andlig i sin väg) som har varit mera lättare att ta till sig av den nya generationen av sökare. Dessutom var Jung mycket inspirerad av österländsk filosofi.

Det som skiljer österländska läror från västerländsk teologi (lite förenklat) är att den förra "psykologiserar" i betydligt högre grad än exempelvis kristendomen eller judendomen. Jämför exempelvis med buddismen, som jag anser knappt kvalificerar som religion, men absolut som andlighet.

Moderna mysterietraditioner har alltid haft en förmåga att psykologisera, även i väst. I din egen jämförande studie mellan transpersonella psykolgier och Golden Dawn har du ju sett tydliga paralleller.

Det är sant att den esoteriska västerländska traditionen vilar på en religiös grund (kristen, judisk och muslimsk, beroende på mysterietradition; hermetisk, qabalistisk resp. sufistisk), men samtidigt så tolkar den myterna på ett sätt som i betydligt högre grad närmar sig djuppsykologins; såsom processer i den egna själen.

Hermetismen hade en intuitiv förståelse för det medvetna kontra omedvetna med begrepp som det objektiva resp. subjektiva sinnet (Kybalion). Qabalah likaså med Ruah respektive Nefesh. Vad man "lade till" i den "anatomiska modellen" av psyket var det övermedvetna, i Qabalah Neschamah. Jung tangerade dessa idéer med sitt "kollektiva omedvetna", arketypläran och förställningarna om Självet.

Jämför även med det invigda egyptiska prästerskapets syn på sina myter och de profana egypternas närmast animistiska tro. Det är skillnad på exoterisk och esoterisk tolkning av religösa texter och myter, som du mycket väl vet.

Således anser jag inte Jung vara väsenskild från den esoteriska västerländksa skolan. Dock måste man vara medveten om att allt är resultatet av hans egna intuitiva insikter; han var ej invigd i den esoteriska traditionen. Det var hans högst personliga gnosis (Jung ansåg sig vara en gnostiker). Detta oaktat såg han att alkemins symboler även var lämpade att beskriva djuppsykologiska processer, precis som Freud kunde se motsvarande mönster i grekiska myter, o.d.

Jung bekräftade endast att alkemins symboler var allmängiltiga för själslig transmutation (individuation som han själv kallade den), oaktat vad de ursprungliga hermetikerna avsåg med sitt kodade språk. Personligen delar jag inte synen på den "andliga alkemin" som blottat på värde bara för att den är en modern kreation som inte alls motsvarar de ursprungliga skaparnas intentioner. Alkemistisk symbolik kan förklara inre alkemistska processer, såväls som yttre (laboratorie) processer, såväl som andliga processer (exempelvis initiatoriska), såväl som psykologiska; alkemins symbolik har visat sig ha en större allmängiltighet än vad man ursprungligen trodde.

Personligen tror jag även att djuppsykologin kan komplettera den esoteriska skolans syn på det "subjektiva sinnet" eller "det undermedvetna".

Det moderna beteendevetenskapliga och akademiska synsättet behöver inte nödvändigtvis vara ett hinder eller "mur", även om den kan vara det i många fall (akademiska skygglappar). Det borde dock inte vara det; låt intuitionen och andligheten hålla förnuftet i schack.

Om beteendevetenskapen tillåts bli belyst av de esoteriska tankeströmningarna kan de komplettera bilden och i sin tur belysa esoteriken.

Missförstå mig rätt när jag anser esoteriken stå beteendevetenskapen närmare än religionen. Med det menar jag inte att esoteriken blir ogudaktig. Tron på en objektiv andlighet och Gud är en förutättning för ett framgångsrikt andligt uppnående. Men jag menar att esoteriken inte endast förlitar sig på blind tro och dogm, utan på systematisk forskning och djuplodning av själens processer. Därigenom delar det djuppsykologins mål, att göra det omedvetna medvetet.

S.R.