De österländska teknikernas överflödighet för studenter av Västerländska Mysterietraditionen

o

Västerlandet har alltid haft en egen esoterisk och ockult tradition som har existerat som en underström till den etablerade religionen. Aspekter av denna har blivit förföljt av den kristna kyrkan, medan andra har fått existera fast under sträng övervakning av kyrkans män. Henry Cornelius Agrippa, John Dee och Paracelus är tre viktiga exempel på detta.
o
Under renässansen, i kölvattnet på att många arabiska verk blev översatta efter korstågen, började man återigen studera "hedniska" mysteriereligoner och traditioner såsom Hermetism och alkemi. I Spanien florerade (innan inkvisitionen) Qabalah som hann att sprida sig till Italien och andra delar av Europa, och till slut fann en fast grund i Östeuropa. Under renässansen såg man hur Hermetismen sakta men säkert förenade sig med Qabalah och utvecklades till den Kristna Qabalah som vi har idag. I och (eller parallellt) med detta utvecklades Frimureriet och Rosenkorstraditionen. Idag har vi bl.a. Golden Dawn-traditionen som ett högst levande exempel på denna Västerländska Mysterietradition.
o

Sedan har vi själva den kristna kyrkan, både Katolsk och Ortodox, som alltid har haft en levande, men utanför klosterordnarna föga känd, mysticistisk tradition. Den kristna djupmeditationen har dock blivit allt mer uppmärksammat under 1900-talet. Jag har själv under perioder intensivt praktiserat "kontemplativ bön" enligt Mäster Eckhart och den metod som beskrivs i Ovetandets Moln. Jag har haft framgång i denna metod vilket ledde fram till en mystisk upplevelse. Jag kombinerade förvisso denna form av kristen djupmeditation med olika Teurgiska tekniker men jag tror att denna formen av meditation hade en direkt verkan på min senare upplevelse.
o
Alltså existerar en tämligen rik och i allra högsta grad levande flora av mystik, esoterik och ockultism som vi kan kalla för den Västerländska Mysterietraditionen. Trots detta hänger denna västerländska skatt långt efter de österländska mystiska och esoteriska traditionerna i popularitet.
o
De österländska traditionerna importerades till väst vid slutet av 1800-talet, ganska mycket tack vare Teosofiska Samfundet som leddes av Helena Blavatsky och praktiserade österländsk mystik, i synnerhet yoga. Aleister Crowley var en av de första västerländska ockultister som började kombindra västerländska metoder med österländska, något som i begränsad omfattning hade inledds av Hermetic Order of the Golden Dawn. Men till skillnad från Crowley praktiserades endast det tämligen intressanta Tattvas-sytemet av Golden Dawn som dessutom utvecklade det i en unik riktning och "inlemmade" det med västerländskt tänkande. Crowley å andra sidan använde yoga i sin renodlade form som en parallell tradition till västerländsk ceremoniell magi.
o
En hel del ceremonimagiker inom den västerländska traditionen av idag menar att Hatha Yoga är en nödvändig förutsättning för ett framgångsrikt arbete med den västerländska formen av magi. Personligen har jag aldrig praktiserat någon form av yoga eller brukat mig av en asana, så jag är ett levande bevis på motsatsen. Jag lärde mig tidigt att sitta balanserat i "Godform" positionen och praktisera en enkel form av avslappning och rytmisk andning. Det har varit tillräckligt för mig för att hamna i ett meditativt och fokuserat tillstånd. Andra menar att den västerländska traditionen saknar insiktsmeditation, men förbiser de det faktum att sådana har utvecklats sedan den senaste ockulta renässansen på 1960-talet av författare som Israel Regardie. Och även om de måhända har ett österländskt utsprung så har de anpassats specifikt för det västerländska systemet av invigning.
o
Idag är det dock en självklarhet att kombinera yoga med ceremoniell magi, mycket tack vare Crowley. Sedan New Age-rörelsens tillkomst har de österländska traditionerna flödat fritt till väst, men oftast i en mycket utspädd version. Idag kan man träna "power-yoga" på Hagabadet i Göteborg. Akupunkur är på inmarsch i sjukhuskorridorerna och Qi-Gong tränas parallellt med aurobics-klasserna. Begrepp såsom "karma", "chakra" och "Ki" utgör vardagsmänniskans ordförråd. Kort och gott, österländska tekniker och tänkande utgör en del av vår västerländska livsstil.
o
Detta är förstås både på gott och på ont. Jag ställer mig dock skeptisk till om det verkligen är bra eller sunt att bara rakt av importera tekniker och tankesätt som under årtusenden har utvecklats för den österländska metaliteten och den asiatiska biologin.
o
Det finns representanter för den Västerländska Mysterietraditionen (bl.a. Dion Fortune, W.E. Butler, et al) som hävdar att det t.o.m. kan vara en fara för en västerlänning att praktisera vissa former av yoga eftersom vårt fysiska och psykiska system skiljer sig åt tillräckligt mycket för att vi inte kan bruka dessa tekniker utan att det märks av på ett negativt sätt. I sin bok Apprentice to Magic hävdar W.E. Butler mycket bestämt att eleven inte får blanda Yoga med Ceremoniell Magi. Han ställer som krav hos sin student att denne lovar att helt avhålla sig från någon som helst form av Yoga-praktik. Detta är också dagens policy hos den av honom grundade organisationen Servants of the Light, som ännu idag utfärdar den mest extrema formen av varningar mot blandadet av östliga och västliga tekniker och traditioner.
o
Personligen har jag hört talas om flera fall där kundalini-yoga har lett till tvångsvård på psyket. Det finns även flera fall av reiki-healing som har resulterat i svåra psykiska följdeffekter. Eftersom jag inte har läst några officiella rapporter från psykiatrin så kan det naturligtvis röra sig om vandringssägner. Men detta oaktat handlar det om sägner som då och då dyker upp och har en förmåga att dröja kvar.
o
Något annat som rimmar illa i det moderna västerländska samhället är hela det österländska systemet såsom uppbyggt kring den auktoritära relationen mellan en mästare och lärjunge, något som är ett främmande koncept för den moderne individualistiske ockultisten. Förvisso har den västerländska traditionen ett system av lärare, men den är inte lika "guru" centrerad som i öst. Templet, logen, cirkeln är mera av ett stöd där andlig rådgivning ges. Man utgår fortfarande från att den egna inre intuitionen (inre läraren) är den verkliga mästaren och att ingen annan fysisk person kan ersätta denna och ställa sig i vägen för individen och dess Gud. Personlighetskult är ett helt främmade fenomen inom den västerländska mysterietraditionen (eller borde i alla fall vara det).
o
Den västerländska vägen har alltid varit individualistisk jämfört med österlandets, där man mer eller mindre underkastar sig en mästares vilja. De gamla R+C bröderna och alkemisterna arbetade till största del i ensamhet i Det Stora Verket, även om de ibland hade assistans av lärlingar (vilket var det sätt varmed kunskapen gick i arv). Denna väg är per definition ensam. Även om logen, cirkeln eller templet ämnar vara ett stort stöd så är själva grundtanken att man själv måste arbeta och göra de avgörande livsvalen för sin egen självförbättring. En god Hierofant skall kunna känna igen processen hos en initierad, och de gör de i ett väl fungerande Tempel (kan jag garantera), och ge den vägledning som är nödvändig. Men det personliga korset måste var och en av oss bära.
o
Det finns dock "mästare" även inom en av de västerländska traditionerna; inom alkemin (Den Konungsliga Konsten). Jag kommer att återvända till detta tema längre ner men redan nu vill jag göra gällande att mästaren (eller läraren) är i synnerhet viktig inom de Högre Hermetiska Mysterierna, de s.k. "solara mysterierna" (till skillnad från de yttre eller lägre "lunara mysterierna"), av den enkla anledningen att undervisningen på den här nivån blir allt mer muntlig. Templet, logen och cirkeln ersätts av den enskilde läraren (mästare-lärling-relationen).
o
Men även inom de yttre "lunara" mysterierna, exempelvis inom Gyllene Gryningens (Golden Dawns) Yttre Orden och upp t.o.m. Adeptus Minor 5=6 Graden, är den personliga relationen till en lärare viktig. Inom Gyllene Gryningen är det Hierofanten. Detta är viktigt främst utav två anledningar: (a) energetisk överföring och (b) psykologisk överföring. Inom (a) sker en verklig överföring av energier från Hierofanten vilket aktiveras inom initiandens energikropp. Dessa energier måste ha blivit uppväckta av Hierofanten i en motsvarande initiatorisk process för att denna överföring skall kunna ske. Därav vikten av "apostlisk succession" (dvs. initiatorisk härkomst), som ju uppenbarligen inte har en blott symbolisk och historisk betydelse.
o
Jag måste understryka att även energikroppen (eterkroppen, auran), inte blott den fysiska kroppen, manipuleras i de lägre "lunara" mysterierna och balanseras så att man kan ta emot anden i de högre "solara" mysterierna.
o
Inom (b) sker något som är snarlikt överföringsfenomenet inom psykoterapi. Hierofanten tjänar här såsom en vit skärm för initianden att projicera sina olösta föräldrakonflikter. Man kan här urskilja tre huvudsakliga faser som följer med i Gyllene Gryningens initiatoriska cykel från Neofyt till Adeptus Minor:

1. Positiv överföring; idealisering
2. Negativ överföring; Hierofanten gör allt fel, och
3. En realistisk bild av Hierofanten där både styrkor och svagheter kan ses och integreras.

Av denna anledning är det tillrådligt att initianden parallellt uppsöker psykoterapi för att ta tag i sina olösta föräldrakonflikter; initiation är inget substitut för psykoterapi. Men samtidigt ger överföringsmekanismen en god möjlighet för personlighetsutveckling som man även måste dra nytta av i ett esoteriskt Tempel, loge eller cirkel.
o

Överföringsmekanismens erkännande är förvisso en relativt ny faktor som man sent omsider har börjat erkänna i de västerländska skolorna (i alla fall i vissa av dem). Men detta gör inte fenomenet mindre verkligt för det. Traditionen måste även få tillåtas utvecklas; nya vetenskapliga rön behöver granskas och eventuellt integreras med den traditionella. Enligt min personliga uppfattning (med beteendevetenskaplig skolning) så utgör den psykolanalytiska teoribildningen ett viktigt komplement till de gamla mysterierna.
o

Sålunda kan man här se att relationen Initiator - Initiand är av yttersta vikt för den egna personlighetsutvecklingen och andliga utvecklingen. I fallet (a) sker överföringen från Initiator till Initiand, medan det i fallet (b) sker omvänt från Initiand till Initiator. Därför kan man också se att det inte finns något verkligt substitut för fysisk initiering där initiatorn är närvarande tillsammans med initianden. Tveksamma verksamheter såsom själv-invigning och i synnerhet "astral" invigning kan i princip avfärdas. Även om själv-invigning till en viss del rent energetiskt kan uppväcka krafterna i energikroppen så går man miste om den psykologiska överföringen (som förvisso kan kompenseras något av psykoterapi). "Astral" invigning är enligt mig inget annat än ett bedrägeri och förtjänar inget annat än förakt från alla traditionella mysterierskolor.
o

För att återgå till ämnet relationen Initiator - Initiand vill jag även tillägga att vi här i den svenska avdelningen (eller jurisdiktionen) av Gyllene Gryningens Hermetiska Orden tar denna relation på högsta allvar. Det optimala är att studenten har samma initiator under hela sin initiatoriska process från Neofyt till Adeptus Minor för att underlätta de båda typerna av överföring. Vidare så är relationen inte endast aktiv under själva initiationerna utan Hierofanten tjänar även som en andlig rådgivare där den initiatoriska processen (vilket är ständigt levande) utgör huvudämnet för regelbundna handledningssamtal. Hierofantens roll är (och måste) vara begränsad till just rådgivare eller handledare. Hierofanten får sålunda inte gå ur sin "professionella" roll och utnyttja studentens beroendeställning och positiva överföringar (idealiseringar) för egna personliga syften. Hierofanten måste motstå begäret att fylla detta tomrum som sektledare så gärna drar nytta av. Därav får denna relationen inte bli (för) auktoritär; den får inte bli hämmande för studenten. Här i Sverige tar vi fasta på alla dessa saker vilket skiljer oss ifrån sättet att se på lärare och elever i traditionella österländska skolor.
o

En annan aspekt är att den Västerländska Mysterietraditionen arbetar inom den västerländska religiösa svären, den judisk-kristna, grekisk-egyptiska. Sålunda rör den sig med en symbolvärld som många av oss har fått med sig genom modersmjölken. Österländska mysteriesystem rör sig inom en religiös sfär som förvisso är exotisk men svårtolkad av det västerländska sinnet.
o

Det finns dock aspekter inom den österländska traditionen som är relevant, även för en västerlänning. En sådan mycket viktig föreställning är den om kundalini. Detta är en kraft som sägs befinna sig i ett latent tillstånd hos det största flertalet individer men som kan väckas genom ockulta tekniker. Även studenter av den västerländska mysterietraditionen erfar ofta denna krafts uppvaknande, vilket i österländsk symbolik gestaltas av en orm som ligger hoprullad i svanskotan i sitt latanta tillstånd men som reser sig upp och sägs stiga upp längs ryggraden och aktivera ett antal olika psykiska centran (kallade "chakras"). Dessa chakras är till huvudsak sju till antalet och är fördelade mellan svanskotan och hjässan.
o

Denna ormkraft är sexuell till sin natur men tar oftast blott formen av allehanda sexuella utsvävningar hos det stora flertalet individer vari den delvis har vaknat till liv. Därför rekommenderas magiker ibland att praktisera avhållsamhet precis innan större ceremonier eftersom den sexuella energin, eller ormkraften (kundalini), aktiveras och används i magiska ritualer och meditation. Ockultistens arbete syftar till att få denna ormkraft att stiga upp mot hjässan där den skall väcka upp den så kallade "kronan", vilket sägs leda till andlig upplysning, illumination.
o

Vad många västerlänningar inte känner till är att även föreställningen om "kundalini" och "chakras" har sina västerländska motsvarigheter. Inom den västerländska traditionen kallas kundalini för "ormkraften" eller "drakkraften", och gestaltas oftast såsom röd eller färgen för Eld. Inom Golden Dawn-systemets symbolik associeras denna kraft med den sjuhövdade draken i Johannes Uppenbarelse, hoprullad vid fötterna.
o

Inom det Qabalistiska systemet ses en "mellersta pelare" utgöra en kanal inom människan (mikrokosmos) från hjässan ner till fötterna, fördelade på sammanlagt fem psykiska centran, eller "sefiroth". Det högsta centrat kallas även inom Qabalah för "kronan", precis som i den österländska traditionen.
o

Inom den hermetiska alkemin talar man även där om "en hemlig eld", vilket motsvarar denna ormkraft, samt om de "sju inre planeterna" vilket exakt motsvarar de sju "chakras" i det österländska systemet. Dock finns det ett flertal olika sätt att attributera planeterna med olika psykiska centran, vilket kan verka ganska förvirrande. Det verkar således ej råda någon konsensus i väst angående vilken planet som korresponderar med vilket centra. I rättvisans namn så råder det i österlandet inte heller någon konsensus angående "chakras", även om en viss tradition har fått ett stort genomslag i väst.
o

I och med talet om "inre planeter" och "hemliga eldar" övergår vi nu till aspekter av Den Västerländska Mysterietraditionen som är mycket svåråtkomligt, även för det största flertalet av de västerländska studenterna av Qabalah och Hermetism. Denna hör till de Högsta Hermetiska (eller "solara") Mysterierna som under årtusenden endast har reserverats för en mycket liten skara utvalda elever, med en ursprunglig härkomst hos faraonernas Egypten. Den har även sina motsvarigheter i Kina och Taoismens Inre Alkemi.
o

Även vissa aspekter av den yttre alkemin har antingen ett ursprung eller sin exakta motsvarighet i Kina. Det är den aspekt av alkemin som arbetar med Den "Röda Drakens" Materia Prima och följer den fuktiga vägen. Om det verkligen förhåller sig så att Den Röda Drakens Väg har sitt egentliga ursprung i Kina så har den i så fall haft många århundranden på sig att anpassa sig till den västerländska alkemistiska symbolläran eftersom den idag är helt integrerad med denna.
o

Men Den Västerländska Mysterietraditionen har inte sitt huvudsakliga ursprung i fjärran östern eller hos "österländska" traditioner öster om Persien, även om man ibland kan förledas att tro det med tanke på hur mycket österlänskt som har integrerats med de västerländska traditionerna sedan den ockulta renässansen mot slutet på 1800-talet.
o

Således räknar jag de mysterietraditioner som härstammar från Egypten, Mesopotanien (Kaldeen) och Persien, och deras vidareutveckling genom Arabien, som en del av den genuint västerländska traditionen. Sannerligen ligger dess vagga i Mellanöstern, Egypten och Grekland, främst i syntesen av de två senare; den egyptisk-hellenistiska traditionen i Alexandria. Denna förvaltades av de arabiske vise och vetenskapsmännen och exporterades därefter i samband med korstågen till Europa där den tog en kristen prägel och har blivit till vad den är idag. Det är dessa traditioner som idag kallas för de Hermetiska och Qabalistiska.
o

Bibelns antagonistiska inställning till trots tror jag personligen att även Qabalan härstammar från Egypten, vilket bekräftas av de moderna hermeisk-qabalistiska myterna. MacGregor Mathers ansåg, för att ta ett exempel, att Qabalah i grunden var baserad på den egyptiska vishetsläran. Hans syn är ganska omhuldad inom de västerländska esoteriska kretsarna. Bibeln själv ger ju många referenser till Misarim (hebreiska för Egypten) och att Moses var lärd i de egyptiska mysterierna.
o

Det finns en faschinerande bok som spinner vidare på det temat med titeln Secrets of the Exodus: Did the Pharaohs Write the Bible?, skriven av Massod och Roger Sabbah. De är båda skolade i en klassisk rabbinsk tradition och kan sin Torah mycket väl. De ger dessutom korsreferenser till den arameiska översättningen som anses vara den äldsta (i alla fall enligt författarna). Massod är dessutom väl bevandrad i egyptologi.
o

Huvudtesen är att vi idag vet ganska mycket om egypternas egen historiebeskrivning och hur de administrerade sitt samhälle (egypterna var ganska anala på den här punkten). Där finns överhuvudtaget inga referenser till ett hebreiskt folk eller att de skulle ha varit slavar och sedan utvandrat till Kanaan. Vad som däremot finns en del bevis på (enligt författarna) är en annan form av Exodus till "det förlovade landet" i Kaanan. Författarna menar att det är Atons (Atens) prästerskap (med familjer och tjänare, etc.) som tilläts utvandra till Kaanan av Faraonen Ay, efter att den gamla Amun-kulten återupprättades; alternativet hade varit att döda prästerskapet vilket var den största synden i Egypten.
o

Man vet, utifrån hieroglyfiska texter, att man var tvungen att värva ett nytt prästerskap från de vanliga folkskikten, något som var otänkbart innan; prästerna var en egen klass som genererade nya präster inom denna. Så det finns bevis som tyder på att huvuddelen av Egyptens gamla prästerskap (som hade konverterats från Amun-kulten med tvång och listig övertaling av Akhenaton) var det egentliga "utvalda folket", de första monoteisterna, som utvandrade från den heliga staden (paradiset) Akhen-Aten till Kaanan.
o

Boken erbjuder en högst faschinerande och intressant läsning, även om en del slutsatser är lite väl spekulativa. Det intressanta här är att två franska judar, med rabbinisk träning, kommer till en slutsats som bekräftas av en muntlig tradition inom Den Västerländska Mysterietradtionen; Den Heliga Qabalah har sin esoteriska grund i de egyptiska mysterierna!
o

Det är dock fullt plausibelt att österländska influenser (öster om Persien) nådde mellanöstern genom sidenvägen, och influerade bl.a. den persiska kulturen och Mesopotanien (Sumer), och vice versa. Ett utbyte måste ju ha existerat ganska tidigt åt båda hållen men jag gissar att dess påverkan ursprungligen endast var begränsad.
o

De Hermetiska Högsta Mysterierna sammanfaller med flera av de österländska inre traditionerna, i synnerhet de Hinduiska och Tibetanska Tantriska, samt den Taoistiska Inre Alkemin, inte på grund av sidenvägen utan snarare på grund av att de kommer från samma inre källa, från existensnivåer som transcenderar det materiella, ekonomiska och sociala.
o

Den västerländska Hermetiska Alkemistiska Traditionen har sitt ursprung i Egypten och blandade tidigt vissa Teurgiska traditioner från Sumerien. Den exporterades vidare till Grekland genom den Hellenistiska perioden och fann sitt uttryck i de Grekiska mysterierreligionerna. Ett nytt incitament kom med stor sannolikhet i kölvattnet på korstågen och i synnerhet genom Tempelherrarnas mysterier.
o

Denna tradition har förvaltats av ett mycket hemlighetsfullt brödraskap som har föranlett de olika formerna som idag kallas för "rosenkorsiska". I synnerhet har de hittat vägen genom traditioner såsom Gold- und Rosenkretuz, Fratres Lucis (Asiatiska Bröderna) samt i Egyptiska Frimureriet (Misraïm-riten). Inom det Egyptiska Frimureriet utgör den beryktade Arcana Arcanorum en del av de Högre Hermetiska Mysterierna.
o

Det skall tilläggas att man inom Gold- und Rosenkreutz Orden inte direkt hade låga ambitioner avseende andligt uppnående för sina Adepter, fullt jämförbara med den österländska trantriska och tibetanska buddismens föreställningar om en "Boddisatva". Detta motsvarar vad man inom den senare Golden Dawn-traditionen uttryckte med målet "att bli mer än mänsklig", ty även Hermetic Order of the Golden Dawn, som manifesterades 111 år efter Gold- und Rosenkreutz i London år 1888, är en direkt kontinuitet av denna rosenkorsiska tradition som besitter de Högsta Hermetiska Mysterierna om Den Inre Alkemin. Dess referenser till en "Tredje Orden" och dess "Secret Chiefs" motsvarar de 111 år äldre tyska "Geheime Oberen". Denna Tredje Orden har ständigt varit den sanna källan till vad vi idag kallar för Golden Dawn-traditionen och utgör även idag krönet på dess initiatoriska system, tillika ledstjärna.
o

Så hela det västerländska systemet, Den Västerländska Mysterietraditionen, är komplett. Saken är den att den bild som uppenbarar sig, om man endast har att tillgå den utgivna litteraturen i ämnet, lätt blir fragmentarisk, i synnerhet när det kommer till de mer avancerade ockulta teknikerna. Det faktum att man i många fall har känt sig manad att vända sig till österlandet för att fylla ut de uppenbara luckor som existerar i den utgivna litteraturen, angående den västerländska esoteriska traditionen, utgör en tråkig påminnelse om att huvudelen av dagens ockulta organisationer i väst saknar någon genuin härkomst till den sanna Rosenkorsiska traditionen. Detta är i synnerhet ett faktum i U.S.A. och den anglosaxiska världen av idag.
o

Inte ens det faktum att en organisation idag brukar sig av orden "Golden Dawn" i sitt namn är en garanti för att den har något att erbjuda åt den seriöse studenten i form av ursprungliga och hemliga Hermetiska Alkemistiska tekniker.
o

I det ursprungliga R.R. et A.C. (Golden Dawns inre Orden) reserverades de Högsta Hermetiska Mysterierna åt Adeptus Exemptus 7=4 Graden och bortom, under beskydd av S.L. MacGregor Mathers som av Tredje Orden var satt att förvalta dess mysterier. I samband med den stora schismen år 1900 delade sig det ursprungliga Hermetic Order of the Golden Dawn i två olika organisationer, Hermetic Order of the Stella Matutina och Rosicrucian Order of the Alpha et Omega. Vid denna tiden arbetade Golden Dawn operativt endast med nivån Theoricus Adeptus Minor (en undergrad inom Adeptus Minor 5=6 Graden), vilket var helt i avsaknad av någon Inre Alkemi. Sålunda var det endast S.L. MacGregor Mathers organisation Alpha et Omega som fortfor den inre Hermetiska traditionen. Det stora flertalet av dagens Golden Dawn-organisationer har sin härkomst ur Stella Matutina och det publicerade materialet från Aleister Crowleys och Israel Regardies böcker.
o

Situationen är dock annorlunda i det kontinentala Europa vari ett flertal genuina rosenkorsiska traditioner fortfarande är levande. Situationen är i synnerhet gynnsam för svenska studenter där de Högsta Hermetiska Mysterierna antingen helt eller delvis finns representerade genom ett flertal verksamma organisationer.
o

Jag har redan nämnt S.L. MacGregor Mathers Rosicrucian Order of Alpha et Omega. Idag finns det en modern inkarnation av denna Orden som har existerat i Frankrike sedan 1992 då Ahathôôr Tempel Nr. 7 återupplivades, vilket förde flamman vidare till Sverige 1997 och det då redan sedan 1994 grundade Isis-Nut Templet i Stockholm. Denna organisation har sedan dess grundande haft besittning av ett antal olika versioner av Arcana Arcanorum, men detta till trots har den sedan år 2002 återupprättat kontakten med samma Tredje Orden som ursprungligen kommunicerade med S.L. MacGregor Mathers, och genom denna erhållit en ursprunglig och komplett version av de Högre Hermetiska Mysterierna. Rosicrucian Order of Alpha et Omega fortfar även idag sin närvaro i Sverige genom det i Västsverige verksamma Alpha et Omega Tempel Nr. 9 av Gryende Morgonrodnadens Orden.
o

De övriga organisationerna i Sverige som hävdar och/eller tillerkänns besittning av någon av versionerna av Arcana Arcanorum är enligt följande:

• Ordo Hermetis Tetramegistos (grundat på 1950-talet)

• Sodalitas Rosae + Crucis et Solis Alati (grundat 2003)

• Ordo Primae Lucis (grundat 2004)

• Societas Misraim eller Svenska Misraim Förbundet (grundat 2007 men härlett ur Merlinorden från 1988)

Faktum är att jag känner mig stolt såsom svensk att vårt land, med tanke på dess litenhet, är hedrat med alla dessa genuina esoteriska överföringar och härkomster. Slår man ut det per capita så inser man att det är relativt lätt för svensken att få invigning i de genuina västerländska mysterierna jämfört med andra delar av västvärlden. Sverige har ju sedan 1700-talet varit välsignat avseende detta då Rosenkorstraditionen var levande här och frimureriet tidigt tog en esoterisk prägel tack vare våra esoteriskt intresserade kungligheter (Drottning Christina, Karl XII, Gustav III och Karl XIII).
o
Det är intressant att notera att tre av fem ovan nämnda organisationer verkar inom Golden Dawn-traditionen; H.O.G.D./A+O, S.R.C. et S.S.A. och O.P.L.
o

Avslutningsvis vill jag understryka att de högre mysterierna har betydligt större perenniella beröringspunkter mellan varandra än de lägre mysterierna. Ett exempel är exempelvis Arcana Arcanorum och österländska tantriska traditioner. Men även på denna nivå så är jag övertygad om att den inre alkemistiska tradition som är förankrad i en västerländsk hermeticism, vilket brukar sig av västerländsk symbollära (bl.a. den kristna) lättare förankras i den västerländska själen jämfört med hinduisk eller tibetansk tantra, även om de i väsentliga drag lär ut samma saker. Det handlar fortfarande om språkförbistring. Om det nu existerar en urgammal västerlänsk motsvarighet till de högsta österländska mysterierna är det ju att föredra för den typiske västerlänningen.
o
Det är också den uppgiften som Gyllene Gryningens Hermetiska Orden ännu idag med stolthet axlar, liksom en av de huvudsakliga drivkrafterna hos vår Ordens grundare William Wynn Westcott och Samuel Liddell MacGregor Mathers var att erbjuda ett seriöst västerländskt alternativ i en tid då spiritism och österländska läror var på högsta mode. Situationen är inte så mycket annorlunda idag, i kölvattnet på New Age, och därför ser Orden som en av sina viktigaste uppdrag att fortfara i rollen som ett naturligt alternativ till de ofta utspädda och till västerlandet anpassade österländska skolorna i vårt land.
o

S∴R∴