Evocation: a matter of the Microcosm or the Macrocosm?

o

What follows may bee seen as a follow up to my discussion on evocation that I initiated when reviewing Nineveh Shadrach’s excellent translation of the foremost Arabic solomonic grimoire. For the last years there seems to be a revival of the grimoire tradition, which often has taken an extremely traditionalistic point of view. The “traditional” view on evocation regards it solely as affecting real and objective external spirits, that has no connection whatsoever to the Magician himself; they shun upon psychological explanations as proposed by more modern Magicians who use a psychoanalytic or Jungian explanation of evocation. There are also people in between these two extreme categories, some leaning more towards one of these perspectives or paradigms.

Frater Argent belongs to this last category focusing more upon the “traditional” point of view and what follows is actually the fruit of a recent discussion that I exchanged with him over at his excellent blog StreetMagick. My own position has until now been somewhere in between but leaning more towards the modern in this particular case, the psychological approach. This has been due to the fact that I have been trained in Ceremonial Magic by David Griffin, who seemingly represent the psychological school of magic started off by Israel Regardie, and transmitted from the latter to the former through Cris Monnastre. This was carried out through the traditional teacher and student relationship, a form of teaching that by nature has a tendency to attach itself onto the pupil and stick with him or her.

One fruit of this “guru-chela” relationship resulted in the article on the initiatory process of the Golden Dawn entitled Israel Regardie, Initiaton, and Psychotherapy, which has excerted a huge influence on me. When I wrote my own BA thesis it revolved around transpersonal psychology and in it I quoted pertinent parts from Israel Regardie’s My Rosicrucian Adventure, in which he proposes that the Qlippoth represents archetypal powers assaulting the initiate through the process of initiation. Another monumental work for me, in shaping this subjective world view, was David Griffin’s magnificent tome, The Ritual Magic Manual, which presents an entirely psychological perspective on magical evocation.

Quite recently I completed my training as a psychotherapist in a field that belongs to the psychoanalytic school, which of course has had a somewhat nostalgic effect, as it were, on my original belief system. But I have always, since I started with my occult studies, believed in a objective magical or spiritual reality as well. Thus I have never really believed in Carl Gustav Jung’s theory that our spiritual self is only part of our neurological brain structure. And I do not today, nor have I ever in the past, adhered to Lon Milo DuQuette’s really amusing and equally misleading axiom “It’s All in Your Head … You Just Have No Idea How Big Your Head Is”.

That said, I have always placed my focus on the internal workings of the Magician, of the Operator, of the Alchemist, etc., in the Great Work. Thus even if I in fact have believed, and still do believe, in real demons or Qlippoth, I have preferred to focus upon finding and rooting out my own equivalent personal demons in my unconscious or subconscious mind. In a likewise manner I have regarded Magic to be primarily a species of occult or esoteric psychology, quite prompted by the works of that great occult teacher Paul Foster Case, or rather how I have interpreted him in the past. I referred to and quoted from Case a lot in my BA thesis as well, more than I did Regardie as a matter of fact, or any one else for that matter (with one exception).

This, I believe, constitutes a natural phase in the life of an initiate, to investigate onself. Both Freud and the Hierophants of ancient Greek mysteries followed the adage of Gnothi Seauton or “Man, know thyself”. But over time, as the process proceeds the initiate slowly starts to reflect upon and observe nature outside of himself; “Man, knowing nature you will know yourself”. This has also happened to me, especially in the last years of my training, again prompted by my teacher David Griffin. Today I know for a fact that magic is definitely not only reduced to a species of psychology of an esoteric kind; it is also and more so a science of energetics and evolution of the physical self as well. When we become really conscious of our body and the energetic currents that flow through it, we also naturally become conscious or observant of their correspondences in the outer world as well.

Thus today I no longer lay any emphasis on the intrapersonal and subjective self, as it may have seemed that I did in my previously mentioned review of Mr. Shadrach’s book. Today I acknowledge the importance of the objective forces on an equal status with the subjective ones. Thus I very much agree that spirits and demons have a real and objective existence outside of us. But contrary to the purely traditionalist view I don’t regard the subjective and the objective perspective on this as necessarily mutually exclusive.

I don’t even agree that what is normally viewed as “traditional” in this respect is actually traditional in the truest sense, at least not according to the Hermetic tradition. In my humble opinion, to be truly traditionally Hermetic we must employ its original perspective of the relation between the macrocosm and the microcosm. Thus, while I agree with the normally perceived “traditional” view, on the existence of real and outside demons and spirits, we must on the other hand not forget that whatever is in the macrocosm also is reflected in the microcosm.

Thus we host a legion of demons (in) ourselves that constitutes part of ourselves. In a psychological perspective these demons feed (on) our complexes (aggregations of though-emotions), or constitutes parts or the whole of any of them, but they also constitute unbalanced energetic aggregations of the Sphere of Sensation itself. So I am myself still convinced that traditional evocation methods works fine in also projecting these repressed complexes and unbalanced energies of the Sphere of Sensation out into the Triangle of Art.

The Triangle of Art

That being said, what should optimally occur in evocation is also the summoning of the macrocosmic equivalent. There is a perfectly good reason why people in the middle ages believed (and still in some catholic countries believes) that real and external demons instigated or tempted them to commit sin. Real and objective demons are attracted to and feed on the unbalanced emotions and behaviour of humans as they love these energies being radiated from our Sphere (it’s like they spot our heat signature with thermal sights); there is a rapport between the corresponding macrocosmic and microcosmic Qlippoth.

One could argue that natural man stands in greater union with the “devil” (meaning the realm of the Qlippoth), or with nature’s baseness, than he does with God (the realm of the divine) or nature’s finer forces. The most efficient magical technique to detach ourselves from these Qlippothic powers in ourselves and in nature is to evoke them. Thus both our own subjective demon as well as the objective demon should optimally merge in the Triangle. In this way we both gain consciousness of and integrate the demon of our own personality, placing it under the Will of our Genius, and at the same time raise the spark of that macrocosmic Qlippah back to its divine origin.

Faust summoning Mephistofeles

In my opinion, this also occurs in ordinary invocations as well. When we invoke a Force, say an Element or Planet, we both activate that archetypal part of ourselves internally in(to) our Sphere of Sensation, and at the same time invoke the macrocosmic equivalent externally into our Sphere as well; the circumference of our Sphere forms the point of interconnection between the “cosms” through symbol. In this way we in stages merge our own microcosmic Sphere with the macrocosmic Sphere. Theurgy is about union, not only between the “spiritual” side of ourself with our “material”, or mind and body, but also between the microcosm (inner) and the macrocosm (outer).

That’s why we shouldn’t loose sight of the fact that there also exists microcosmic equivalents of these objective forces, angelic as well as demonic. This is especially the case when working with the archetypal forces of the Elements, Planets, Zodiac (the 72 Quinants) and Sephiroth; there are both angelic and qlippotic (demonic) entities attached to these.

I have the same view on evocation as I have with invocation, the theurgic perspective. If we are to unite ourselves with the macrocosm we also must prepare ourselves to merge with the ugly aspects as well; in this last respect may I refer the reader to my recent essay on the subject of the Divine Evil. Through evocation we place these unbalanced forces under divine dominion, being part of the Tikkun ha-Olam (the restoration of the world). Restoring the world we also restore ourselves, and vice versa.

Now, “traditionalist” grimoire magicians argue against the relative recency of the psychological perspective on magic, that it doesn’t reflect the living traditions. I cannot argue with that; yes, sure, the psychological perspective is very recent. But this doesn’t disqualify it. Being trained in the psychodynamic / psychoanalytic school myself, I of course find it particularly interesting and through my own research I have found Sigmund Freud’s theories to be quite Lurianic as to their nature. While Jung’s Analytical Psychology more reflects the Christian Gnostic and Hermetic worldview, as seen through the lens of the modern academic psychiatrist or psychologist, Freud’s Psychoanalysis on the other hand more expresses that of the Jewish Qabalah.

But if someone would dare to state that this is all that there is to evocation or the nature of the Qlippoth, I would say that this surely is a sign of ignorance and lack of real experience, in the same way that C.G. Jung interpreted Alchemical symbolism as the projections of the archetypes, which is extremely reductionary at the same time as it is interesting.

So, my own position in all of this is somewhere in the middle between traditionalist grimoire magic and the school as represented by Mr. Griffin’s book The Ritual Magic Manual; I’m sitting on the fence and saying that both are correct. If one believes in only one of these perspectives, I would dare to say that it represents a half truth, although I would also say that the subjective position is the most delusional of them. I know however that Mr. Griffin believes in the objective existence of the demons as well.

In our discussion Frater Argent emphasised the importance of evoking the macrocosm as much as possible and projecting as little of oneself as one can into the Triangle of Art, meaning that one should let the macrocosmic entity taking precedence. In fact I agree with him, if it actually means that in this way one’s subjective (microcosmic) self aligns more to the objective (macrocosmic), resulting in a greater rapport or connection to the whole.

In the final analysis however, if one wants to merge one’s microcosm with the macrocosm one have to open up oneself to it. In invocation this is easily done as one simply opens up one’s Sphere of Sensation and let these forces in. But in evocation, binding the demon to the Triangle of Art (which is outside of one’s Sphere by the very definition) one have to meet the objective force half way, as it were, sending one’s own demon into the triangle as well.

S∴R∴

Concerning the use of the L.V.X. Signs in Magic

o

As of lately some well renowned and acknowledged Adepts of the Golden Dawn Tradition have suggested that the Sign of the Adeptus Minor 5°=6° Grade doesn’t involve the entire series of L.V.X. Signs, but instead simply either one or both of the Signs of Osiris (which constitutes but two parts of the entire series of L.V.X. Signs). Some of these Adepts also state that it is wrong to perform the entire series of L.V.X. Signs together with the tracing of Spirit Pentagrams, as Ritual “B” (Pentagram Ritual) clearly states that it is proper to use the 5°=6° Sign (note the sigular) in this instance.

However, study of other original Inner Order or R.R. et A.C. material clearly reveals an ambiguity as there is also references to 5°=6° Signs (plural) as well as a 5°=6° Sign (singular), often in the same document. This is also clearly seen in Israel Regardie’s published G∴D∴ corpus, which of course makes matters quite confused. Furthermore, this suggestion of a 5°=6° Sign distinct from the L.V.X. Signs has created somewhat of a problem as there doesn’t seem to be any consensus regarding the proper use of the 5°=6° Sign; the different voices of G∴D∴ authority contradict each other and creates even more confusion amongst students in the Golden Dawn Community.

The four forms of the L.V.X. Signs

The most common suggestion for a 5°=6° Sign is to make both the Signs of Osiris Slain and of Osiris Risen. But there has also been suggested to only use the Sign of Osiris Slain, as its form and gesture more properly is attributed to the particular nature of the Adeptus Minor Grade; involving the Passion and Suffering of Osiris-Christ, and thus of the Adeptus Minor. Now, I am not in a position to either confirm or deny any of these suggestions, as that knowledge properly belongs to initiated Adepti. But I do have some practical suggestions for all the solo practitioners out there, and also for students of the Golden Dawn Tradition, that hopefully may somewhat lessen this state of confusion.

Personally I cannot see any harm in performing a full series of L.V.X. Signs after the tracing of Spirit Pentagrams. How I see it, the particular 5°=6° Sign, which has been suggested to be the Signs (note the plural) of Orisis Slain and Risen, is nothing more or nothing less than an abbreviation of the L.V.X. Signs (with starts and ends with the Signs of Osiris). Regardless of the actual and correct use of the 5°=6° Grade Sign proper, this still holds as a fact; the 5°=6° Sign is a short form of the L.V.X. Signs and its formula of “Divine White Brilliance”. Note here that white is the proper colour for Spirit in the King Scale.

The Signs of Rending
and Closing of the Veil

Even if there is a reference to a particular “Saluting Sign” of the 5°=6°, the L.V.X. Signs are also attributed to the 5°=6° Grade, which many Inner Order documents bear out. This means that they may be used to invoke the Spirit (Fifth Element) besides only invoking L.V.X. through the Analysis of the Key word; but what is Spirit other than pure L.V.X.?

I even dare to say that the L.V.X. Signs are the most optimal ones to use in this instance – as the symbol of Elemental Spirit – compared to either the Signs of Osiris, or even the Portal Grade Signs of Rending and Closing of the Veil (as has been suggested by Aleister Crowley). All these suggested Signs correspond to Spirit, but the Portal Signs are better suited for other applications than invoking Spirit per se. So I would suggest to you all: go for the L.V.X. Signs whatever is suggested, indicated or hinted at in century old documents or books, which are ambiguous anyway. Thus you don’t need to know the proper use of the 5°=6° Saluting Sign to be able to invoke Spirit in G∴D∴ style Ceremonial Magic.

Astrological correspondences
of the Tree of Life

In this debate there has also been raised questions against the use of the L.V.X. Signs in Planetary and Zodiacal Magic, but in particular with the latter, as suggested in David Griffin’s The Ritual Magic Manual. A voice has even been raised by one Golden Dawn authority to the effect that this is not to be considered as an orthodox or traditional application of the Golden Dawn System of Magic. Some propose the use the Elemental Signs for the Zodiacal Forces instead. My answer to this is quite simple.

You have to put the different hierarchies into their correct context or perspective. The key to this is the Tree of Life and the Ptolemaic universe (upon which the former is based). The Elements belongs to the lowest realm (Malkuth), while the Planets are placed as intermediary forces (Binah to Yesod) between the Elements and the Zodiac (Chokmah). This hierarchical division is also apparent in the placement of the three concentric rows of rose petals upon the Adept’s Rose Cross Lamen, i.e. that of 3 (Elements), 7 (Planets) and 12 (Zodiac), according to the correspondences of Hebrew Mother, Double and Single letters.

The Rose upon the Cross

Thus the Zodiac is not of the nature of the Elements, even if it corresponds to the Elements by Triplicity. But on the other hand it also corresponds to the Planets by rulership. But a Zodiacal Sign is neither an Element nor a Planet, but a Zodiacal Sign in its own right.

So there are three important hierarchies to consider here, that of Elements, Planets and the Zodiac. As there aren’t any special geometric forms wherewith to invoke the Zodiac, we may use either the Pentagrams (through the Elemental Triplicity) or the Hexagrams (through the Planetary Rulership) to invoke a particular Zodiacal Sign. But if a Zodiacal Sign belongs to a plane that is higher than that of a Planet, why then use Elemental Grade Signs which represents the most base forces of this hierarchical system, i.e. that of pure Elements? The L.V.X. Signs are applicable to invoke all forms of higher spiritual forces beyond the sublunary. Remember that the Zodiac proper belongs to the highest realm in this Hermetic system, only being overshadowed by the Primum Mobile of Kether.

The geocentric model of Claudius Ptolemäus

Concerning the suggestion that the use of L.V.X. Signs with the Zodiacal Pentagrams doesn’t represent orthodox or traditional G∴D∴ practice. Well, the Ritual “B” (Pentagram Ritual) doesn’t state which Sign or Signs that are to be used together with the Zodiacal Pentagram, does it? So how can the use of the L.V.X. Signs in this instance be regarded as “untraditional”? Such suggestions are as speculative as anything else suggested in this discussion. The Golden Dawn Tradition left some gaps here and there to be worked out and filled in by the coming generations of Golden Dawn Adepts, which has also been done through the decades following the creation of the original G∴D∴ corpus. One such example of development, which in my opinion is an adequate one and follows traditional Hermetic and Qabalistic teachings, is the use of the L.V.X. Signs together with Zodiacal Forces.

Furthermore, Zodiacal Magic belongs to the realm of Astrological Magic, as does Planetary Magic. Consider for a moment the Elemental attribution of the Planetary Hexagrams, the proper key to this being that of the Zodiacal attribution of the Quarters which reflects the Zodiacal wheel placed upon the Temple floor; starting with Aries (Fire) in East, going in a counter-clockwise motion towards North and Cancer (Water), then to Libra (Air) in West, and finally to South and Capricorn (Earth). This simple example of attributions clearly shows the intimate relationship between the Planets and the Zodiac, both being two parts of the workings of Astrological Magic.

The four forms of the Hexagram

Thus the proper Signs to use in all forms of Astrological Magic, be it moving stars (Planets) or fixed stars (Zodiac), are in my opinion that of the L.V.X. We already have a natural attribution of the L.V.X. Signs to the Planets, through the Hexagram Ritual, which always starts (and often ends) with the Analysis of the Key Word. Thus this naturally spills over to the Zodiac, because of the shared astrological nature.

S∴R∴

The peculiar use of Enochian Kings: Angelic Magic or Enochian Magic?

o

Although I do believe that much of the Golden Dawn system of ritual initiation and magic stems from older Rosicrucian sources, Enochian Magic is one field that is unique for the English tradition and that of the Hermetic Order of the Golden Dawn. I believe that Kennet MacKenzie, as the author of the Cypher MSS., started this integration process for the Outer Order, while it was William Wynn Westcott and in particular Samuel Liddell MacGregor Mathers who developed it further for its Inner Order, Ordo Rosae Rubeae et Aureae Crucis (R.R. et A.C.). These are presented in the Ritual papers “H” and “S” regarding the Elemental Tablets, Ritual “T” on the use of Enochian Calls, Ritual “X” concerning the use of God-Forms, and Rituals “Y-1” and “Y-2” regarding Rosicrucian (or Enochian) Chess. There is also some additional material on the use of pyramids in skrying (astral projection) for the individual squares in the Flying Roll No. XXXIII.

Scrying session of Edward Kelly & John Dee

Now, modern proponents and practitioners of the magical system as set forth by Dr. John Dee often criticise the Hermetic Order of the Golden Dawn for its tampering with its original contents as revealed through the shew-stone scrying of Edward Kelly. Golden Dawn students like myself instead hold that the Order founders S.L. MacGregor Mathers and William Wynn Westcott extracted what they had from Dee’s notebooks and through a process of integration with Qabalah and Hermetica took it a step further. Depending on your outlook you either see it as a tampering degeneration or as a progressive development.

John Dee’s Shewstone

The Golden Dawn, contrary to any “by the book” adherents of Dee’s notes, see the system as revealed by Kelly as a part of a greater whole. Thus in the Golden Dawn the system of the Four Watchtowers, and that of the Enochian Keys or Calls, is integrated with the rest of the Golden Dawn philosophical system, thus relating it to the Holy Qabalah, Astrology, Geomancy and the Tarot.

Edward Kelly

Detractors of MacGregor Mathers often hold that he only had access to Méric Casaubon’s A True & Faithful Relation of What Passed for Many Yeers between Dr. John Dee and Some Spirits, originally published in 1659, and therefore based his conclusions without a full knowledge of Dee’s entire system. Ergo the entire Golden Dawn interpretation is in error and should be discarded with.

Dr. John Dee

The fact is that A True & Faithful Relation is an erroneous transcript of the MS. Cotton Appendix XLVI and thus is a partial collection of Dee’s notebooks from his magical workings and therefore not complete. But what many often miss is that MacGregor Mathers, prior to him founding the Hermetic Order of the Golden Dawn jointly with Westcott, practically lived in the British Library Museum. He surely must have had access to many of its manuscripts in his research, such as the more accurate ones stemming from the hand of Elias Ashmole which found its way to the British Museaum as MSS. Sloane 2599, 3188, 3677, etc.

Elias Ashmole

Therefore we must give MacGregor Mathers and Westcott the benefit of the doubt when we assess or judge their scholarly level of understanding of Dee’s original material. Furthermore, there are parts missing from Dee’s journals and Ashmole’s transcripts, and Dee often himself scratch his head and fail to comprehend what has been revealed to him. Thus it is practically impossible to be a faithful follower of Dee’s notes if one wants to implement them, and thus his material needs to be interpreted and parts being invented or re-created to fill in the missing gaps or guidelines.

S.L. MacGregor Mathers

In the final analysis it seems that we have the Golden Dawn to be grateful to for presenting us with a workable formula in the first place. Many who have ventured into the original notebooks of John Dee have started upon their paths from the published documents written by MacGregor Mathers and Westcott for the initiates of the Hermetic Order of the Golden Dawn.

William Wynn Westcott

It is however clear that the work of integration of Dee’s magical system into the Golden Dawn was incomplete as it only limited itself to the Four Tablets (from the Great Table), the 18 Calls and 30 Aires or Aethers. In practice only the 18 Calls or Keys were used in the Golden Dawn, the 30 Aries being left hanging without use.

Aleister Crowley

Aleister Crowley, who saw himself as a reincarnation of Edward Kelly, was the Golden Dawn initiate who probably took the first step to develop the Golden Dawn system further. He did this with his experimentation with the 30 Aires and later published his findings in The Vision and the Voice. However the incomplete system has been developed even further by modern Golden Dawn Adepts, such as David John Griffin who in his The Ritual Magic Manual has revealed his research and development of the Planetary and Zodiacal system using Dee’s original notes.

David John Griffin

Thus today the Golden Dawn practitioner have access to a more or less complete system of integration between the Golden Dawn tradition and John Dee’s original system of Angelic Magic. However it is not the same as John Dee’s system. As with most of the Golden Dawn syncretic system, to fit many and originally disparate components into a new coherent whole you have to sacrifice parts to fit it into a workable format. This is also the case with John Dee’s research.

The wax seal of John Dee

Thus I prefer to separate Golden Dawn’s envisioned system from Dee’s original system and designate them with different names; in the Golden Dawn format it should be referred to as “Enochian Magic”. John Dee’s original system, untainted by any post 16th Century developments, I personally refer to as “Angelic Magic”. The fact is that Dee himself referred to his system as “Angel Magic”.

Golden Dawn style God-Form

Thus if you choose to use the Golden Dawn Enochian Magical system you will invoke the Enochian Angels through the lens of the Golden Dawn perspective, coloured by attributions not originally intended by John Dee. For example, the use of Egyptian God-Forms in combination with Angelic invocation. One other such development (or tampering) is the attribution of the four Tablets with the four Elements (Fire, Water, Air & Earth), although Dee does attribute them to the four quarters, but also the creation of a fifth Tablet called “The Tablet of Union” attributed to the Fifth Element of Spirit.

The Watchtowers according to John Dee

Furthermore, as Dee is relatively vague of the actual purpose of the Angelical Calls or Keys, in the Golden Dawn system the 18 Calls are fitly attributed to the Four Tablets (Elements) taken from the Great Table and the four Lesser Quadrants of each Tablet (sub-elements), a “invention” or “liberty” taken by MacGregor Mathers which is highly contested by practitioners of “Angelic Magic” of Dr. John Dee.

The Great Table

One other such invention (or liberty taken), which I would like to develop somewhat in this essay, is the peculiar use of the four Kings, in the Golden Dawn referred to as Elemental Kings. As with all other Holy and Angelic Names, the names of the Kings are extracted from each Tablet. In the case with the Kings they are taken from the 8 most central letters in a spiral clockwise fashion from the perimeter towards the centre. An example is taken from the Air Tablet whose 8 central letters creates BATAIVAH in a spiral movement as shown in the illustration below.

The extraction of the King from the Air Tablet

In a similar fashion to create the Elemental King from the Earth Tablet one gets ICZHIHAL or ICZHHCAL depending upon which version of the Tablets you are using, as Dee created several versions (which accounts for the traditional Golden Dawn fashion to present several letters in one and the same square). Similarly the name of RAAGIOSL is extracted from the Water Tablet to create the Water King, and EDLPRNAA to create the Elemental Fire King.

Golden Dawn “old style” Earth Tablet

Now, contrary to the practice of the Golden Dawn initiate John Dee never used all eight letters of a Kingly Name but instead used seven. He did that to distinguish between and attributed a severe and merciful side to the Kings. The difference being made to the two last letters in each name (i.e. the two middle letters of the Tablet), where the severe name uses the last letter while the merciful uses the second last letter. Thus according to Dee the severe name of the airy King is BATAIVH, while the merciful name is BATAIVA.

Golden Dawn “new style” Earth Tablet

In a similar fashion the severe name for the earthly King is ICZHIHL or ICZHHCL depending on the Tablet version being used, while the merciful name is ICZHIHA or ICZHHCA. Likewise the severe name for the watery King is RAAGIOL while the merciful one is RAAGIOS, and the severe name for the fiery King is EDLPRNA while the merciful is that of ELDPRNA.

The John Dee exhibition at the British Museum

As I see it, in the Golden Dawn the Kings uses both or dual last letters, i.e. all eight letters of the Name, as they are a fusion or unification of the merciful and severe sides of the Kings. This differs from the traditional standard in Dee’s Angelic Magic as the last two letters are exchanged to create this contrast between severity and mercy, with the exception of EDLPRNAA where he exchanges the second and third because following the previous rule wouldn’t make any difference as they both would end with an “A”. But in the Golden Dawn System of Enochian Magic the synthesis of the two aspects of the Fire King should be written as it is shown on the Tablet (i.e. ending with a double-A), as is the case with the other three Kings.

Sigillum Dei Aemeth

To summarize, the Golden Dawn uses all 8 letters of the King names while the Angelic Magic of John Dee only uses 7 of all 8, and thus differentiates between the polarity as contained in each name. The Golden Dawn System of Enochian Magic on the other hand emphasises the union of opposites, which is both alchemically and qabalistically more correct and should create more balance to the ritual. This also emphasises the Solar attribution of the Enochian Kings – Sol being the foremost Planet of synthesis and equilibrium.

Seal on the back of the Sigillum Dei Aemeth

So, in my opinion, I believe the Golden Dawn way to approach the Enochian Kings is the most wise and balanced one and thus more adequate in a Golden Dawn setting. So here we see an example of progressive development using the extant dynamics of the magical system inherited from John Dee, which fits to the overall Hermetic and Qabalistic system used in the Golden Dawn.

Lamen used by John Dee

But surely Dee’s method gives more opportunities in the personal work of an Adept if one chooses to emphasise the 7-lettered version of each name, and one of the polar opposites of severity and mercy. It gives rise to quite interesting magical formulae which may be utilized by the Enochian Magician as well as the Angelic Magician.

Ceremonial ring devised by John Dee
faithfully rendered by David R. Jones

Thus the Golden Dawn Adept may freely use whatever recommendations is put forth by John Dee in his original writings now and then, without upsetting the Golden Dawn intent and focus, if he keeps the system in check within the Golden Dawn context in his overall practice. Thus even a Golden Dawn Adept may create himself a “Holy Table” according to Dee’s specifications, and the Sigillum Dei Aemeth in wax and accompanying golden ring and lamen (see attached images), and even a shew stone if he prefers. I remember reading somewhere that this even was recommended by MacGregor Mathers and Westcott in the R.R. et A.C. in one of the senior sub-grades of the Adeptus Minor.

The Holy Table

In this context I recommend Enochian Magic for Beginners: The Original System of Angel Magic by Donald Tyson, and the modern classic The Enochian Evocation of Dr. John Dee by Geoffrey James. The book by Tyson makes good comparisons between the Angelic Magic of John Dee and the Enochian Magic of the Golden Dawn, while the book by James presents the original writings of John Dee as he used them in a straightforward manner.

S∴R∴

A testimonial from a solo practitioner of the Ritual Magic Manual

o

The other day, a year after the publication of my review of David Griffin’s The Ritual Magic Manual: A Complete Course in Practical Magic, I received a mail with a testimony of someone’s personal experience with the magical formulae revealed in that book. It is a fascinating tale that needs to be told, and I have also received the permission by the author to publish it here on my blog. For me it was a true inspiration to read as I hope it will be also for you, and thus I publish his letter almost in its entire:

I wont give you a long boring biography, but I wanted to say that I agree with your review 100%.

I spent almost 20 years studying all aspects of the occult from the armchair. At some point my teacher...gave be a copy of ISIS UNVIELED by H. Blavatsky, and jokingly instructed me to read that and someday maybe we could have an educated conversation.......approx two years later, I went to visit my old teacher who had since moved away.

While I was visiting him we caught up on old times, and had an educated conversation...lol. When I was leaving he stopped me and asked me to hold up a minute....he disappeared into the back room for a few minutes....when he came out he was holding a book.........he looked at me sombrely and stated; “this has been authorized” and he proceeded to give me a brand new hardback of David Griffin’s Ritual Magic Manual. To this day he will not talk about the gift or what he meant with his cryptic words.......

That was about 5 years ago. Again I wont give the entire biography, but in brief:

I started using the manual much like you described.....With the knowledge of the generations of research that went into this system, I just simply put full trust in my predecessors and like the path of the Moon, I followed the footsteps very carefully. I didn’t understand at all what I was saying or doing....I just went for it.

The elemental phase was gruelling as each element that I invoked, would put me through about a three week wringer....it was tough....but I learned more about the elements in each of those three week period than all 20 years combined.

Then finally the Greater ritual of the pentagram [Here I suppose the writer actually means the Supreme Ritual of the Pentagram – S∴R∴]. Wow, after the ritual, I was intensely buzzed for about 6 hours.... I would go into fits of laughter every so often, it felt much like a psychedelic.

I’ve been working with Planetary forces for almost 4 years now, and I love it. I just started working with the subtle, cool, starlight of the astrological realms. The reason I decided to move on to the Zodiacal was instructed to me in Gnosis.

One day while after invoking Venus and Jupiter (as they were in the sky above me), Lady Venus swept me up in her arms and introduced me to Jupiter, he laughed and said that he knew me well. I was between them, wrapped in love as they delivered me to The Emperor. He was much nicer than the image on Crowley’s Thoth deck. He told me it was time to start on my astrological theurgy.

So there you have a transformation story of a solitary practitioner. David Griffin’s Ritual Magic Manual has transformed me totally.

When I started I was in my 30s and overweight, starting down the other side. Now I am almost 44, and in the best shape in my life. Health wise, Mental, Emotional, and even intellectually transformed. I actually feel and look younger than 5 years ago. Some people tell me they want to be ready before they do ritual.... I laugh to myself because I now know the secret....you really don’t start to understand the ineffable mystery until you actually start ritual.

He ends his letter by saying that he nowadays is confident enough to regularly write articles for the front page of Realms of Magick on the subjects of Tarot and Magickal Forecast.

In my opinion if The Ritual Magic Manual has made such a dramatic transformation in one of its readers it already has served its purpose. But I bet there are numerous silent practitioners out there all over the world, both solo and in Temple, both outside and inside the Hermetic Order of the Golden Dawn/Alpha et Omega, that has had beneficial results from the ritual instructions in that book. There clearly is a reason for why this book is so sought after today, judging from the amount of money people are prepared to invest upon a second hand copy; there simply are no other instructional manual on Rosicrucian Theurgy out there of this magnitude. I believe that in the decades to come it will be remembered as a true companion to Israel Regardie’s The Golden Dawn.

S∴R∴

The Golden Dawn and self-initiation

o

The concept of self-initiation (abbreviated as “SI”) is a relatively new phenomenon in the Golden Dawn community. However, this has not always been the case amongst other organizations. The biggest “rosicrucian” organizations of them all, the Rosicrucian Order, A.M.O.R.C., has used self-initiation as an integral part of their preparatory work at the level of “Atrium” since the 1920’s, rituals who are supposed to be performed at the “home sanctum” of the individual member. But in the world of the Golden Dawn this has for almost as long a time been a fundamentally foreign idea.

In the early 20th Century when the Golden Dawn flourished in different avenues, such as the Stella Matutina, the Alpha et Omega and Fellowship of the Rosy Cross, the concept of Temple initiation in the Outer Order was part and parcel of the hallmarks of the Golden Dawn tradition. In this respect the Golden Dawn was quite freemasonic in its outlook on initiation and lineage.

This attitude was soon to be changed however since most of these Temples closed their activities in the 1940’s (Alpha et Omega) and 1970’s (Stella Matutina). Israel Regardie, himself an initiate of the Stella Matutina in the 1930’s, introduced the concept of self-initiation in the Golden Dawn tradition already in his scholarly introduction to The Golden Dawn: The Original Account of the Teachings, Rites & Ceremonies of the Hermetic Order of the Golden Dawn, written in 1937. But it was first heard of being practiced through the confessions of the two founders of the Order of the Cubic Stone, a Crowleyan Golden Dawn hybrid organization which saw its heyday in the 1960’s. Both of the founders, David Edwards and Robert Turner, published journals containing their self-initiatory workings through the Outer Order and into the 5°=6° Grade of Adeptus Minor.

Israel Regardie was the single individual who not only introduced the idea but also popularized the concept of self-initiation in the Golden Dawn community. This idea is expressed in both his editions of the Golden Dawn curriculum, the aforementioned The Golden Dawn, originally published in four volumes during the late 1930’s and early 1940’s, and the latter The Complete Golden Dawn System of Magic, published in 1984. Especially the latter title is a clear proponent of this idea and expounds upon it further.

It seems as if Regardie proposed the idea that his own development of the so-called “Opening by Watch-Tower” ritual was to be substituted for the Outer Order Elemental Grades of the Golden Dawn. It has been suggested that in his opinion this highly potent ritual resumed the entire Outer Order process and therefore could be used as a self-initiation ritual into the Golden Dawn. He also used this formula on his closest student, Cris Monnastre, who would perform this ritual hundreds of times until he found her eligible for advancement into the Adeptus Minor or 5°=6°.

However, it has also been suggested that Regardie didn’t believe it was possible to self-initiate into the 5°=6°. Thus in time for her initiation in 1982 into the Adeptus Minor level Regardie himself initiated her into the 5°=6°, in a fully consecrated Vault of the Adepti. This event also sparked the resurrection of the Hermetic Order of the Golden Dawn in America in the early 1980’s.

Since then this idea has been thoroughly ingrained into the modern mind of the Golden Dawn student, that it is possible to self-initiate through the Outer Order grade system, but not into the Adeptus Minor. But I ask if this is a fact or simply a token of wishful thinking, or simply has become necessary only because of the fact that there weren’t any known initiating Temples to be found anywhere in the world at the turn of the late 1970’s?

Personally I have a firm belief when it comes to the concept of self-initiation and I have written elsewhere on this blog regarding the pros and cons of SI (as well as of astral initiation). But I believe it’s time for me to develop this thinking a little bit further. As it seems, the truth is seldom in black and white.

First of all, I don’t believe it’s possible to become a Golden Dawn initiate simply by the aid of self-initiation. The Golden Dawn tradition sets its own criteria of who is considered to be an initiate and who is not. It plainly says that you need an initiator to become fully initiated. Compare with Freemasonry. You will never become a Freemason just by performing the Blue Lodge grades solo, by yourself. Why anyone would even consider calling himself a Golden Dawn initiate if not being initiated by a Golden Dawn Order is beyond my comprehension.

However, you may become a Golden Dawn Magician, i.e. a Ceremonial Magician who works within the Golden Dawn tradition. And there are lots of these magicians around who has never seen the insides of a Golden Dawn Temple, but still deserves my deepest respect as a fellow magician.

But one has to make a clear distinction between an initiate and a non-initiate nevertheless. The former is part of a greater egregore and current, besides having access to centuries old oral traditions and unpublished documentation, which aids him in his spiritual unfoldment, the latter has only himself to resort to and published literature. Even though it is possible to tap into the Golden Dawn current by the simple use of its ceremonies of Theurgy and symbolism, this cannot be compared to becoming a part of that current through ritual group initiation. And the current of the Golden Dawn is mighty indeed! So it’s no surprise that it spills over to non-initiate practitioners of the Golden Dawn system of Magic.

Thus in my opinion self-initiation may never become a legitimate substitution for Real Temple Initiation. But it is the second best option if you want to spiritually emulate states of consciousness which approximate that of Temple Initiation. It definitely is a much better option compared to so-called “astral initiation”, in the case of a student of the Golden Dawn lacking the ability or possibility to receive classical Temple initiation.

In both classical Temple initiation and self-initiation you basically involve three levels or planes of existance, commonly referred to as the physical, etheric and astral. These three levels are involved in all forms of Ceremonial Magic and Theurgy (or at least should be) to be successful. There is the physical movement and direct manipulation of nerve current, and then there is the energetic manipulation of the etheric double or Sphere of Sensation (aura) using the subtle energy called “prana” or “qi” in the eastern traditions, or “pneuma”, “ruach”, and “L.V.X.” in the western, and then lastly there is the emotional and spiritual (i.e. astral) impact.

In ritual magic, of which initiation plays an important part, the focus lies in the physical and energetic bodies (the Sphere of Sensation) through the transmission of magical current, but it has also a profound spiritual and emotion effect because of this current (which passes through the astral from the causal-spiritual) and especially the ritual drama which forms emotionally charged concepts or thought forms in the mind. The ritual also creates a portal into the astral realm, the particular plane or dwelling place of the force invoked. This astral realm may be reached and researched through the use of certain symbols contained in the ritual. Thus in self-initiation one has to combine ritual magic and energy manipulation with inner visionary work.

But I believe the modern approach, which has been suggested in the wake of Regardie’s publications, to solitary perform the actual initiation ceremonies directly or from his books is a bad way to approach this subject, even if Regardie himself initially suggested that the self-initiating student should visualize the entire rituals in his imagination. Even though Golden Dawn initiation rituals may be performed by fewer officers than the required per the ritual instructions, and thus become modified to suit the number of present Officers, it always must at least have the initiator present for it to be a real Temple Initiation. Thus in classical G∴D∴ (and R+C) initiation, the initiate needs the initiator (the significant “other”).

But this aside, there is a lot a solitary magician can do to approach the Golden Dawn current. The initiation rituals may be emulated without taking resort to performance to the letter as they are presented in Regardie’s books. Thus with self-initiation I would recommend a simpler approach:

1. Invocation of the forces attributed to the Sephiroth in succession. At the level of Malkuth (attributed to the Zelator 1°=10° Grade) the self-initiate should regularly invoke Earth and the Earth Triplicity of the Zodiac, through the use of the Pentagram Ritual. At the level of Yesod (attributed to the Theoricus 2°=9° Grade) he should instead invoke Air and the Airy Triplicity of the Zodiac, as well as the Planet of Luna (and also the transcendent twin of Saturn). At the level of Hod (attributed to the Practicus 3°=8° Grade) he should now invoke Water and the Watery Triplicity of the Zodiac, as well as the Planet of Mercury (and also the transcendent twin of Jupiter). Lastly to finish off the self-initiation cycle through the Elemental Grades he should at the level of Netzach (attributed to the Philosophus 4°=7° Grade) invoke the Element of Fire and the Fiery Triplicity of the Zodiac, as well as the Planets of Venus and Mars. David John Griffin’s little gem The Ritual Magic Manual: A Complete Course in Practical Magic is a perfect primer for this kind of SI work.
2. This is then to be combined with path-workings in a similar style to the ones presented in Dolores Ashcroft-Nowicki’s The Shining Paths, but re-written to better incorporate the symbolical journey made by the candidate through each Path of the Golden Dawn initiatory system (in where each Tarot Trump plays an essential part). Vital ritual components from the actual initiation ceremonies may (and should) be integrated with this, for example a solitary version of the openings and closings of the Grades, and some important (but simplified) movements done to emulate the ritual drama of the advancement ceremony. But the emphasis should be made on the astral vision and inner journey when it comes to the traversal through the Paths upon the Tree of Life.
3. Furthermore, to ingrain and activate (in the Sphere of Sensation or aura) the different diagrams used throughout the rituals, the self-initiate should regularly meditate upon them. Here also the self-initiate could open and close the session as per the description of the Elemental Grade to further advance the level of working.

This combined use of ritual invocation, and meditation, as well as the type of path-working rituals as has been suggested, can create a spiritual environment which may elevate the soul to a level approximating that which is supposed to happen in a Real Temple Initiation. In rare instances it may even make someone a “Practicus” or “Adeptus Minor”, but perhaps not valid in an Order context. If you want peer recognition, traditional Temple initiation is the only way to go. But there is more to Temple initiation than mere peer recognition. But that is another story worth of its own essay.

Regarding Israel Regardie’s recommendation to use the Watchtower Ritual as a substitute for the Elemental Grades, I agree with many modern Adepts of the Golden Dawn that it is a bad recommendation. But in my opinion it is not because of the actual Elemental forces being invoked together per se but primarily because of the innate 5°=6° nature of that ritual. So properly speaking the Watchtower Ritual may be used as a self initiation ritual into the Adeptus Minor 5°=6°, in a last phase of self-initiation, more than to the Elemental Grades. Another reason for leaving that ritual for last is because of its sole emphasis on the Enochian aspect of Golden Dawn Theurgy. For the similar reasons I would also leave out any Enochian Calls through the self-initiatory process of the Outer Order, as these workings properly are introduced at the level of the Second or Inner Order.

For the Elemental Grade self-initiations I would recommend the use of the Greater Pentagram Rituals (meaning the use of the individual Pentagrams from the Supreme Ritual of the Pentagram) in the manner as these are used by the Hierophant in each opening of the Grades of Zelator 1°=10°, Theoricus 2°=9°, Practicus 3°=8°, and Philosopus 4°=7°. Even if the actual use of these Pentagrams used to be reserved for the Adepti Minori, the self-initiate must take the role as the Hierophant himself, hence he must himself perform them even if it is “beyond” his level or Grade.

For the initial Neophyte level of self-initiation I would recommend a thorough study of the Neophyte formulae of the Magic of Light, as suggested in “Ritual Z-2”, and especially under the heading of “Shin – Spiritual development”. This ritual emulates the admission ceremony of Neophyte 0°=0° and serves to be a species of “self-initiation” ritual of the Adeptus Minor to reach his Augoeides or Higher Self. Therefore it is likewise a very good ritual to perform for the purely self-initiating student. This should be combined with the regular peformance of the Lesser Invoking Ritual of the Pentagram which is especially attuned to the 0°=0° formula.

In the instance of the “Ritual Z-2” the Higher Self or Divine Genius takes the role as the initiator. This is also the attitude which must be held by the self-initiate in general. He mustn’t allow himself to relegate or debase his workings with the notion that he himself is the one doing the initiation. Therefore the very word “self-initiation” is misattributive of the goal of initiation; to facilitate the union between the ego or mundane self and the Higher Self or Divine Genius.

For the Portal of the Vault of the Adepti, the lowest level of Inner Order work, I would recommend a regular performance of the Supreme Invoking Ritual of the Pentagram, as it invokes the Element of Spirit crowning the work of the Outer Order. The self-initiate may also incorporate essential portions from the opening of the Portal of the Vault of the Adepti, such as the manifestation of the Word (Paroketh) and the use of the abbreviated “Enochian Call” used in the Stella Matutina version of the Portal Grade Ceremony. A corresponding path-working may be worked out through the Path of Samekh, the Archer, in a similar manner as with the Elemental Grades. There are also lots of highly illuminating alchemical and other diagrams contained in that ritual well worth meditating on.

I also want to stress the importance of the reintegrating process contained in the Portal of the Vault of the Adepti through the dominion of the Spirit or Akasha. Working through the Elemental Grades, the self-initiate subjects his psyche and sphere of sensation to a phase or process of disintegration, likened to the Solve stage of alchemy. In this phase each of the Elements and elementary parts of one’s make-up is isolated, analysed and purified separately. This disintegration may also be likened to a putrefaction, “blackening” or alchemical nigredo.

On the other hand, the process initiated by the influence of Elemental Spirit starts the succeeding phase which in alchemy is called Coagula, reintegration and union. This may also be likened to the stage of albedo, or “whitening”.

So it is imperative not to end the self-initiatory process at the level of Philosophus or Fire. Even if all of the Elements have become activated in the Sphere of Sensation, at the level of Philosophus, they are still being held apart there. There is also the need of infusion of Spirit or Akasha in the Sphere of Sensation to complete the alchemical process. In the original Golden Dawn Order from 1888, prior to the manifestation of the Second Order (the Rosae Rubeae et Aureae Crucis or R.R. et A.C.) in 1892, or as we know it today, equipped with the Vault of the Adepti et al, the level of Portal or Spirit was all that could be transmitted to the initiate. Initiation into the Element of Spirit was the end station of the journey. This is also the end station in the journey of the self-initiate.

Still I wish to make it perfectly clear that the mere performance of these Pentagram Rituals, path-workings and meditations on diagrams doesn’t make anyone a Golden Dawn initiate regardless of level of spiritual attainment. It may however make you an initiate of the Sephirah according to the Rosicrucian system of initiation, according to the Tree of Life, which would make the self-initiate the equivalent of that Grade held by a Golden Dawn initiate. And according to the general view held by Adepts in the Golden Dawn community, including Israel Regardie and with which I concur, the highest level a self-initiate may reach in the context of the Golden Dawn tradition is at the Veil of Paroketh.

And in the final analysis this is not so bad in my opinion. The goal is the transmutation of the base matter of the student, and both Temple initiation and self-initiation is effective tools to reach this goal of transmutation, although the latter solitary path is more arduous and hazardous, and doesn’t reach as far as compared to the former.

This doesn’t mean that it is impossible to reach Tiphareth and the Sephiroth beyond solely by self-initiation. But it is extremely difficult to pass beyond the Veil as it requires a combination of dedication, very hard work and exceptional talent, but beyond anything else the direct intervention of the Divine Grace (i.e. good “luck”). It may be compared to casting dice; you have to be a good gambler to be able to rend the Veil of Paroketh. It may be compared with the alchemists searching for the Philosopher’s Stone without access to initiation into Hermetic Alchemy; they can only receive the wisdom necessary to reach the Summum Bonum by the Grace of God (Ora et Labora). Initiation however by-passes this as the sacred knowledge has already been received and is contained within the uncorrupted traditions and the power of spiritual lineage.

A final observation, which I already hinted at in my discussion on the “Ritual Z-2”, and the last paragraph when I wrote “solely by self-initiation”. Who in the Golden Dawn cannot (or mustn’t) be a self-initiate to properly activate the current? I mean, even if you have the privilege of being a member of a Golden Dawn Temple (and there are lots of these today), going through all initiations in the traditional fashion, this won’t necessarily make you a part of a Grade spiritually speaking just like that. It takes hard work on your own to reach a supposed Grade.

Initiation literarily means “to start”, i.e. to initiate a process of unfoldment. To properly unfold the initiate he has to work with spiritual exercises and rituals by himself, under the guidance of the initiated current within the context of the egregore. I hold that, in the optimal situation, to belong to a Grade means that a process is alive and dynamic which has been initiated by the advancement ceremony and which finally ends with the initiate becoming attained of that Grade (by individual hard work), just prior to taking his next advancement.

So it boils down to the fact that there shouldn’t be any significant outer difference when one scrutinizes the actual individual work being done by the self-initiate and the regular Temple initiate; the only difference being the lack of traditional full and physical Temple initiation. Classical Temple initiation is not a jolly free ride which makes individual work reduntant. On the contrary it necessitates personal hard work to cultivate the seeds sown by the initial admission or advancement ceremony.

To summarize this discussion, there are lots of suggestions and directions in the above paragraphs for the aspiring self-initiate if he dares to look for them. An aspiring self-initiate shouldn’t worry about anyone criticizing him for using Inner Order techniques, such as the “Ritual Z-2” or the Pentagram and Hexagram Rituals, Rituals “B” and “C” respectively. As a self-initiate he is bound to use them and more advanced formulae to successfully self-initiate himself. But let him stay away from implementing the Enochian stuff, as contained in Rituals “H”, “S”, “T”, “X”, “Y-1”, and “Y-2”, into his regimen of self-initiatory discipline until he has reached the final level of Portal of the Vault of the Adepti and started to work properly with the ritual of the Opening by Watch-Tower.

The self-initiate should however try to stick to the symbology pertaining to the Grade he wishes to emulate. I.e. he shouldn’t use the Watchtower Ritual already in the Outer Order process as it incorporates specific 5°=6° Grade formulae pertaining to the Vault of the Adepti. He should wait with that until the last stage of his work. If the self-initiate wants to use the Elements in unison, may I suggest instead using the Supreme Pentagram Ritual. However, I would recommend the self-initiate saving that for the Portal of the Vault of the Adepti SI ritual.

For the 0°=0° SI ritual, I would recommend using the “Z-2”. For the Elemental Grades I would recommend using solo versions of the openings and closings, and to use important portions from each Elemental Grade (breaking them up in a similar fashion like the “Z-2”), combining this with path-workings and meditations on the diagrams contained in each ritual. I would also admonish the aspiring Golden Dawn self-initiate not to incorporate foreign (non G∴D∴) elements (such as from Crowley-Thelema) if he wants to attune to the Golden Dawn current.

I would like to close this essay with some thoughts I have had recently regarding a modern classic penned by John Michael Greer entitled Circles of Power: Ritual Magic in the Western Tradition. It has been suggested that this book and its instructions may be used for Golden Dawn self-initiation. In the pages 58-62 of this book the author covers the use of the different Openings and Closings which may be utilized for SI work, using the pentagram ritual. Greer distinguishes between three different openings and closings which he refers to as the “first”, “second” and “third” degrees.

I quite recently acquired a copy of this book by Greer so I haven’t had the chance of reading it yet in full. But reading the first two chapters of this book it really looks promising and could at last replace the old time favourite self-initiation book Modern Magick: Eleven Lessons in the High Magickal Arts by Donald Michael Kraig. Also skimming through the said pages 58-62, and some preceding them, it becomes clear that Greer adheres to the Stella Matutina model of First, Second and Third Degrees:

First Degree: Neophyte 0°=0° up to Philosophus 4°=7°, i.e. Malkuth.

Second Degree: Portal of the Vault of the Adepti, i.e. Yesod.

Third Degree: Adeptus Minor 5°=6°, i.e. Tiphareth.

This is an interesting observation and I would bet my money that Greer’s model of self-initiation more links the self-initiate to the Stella Matutina egregore and current, rather than to the currents of the original Golden Dawn and Alpha et Omega egregores. Nevertheless, it seems to be a very interesting book and I look forward to reading the rest of it. Perhaps I will return to it here on my blog and make a full review after I have finished my reading.

S∴R∴

Psykoterapi och Golden Dawn

o

I mina ögon har den moderna psykologin ett stort värde för esoteriken och den ockulte studenten. Och med modern psykologi så avser jag tiden efter Sigmund Freuds banbrytande arbeten från 1895 och hans ”upptäckt” av det omedvetna, dvs. djuppsykologins födelse. Men även alla moderna rön från andra psykologiska skolor i kölvattnet på Freud, oavsett om de skapades som en motreaktion mot hans teorier eller om de var en vidareutveckling av denna, har ett värde för den initierade.

Behaviorismen, med ryssen Ivan Pavlov (1849-1936) och amerikanen B.F. Skinner (1904-1990) som förgrundsgestalter, skapades som en motreaktion till psykoanalysen. Till skillnad från psykoanalysen har behaviorismen inga ambitioner att förklara eller definiera människan i sig, utan sysslar endast med att förutsäga hennes beteende utifrån relationen stimuli och respons. Själen vet vi inget om, enligt behavioristerna, och därför kallar de människans inre liv för ”the black box”. Till skillnad från psykoanalysen som främst är en humanvetenskap och hänger sig åt hermeneutisk vetenskapsteori, är behaviorismen en naturvetenskap begränsat till det positivistiska paradigmet. Det är således ett beteendets psykologi som mestadels centrerar sig kring betingning, och dess förstärkning och försvagning.

Ivan Pavlov

Detta till trots finns det vissa poänger att hämta från behaviorismen och beteendepsykologin, sett utifrån ett esoteriskt perspektiv. Man kan i detta sammanhang tillämpa kunskaperna om betingning för att stärka Viljan. Detta har främst plockats upp av Aleister Crowley i hans lilla avhandling Liber III vel Jugorum. Magikern skall här, enligt Crowley, främst använda sig av försvagning av ett beteende genom bestraffning i form av självstympning. Crowley rekommenderar här en mycket drastisk metod där han anmodar sina studenter att skära sig med en vass kniv över armen när det oönskade beteendet ageras ut. Till slut kommer disciplinen att stärkas, enligt Crowley.

Betingning genom självstympning

Israel Regardie, en av Crowleys studenter och senare invigd i Stella Matutina (Golden Dawn), spred dessa idéer vidare men i en mer ”human” form, där magikern skulle ge sig själv små elektriska stötar eller nypa sig hårt i armen när han eller hon bröt sin disciplin. Hans råd finns att läsa i The One Year Manual: Twelve Steps to Spiritual Enlightment.

Bestraffning anses i den Qabalistiska läran vara i synnerhet associerat till Viljan då den sfär (Sefira) som associeras med Viljan kallas för ”Stränghet” (Geburah) och anses ha en martial kvalitet. Men i det här sammanhanget har positiv förstärkning eller belöning också en stärkande effekt på Viljan, även om den inte är lika omedelbar som i fallet med försvagning och bestraffning. Dock anser jag att den positiva förstärkningen på längre sikt har en betydligt viktigare inverkan på den andliga disciplinen. Det är exempelvis den positiva förstärkningen som utgör en viktig ingrediens och framgångsfaktor i den ceremoniella och meditativa vägen; rädslan för negativa konsekvenser av att inte utföra sina övningar (dvs. fobin) kan inte utgöra ett kriterium av betydelse för att nå framgång i det magiska arbetet. Tvärtom är det de positiva effekterna av ceremoniel och meditation som gör att studenten fortskrider i verket och till slut erfar goda resultat. Men även i dessa fall kan man få en viss förståelse för den andliga processens mekanismer i ljuset av behaviorismen, fast i min mening endast i en begränsad omfattning. För att få en större förståelse för de andliga upplevelsernas drivkrafter så bör man i stället rikta sin uppmärksamhet mot den humanistiska psykologin.

Den humanistiska psykologin utvecklades av Abraham H. Maslow (1908-1970) och var liksom mycket annan samtida psykologi en naturlig utveckling av psykoanalysen. Men Maslow valde att inte fokusera så mycket på barndomen utan på det som är här och nu. En annan skillnad mellan psykoanalys och humanistisk psykologi är att den förra utgick från psykopatologi medan den senare fokuserade på det friska i människan. Den humanistiska psykologin forskade även i människans s.k. ”toppupplevelser”, dvs. upplevelser som gav den stor tillfredsställelse och mening i tillvaron. Och det är alltså i denna specifika del av den humanistiska psykologins forskningsfält som vi kan nå en djupare förståelse för varför människan söker andlighet och självförverkligande.

Abraham Maslow

Humanistisk psykologi såg på andlighet och religiösa beteenden som något naturligt och positivt. Vi har alla hört talas om Maslows behovs-trappa (eller -pyramid). Högst upp hittar man således självförverkligande, där även religiöst och andligt självförverkligande räknas in. Det är bl.a. andliga ”toppuppleveleser” som ger människan mening i sin tillvaro. Det är också dessa, och andra former av meningsgivande upplevelser, som kröner pyramidens topp (se illustrationen nedan).

Maslows behovspyramid

Men i mitt tycke är det i synnerhet Sigmund Freuds (1856-1939) och hans efterföljares arbeten vi såsom esoteriker har att finna mest värde och utdelning för att förstå den andliga vägen, och oss sjäva. Det är främst inom djuppsykologins domäner som vi kan se mest beröringspunkter mellan ”esoterisk psykologi” och skolpsykologi. Psykoanalys (även kallat psykodynamisk teori) ägnar sig främst åt det omedvetnas psykologi och hur jaget förhåller sig till det omedvetna, främst genom olika försvar som det utvecklar genom livet. Det är också här som läran om psykopatologi är som mest utvecklat och det är också psykoanalysen som är den mest kliniska formen av psykologin, och som tillämpar sina teorier främst för att bota lidande. Ordet ”psykoterapi” är idag fortfarande synonymt med psykoanalys.

Sigmund Freud

Psykoanalysen är ett direkt resultat av Freuds kliniska verksamhet mot slutet av 1800-talet såsom hypnosterapeut, där han såg på psykopatologi och neuros som resultatet av bortträngda impulser och drifter. Genom ”fria associationer” och drömanalys kan psykoterapeuten gå förbi det medvetnas censur och komma åt det bortträngda materialet i det omedvetna. När detta medvetandegörs förlorar symptomet sitt grepp om individen och denne blir fri eller botad. Detta är i alla fall den ursprungliga tanken med psykoanalys enligt Freuds definition.

Genom vidare utveckling av så framstående personer såsom Karl Abraham (1877-1925) och Melanie Klein (1882-1960) har psykoanalysen utvecklats till en psykodynamisk modell av människans själ som kort och gott kan beskrivas som ett psykets konfliktteori. I det omedvetna har människan olika motstridiga impulser och mellan det medvetna jaget och det omedvetna finns där ständigt ett konfliktfyllt spänningstillstånd. Människan drivs av ångest av antingen depressiv natur eller förföljelsekaraktär. Detta utvecklar en psykopatologi av antingen melankolisk (depressiv) karaktär eller schizoid (paranoid) karaktär, vilket i sin yttersta förlängning kan leda till manodepressiv respektive schizofren sjukdom (psykos).

Melanie Klein

Det viktigaste bidraget som Sigmund Freud har givit den moderna människan är introspektionen. Hans främsta devis är ”Människa, känn dig själv”. Detta lånade Freud från Oraklets Tempel i Delphi vars portal pryddes av orden Gnothi Seauton. Freud har sålunda lärt oss att vårt medvetna liv endast är toppen på ett isberg och att vi drivs av krafter inom oss som är mycket starkare än vårt förnuft. En av hans mest kontroversiella idéer är att människan inte är herre i sitt eget hus, dvs. att vi inte är rationella varelser utan i de flesta fall drivs av irrationella drifter och impulser som avskärmar oss från att se världen på ett nyktert och verkligt sätt. Genom psykoanays kan vi bli medvetna om dessa omedvetna konfliker och i bästa fall omvärdera synen på oss själva, på omvärlden och på våra medmänniskor. Sålunda kan vi mogna själsligt och andligt.

Oraklet i Delphi av John Collier

Sigmund Freuds mest kontroversiella teorier är dock den om sexualieteten, i synnerhet om den infantila sexualiteten. Ytterst anser Freud och hans efterföljare att människan är bisexuell till sin natur men att hon fostras in i sitt kön genom det s.k. ”odipus komplexet”. Detta oidipus komplex är alldeles för komplicerat att gå in på här och skulle endast avleda oss från huvudämnet. Vad som kan sägas är att det utgör den centrala kärnan i psykoanalysens och den psykodynamiska teorin ännu idag, även om den har utvecklats och utvidgats en hel del sedan förra sekelskiftet. Det var också läran om sexualiteten som gjorde att psykoanalysen genomgick en hel del omvälvande konflikter och brytningar. Bland annat Carl Gustav Jung ansåg att Freud lade alldeles för stor vikt vid sexualiteten medan andra ville betona den mera. En av de senare var Wilhelm Reich.

Wilhelm Reich (1897-1957) upptäckte något i sin forskning såsom psykoanalytiker som han senare expanderade till att omfatta en tvärvetenskap, en energi som genomsyrar all materia som han gav namnet ”orgon”. Orgon var i synnerhet verksamt i levande varelser och sades lägga grunden för vår sexualdrift, det som Freud kallade ”libido”. Reich forskade ganska mycket kring orgasmens funktion och härledde i sina slutsatser att orgon var verksamt i denna, men expanderade sedan teorin att omfatta även atomosfären, ja så gott som allting.

Wilhelm Reich

Man kan tro vad man vill om Wilhelm Reichs upptäckter och slutsatser. Faktum är att han troligtvis under sina sista år led av en allvarlig psykos. Åtminstone utvecklade han en högst exentrisk ådra i och med uppfinningar såsom ”cloud bustern” eller ”orgonackumulatorn”. Men det är likväl ett faktum att det finns vetenskapsmän även idag som inte helt avfärdar hans idéer, orgonackumulatorers vara eller icke-vara. Den som är intresserad kan hitta mer information om Wilhelm Reichs forskning här.

Cloud Buster

Vad jag tycker är intressant är att Reichs slutsatser bekräftar mycket gamla teorier och läror från österlandet och från väst. Taoismen kallar det Qi, hinduismen (yoga) prana, kristna esoteriker pneuma, hermetiker Lux (ljus). Reich kallade det orgon. Ett kärt barn har många namn. Detta faktum gjorde att Israel Regardie tog till sig Reichs teorier och utbildade sig till psykoterapeut och bedrev den senares speciella form av terapi kallad ”vegeto-terapi”, vilket är en blandning av massage och samtalsterapi. Genom massage skall terapeuten bryta igenom patientens ”kroppspansar” och lösa upp spänningar som binder upp libido, eller orgon. I förlängningen skall detta leda till spasmliknande tillstånd som liknas vid en orgasm. Detta leder också till att omedvetet material kommer upp till ytan.

Orgonackumulator

Det var också i sina studier av sexualiteten och i synnerhet orgasmens funktion som Reich upptäckte orgonet. Han utvecklade ganska så detaljerade teorier om orgasmen och dess funktion i både kropp och själ, och sammanställde sina slutsatser i The Function of the Orgasm: Discovery of the Orgone. Här beskriver han hela förloppet av uppladdning, klimax och den efterföljande avslappningen i både kropp och själ, ett förlopp han som sagt även observerade i sin kliniska erfarenhet med vegeto-terapi. Eftersom sexualiteten och den kraft som den genererar i årtusenden har betonats av esoteriker i alla kulturer så utgör Reichs teorier ett intressant studium för den ockulte studenten och ett värdefullt komplement till den esoteriska läran. Sanningen är den att Reichs teorier med tiden blev allt mer esoteriska till sin natur. Det är därför som många ”seriösa” psykoanalytiker har tagit avstånd från honom.

Även om Wilhelm Reich har tagit något av en särställning bland dagens ockultister så måste man dock ändå konstatera att den mest intressanta av Sigmund Freuds lärjungar utan tvekan var Carl Gustav Jung (1875-1961), vilket inledningsvis hyllades av Freud såsom brilliant till den grad att han för ett tag utsågs till Freuds efterträdare. Men det visade sig att de hade för många skiljemeningar vilket ledde till att Jung utvecklade sin egen ”analytiska psykologi”. Med tiden kom även Jung att betraktas såsom spetälsk av det psykoanalytiska samfundet, inte minst med anledning av hans flörteri med ockultismen.

Carl Gustav Jung

I Jungs psykologi har arketyperna en central ställning. Till skillnad från vad många felaktigt har har trott så ifrågasatte Freud inte heller Jungs teorier om arketyper. Tvärtom ansåg Freud att det fanns en arkaisk nivå hos människan, även om han inte tog en lika definitiv eller drastisk position som Jung i frågan. Exempelvis hyllade Freud den text av Jung där dessa teorier först framställdes, Wandlungen und Symbole der Libido från 1912, även om det också lade fröet till deras brytning som mestadels kretsade kring en polemik kring libidons natur. Inte heller kritiserade Freud inledningsvis Jung för sitt intresse av det ockulta, utan snarare uppmuntrade honom till detta. Faktum är att Freud själv hade en viss faschination för det ockulta och själv skrev några essäer som avhandlade telepati, något han på grund av sin kliniska erfarenhet och personliga upplevelser trodde existerade. Men till slut blev Jungs egna efterforskningar för kontroversiella för den Freud som hela tiden värderade sin forsknings akademiska ställning.

Jungs Stora Röda

Det intressanta med Jungs rön var att dessa inte hade utvecklats enbart utifrån ett sedvanligt kliniskt arbete utan dessutom till stor del hade upptäckts av honom i något som närmast kan liknas vid en gnosis, där Jung efter sin brytning med Freud bokstavligen talat steg ner i sitt omedvetna i en kreativ kris som närmast kan beskrivas som en psykos, en process som inleddes 1914. Var han fann där var en skatt som han senare utvecklade till sin analytiska psykologi. Liksom August Strindberg skrev och målade han ner allt om sin mörka natt och kreativa psykos i en ockult dagbok som han kallade ”Den Röda Boken”, och som under förra året gavs ut i en begränsad upplaga.

Självet enligt Jung

Jung utvidgade Freuds ursprungliga djuppsykologi till att förutom omfatta ett personligt omedvetna även omfamna det kollektiva omedvetna. Det var i det kollektivt omedvetna som de universella tankegestalterna eller ”arketyperna” hade sitt ursprung. Jungs psykologi anses också vara något av en ”kopernikansk” revolution som inte längre är jag-centrerad utan ”Själv-centrerad”. Jung ansåg att det fanns en större och mer transcendent instans inom människans själ som han kallde ”Självet” och som dels utgjorde en totalitet inom själen men också utgjorde den instans som kan liknas vid det esoteriska Högre Självet eller Golden Dawns ”Gudomlige Genius”, eller Qabalahs Neshemah, eller gnostikernas gudomliga gnista.

Jungs anatomiska modell över psyket

Till skillnad från Freud ansåg Jung att ”libido” var en livskraft som inte blott tog en sexuell natur utan även en andlig och arketypisk. Således var barnets affektion till sin mamma inte blott av sexuell natur, såsom Freud ansåg, utan snarare resultatet av en projektion av arketypen ”moder”. En annan intressant aspekt av den jungianska psykologin är föreställningen om ”anima” och ”animus”, där den förra utgör mannens ”själ” och den senare kvinnans. Anima tar en feminin gestalt inom mannens psyke och animus en maskulin hos kvinnan. I båda fallen utgör anima-animus en förmedlare eller budbärare till det omedvetna och Självet, alltså något som tjänar såsom en andlig hjälpare eller ”skyddsängel”.

En annan viktig del av det mänskliga psyket enligt Jung är skuggan, vilket utgör den bortträngda aspekten av oss själva i det personliga omedvetna som står för allt som vi inte vill vara eller avskyr med oss själva och så gärna ser i andra genom projektionen som försvar. Enligt Jung motsvaras skuggan av Freuds föreställningar om det omedvetna, såsom ”själens skräpkammare”. Enligt min åsikt motsvarar Jungs beskrivning av skuggan rosenkorsaren Edward Bulwer-Lyttons gamla begrepp ”Väktaren vid Tröskeln”.

Skuggan enligt Jung

Sålunda ser vi hos Carl Gustav Jung ett seriöst anslag till religionspsykologi. Då Freud såg ”Gud” som en projektion av överjaget eller ”faderns lag”, skapat som en biprodukt av oidipuskomplexet, projicerat på en yttre kraft, så såg Jung ”Gud” snarare som en projektion av människans egen inre Gud, Självet. Jung såg sig själv som en modern gnostiker och ett av hans största intressen var att studera alkemi och dess klassiska texter. Jung ansåg att han i den hermetiska alkemin såg en prototyp till sin egen analytiska psykologi, där den alkemistiska symboliken utgjorde arketypiska bilder som betecknade den psykologiska förvandling som Jung kallade för ”individuation”.

Individuationen är kort och gott den process av mognad som gör att människan blir den hon är avsedd att vara. Det kan jämföras med ett frö som utvecklas till en blomma; där finns redan en inneboende kapacitet att utveckla en natur men det krävs en god jordmån och ett livgivande vatten och riktligt med sol för att denna process skall kunna verka. Denna metafor är även tillämplig på människan som drivs på av inre krafter men som utvecklas i samspel med sin omgivning. Jag misstänker att detta jungianska begrepp motsvarar Aleister Crowleys syn på nödvändigheten att följa den ”Sanna Viljan”.

Livets Träd och Ormen enligt Jung

Då Freud å sin sida såg på människan som i avsaknad av någon egentlig essens, förutom vissa arkaiska drifter, såg Jung henne som förlänad av en inneboende natur som bara väntade på att få utvecklas och frodas i en miljö som kunde sörja för en hälsosam individuationsprocess. Sålunda utvecklade Jung en karaktärsanalys eller psykologiska typer som till sin grund utgår från två huvudsakliga perspektiv, den introverte och extraverte. Till detta lägger han till de fyra funktionerna tanke, känsla, förnimmelse och intuition, som paras ihop med de två orienteringarna introvert och extravert.

Låt mig i detta sammanhang göra en liten utvikning. Ty det existerar en gråzon mellan divination och psykoterapi. Divination är vad som i folkmun ofta förväxlas med spådomar – bruket av exempelvis Tarot eller Astrologi för att förutsäga framtida händelser – en industri som har vuxit sig mycket stor på senare tid. Det räcker att man slår på Text-TV-tablåerna så ser man reklam om Tarotläggningar över telefon. Dock är spådomar över telefon lika seriöst som dagstidningarnas horoskop. Men detta innebär dock inte att divination utfört på ett traditionellt riktigt sätt inte kan hjälpa en människa när hon står inför ett dilemma, i synnerhet om det utförs av någon som är väl bevandrad i djuppsykologi.

Tarot

Det sägs att Carl Gustav Jung ibland ställde sina patienters horoskop och använde detta som en utgångspunkt i sin analys. Det omedvetna har lätt för att projicera ut sitt innehåll på astrologins och Tarot-kortens rika symbollära, vilket också kan bidra till en förståelse av de inre psykologiska processerna. En ganska känd svensk psykoanalytiker sa för ett tag sedan till mig att han var imponerad av astrologins intrikata personlighetslära. Symboler överhuvudtaget har ett terapeutiskt värde då de har en inneboende läkande förmåga.

Redan Sigmund Freud såg värdet i myter och mytologier, och använde sig av dem friskt såsom metaforer för att beskriva vissa psykologiska skeenden. Den mest kända är som sagt odipusmyten. Carl Gustav Jung gick dock betydligt längre i denna efterforskning och såg i sina arketypter ursprunget till alla världsreligioner och mytologier. Sålunda använde Jung sig av sin egen kunskap av symboler från myter och alkemin i sin form av drömanalys, till skillnad från Freud som utgick mer från patientens egen personliga tolkning av symboliken som kom fram genom fria associationer.

Oidipus och sfinxen av Gustave Moreau

Jag rekommenderar i detta sammanhang psykologen och psykoterapeuten Åke Högbergs böcker, i synnerhet hans Det vilda i mannen: Vägen från mamma till mognad. Åke Högberg har utvecklat en i synnerhet intressant psykoterapeutisk behandlingsmodell som han kallar ”Symbolterapi”. Jag har själv varit på ett av hans föredrag, förutom att jag baserade en hel del av min C-uppsats i universitetet på hans litteratur i ämnet ”symboldrama”, och därav anser jag att han har en hel del intressanta idéer att förmedla. Mer information om detta kan ni hitta på hans hemsida för det instititut som han driver – Symbolon.

Åke Högberg

En viktig del av Högbergs symbolterapi utgörs som sagt av ”symboldramat”, vilket är en meditativ teknik som brukar sig av dagdrömmeriet i ett terapeutiskt syfte. Metoden utvecklades redan av C.G. Jung och kallades av honom för ”aktiv fantasi”. Enkelt beskrivet lägger sig patienten på divanen och fås att slappna av. Sedan leds patienten genom instruktioner av terapeuten till ett speciellt landskap och därefter tar spontana visioner vid. Denna teknik är mycket snarlik den som används inom de esoteriska logerna och i Golden Dawn kallas för ”Skådande eller Färdande i Andevisionen”.

Relaterat till både Åke Höglunds symbolterapi och Carl Gustav Jungs analytiska psykologi har vi även den moderna s.k. ”transpersonella skolan”, den skola som förlägger människans andliga natur såsom verkande inom psyket på den nivå som har givits epitetet ”det övermedvetna”. Den mest intressante teoretikern inom den transpersonella skolan är utan tvekan pionjären och italienaren Roberto Assagioli (1888-1974), som utvecklade sin egen form av analys som han kallade psykosyntes.

Roberto Assagioli

Assagioli hade sin grund i psykoanalysen , liksom C. G. Jung och Wilhelm Reich, men liksom Jung ansåg han den vara för begränsad då den inte seriöst utforskade människans andliga natur. Inspirerad av Jung utvecklade han en modell där han lade till detta tredje ”skikt” hos människan förutom det lägre omedvetna (1) och det medvetna (4), något han kallade det ”övermedvetna” (3) vari det transpersonella självet (6) ansågs finnas. Runt dessa tre skikt drog han en oval cirkel som har kommit att kallas ”Assagiolis ägg”, vilket omgavs av det kollektiva omedvetna (7).

Assagiolis ägg

Assagioli utvecklade också Jungs teorier om ”komplex”, dvs. aggregationer av tankar och känslor i det omedvetna som Jung härledde till arketyper men som tog personliga former i det personliga omedvetna. Sålunda ansåg Jung att ett komplex hade en arketypisk kärna med ett hölje av personliga erfarenheter. Dessa komplex var disassocierade i det personliga omedvetna och lade grunden för omedvetna dynamiska konflikter. Assagioli kallade dessa för delpersonligheter. Psykosyntesen handlar ytterst om att medvetandegöra dessa delpersonligheter och att skapa en syntes dem emellan i personligheten runt det medvetna jaget.

Assagioli gick sålunda några steg längre än Jung och utvecklade den egentliga första terapiformen inom den transpersonella skolan. Psykosyntesens anatomiska modell är snarlik den qabalistiska och det är intressant att notera att Golden Dawn Adepten Paul Foster Case (1884-1954) genom sin organisation B.O.T.A. (Builders of the Adytum) lärde ut en snarlik modell av det mänskliga psyket som inom psykosyntesen. Det som dock är gemensamt med alla dessa transpersonella skolbildningar, är att de samtliga erkänner det ”omedvetna” (även kallat ”undermedvetna”) och de dynamiska omedvetna processerna och de psykiska komplexen.

Paul Foster Case

Om man jämför Åke Högbergs symbolterapi med Roberto Assagiolis psykosyntes så kan de verka vara ganska lika till ytan. Båda använder föreställningsförmågan och konstnärliga uttryck i sin praktiska tillämpning. Men min erfarenhet säger att symbolterapin brukar sig av mer spontana visionära och artistiska uttryck, medan psykosyntesen brukar sig mer av ledda tekniker eller guidade mediationer (ehuru där också finns element av spontanitet). Dock vill jag klargöra att det finns andliga värden i att utföra på förhand givna guidade meditationer. Jag ser det som att utföra en ”astral ritual”, dvs. en ritual som visualiseras.

En avläggande tradition till Dion Fortunes ockulta skola Fraternity of the Inner Light, den som grundades av W.E. Butler och kallas för S.O.L. (Servants of the Light), brukar sig av guidade meditationer för att meditera på det Qabalistiska Livets Träd, något som de kallar för ”stigvandringar”. Genom dessa visualiseringsövningar så stiger de upp längs Livets Träd från det lägsta till det högsta. Dolores Ashcroft-Nowicki, vilket är den nuvarande ledaren över S.O.L., har givit ut en klassisk bok inom ämnet med titeln The Shining Paths. Även många Golden Dawn-studenter har tagit till sig denna teknik och renodlad Golden Dawn-litteratur har skrivits i ämnet.

Dolores Ashcroft-Nowicki

Jag vet av egen erfarenhet att dylik teknik är effektiv, men samtidigt också begränsad. För att kunna nå till de djupare skikten av det omedvetna, och i förlängningen det övermedvetna, måste man så småningom lämna det styrda och ge sig hän åt det spontana. Guidade meditationer syftar mer att skapa suggestioner eller affirmationer och påverka vårt psyke på ett kognitivt plan. Därför är det min personliga åsikt att symbolterapin erbjuder en mer adekvat metodik för att nå till det omedvetna, att den är ett ypperligt komplement till det psykodynamiska förhållningssättet, medan psykosyntes har ganska så tydliga kognitiva inslag, liksom även Paul Foster Cases filosofi är av en mer kognitiv karaktär snarare än psykoanalytisk.

Idag har psykosyntesen, i alla fall inom vissa riktningar i Sverige, i ännu högre grad vänt sig från sina psykoanalytiska rötter och börjat närma sig den kognitiva beteendeterapin (KBT) i vissa av sina tillämpningar. Detta har den gjort genom att införliva traditionella kognitiva tekniker till sin metodik. Detta är signifikativt för att det idag befinner sig något av en kamp på liv och död mellan å ena sidan den psykodynamiska terapin (PDT) och å den andra KBT.

Det har länge funnits en skepsis inom den naturvetenskapliga världen och inom sjukvården i synnerhet gentemot psykoanalys och PDT. Under det sista decenniet har det utvecklat sig till en direkt fientlighet och i detta krig har KBT ingått i en ohelig allians med sjukvården och läkemedelsindustrin, av den anledningen att KBT-terapeuter till skillnad från psykoanalytiker och PDT-terapeuter inte ser något problem med att kombinera psykofarmaka och psykoterapi. Dessutom så har de senaste åren sett en snabbutbildning av KBT-terapeuter vilket drastiskt har sänkt kvaliteten för den psykoterapi som kan erbjudas inom sjukvårdens ram. Detta tycker jag är en synd då det faller en otäck skugga över KBT som trots allt faktiskt har vissa poänger.

Kognitiv Beteende Terapi

Kognitiv terapi finns dock i två olika former, kognitiv psykoterapi och kognitiv beteendeterapi. Den förra eller kognitiva psykologin är mer baserad på psykoanalysens jag-psykologi, medan den kognitiva beteendepsykologin är en naturlig utveckling av behaviorismen. Dock finns vissa beröringspunkter, såsom föreställningen om att våra tankar styr och påverkar vårt känsloliv. Inom psykoanalysen ser man på ett omvänt sätt. Personligen tycker jag att båda teorier har rätt, i alla fall till viss del. Även om de starkaste känslorna är djupt rotade inom oss och bortom vår medvetna kontroll, ständigt determinerande i hela vårt synsätt på livet, kan vi till en viss del påverka vårt känsloliv genom våra tankar. Denna påverkan används säkerligen ofta av oss för att avleda vår uppmärsamhet från för stor smärta i livet och sålunda vet vi alla att resultat kan nås till en viss grad. Detta kan också få positiva ringar på vattnet och sprida sig både inom oss och i vår omgivning.

Detta tankesätt finns även inom vissa delar av den esoteriska psykologin som anser att det medvetna jaget planterar suggestioner till det undermedvetna, som arbetar fram omedvetna tankestrukturer och beteenden. Inom New Age finns exempelvis begreppet ”positiva affirmationer” som är en praktisk tillämpning av dessa teorier. Dessutom använder man inom KBT en teknik som direkt är lånad från österländsk meditation, vilket man kallar ”mindfullness”. Detta går ut på att man skall distansera sig från sitt känsloliv och tankeliv och enbart observera det aktivt på avstånd och därigenom bli medveten om sina underliggande strukturer. Detta är också något som sedan Assagiolis dagar har används inom psykosyntesen och som sagt bland esoteriker både i öst och i väst sedan tusentals år tillbaka.

Mindfulness

Samtidigt kan ett tvångsmässigt ”positivt tänkande” också vara ett uttryck för ett försvar mot för svåra känslor som vi inte vill kännas vid men borde ta itu med. Faran med detta synsätt är att vi inte uppmärksammar eller förnekar de mer mörka aspekterna av oss själva som inte kommer att lämna oss oavsett hur mycket positivt vi tvingar oss att tänka och betrakta omvärlden. Dock är det också viktigt hur vi tänker i det vardagliga livet och en viss disciplin över detta anmodas den initierade. Destruktiva tankar kan ofta skapa en ond cirkel och växa och gro inom oss som inte står i någon proportion till det ursprungliga omedvetna materialet.

Så för att sammanfatta det hela så har den initierade en användning av de flesta av dessa teorier för att nå en förståelse av sig själv eller för att utveckla sina psykiska förmågor och utvecklas andligt. De behavioristiska metoderna brukas främst för att stärka Viljan och för att odla mentalhygien och uppmärksamhet på sitt spontana eller automatiska tankemönster. Genom psykoanalysen blir vi medvetna om skuggsidan av vår psykiska tillvaro och löser upp psykisk energi uppbunden i olika symptom. Och genom att tillämpa teorier och metoder som härstammar från den analytiska psykologin och psykosyntesen så gör vi oss medvetna om våra komplex och strävar efter en syntes och helhet i vår personlighet, för att därigenom på sikt kunna nå medvetandenivåer av en transcendental eller transpersonell natur.

Hur har nu de moderna psykologiska rönen de facto påverkat Golden Dawn traditionen? Enligt min mening har denna påverkan varit näst intill obefintlig till en början men med tiden mer och mer sökt sig till den till den grad att den idag är ganska så väl integrerad i den moderna inkarnation av Hermetic Order of the Golden Dawn.

Mellan åren 1888 och 1918 (den klassiska eran då MacGregor Mathers var Imperator över the Hermetic Order of the Golden Dawn, även efter att den hade bytt namn till Rosicrucian Order of Alpha et Omega) så hade man ingen officiell uppfattning eller syn på varken Freuds eller Jungs teorier. Den förste Golden Dawn Adept som skrev något om psykoanalys, Freud och Jung var Aleister Crowley (1875-1947) i sin lilla text Improvment on Psycho-Analysis, men då hade han sedan länge varit utesluten ur Hermetic Order of the Golden Dawn. Även om han verkade föredra Jungs teorier så var han inte särledes imponerad av flertalet av hans slutsatser – men det kanske sade mer om den typiska inställning som Crowley hade till de flesta författare.

Aleister Crowley

Det sägs dock att Crowley omvärderade sin syn på vad demonerna, som exempelvis frambesvärjas i hans utgåva av Goetia eller Lemegeton, egentligen var till sin natur. Från att först ha trott dem vara verkliga objektiva andliga entiteter blev han övertygad om att de istället utgjorde de bortträngda komplexen i det omedvetna. Detta tankesätt har med tiden påverkat senare generationer av magiker, även inom Golden Dawn. Ett exempel på detta är David Griffin som leder den moderna inkarnationen av Rosicrucian Order of Alpha et Omega® (Hermetic Order of the Golden Dawn®), som tydligt presenterar detta synsätt i sin bok The Ritual Magic Manual.

Dion Fortune (1890-1946) var bland de första Golden Dawn Adepter som utbildade sig till lekmanna-psykoanalytiker, men även detta gjorde hon efter att hon hade blivit utesluten ur Rosicrucian Order of Alpha et Omega. Dock var hon istället aktiv i Golden Dawn-avläggaren Stella Matutina som initierade Israel Regardie. Regardie blev påverkad av hennes tankar om Freud när han bodde hos henne under 40-talet, utfryst som han var av det övriga Golden Dawn-samfundet efter sina publikationer av Golden Dawns studieplan i kölvattnet på sitt utträde ur Stella Matutina.

Dion Fortune

Israel Regardie (1907-1985) var imponerad av både Freuds och Jungs tankar och ansåg att dessa och magins läror bekräftade varandra. Israel Regardie ansåg dock att både Freuds och Jungs praktiska tillämpning av sina teorier var för bristfälliga och såg lösningen i detta i Wilhelm Reichs vegeto-terapi, som använde sig mer av massage än samtalsterapi. Reich introducerade som sagt också konceptet ”orgon” som kan anses vara en utveckling av Freuds ”libidoteori”, något som Regardie kunde utläsa såsom identiskt med hans egen erfarenhet av Qi-kraft, eller den magiska strömningen som invokeras genom den ceremoniella magins tekniker.

Israel Regardie

Regardie ansåg att omedvetet material, komplexen i det omedvetna, agiterades och togs upp till ytan som ett led av invigning och arbete med magiska tekniker. Han ansåg att man var tvungen att genomgå psykoterapi parallellt med initiation för att kunna bearbeta detta material så att man undvek att hamna vid vägkanten på grund av neuros eller ännu allvarligare psykiska åkommor. Dessutom ansåg han att en motsvarande ”överföringsmekanism” eller psykisk projektion infann sig mot initiatorn (Hierofanten) som den som infann sig från klienten gentemot terapeuten.

När Hermetic Order of the Golden Dawn blev återuppväckt mot slutet av 70-talet och början av 80-talet i U.S.A., där Israel Regardie figurerade såsom en centralgestalt, ärvde den nya generationen Regardies fascination för och vilja till integration med psykoanalysen. Ett tydligt exempel på detta är Cris Monnastre, Regardies enda egentliga lärjunge och elev. Hon utbildade sig till slut till psykolog och psykoterapeut och har vidareutvecklat Regardies idéer mot integration av psykoanalys och magi. Monnastres personlige elev David Griffin, som introducerade Golden Dawn-riten i Sverige, anammade hennes idéer som ett led av sin undervisning och träning, och detta genomsyrar i sin tur hans organisation Rosicrucian Order of Alpha et Omega® (Hermetic Order of the Golden Dawn®), som nog mest av alla idag existerande organisationer försöker att integrera moderna psykologiska rön med ceremoniell magi och invigning.

David Griffin

Detta går att läsa ut av artikeln Israel Regardie, Initiation och Psykoterapi, författat av sagda Cris Monnastre och David Griffin som väl beskriver hur dagens Golden Dawn tradition ser på detta spörsmål. Detta tankesätt har spridit sig vidare från Griffin till den grad att det idag i det svenska Golden Dawn-samfundet genom diverse ordenssällskap är en regel snarare än undantag att utbilda sig till psykoterapeut eller samtalsterapeut av något slag. Idag måste man nog säga att Roberto Assagiolis psykosyntes är det som är på modet inom Golden Dawn-samfundet.

Hermetic Order of the Golden Dawn® i Sverige (Alpha et Omega Tempel Nr. 9 av Gryende Morgonrodnaden) ställer sig officiellt mycket positiv till psykoanalysen, och psykoterapi betraktas som ett värdefullt komplement till rituell invigning. Det är dock viktigt att finna en terapeut som ställer sig öppen till andligheten hos den initierade, som någonting positivt och inte patologiskt. Chansen till att hitta en sådan öppensinnad terapeut är naturligtvis större bland psykosyntesterapeuter och symbolterapeuter.

Att gå till en samtalsterapeut som har en mer transpersonell inriktning är naturligtvis en god idé men om man bär med sig ganska så allvarliga symptom som har uppkommit som ett led på invigning eller magisk träning är det en god idé att uppsöka en legitimerad psykoterapeut, eftersom de har en mer grundläggande utbildning i att behandla psykopatologi i jämföresle med de flesta psykosyntesterapeuter och symbolterapeuter.

Det mest optimala är nog att uppsöka en analytisk psykolog, dvs. en jungiansk analytiker, men dessa växer tyvärr inte på träd i vårt avlånga land. De som har en certifierad jungiansk utbildning godkänt av IAAP (International Association for Analytical Psychology) kan nog räknas på ena handens fingrar. Så det bästa alternativet är i de flesta fall att uppsöka en psykoterapeut som arbetar utifrån en psykodynamisk grund.

IAAP

Jag skulle dock med eftertryck avråda den som är intresserad av personlighetsutveckling eller den som är seriös esoteriker att uppsöka psykoterapi i formen av KBT. Vad man sysslar med inom KBT är inget annat än symptomlindring; man kommer aldrig till störningens kärna. Det är många patienter som efter en KBT-behandling till slut har uppsökt en psykodynamisk terapeut därför de har upplevt nya symptom istället för de gamla eller att dessa har återkommit efter en tid av recess. Ett intressant fenomen är att de flesta KBT-terapeuter själva väljer en psykodynamisk terapeut för sin egenterapi. Detta är ganska så talande.

Den insikt som KBT kan leda till är ytlig och gör en endast medveten om de destruktiva tankemönstren och deras medföljande känslor. Men när det gäller det djupare känslolivet och de olika komplexens egentliga natur kommer man till korta eftersom man inte inbegriper ett omedvetet själsliv i sin teori. Dessutom handlar all form av behavioristisk terapi om anpassning av beteende efter önskvärda kriterier satta av samhället. Psykoanalys eller psykodynamisk terapi strävar efter emancipation. Symptomet hamnar inom PDT i bakgrunden och istället ser man på att utveckla ett livsmönster som är mindre självdestruktivt och mindre hämmande för patienten, inte för omgivningens skulle utan för patientens.

Psykoanalys

En psykodynamisk terapi eller psykoanalys handlar alltså inte om inlärning som hos KBT utan om ett genomlysande och om att skapa en större kunskap om den egna själen; det handlar om en process av lärande. Ofta kan patienter som går i psykodynamisk terapi upplevas av sin omgivning som mer ifrågasättande och provocerande. Det är av denna anledning som den psykodynamiska terapin är ett hot mot etablissemanget och i dessa hårt pressande dagar bekämpas på många fronter, såsom inom läkarvården och inom den akademiska världen.

Detta är ett snarlikt resultat och reaktion från omgivningen som den initierade ofta upplever som ett led av dennes invigningar och aktiva arbete med att förändra sig själv och nå en högre kunskap om sig själv. Således delar djuppsykologin sitt syfte och mål med esoteriken. Detta är också något som Carl Gustav Jung kunde se och som fick honom att börja studera gnosticism och hermeticism.

S∴R∴