Fama Fraternitatis - 1614

Wiewohl wir nun wohl wissen, daß es umb ein ziemliches noch nicht an dem, da wieder unserm Verlangen oder auch anderer Hoffnung mit allgemeiner Reformation divini et humani, solle genug geschehen, ist es doch nicht unbillich, daß, ehe die Sonne auffgehet, sie zuvor ein HELL oder dunkel liecht in den Himmel bringt und unter dessen etliche wenige, die sich werden angeben, zusammen tretten, unsere Fraternitet mit der Zahl und Ansehen des gewünschten und von Fr.R.C. fürgeschriebenen Philosophischen Canons, einen glücklichen Anfang machen oder ja in unserer Schätz (die uns nimmermehr aufgehen können) mit uns in Demut und Liebe genießen die Mühsamkeit dieser Welt überzuckern und in den Wunderwerken Gottes nicht also blind umbgehen.

Vi vet dock att det enligt vår åstundan och andras förväntningar efter någon tid kommer en allmän reformation av både gudomliga och mänskliga ting. Ty innan solen går upp, upplyses himlen av
MORGONRODNADENS ljus. I väntan på denna reformation församlas några få som med sitt antal skall utöka vårt brödraskap, höja dess anseende och stärka dess förhoppningar och ge de av Fr.R.C. föreskrivna Filosofiska Canons en lycklig begynnelse. I all ödmjukhet och kärlek skall dessa nytillkomna tillsammans med oss dela våra skatter, som aldrig skall förgås, och så lindra denna världens möda och inte längre vandra ovetande om kunskapen om Guds underbara verk.

Howbeit we know after a time there will now be a general reformation, both of divine and humane things, according to our desire, and the expectation of others: for it is fitting, that before the rising of the Sun, there should appear and break forth AURORA, or some clearness, or divine light in the sky; and so in the mean time some few, which shall give their names, may joyn together, thereby to increase the number and respect of our Fraternity, and make a happy and wished for beginning of our Philosophical Canons, prescribed to us by our brother R.C. and be partakers with us of our treasures (which never can fail or be wasted) in all humility, and love to be eased of this worlds labor, and not walk so blindly in the knowledge of the wonderful works of God.

Definition

Det brittiska ordenssällskapet Hermetic Order of the Golden Dawn och den tyska Frimurarlogen L'Aurore Naissante, vilket grundades i London 1888 respektive Frankfurt-am-Main 1807, delade på samma hebreiska namn Chevrah Zerach Bequr Aur, förevisat i gyllene gult vid bloggens huvud, vilket ordagrannt kan översättas till “Stigande Gryningsljusets Sällskap”. Denna tyska Rosenkorsiska Frimurarloge i Frankfurt, vilket måste anses vara det ursprungliga modertemplet till GOLDEN DAWN, kallade sig på tyska även Loge sur Aufgehenden Morgenröthe, vilket kan översättas till “Gryende Morgonrodnadens Loge”. Detta skiljer sig åt från den engelska seden att översätta orden Bequr Aur till “Golden Dawn” eller “Gyllene Gryningen”. Med anledning av Rosenkorstraditionens tyska ursprung är en mer korrekt översättning av Bequr Aur, genom franskans L'Aurore Naissante och tyskans Aufgehenden Morgenröthe, inget annat än GRYENDE MORGONRODNADEN. Denna hänvisning till ett stigande gryningsljus, morgonrodnad eller aurora är en klar hänvisning till den allmäna reformationen omnämnt i det ovan citerade stycket från Fama Fraternitatis. Denna blogg har dock valt att behålla den försvenskade anglo-saxiska termen GYLLENE GRYNINGEN för att denna, invand som den är, lättare associeras med den Rosenkorsiska tradition som här ämnas att framställas.

Licht, Leben, Liebe

fredag 15 augusti 2008

Var Martin Luther en rosenkorsare?

En intressant aspekt av Martin Luthers reformation är att den sägs ha strävat efter en återgång till kristendomens rötter. Man kan fråga sig om han även avsåg de gnostiska rötterna? Jag har ibland i mina studier stött på referenser till att Luther ägnade sig åt den mystika vägen, dvs. att den personliga och direkta kontakten med Gud var lika viktig som en uttolkning av skrifterna. Konstigt nog verkade han ha hyst en ambivalent känsla för mystiken, vilket kan utläsas av detta citat som jag har hämtat från hemsidan www.religiousworlds.com:
Likaväl som Luther hyste en välkänd antipati för mystiker, är det likaledes ett faktum att där finns en grund för ett mystiskt liv i hans hjärtats teologi, i synnerhet i hans tidiga tänkande. (Min översättning.)
Detta tycker jag erinrar om en kristen esoterik. Men bortsett från detta så har vi den intressanta (men naturligtvis inte historiskt belagda) kopplingen till Rosenkorsbröderna. Den tydligaste referensen till denna koppling till den samtida kristna esoteriken i Rosenkorstraditionen var Martin Luthers personliga vapen som utgjordes av ett kors inuti en ros:

I ett brev till Lazarus Spengler år 1530 skriver han följande om denna symbol, som sedermera antogs som den lutheranska protestantismens enhetliga symbol:
Nåd och frid vare från Herren. Eftersom du önskar att veta om mitt målade sigill, vilket du har skickat till mig, har lyckats, så skall jag svara dig med största älskvärdhet och delge dig mina ursprungliga tankar och anledningar till varför mitt sigill är en symbol för min teologi. Det första skall vara ett svart kors i ett hjärta, vilket skall behålla sin naturliga färg, så att jag själv skall erinra mig om att det var tron hos den Korsfäste som förlöste oss. "Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig" (Rom. 10:10). Även om det sannerligen är ett svart kors, vilket förödmjukar och vilket också borde åsamka lidande, låter det hjärtat förbli i sin naturliga färg. Det fördärvar inte naturen, det vill säga, det dödar ej utan vidmakthåller livet. "Den rättfärdige skall leva av tro" (Rom. 1:17) men genom en tro på den korsfäste. Ett sådant hjärta skall befinna sig i mitten av en vit ros, förevisande att tron ger glädje, tröst och frid. Med andra ord placerar det den troende i en vit, glädjerik ros, för denna tro giver icke den frid och glädje såsom världen giver (Joh. 14:27). Detta är anledningen till varför rosen borde vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg (jfr. Matt. 28:3; Joh. 20:12). En sådan ros borde befinna sig i ett himmelsblått fält, symboliserande att en sådan andens och trons glädje utgör en början på en framtida himmelsk glädje, vilket begynner redan nu, men förstås i förtröstan, ännu ej uppenbarad. Och runt detta fält finns en gyllene ring, symboliserande att en sådan sällhet i Himmelen fortlever i evighet och är utan ände. Sådan sällhet är underbar, bortom all glädje och alla ägodelar, såsom guldet är den mest värdefulla, mest dyrbara och bästa metall. Detta är min compendium theoligae [teologisk sammanfattning]. Jag har önskat att visa den till dig i bästa vänskap, med förhoppningar om din uppskattning. Må Kristus, vår älskade Herre, förbli med din ande tills efterlivet. Amen. (Min översättning.)
Det är uppenbart att Luther teologi inte är ett efterlivets teologi utan en mystikens väg till personlig gudsefarenhet; den "framtida himmelska glädjen" är det mystika tillståndet av "sällhet...bortom all glädje och alla ägodelar", vilket jämförs med guld, den traditionella alkemistiska symbolen för den fulländade Adepten, en tillstånd "vilket begynner redan nu", dvs. i detta livet även om den "ännu ej [är] uppenbarad", dvs. fullt manifest.

Det hela är en vacker och passande bild för den Rosenkorsiska och Alkemistiska indelningen av människan och skapelsens mångfald i de tre principerna; korset symboliserar kroppen och Saltet, hjärtat själen och Svavlet, och rosen anden och Kvicksilvret. Den svarta färgen på korset förstärker dess kroppsliga aspekt. Hjärtats naturliga röda färg överenstämmer med det traditionella pigmentet för Svavel. Rosens vita färg anknyter till Månen (Luna), vilket är en synonym med Kvicksilvret inom Alkemin. De tre färgerna erinrar även om de tre huvudsakliga faserna inom den alkemistiska processen; svart med nigredo eller förruttnelse (upplösning), vitt med albedo (rening) och rött med rubedo, eller fulländningen vilket leder till De Vises Sten, den gyllene cirkeln (cirkeln är en symbol för fulländning och helighet, helhet - Gud).

Det är därför inte förvånande att Martin Luthers design är en erkänd variant av symbolen för rosen och korset, så som den brukades av Rosenkorsarna, vid sidan av den mera vanliga symbolen över den korsfästa rosen. Rosen är dock röd här för att betona att anden har lämnat albedo-fasen och har nått den högsta fulländningen i rubedo i den spagyriska (alkemistiska) processen av cirkulation, vilket också erinrar om att den röda färgen även är en symbol för "den röda stenen"; De Vises Sten, vilket kan ses som en symbol för den fulländade Anden (Det Stora Verket är ett "merkurialt verk"). Det vita hjärtat är en erinran om att själen nu är en ren kanal för att kunna emottaga Andens influenser, befriad från sina eldiga passioners (röda) herravälde; ren också i avseende på att ha tvagat sig fri från all karma. Det gyllene korset symboliserar den transmuterande kroppen (till skillnad från den naturliga kroppens tillstånd av bly; svart), vilket har emottagit de läkande influenserna från Den Gudomliga Anden (Det Vises Sten) genom förmedlan av den renade själen. Det hela är en symbol för den fulländade Adepten. Se min illustration, vilket följer gense tradition:

©Tomas Stacewicz

Det går naturligtvis inte att bevisa att Martin Luther hade någon medveten alkemistisk eller Rosenkorsisk avsikt med sin symbol; han kan omedvetet har projicerat ut Alkemins arketypiska symbollära i ett Jungianskt hänseende. Så frågan kvarstår: Var Luther invigd i Rosenkorsets mysterier? Naturligtvis kan man i historieforskningens namn hävda det omvända förhållandet för ett lika (eller mer) plausibelt faktum; att Rosenkorsarna var inspirerade av Martin Luthers reform och ville föra den vidare och utveckla en typisk lutheransk form av kristen esoterik, och därför "adopterade" den huvudsakliga symbolen för lutheranismen, och därur härledde namnet till ett nytt ordenssällskap. Personligen tror jag inte på att Luther föregick brödraskapet, medveten som jag är om de äldre föregångarna som ligger bakom Rosenkorstraditionen, och som sträcker sig till en förkristlig tidsera. Naturligtvis
utesluter inte det ena faktumet det andra; även om ordensreformatörerna baserade sin tradition på äldre förlagor så kan de ha valt att låta de yttre mysterierna ta en form inspirerad av en rörelse i tiden, dvs. den kristna kyrkans reformation.

Diskussionen om hönan och ägget är egentligen irrelevant, för det intressanta här är att en koppling troligtvis existerar. Det finns dessutom fler indicier som antyder om Martin Luthers släktskap med Rosenkorsbröderna. Luther fann i kölvattnet från katolska kyrkans förföljelser
av sin person en tillflyktsort i slottet Wartburg i Thüringen-skogen år 1521, där han under ett års tid översatte Bibeln till tyska (vilket i sig föranledde en "reformation" av det tyska språket). Det intressanta med Thüringen är att det finns en myt om Christian Rosenkreutz (den person som sades vara grundare av Rosenkors-Orden) att han härstammade från dessa trakter. Mycket möjligt att det endast handlar om myter, men det är ändå intressanta kopplingar. Rosenkorsare gör gärna själva traditionellt denna koppling och deras första manifest från 1614-15 (Fama och Confessio Fraternitatis), vilket gavs ut i en gemensam upplaga endast tre år innan 30-åriga krigets utbrott, har ett budskap som verkar försvara den lutheranska reformationen och åtminstone är öppet fientliga till påvedömet.

Johann Valentin Andreae

Dessa manifest krevs, tillsammans med Christian Rosenkreutz Alkemistiska Bröllop, med största sannolikhet av Johann Valentin Andreae (1586-1654), antingen ensam eller i kollaboration. Andreae var en lutheransk präst som under sina tidiga år var medlem i en (troligtvis Rosenkorsisk) alkemistisk cirkel i Tübingen kallad
Die Unzertrennlichen, eller "De Oskiljaktiga". En del moderna Rosenkorsare anser att manifesten hade sitt upphov i denna cirkel. Det intressanta är att Tübingen var en av de första städer i Tyskland att konvertera till Luthers protestantiska kyrka. Det finns uppenbarligen ett nära samband mellan Luthers reformation och den Rosenkorsiska rörelsen som i sina manifest förespråkade en reformation av andliga och värdsliga ting, vilket kan utläsas av detta stycke i Fama Fraternitatis från 1614:
Vi vet dock att det enligt vår åstundan och andras förväntningar efter någon tid kommer en allmän reformation av både gudomliga och mänskliga ting. Ty innan solen går upp, upplyses himlen av morgonrodnadens ljus. I väntan på denna reformation församlas några få som med sitt antal skall utöka vårt brödraskap, höja dess anseende och stärka dess förhoppningar och ge de av Fr.R.C. [Christian Rosenkreuz] föreskrivna Filosofiska Canons en lycklig begynnelse. (Översättning av Ö. Römier.)
S∴R∴

3 kommentarer:

Björn sa...

Hej. Det är helt fantastiskt att läsa detta. Jag har nyligen hört talas om Rosenkorsare, och kom då att tänka på Lutherrosen. Jag är själv kristen och anser Luthers skrifter och verk som väldigt dyrbara för kristendomen, så därför fann jag det väldigt intressant att läsa detta inlägg.

Efter det du har skrivit verkar det som att Luther faktiskt hade kontakter med Rosenkorsarna. Du hade kanske fått med mig i dessa tankar, om jag inte hade lagt märke till ett helt otrolig tillägg till citatet från Luthers beskrivning av Lutherrosen. Det gör att allt det du skrivit är för mig förkastligt, och det får mig nästan att tro att hela inlägget är ett skämt.

Det du har lagt till är: "är det mystika tillståndet av". Ingen plats i beskrivningen står det att något är mystiskt. Hela Luthers beskrivning är fylld av bibliska sanningar, och att du kritiserar den får mig att undra över hur mycket du har läst av Bibeln.

Det är inget mystiskt med det hela, men allt finns uppenbarat i Den Heliga Skrift. Visst kan vi ibland uppleva Den Helige Andes beröring på ett sätt som kan verka "mystiskt", men det är inte till detta tron håller sig fast. Tron håller fast i Skriften. Du kanske känner till uttrycket "Tron allena, Skriften allena, Kristus allena"? Luther håller fast vid det Petrus säger i 2 Pet 1:19. Han berättar först om den upplevelsen som han, Jakob och Johannes fick vara med om när de var med Jesus på ett högt berg (Matt 17). Men så säger han att "så mycket fastare står nu det profetiska ordet..." Detta höll också Luther fast på, och om du läser i Bibeln så kan du se att allt är uppenbarat där.

Sincerus Renatus... sa...

Käre Björn,

Tack för att du valde att kommentera min essä. Jag är glad att en traditionellt kristen har valt att läsa och bli engagerad av en text skriven av en "heretisk" mystiker som mig.

Låt mig från första stund säga att jag känner en djupaste respekt till din tro och ditt personliga val att finna alla svar i en bok som Bibeln. Såsom mystiker och esoteriker finner jag dock inga djupare svar i ord. Ord begränsar och dödar. Fantasin däremot befriar, levandegör och transcenderar.

Du har ett perspektiv på en text när du tolkar den, jag har en annan. Du har naturligtvis fullt rätt i att göra så, och det är måhända så att din tolkning är den rätta med tanke på att vi pratar om ord skrivna av den Protestantiska kristendomens fader, vilket hade, som du korrekt anmärker, sin grund i bibeltolkning.

Dock hade Luther också en annan sida som mer drogs till mystiken. Denna ambivalens är inte så ovanlig, tror jag, bland kristna starka i tron och passionerade i sin dyrkan av Gud och Kristus. Inte sällan uppträder ett mystikt tillstånd i djup bön.

Kristendomen idag innehåller många olika inriktningar, några mer bibeltrogna, några andra mer baserade på personliga Gudserfarenheter. Jag tillhör den sista kategorin.

Jag är övertygad om att du är betydligt mer påläst på Bibeln än jag. Jag finner vissa stycken av Bibeln som mer intressanta och inspirerande än andra. Vissa andra säger inget till mig alls. Vissa har jag inte ens läst, måste jag villigt erkänna.

Men som sagt, jag har den fasta övertygelsen att Sanningen inte kan fångas i en bok, inte ens en sådan säregen och högstående bok som Bibeln.

Vad en bok kan göra, och detta är Bibeln mycket bra på, är att genom sin prosa inspirera själen och försätta den i ett själsligt tillstånd, genom sina associationsbildningnar, som på sikt måhända kan leda till en mystik upplevelse. Men det är den mystika upplevelsen, Gnosis, som är den verkliga Sanningen.

Det jag tycker är oerhört tråkigt med vad som blev av den Lutheranska reformationen, är att den på sikt tog död på den mystika kistna upplevelsen, eller rätten till denna. Luther var som sagt ambivalent till mystik, och det verkar som att hans efterföljare tog fasta vid kritiken av mystiken.

Inom katolicismen är mystiken desto mer levande och accepterad. Gå bara in i en katolsk bokhandel så får du se skillnaden från att gå in i en vanlig svensk bibelaffär.

Sanningen är att Reformationen blev en stor besvikelse för Rosenkorsarna, som så småningom vände sina blickar tillbaka till katolicismen 100 år efter de första Rosenkorsiska manifesten kom ut.

Det finns en anledning till detta misstro; protestantiska predikare var betydligt mer svavelosande och fördömande än sina katolska bröder. Och det blev bara värre när frikyrkorna blev till, baserade på den Lutheranska läran. Ingenstans är väl den religiösa toleransen mindre och konformismen större än i pingströrelsen, eller andra motsvarande frikyrkliga rörelser.

Å andra sidor talar man i tungor och utför helbrägdagörelser i dessa sammanslutningar, samtidigt som man förkastar allt annat än bokstavlig bibeltro. Jag får inte ihop detta. Tyvärr. Upplevelser av sådan "magisk" karaktär som ett väckelsemöte, med allt vad det innebär i tungomål och mirakel, borde försätta själen i ett öppnare tillstånd.

S.R.

Anonym sa...

Johann Valentin Andreaes farfar var nära vän med Martin Luther.