Den gyllene tidsålderns återupprättelse

o

Det finns föreställningar om att andlighet och religion alltid skulle ha en hämmande effekt på den vetenskapliga utvecklingen om man lät statsreligionen vara en styrande princip i samhället. Det finns personer som i detta sammanhang gärna gör jämförelsen mellan Egypten och Grekland, där den senare fås att representera ett samhälle som låter vetenskap vara den styrande principen och den förra religionen.

Ett närmare studium av antikens kulturer vederlägger dock detta påstående och påvisar dess grovt förenklande skildring av verkligheten. Den egyptiska civilisationen, vars samhälle helt genomsyrades av religionen, lade exempelvis grunden för den vetenskap som senare florerade i Grekland; matematik, geometri, astronomi, byggnadskonst, läkekonst, m.m. På vissa punkter var den t.o.m. mer avancerad jämfört med den senare, exempelvis i fallet med kirurgi.

Just i fallet med kirurgi var det t.o.m. så att religiösa föreställningar på ett direkt sätt stimulerade denna kunskapsutveckling tack vara den omsorgsfulla balsameringstekniken av den dödes kropp. Den egyptiska kulturen såg sålunda ingen motsättning mellan religion och vetenskap, så som senare blev fallet under kristendomen.

Vi pratar ju inte om vilken kultur som helst utan om en av de tidigaste högkulturerna och en av västerlandets kulturella vaggor; kulturellt och historiskt är det något av en normgivare. Detta egyptiska tankesätt, främst genom den egyptisk-hellenistiska kulturen i Alexandria, överfördes till den arabiska kulturen under Islam vars religion ansågs vara helt förenlig med vetenskap.

Någon har påstått att egypterna på 2000 år gjorde färre vetenskapliga framsteg än vad grekerna gjorde på 200. Men jag har svårt att tro, efter vad jag har studerat om de antika egypterna, att vetenskapen på något sätt skulle vara underordnad religionen som en tjänare. Snarare såg man på vetenskapen som "helig" eller gudomligt inspirerad; ett uttryck för gudomliga lagar, ty Thoth var uppfinnaren av och skyddsguden för skriftspråket, matematiken, arkitekturen, astronomin, astrologin, geometrin, läkekonsten, etc.

Greker under den klassiska eran, såsom Sokrates och Platon, förundrades över den egyptiska kulturen och civilisationen; de såg upp till den. Inte minst på grund av dess ståtliga arkitektur men också dess mysterielära. Man får inte heller glömma bort att religion var viktigt även bland greker; det grekiska folket var långt ifrån gudlöst. Tvärtom erbjuder den grekiska mytologin på färgstarka porträtt och fängslande berättelser; inte konstigt att Sigmund Freud fann bevis på sina egna teorier i de gamla grekiska dramerna. Mysteriereligioner såsom de "bacciska" och "eleusinska" var populära. Grekisk andlighet och religion var dock mera av en filosofisk och vetenskaplig art.

Den klassiska eran i Grekland, med sina stora filosofer och vetenskapliga framsteg, övergick till den hellenistiska perioden och satte Alexandria såsom den nya kulturella och vetenskapliga huvudstaden, en stad som enligt Wikipedia ”under antiken [var] vida känd för sitt vetenskapscentrum, Museion och det Alexandrinska biblioteket”.

I mitt tycke tycker jag att just den egyptisk-hellenistiska kulturen som florerade i Alexandria är den mest intressanta under Greklands historia. Men även försokratiska filsofer såsom Pytagoras har de egyptiska mysterietraditionerna att tacka mycket för. Det går sålunda inte att se ett Grekland, grekisk kultur och grekisk vetenskap utan det fundament som den egyptiska kulturen, vetenskapen och mysterietraditionen hade byggt upp.

Och även om det stämmer att grekerna under 200 år utvecklade mera än egypterna på 2000 år så kan man undra hur mycket grekerna hade skapat på dessa 200 år utan egypternas tidigare framsteg?

Det stämmer dock att egyptisk vetenskap var mer pragmatisk och grekisk mera fri i avseendet att ställa vetenskapen framför allt annat och i sin egen rätt. Egypten såg ju religion och vetenskap som metoder att skapa ett himmelrike på jorden; syftet var framför allt religiöst-andligt. Dock hävdar jag fortfarande att man såg på vetenskapen inte som en konkurrent till (som under kristendomens era) utan som ett uttryck för gudarnas vilja; det fanns aldrig någon anti-vetenskaplig agenda. Guden Thoth var ju fadern till vetenskapen.

I kontrast till detta ansåg Grekerna (eller i alla fall vissa av dem) med stor sannolikhet att vetenskapen var skapad blott av människan och hennes förnuft; de första stegen till en framtida sekularisering togs i antikens Grekland.

Jag motsätter mig därför föreställningen om att den egyptiska eran på något sätt skulle motsvara den senare kristendomens medeltid i sin hämmande effekt på den vetenskapliga utvecklingen; Egypten var minst lika mycket en era av ljus (hög-civilisation) som de senare grekiska och romerska kulturerna. De hade lite olika betoningar; Egypten på religion och grekland på filosofi. Båda dessa skolor manifesterade vetenskap.

Den mest intressanta eran (av ljus) är den hellenistiska då dessa båda kulturer förenades. Denna egyptisk-hellenistiska kultur och "upplysningstid" föranledde sedan den arabiska högkulturen; jag ser den arabiska kulturen som en kontinuitet på denna. Min egen slutsats eller syn på utvecklingen är sålunda enligt följande:

1. En evolution av högkultur från egyptisk -->
2. Grekisk -->
3. Egyptisk-hellenistisk -->
4. Arabisk -->
5. Kristen medeltid (vetenskaplig stagnation) -->
6. Renässans (återupplivandet av den egyptisk-hellenistiska kulturtraditionen) -->
7. Upplysningstiden...

Det finns dock en annan skola inom esoteriken som ser på den kulturella "utvecklingen" från ett diametralt annorlunda sett; såsom en devolution, eller i termer av ett andligt förfall. Jag kan ta ett exempel för att belysa denna alternativa tes nämligen könens likaberättigande och jämställdhet, vilket är ett viktigt kriterium för måttet på en andligt högstående nation.

Jag såg för ett tag sedan ett intressant program på Discovery Civilization, där reportaget hävdade att man i forna Egypten hade lika lön mellan män och kvinnor och att kvinnor dessutom hade lika stor juridisk rätt som män. Detta sista har jag även läst i andra källor. I det gamla Mesopotamien (samtida med Egypten) fanns det dessutom grundskolor för både flickor och pojkar. Intressant att notera.

Kan Egypterna och Sumererna ha haft rätt? Har världen utvecklats något signifikativt egentligen andligt, etiskt och moraliskt sedan dess när man kategoriskt har förvägrat halva sin befolkning samma rättigheter som den andra halvan, pga. kön? Redan i det antika Grekland fick kvinnor ställningen som andra klassens medborgare, vilket förvägrades all delaktighet i samhället utöver skötseln av det privata hushållet. Alla andra moraliska landvinningar faller ganska platt i ljuset av denna medvetna segregation. Egypterna insåg uppenbarligen det viktiga i könen och deras polariteter, och deras absoluta och okränkbara jämlikhet. Har kvinnor lika lön i Sverige? Inte?

Bara en tanke: Tänk om den bibliska myten om Paradiset egentligen utgör ett eko från det forna Egypten och Mesopotamien?

Inom den grekiska filosofin talar man om olika tidsåldrar, vilket har sin motsvarighet inom österländsk filosofi. Enligt René Guénon är de sammanlagt fyra; enligt Hinduismen indelas var och en av mänsklighetens cykler, varje manvantara, i fyra tidsåldrar, som betecknar faser i en gradvis skeende förmörkning av den ursprungliga andligheten. Det är de perioder som den västerländska antikens traditioner kallade guld-, silver-, koppar- och järnåldrarna. Jag kan här genast se och korrelera olika historiska perioder efter dessa fyra tidsåldrar:

• Guldåldern skulle motsvara det antika Egypten och Mesopotamien; avslutas av Akhenatens regeringstid och monoteismens (och den religiösa trångsynthetens) införande (ca. 3000-1300 f.Kr.)
• Silveråldern skulle motsvara det antika Grekland, den Hellenistiska perioden och Kristendomens gryning; filosofins storhetstid som avslutas vid kyrkomötet i Nice (ca. 1300 f.Kr-325 e.Kr.)
• Kopparåldern skulle motsvara den kristna medeltiden, Islams framväxt, och renässansen; en kulturs sökande efter sin själ och så småningom sina rötter (ca. 300-1700 e.Kr.)
• Järnåldern skulle motsvara upplysningstiden, industrialismen och modernismen; den sekulariserade och materialistiska eran (c.a 1700-2050 e.Kr.)

Observera att de fyra metallerna symboliserande de fyra tidsåldrarna är reflektioner av varandra; koppar är en vulgär reflektion av guld (rödmetall), järn detsamma av silver (vitmetall). Renässansen (koppar) är en längtan och sökande tillbaka till den gyllene åldern, vilket dock leder till en romantiserad version av densamma och förvisso inte når ända fram utan till den hellenistiska kulturen. Den vetenskapliga upplysningtiden (järn) är en logisk konsekvens av den filosofiska eran (silver).

Vi ser här alltså ett samhälle eller kultur som förespås sänka sig eller devolvera från en högre nivå till en lägre. Många av oss ser gärna på vår tid som den mest upplysta och utvecklade. Problemet är att man då utgår från rent materiella kriterier eller utifrån en livssyn som är materialistisk. Ser man tillbaka på antikens kulturer så upptäcker man att de var ganska långt framme i sin organisation av samhället som har många motsvarigheter med vad vi tar för givet idag.

Som jag ser det utmärker sig en gyllene tidsålder av ett harmoniskt och balanserat förhållande mellan vetenskap och religion, där de båda ses som två sidor av samma mynt och den ena inte kan existera utan den andra. Tvärtom är det just den ömsesidiga befruktningen av vetenskap och andlighet som ger upphovet till en gyllene tidsålder. Vi kan således tala om en vetenskap i religionens tjänst lika mycket som en religion i vetenskapens tjänst; andlig vetenskap.

Det är därför förhoppningsfullt att veta att cykeln av tidsåldrar startar på nytt när en av dem är till ända. Vid järnålderns slut skall den nya guldåldern ta vid. Detta motsvarar ankomsten av den nya tidsåldern, Vattumannens Tidsålder - en reformation av gudomliga och värdsliga ting.

S.R.