Fama Fraternitatis - 1614

Wiewohl wir nun wohl wissen, daß es umb ein ziemliches noch nicht an dem, da wieder unserm Verlangen oder auch anderer Hoffnung mit allgemeiner Reformation divini et humani, solle genug geschehen, ist es doch nicht unbillich, daß, ehe die Sonne auffgehet, sie zuvor ein HELL oder dunkel liecht in den Himmel bringt und unter dessen etliche wenige, die sich werden angeben, zusammen tretten, unsere Fraternitet mit der Zahl und Ansehen des gewünschten und von Fr.R.C. fürgeschriebenen Philosophischen Canons, einen glücklichen Anfang machen oder ja in unserer Schätz (die uns nimmermehr aufgehen können) mit uns in Demut und Liebe genießen die Mühsamkeit dieser Welt überzuckern und in den Wunderwerken Gottes nicht also blind umbgehen.

Vi vet dock att det enligt vår åstundan och andras förväntningar efter någon tid kommer en allmän reformation av både gudomliga och mänskliga ting. Ty innan solen går upp, upplyses himlen av
MORGONRODNADENS ljus. I väntan på denna reformation församlas några få som med sitt antal skall utöka vårt brödraskap, höja dess anseende och stärka dess förhoppningar och ge de av Fr.R.C. föreskrivna Filosofiska Canons en lycklig begynnelse. I all ödmjukhet och kärlek skall dessa nytillkomna tillsammans med oss dela våra skatter, som aldrig skall förgås, och så lindra denna världens möda och inte längre vandra ovetande om kunskapen om Guds underbara verk.

Howbeit we know after a time there will now be a general reformation, both of divine and humane things, according to our desire, and the expectation of others: for it is fitting, that before the rising of the Sun, there should appear and break forth AURORA, or some clearness, or divine light in the sky; and so in the mean time some few, which shall give their names, may joyn together, thereby to increase the number and respect of our Fraternity, and make a happy and wished for beginning of our Philosophical Canons, prescribed to us by our brother R.C. and be partakers with us of our treasures (which never can fail or be wasted) in all humility, and love to be eased of this worlds labor, and not walk so blindly in the knowledge of the wonderful works of God.

Definition

Det brittiska ordenssällskapet Hermetic Order of the Golden Dawn och den tyska Frimurarlogen L'Aurore Naissante, vilket grundades i London 1888 respektive Frankfurt-am-Main 1807, delade på samma hebreiska namn Chevrah Zerach Bequr Aur, förevisat i gyllene gult vid bloggens huvud, vilket ordagrannt kan översättas till “Stigande Gryningsljusets Sällskap”. Denna tyska Rosenkorsiska Frimurarloge i Frankfurt, vilket måste anses vara det ursprungliga modertemplet till GOLDEN DAWN, kallade sig på tyska även Loge sur Aufgehenden Morgenröthe, vilket kan översättas till “Gryende Morgonrodnadens Loge”. Detta skiljer sig åt från den engelska seden att översätta orden Bequr Aur till “Golden Dawn” eller “Gyllene Gryningen”. Med anledning av Rosenkorstraditionens tyska ursprung är en mer korrekt översättning av Bequr Aur, genom franskans L'Aurore Naissante och tyskans Aufgehenden Morgenröthe, inget annat än GRYENDE MORGONRODNADEN. Denna hänvisning till ett stigande gryningsljus, morgonrodnad eller aurora är en klar hänvisning till den allmäna reformationen omnämnt i det ovan citerade stycket från Fama Fraternitatis. Denna blogg har dock valt att behålla den försvenskade anglo-saxiska termen GYLLENE GRYNINGEN för att denna, invand som den är, lättare associeras med den Rosenkorsiska tradition som här ämnas att framställas.

Licht, Leben, Liebe

lördag 28 februari 2009

Carl Johan Rehbinders Tantra Blog

oEn av de bloggar jag har kommit på mig själv att följa allra mest är den svenska Tantra Blog av Carl Johan Rehbinder. Denne Rehbinder är tydligen något av en profil inom sexualdebatten och har bl.a. ganska nyligen blivit intervjuad i det mycket omdiskuterade TV-programmet "Halal TV". Han har tydligen många strängar på sin lyra och förenar i sin person något så ovanligt som nordisk Asatro och indisk Tantra - vi har här att göra med en hednisk tantriker.

Carl Johan Rehbinder skriver med en mycket vass penna och ägnar en hel del tid åt samhällskritik och politik. Han är en mästare med det svenska språket; han skriver på samma gång enkelt och med sofistikerad träffsäkerhet - han väljer sina ord med stor omsorg förefaller det mig. Det är mycket jag inte håller med den gode Rehbinder om, bl.a. hans ofta omåttliga kritik för vad han kallar för de "abrahamitiska" religionerna - judendom, kristendom och islam. Även om jag kan hålla med honom i mycket av kritiken så missar han de positiva och konstruktiva aspekterna av dessa religioner, på grund av sina skygglappar och starkt affektiva övertygelser.

Ty även om man såsom mystiker bör hålla institutionella religioner på armlängs avstånd hädar man mot Gud om man ifrågasätter någon medmänniskas religion - ty de innehåller samtliga en inre kärna av andlig sanning. Detta oavsett deras för nuvarande groteska uttrycksätt. Rehbinder blir här lite väl fundamentalistisk i sin antifundamentalism. Jag anser personligen att det är dålig stil att offentligt förolämpa symboler som är heliga för andra medmänniskor, bara för att man inte själv gillar dessa, såsom profeten Muhammed och människosonen Jesus Kristus.

Jag vill ändå lyfta fram
Tantra Blog, dels för dess opryda förhållande till sexualiteten - och betoningen av sexualitetens andliga aspekt - även om den i sin rättframhet ibland hemfaller åt uttryck som av flera skulle betecknas såsom "pornografi" och "obsceniteter". Själv tycker jag inte att det blir oanständigt i den kontext som det presenteras. En del av hans rent andliga essäer är mycket genomtänkta och träffsäkra, vilket vittnar om en andlig mognad som är ganska sällsynt. Rehbinders antinomism är också hedervärd; han bryr sig inte om samhällskonventioner och politisk korrekthet - uppenbarligen.

De essäer jag i synnerhet skulle vilja lyfta fram är följande:

Finns Gud? En träffsäker definition av begreppet Gud och dess förhållande till religion - vilket är samstämmig med den västerländska Hermetiska och Qabalistiska världsbilden, ständigt och högst levande inom den abrahamitiska religionens maktsfär, något Rehbinder uppebarligen har förbisett.

Meningen med livet - Hur mår du? Goda råd från någon som uppenbarligen har upptäckt vad som egentligen är det väsentliga mitt i den postmoderna stressen. Stanna upp och läs - och få en tankeställare.

Jag rekommenderar en närmare granskning av Carl Johan Rehbinders
Tantra Blog då det troligtivs är en av de bästa som är skrivet på svenska, alla kategorier. Det är åtminsone svårt att inte ha en åsikt eller uppfattning om det Rehbinder skriver om, oavsett om man håller med honom eller inte. Han hemfaller inte heller åt något fikonspråk (till skillnad från undertecknads blogg), vilket gör den läsbar för alla och inte kräver några förkunskaper eller egenskaper hos läsaren utöver ett öppet och kritiskt tänkande.

S.R.

9 kommentarer:

Suecae Sounds sa...

Jag håller helt och fullt med; Carl Johan Rehbinder är en oerhört fascinerande skribent. Även när jag inte håller med honom är han läsvärd. Det är hans stora styrka tror jag.

tantrikblog sa...

Tack så väldigt mycket för denna översvallande recension. Jag tar åt mig av såväl ris som ros, eftersom såväl kronblad som törnen är det som tillsammans gör blomman till sin harmoniska helhet.

Jag skulle gärna diskutera mer direkt med dig, och kanske få anledning och förklara min "fundamentalistiska antifundamentalism" (fyndigt!), samt mitt motstånd mot abrahamitiska religioner.

Jag är nämligen av den bestämda åsikten att andlighet är något som kommer inifrån, och därför finns det riktigt avancerade mystiska förgreningar även inom rätt så primitiva och ofullständiga religioner som islam och kristendom.

Det du ägnar dig, i din mystiska tradition, är är alltså (enligt min mening) mycket mer avancerat än vad kristendomen som religion i sig själv har kunnat generera.

Mysticism i olika former finns överallt, i alla kulturer, eftersom mystiker finns överallt, i alla tider.

Jag förstår och respekterar din invändning mot min emellanåt återkommande vanvördighet gentemot organiserade religioner (även om jag inte håller med dig...), men jag hävdar att jag har täckning för dessa vanvördigheter. Och jag vet att jag har en och annan kristen och muslimsk läsare som ändå uppskattar det jag skriver. Jag är kritisk mot sak, inte person, och det verkar de flesta av mina läsare förstå.

Dessutom gillar jag att provocera lite, inte för provokationens egen skull, men för att kittla hjärnan, och det verkar mina besökare också som regel vara hyggligt förberedda på. Flera blogginlägg i rad utan en enda magstark eller på annat sätt provocerande bild (eller skarp formulering), skulle inte vara TantraBlog, helt enkelt.

Och jag är fullt medveten om att jag trots min ambition att vara objektiv ändå är kraftigt subjektiv, särskilt avseende vissa uttryck av religiösa kulturer.

Jag föredrar alla gånger polyteistiska och animistiska kulturer framför monoteistiska. Därför är mina favoriter i nutid – förutom den nordiska seden, förstås – den pluralistiska och tillåtande hinduismen.

Självfallet ser jag även fallgroparna och baksidorna av denna kultur, men jag upplever dessa som oerhört mycket mindre än fördelarna, som å andra sidan vida överglänser alla andra existerand ereligioner idag.

Och detta är förstås också en fullkomligt sub-ob-jektiv bedömning... :-)

Än en gång tack – inte minst för att du så förtjänstfullt listar flera av mina artiklar, och länkar till dem var och en. Det har ingen annan gjort förr, på det sättet.

Sincerus Renatus sa...

Det hade varit väldigt kul att diskutera med dig om ämnen som sex och andlighet, etc.

Angående organiserad religion. Det är min övertygelse att alla exoteriska religioner har en esoterisk kärna eller grund. Detta, att det existerar en relation mellan det esoteriska och exoteriska, har en tradition som spänner tillbaka till antikens Egypten, där de invigda prästerna gjorde denna skarpa åtskillnad och anpassade de yttre formerna för religion till en naiv nivå som passade folket och reserverade de hemliga (dvs. esoteriska) lärorna för sig själva.

Men märk väl, inom sin egen person sammanförde de exoteriken med esoteriken. Detta är idealtypen för ett prästerskap.

Jag tror även att religioner såsom de abrahamitiska har ett esoteriskt eller gnostiskt ursprung. Personligen tror jag exempelvis att Qabalah (Kabbalah) har varit tätt sammanknutet med den hebreiska religionen och dess tillblivelse, även om den Qabalah vi känner till idag tog sin definitiva form under 1500-talet.

Även om jag inte är någon kännare av Islam vill jag gärna tro (och blir inte förvånad över) att även Muhammed var en mystiker. Jag är övertygad om att Jesus var det och att han definitivt var besläktad med gnostiska och esséiska element inom judendomen.

Kort sagt, jag tror att det är en regel snarare än ett undantag att religionstiftare (i alla fall om vi talar om de klassiska religionerna) såsom profeter har varit mystiker.

Sedan är det ett sorgeligt faktum att de exoteriska religionerna i politikens och maktens tecken har avlägsnat sig från sin esoteriska kärna. I kristendomens exempel skedde detta blott 300 år efter dess tillblivelse.

Dock tror jag att det alltid har existerat esoteriska underströmmar som aldrig har dött ut, trots förföljelser. Jag tänker på Islams Sufier. Jag tänker på Kristendomens Gnosticism, såsom Katharerna. Manikeismen har överlevt både inom Kristendomen och Islam.

Även de kontemplativa munkordnarna, såsom Benediktiner, Karmeliter, och även Franciskaner, m.m., har ägnat sig åt mysticism, en mer renodlad kristen sådan förvisso, men inte desto mindre intressant för det. En del av dem gick så långt att de blev bannlysta av kyrkan, såsom Mäster Eckehart, för att de talade för högt om sina insiker.

Detta oaktat har de kontemplativa munkarna - vilket praktiserar kristen djupmeditation - alltid fått existera i sin tysta tillvaro innanför klostermurarna. Vissa av dem har t.o.m. blivit kanoniserade.

Men även utanför murarana har vi intressanta exempel genom Jesuiterna. Det finns många fördomar mot Jesuitorden, inte minst inom den katolska kyrkan själv. Faktum är dock att de andliga övningar som dess medlemmar ängnar sig åt, skapade av orden grundare Ignatius av Loyola, är mycket avancerade och påminner en hel del om Hermetiska och Qabalistiska magiska tekniker. Det är ingen slump att just jesuiterna anses vara de bästa exorcisterna - demonutdrivarna.

Qabalah och exoterisk Judendom har, till skillnad från de andra två abrahamitiska religionerna, haft en fredlig samexistens, som allra mest under 1500- och 1600-talet. Detta tog väl slut år 1666 är Zabathai Zevi, Judarnas Qabalistiske Messias, konverterade till Islam. Men även efter detta har Judendomen aldrig hemfallit åt förföljelser av sina mystiker såsom senare versioner av Kristendom och Islam.

Qabalah har även funnit sin väg in i Kristedomen. Det existerar såldedes en Kristen Qabalah, vilket har klara Hermetiska drag.

Hermeticismen, som ursprungligen har ett Hellenististk ursprung, levde vidare inom Islam. Alkemin, vilket är Hermeticismens praktiska aspekt, frodades och utvecklades av araber och persier. Geber är ett gott exempel, vilket bl.a. "uppfann" destillationen, och olika retorter, etc.

I kölvattnet på korstågen fann Hermeticismen sin väg till Europa vilket delvis lade grunden för renässansen, bl.a. när arabiska alkemistiska och hermetiska texter översattes, eftersom de talade om en svunnen klassisk och antik era.

Sålunda kan man se att det inom den kristna maktsfären faktiskt har fått existera olika esoteriska underströmmar, om än betraktade med skepsis av kyrkan, såsom Qabalah och Hermeticism. Detta till skillnad från Gnosticismen som anses vara en kättersk lära.

Hermeticismens mer hemliga aspekter, de sexuella mysterierna (vilket bär många drag med Tantra), har dock alltid varit fördolda bakom en yttre kemisk symbolik, naturligtvis på grund av den kristna religionens fördömelse över sexualiteten.

Överhuvudtaget finns det flera liknande drag mellan Tantra och Hermeticismen, inte bara i dess sexuella aspekter, utan även i dess syn på det kvinnliga och manliga gudomliga (Shakti och Shiva, Drottningen och Konungen - det Alkemistiska Bröllopet) och relationen mellan mikro- och makrokosmos, etc.

Jag är ingen expert på österländsk tantra, men jag är övertygad om att det finns många perenniella drag traditionerna emellan. Detta skulle säkert du finna vara intressant.

S.R.

Josef Boberg sa...

”Carl Johan Rehbinder skriver med en mycket vass penna och ägnar en hel del tid åt samhällskritik och politik. Han är en mästare med det svenska språket; han skriver på samma gång enkelt och med sofistikerad träffsäkerhet - han väljer sina ord med stor omsorg förefaller det mig. ...

Jag rekommenderar en närmare granskning av Carl Johan Rehbinders Tantra Blog då det troligtivs är en av de bästa som är skrivet på svenska, alla kategorier. Det är åtminsone svårt att inte ha en åsikt eller uppfattning om det Rehbinder skriver om, oavsett om man håller med honom eller inte. Han hemfaller inte heller åt något fikonspråk (till skillnad från undertecknads blogg), vilket gör den läsbar för alla och inte kräver några förkunskaper eller egenskaper hos läsaren utöver ett öppet och kritiskt tänkande.
- slut citat från inlägget ovan.

Om detta är jag helt överens med Dig, verkligen...

Jag har själv en hel del länkar på min blogg till Carl Johan´s blogg - och då framförallt i inledningen här (i första stycket med underrubriken - NU TILL ÄMNET ”HÄXPROCESSER DÅ OCH NU”) - samt bl a här.

tantrikblog sa...

Tack för ditt utförliga och djupgående svar. Mycket intressant! Själv har jag väl sett det som ett mer eller mindre hopplöst projekt att ens försöka ta mig in i västerländsk, kristen mysticism, eftersom man måste kryssa mellan så mycket exoteriskt skrot, minor och fallgropar.

Jag har valt en mer animistisk väg (eller om det egentligen är vägen som har hittat mig), en blandning mellan nordisk sed, nordamerikansk och skandinavisk shamanism, exoterisk och esoterisk hinduism, samt tantra. Spännande mixtur, må jag säga... :-)

Framför allt slipper jag en massa motstånd från en tradition som tagit avstånd från sin egen esoterik.

Jag är också säker på att Muhammed hade starka sidor av mystiker, dock anser jag att han var ute och cyklade beträffande mycket annat, vilket tyvärr förvärrade hela grejen.

Jesus tror jag över huvud taget inte att han existerade i verkligheten – dock kan jag se behovet av en Jesus rent mytologiskt, och förstår behovet av att skapa en komposit av några olika profeter, och kalla honom Jesus. Jag citerar honom emellanåt, några av godbitarna. Du vet, som t.ex. "Den som är utan skuld, kaste första stenen" och liknande. Bra grejer.

Annars tycker jag nog att Paulus var den förste som klantade till det, i att han fick för sig att kristendomen inte bara var en judisk angelägenhet. Och sen blev det bara värre, med Konstantin och Augustinis och Co.

Och något som verkligen trasslar till det ordentligt är tyvärr det gnostiska inslaget av sexualfientlighet, och det riktigt klantiga valet att göra detta celibatideal till universellt. Detta har lett till så mycket lidande, så mycket elände, och tyvärr är ett av de värsta arven av kristendomen vår monumentala sexualskräck. Denna har genom mission och handel (eftersom kristendomen har dominerat världen över) letat sig ut internationellt och förstört ursprungskulturer var helst man har kunnat finna dem, och detta är djupt tragiskt. Kristendomens arv är till mångt och mycket SKAM. Skam över den egna kroppen, skam över egna önskningar, rädsla för att inte duga, skam för ens egen otillräcklighet. En del av detta är naturligt, och något som vi alla upplever emellanåt. Men kristendomen institutionaliserade skammen, tatuerade in den i själen hos alla som levde (och lever) i en kristen kontext.

Visst kan man anta att de flesta religioner har en esoterisk kärna, men jag tycker att det är väldigt farligt att relativisera religioner, och säga att de alla är lika värda, och alla har sanningar i sig. Man kan precis lika gärna säga detsamma om politiska ideologier - att liberalism, kommunism, nazism, socialliberalism, fascism, libertarianism och en drös andra “ismer” är lika värda, och har sanning i sig allihop.

Självklart kan man reducera ut sanningar och visdomar ur vilken ideologi som helst, men problemet är att vissa ideologier redan i sitt ursprungsläge är totalitära maktideologier, och en del utvecklsa till det efterhand, och den del blir det aldrig, eller åtminstone begränsat.

Vissa samhällen, som den gamla tibetanska kulturen, var en oerhört totalitär munkdiktatur, med buddhismen som bärande form - men buddhismen var inte redan från början utformad som ett totalitärt maktredskap, vilket islam är. Och kristendomen väldigt tidigt.

Judendomen, som ju är pappa till både kristendom och islam, på flera sätt och vis, har trots sin grundarroganta skitförnäma inställning (som egentligen är en kvarleva av typiskt primitivt mänskligt stambeteende, och alls inget unikt för just judendomen) att de är de utvalda folket, och ders land är förstås det Heliga Landet, men de har klarat sig undan fallgroparna som kristendomen och islam ramlat ner i och aldrig kommit upp, främst eftersom de inte missionerar (förutom en kort period norrut, runt svarta havet, vilket gav upphov till de ashkenaziska judarna), och inte gör anspråk på att sitta inne med den absoluta sanningen för alla människor överallt.

Och en viktig, viktig del som du påpekar, är ju att judendoman inte har separerat det exoteriska och det esoteriska, vilket jag tror är en effekt av att judendomen aldrig har blivit en maktideologi. Man kan inte ha mystiker som får visioner i en religion som har världslig makt som främsta mål.

Hur som helst - ja, vi har säkert massor att diskutera.

Släng iväg ett e-brev till calle@rehbinder.se med ditt telefonnummer, så kan vi till att börja med slänga lite käft genom luren. :-)

P.S. - jag har skrutit lite med din recension av min blogg på min blogg, bara så att du vet det. Möjligen kan det leda till att du får några fler besökare till din blogg.

Josef Boberg sa...

"...Jesus tror jag över huvud taget inte att han existerade i verkligheten..."

Carl Johan - vem vet ?

Sincerus Renatus sa...

Egentligen behöver man inte kryssa så värst mycket, förutom att välja en av flera traditioner och inriktningar, men jag antar att detta även gäller för de österländska traditionerna som också de har en mångfald.

När man väl har valt en inriktning är det ganska enkelt att välja en esoterisk/ockult skola, i alla fall sedan 1990-talet då det kryllar av allehanda ordenssällskap.

Man behöver inte ta hänsyn alls till den exoteriska religionen, den har man med sig i bagaget ändå som västerlänning. Inom en genuin esoterisk skola får man del av ett symbolsystem som är integrerat i den västerländska andliga traditionen; man får ett nytt perspektiv på gamla religiösa symboler.

Jag kan dock känna igen mig i det att det inte så mycket handlar om att man finner en tradition utan att traditionen finner en själv. Så var det i mitt fall, eller snarare så var det kärlek i första ögonkastet när jag väl hörde talas om Golden Dawn och den Rosenkorsiska traditionen.

Angående Jesus så håller jag med om att man inte med säkerhet kan fastställa hans existens, även om det finns vissa indicier utöver evangelierna. Men det är egentligen irrelevant. Liksom du anser jag att det är "myten" om Jesus som är det viktiga. Skulle det visa sig att Jesus verkligen var en historisk person skulle vi nog bli ganska besvikna när vi jämförde hans historiska levnadsbeskrivning med den av den mytiske Kristus.

Myten om Jesus förtäljer, i alla fall för mig, den mystika vägen; han är arketypen för en mystiker. Inom vissa alkemistiska-hermetiska traditioner anses evangeliernas beskrivning av Jesu liv symbolisera stadier i den alkemistiska processen att framställa De Vises Sten. Mycket intressant!

Angående Paulus... Tolkar jag dig rätt att du anser att Kristendomen tappade sin karaktär när den lämnade judendomen? Jag håller inte med dig riktigt. Jag anser att blandningen mellan den grekiska (och neo-platonska) och judiska traditionen skapar en intressant syntes.

Själv tycker jag att det som gör kristendomen så intressant och användbar i ett esoteriskt hänseende är att den står i ett betydligt mer direkt förbindelse med äldre hedninska religioner såsom den egyptiska, och som sagt den grekiska.

Det är ingen slump att kristendomen fick ett stort genomslag i det hellenistiska grekland och egypten, att exempelvis den koptiska kyrkan i Egypten var en av de första kristna kyrkorna (om inte den första).

Jämför bara de kristna myterna med exempelvis de egyptiska om Isis, Horus och Osiris, och med den persiska myten om Mithras, med den grekiska om Dionyseus, etc.

Jag håller dock med dig om den gnostiska traditonen. Dess förakt för materia i största allmänhet, dess demoniserande av köttet, är för mig väldigt främmande och står i direkt kontrast till Hermeticismen och Qabalah, vilket inte alls har lika uttalad dualism.

Dock sympatiserar jag med Gnosticismens syn på den gudomliga aspekten hos människan, att det är var och en av oss som måste väcka får egen gudomlighet, inte någon präst eller någon yttre relgion per se. I detta avseendet kan materia ibland vara en distraktion om vi låter det yttre och värdsliga styra oss (anden i oss) istället för det omvända, att ställa ande över materia.

Sexualiteten anser jag dock är en absolut nödvändighet för att uppnå ett sant upplysningstillstånd, att väcka denna passionerade kraft och använda sig av den i ett direkt andligt syfte. Det är i grunden en universell sexualkraft som håller ihop skapelsen och som driver materian mot en förening med den yttersta andliga källan - evolutionära processen. Jag har skrivit en hel del om detta på min blogg, det är bara att söka på etiketten "sexualitet".

Visst finns det skillnader på religioner, men man får inte glömma bort att det även finns skillnader inom en och samma religion. Som jag har förstått det var Islam, förutom att vara krigiskt och imperialistiskt, ursprungligen också en mycket tolerant religion som lade grunden för en högkultur, som vida överträffade den samtida kristna europeiska som då befann sig i en mörk medeltid. I detta hänseende var den mer ett barn av antiken, såsom Alexanders imperium, Romerska riket, etc.

Nu är stora delar av Islam i en medeltid. Kanske är det naturliga steg som de abrahamitiska religionerna behöver ta? Kanske kommer vi att se en mer sekulariserad version av Islam i framtiden?

Det glädjer mig att du tyckte om min recension av din blogg så mycket. Du får gärna vara stolt för detta, för min del, för det förtjänar du. :)

S.R.

tantrikblog sa...

Jag känner till lite, lite grann om den västerländska mystiken, framför allt eftersom jag var oerhört engagerad i Tarotkorten för drygt 10-15 år sedan. Jag hade klienter, höll kurser, skrev artiklar i olika tidningar, gjorde en egen tidning (Arcana), så Golden Dawn är förstås inte okänt för mig. Jag har fortfarande en ansenlig samling tarotlekar (drygt 50 lekar), och associerar förstås emellanåt till de symboler som finns i tarotleken.

Allvarligt talat så tror jag att det skulle vara enormt spännande och intressant att träffas och språkas nån dag, för vi har uppenbarligen oerhört mycket att prat aom, och ett och annat att lära oss av varandra. Jag blir mycket inspirerad av det du skriver, för du fyller i en hel del av mina egna bildningsluckor redan med bara dessa "korta" kommentarer här i bloggen.

Bor du i Stockholmstrakten?

Sincerus Renatus sa...

Kul att du har erfarenhet och gillar Tarot. Tarot har också varit och är något av min specialitet, även om divination inte riktigt är min grej.

Ja det hade varit intressant att träffas. I synnerhet hade det varit intressant att få lyssna kring dina erfarenheter av Tantra. Inom den västerländska traditionen talar vi om Inre Alkemi när vi pratar om andlig sexualitet. Det hade varit högintressant att göra lite jämförelser. Jag skickar dig ett mail angående detta.

Jag bor dock i Göteborg, så det är lite svårt att träffas för tillfället. Men om du har vägarna förbi någon gång så är det bara att skicka ett mail (sverige@golden-dawn.eu) så kan vi stämma möte på ett café eller en av de många pubarna i Göteborg. Själv har jag inga planer att åka till Stockholm under den närmaste tiden.

S.R.