Vem äger sanningen?

o

Jag är personligen övertygad om att det finns mer till denna världen än vad som möter de fem fysiska sinnena, översinnliga plan som hör till samma natur som medvetandets stoff.

o

Jag är personligen övertygad, både utifrån rationella slutsatser och intuitiva erfarenheter, att den fysiska världen är ett sista led i en skapelseprocess och där utgör det yttersta och grövsta lagret i ett universum som kan liknas vid en lök.

o

Det är övertygelse som jag delar med ett traditionellt synsätt vilket har förmedlats genom olika mysterietraditioner både i öst och i väst sedan tidernas begynnelse. I dessa kretsar är det en vedertagen vetenskapsteori att man kan nå kunskap (gnosis) om både människans och universums natur genom inre kontemplation och meditation. Ett sådant relativt modernt exempel är Rudolf Steiner som grundade antroposofin och utvecklade en fullständig teori om de olika existensnivåerna.

o

Genom denna inre efterforskning har man exempelvis kommit fram till att det eteriska planet fungerar som en matris vari de fysiska partiklarna organiserar sig och binds ihop. Vissa kvantfysiska slutsatser verkar bekräfta detta då man ibland pratar om ett elektromagnetiskt fält vari partiklar konkretiserar sig. Det är väl den mest konkreta fysiska beskrivningen på det eteriska fältet.

o

De Hermetiska och Qabalistiska traditionerna säger vidare att tillvaron kan analyseras efter olika arketypiska mönster. Man väljer ut en av dessa aspekter av tillvaron, öppnar upp en kanal till denna (vanligtvis genom en åkallan) och brukar sig av en vedertaget accepterad symbol för denna som en port. Därigenom kan man erhålla en kunskap och insikt om just detta plan eller aspekt av tillvaron.

o

Skeptikern å andra sidan bortförklarar gärna ockulta eller andliga upplevelser såsom hallucinationer eller vakendrömmar.

o

Skeptikern påpekar att hjärnan har en övertygande förmåga att låta subjektiva upplevelser upplevas såsom verkliga och objektiva fenomen. Han säger vidare att dessa upplevelser kan framkallas i ett laboratorium.

o

Modern neurologisk forskning hävdar att det i hjärnan finns ett ”paranormalt kretskort” som om man stimulerar det med elektriska impulser kan framkalla nära döden- och ut ur kroppen-upplevelser. Detta motbevisar dock inte tesen om att det existerar verkliga andliga dimensioner och att dessa upplevelser är genuina. Vad man kan kostatera är att det finns regioner i hjärnan som är sammanbundna med dessa upplevelser, men det är ju inget som är förvånande i sig.

o

Men för att citera Descartes: ”Jag tänker, därför finns jag till”. Vad han menade är att vi överhuvudtaget inte kan vara säkra på att något vi förnimmer verkligen existerar. Det enda vi kan vara säkra på är att vi existerar såsom ett ”jag”. Det enda vi kan vara säkra på är medvetandets fenomen.

o

Vissa anser att alla intryck och förnimmelser kan reduceras till impulser i hjärnan. Hur kan du då vara säker på att du inte är en hjärna i en saltlösning som stimuleras elektroniskt av någon ondskefull forskare att tro att du läser mina skrivna ord? Steget är inte långt till solipsismen; det kanske bara är du som existerar, där jag och min blogg blott kan reduceras till en av dina mentala projektioner? Det kanske inte är någon större skillnad på din värld och den förvirrade världen hos psykotikern?

o

Psykos och olika mentala sjukdomar kan också förklaras genom helt neurologiska processer, men det motbevisar inte tesen om att det finns en odödlig själ. Vad det bevisar är att hjärnan uppvisar processer som är parallella med själsliga fenomen. Det kan lika gärna vara så att det är själen som påverkar hjärnan. Vi vet att människans hjärna är mycket plastisk. Men eftesom vi har ett sådan naturvetenskapligt och positivistiskt paradigm som avvisar idén om en immateriell själ som ”trams” så filtrerar vi bort eller helt enkelt ignorerar vissa alternativa infallsvinkar på fenomenet.

o

Den som har upplevt en ut ur kroppsupplevelse och dessutom fått bekräftat efteråt att det den har sett och upplevt från sin ”svävande position” verkligen har inträffat, och dessutom (i fallet med nära döden upplevelser) har passerat genom flera av tillvarons slöjor, är helt övertygad om att den materialistiska världsåskådningen är helt och hållet FALSK.

o

Den som har upplevt ett sådant fenomen beskriver det i liknelser som att ha en dröm som man har trott vara sann eftersom den har varit så realistisk, bara för att vakna upp och inse att den trots allt bara var en dröm. Denne pånyttfödde person spinner vidare på liknelsen och säger att drömmen är den värld vi i normala fall är vakna till och att det medvetande han har vaknat upp till i sin nära döden upplevelse är det sanna vakentillståndet. Han är helt övertygand om att människan i sitt normala tillstånd lever i ett slummer och en illusorisk dröm.

o

Om en övertygelse som denna kan vara så djupt förankrad i både kropp och själ så är den helt giltig för denne person. Det är en per definition sanning utifrån individens perspektiv.

o

Jag tycker dock att det är väl att man använder förnuftet även i andliga vetenskaper. Men man måste vara medveten om att logiken inte kan förklara alla fenomen. Tillvaron är full av paradoxer, vilket även kvantfysiken har bevisat.

o

Ingen klarar att ens med logiken motbevisa gnostikernas (och Descartes) syn om att medvetandet är vilselett av en ondskefull Demiurg, även om konsensusuppfattningen (dvs. empirin) är att den fysiska världen och dess naturlagar existerar. Intuitionen är därför en legitim väg till vetenskap, även om inte dagens paradigm accepterar denna kunskapsväg.

o

Jag hävdar vidare att de yttersta sanningarna endast kan förklaras med ingen annan hjälp än intuitionens; sanningen ägs blott av ”den inre läraren”.

o

Eftersom ”sanning” är ett så relativt begrepp, när det avser människans vanliga medvetandenivå, är det helt acceptabelt att hysa ”sanningar” som ger mening åt tillvaron. Livet kan inte reduceras till det torra intellektets herravälde. Såsom människor målar vi världen med mening. Vi är medskapare av vårt universum. Det vi betraktar förändras eftersom vi betraktar det.

o

Faktum är att den fysiska världen är mer ”plastisk” än man tidigare har trott, vilket erinrar om astralplanets natur. Därför är det helt o.k., anser jag, såsom förnuftig människa att hysa en relativ ”sanning” som man vill tro på, så länge inte logiken kan motbevisa det. Det handlar till sist och syvenes om trosföreställnignar och övertygelser.

o

Jag anser att det är nödvändigt med ett nytt kunskapsparadigm som tillåter även intuitiva aspekter av kunskapssökande; en balans mellan logik och intuition. Det gamla positivistiska paradigmet är förlegat. Om man tillämpar positivismen på sig själv faller det ju som ett korthus. Positivismen förutsätter en sanning som är säker och går att upprepa över tid. Men om en vetenskapsteori är så felbar så att vår världsuppfattning hela tiden måste revideras och tidigare teorier vederläggas så är det ett empiriskt bevis för att dess vetenskapsmetod är högst osäker som en väg till kunskap och sanning.

o

Detta står i bjärt kontrast till de gamla mysterietraditionernas vetenskapssyn, såsom den inom Hermetismen och inom Qabalah, men även inom Gnosticismen, de tre stora mysterieströmningarna i väst. I österlandet har vi de vediska, buddistiska och taoistiska vetenskapstraditionerna. Det gemensamma för alla dessa traditioner är att kunskap om det fysiska hela tiden är förankrad i en andlig grundsyn, att all sann vetenskap och kunskap måste komma ur medvetandets inre kärna, ur intuitionen, ur Gnosis. Av denna anledning utvecklar dessa vetenskaper sin uppfattning om tillvaron över lång tid; den är inte utsatt för tidens svängningar och av olika modenycker.

o

Ockultisten och den ”vetenskapligt” drivne skeptikern har därför helt olika perspektiv på tillvaron. De lever efter helt olika vetenskapsparadigmer. Även om medvetandet på sin förnuftsnivå organiserar sin världsuppfattning på ett likartat sätt så är vi samtidigt fångade av samtidens uppfattning om vad som anses som ”seriös” vetenskap. Denna inramning av förnuftet filtrerar sättet på hur vi uppfattar vår omvärld. Detta gäller oss alla, även den positivistiske empirikern.

o

Skeptikern lyfter gärna fram honnörsorden ”empiri” och upprepbar erfarenhet. Det finns dock många seriösa efterforskare av astralplanet som kan bekräfta varandra. Även om en astral vision är personlig och subjektiv så finns det aspekter av astralplanet på en allmän nivå som bekräftas av flertalet Adepter genom århundraden. När vi kommer till genuina mystiska upplevelser (vilket transcenderar det astrala) så finner vi mycket samstämmiga uppgifter.

o

Det är dock inte min uppgift här att försöka övertyga en skeptiker eller ens bevisa mina satser. Min roll är inte missionärens, utan lärarens. Men allt som jag redogör för här är endast min personliga ståndpunkt. För den som har en epistemologisk ståndpunkt som utgår från rent mätbara fakta, naturvetenskapens ”positivistiska” paradigm, kommer mina ”bevis” för de ockulta fenomenens riktighet sålunda inte vara särskilt övertygande.

o

Men jag är personligen övertygad om att det finns en annan väg till kunskap än den vedertagna; gnosis. En gudomligt uppenbarad kunskap som fyller ut människans själ när den väl har stängt ner sina kognitiva funktioner.

o

Jag vet att jag med detta uttalande ställer mig till de religiösas skara eller fryses ut av det ”vetenskapliga” etablissemanget. Men som Aleister Crowley en gång i tiden så vältalat har sagt:

o

The aim of religion, the method of science.

o

S∴R∴

En Hemligheternas Hemlighet

o

Jag måste erkänna att jag känner mig kluven att skriva om detta ämne, de högre hermetiska mysterierna. Såsom traditionalist har jag alltid motsatt mig det öppna deklarandet av den sanna innebörden av Den Inre Alkemin. Detta även när min egen Orden valde att öppet avslöja naturen hos Materia Prima (den mänskliga kroppen) och Den Hemliga Elden (kärlek och sexualitet).

Det samma gäller en annan aspekt av de högre hermetiska mysterierna som går under namnet Arcana Arcanorum. Innan sekelskiftet var det nästan ingen som visste någonting om detta ämne, ännu mindre diskuterade detta utanför de initierades cirklar. Det var definitivt inget ämne man kunde läsa om varken i utgiven litteratur eller på internet.

Jag själv stötte på detta begrepp första gången mot slutet av 1990-talet när min lärare i den Orden jag är involverad i upplyste oss initerade om det. Jag gjorde inte så stor sak av det, eftersom jag hade en massa annat att bearbeta i min egen initiatoriska process, men någon annan av oss kunde inte släppa detta namn ur sinnet, ett namn som genast väcker associationer om någon fruktansvärd hemlighet. Eftersom vår lärare inte ville avslöja innebörden av Arcanans natur så började denne mest briljante av oss initierade att göra eftersökningar på egen hand, efter de ledtrådar han hade erhållit av Ordens högsta initierade. Till slut kom vår, av oss alla älskade, Frater över ”något” och inget var längre som det hade varit, varken han själv eller vi andra. Vår Orden hade för all framtid förlorat sin oskuld.

Kraften i detta hemliga system går inte att underskatta; det kräver sin man att behärska. Arcanan utgör inte en del av de Högsta Hermetiska Mysterierna utan anledning. Endast de högst initierade fick i fordom tillgång till dess formel för alkemi. Men genom ett ödets nyck gavs dessa hemligheter åt detta bräckliga kärl, denne lysande men oslipade diamant. Snart började denne unge och förhållandevis oerfarne Frater hålla offentliga föredrag om Arcana Arcanorum och den Inre Alkemins natur, något som aldrig innan hade diskuterats inför en allmän publik. Efter att ha ställts inför ett ultimatum på grund av sitt svek valde denna Frater att gå sin egen väg. Han grundade sedermera sitt eget ordenssällskap och har med tiden skapat sig en stor ryktbarhet. Stenen har slipats och lyser nu som aldrig förr. Hans bedrifter är inte minst sagt imponerade och vittnar om mysteriernas potential att omdana den mest ömkansvärda av karaktärer till att bli den starkaste av solar på Golden Dawn-himmelen.

Vad är då denna Arcana Arcanorum? Om jag skall vara ärlig så vet jag inte riktigt. Jag har inte erhållit en lika stor nåd och ansetts vara lika värdig som min forne Frater att erhålla dessa mysterier. Jag har erhållit något av De Högsta Hermetiska Mysterierna och praktiserar den Inre Alkemins mindre cirkulation, men mer än så vet jag inte och är därför inte rätt person att göra någon jämförelse. Och hade jag vetat något så skulle jag ändå inte ha yppat det eftersom min tystnadsförpliktelse förhindrar mig till detta (något som min Frater själv i sin arrogans hade svårt att inse). Därför så tänker jag endast återge det som redan finns utgivet och lätt åtkomligt på internet. Jag tänker dock avhålla mig från att presentera några detaljer i operationen då ansvarsbördan lika väl hade hamnat på mig; det finns en avsikt varför dessa mysterier måste vara helgade från de profanas insyn.

Därför tänker jag avhålla mig från att referera till några källor då jag inte vill uppmuntra någon att göra efterforskning i detta ämne. Undantaget är den svenska forskaren om Rosenkorstraditionen Susanna Åkerman för vilket jag har att tacka för informationen om kopplingen mellan Thesaurus Thesaurorum, Fratres Roseae et Aureae Crucis i Neaples och Porta Magica i Rom.

Anledningen till varför jag ändå känner mig manad att ta upp detta känsliga ämne är att det har blivit något av en hype idag inom Golden Dawn-samhället att öppet diskutera denna Arcana Arcanorum utan och innan, i kölvattnet på denne svenske proponent och hans initiativ till att profanera mysterierna. Vissa Golden Dawn-organisationer har vidare valt att integrera Arcanan i sina högsta grader. Man får lätt känslan av att Hemligheternas Hemlighet sprids vidare utan någon större urskillning och att den även har lagts i händerna på historiker som inte hyser någon som helst respekt inför mysteriernas integritet.

Tack och lov innehåller Arcanan endast en rest eller skugga av hela Den Hermetiska Inre Läran; låt det därför inte råda någon tvekan om att någon större skada inte är skedd. Det fullständiga systemet av Inre Alkemi kommer för alltid att höra till de högst invigdas domän. Min ambition är sålunda att försöka bena upp detta komplicerade ämne och ställa det i ett nytt sammanhang.

Låt oss först behandla vad andra har sagt angående denna Arcana. Den första offentliga referensen till något som liknar Arcanan finns i den rosenkorsiska skriften Thesaurus Thesaurorum A Fraternitate Rosae et Aureae Crucis Testamento. Denna skrift var daterad till 1580 men en del historiker anser att det nog snarare gavs ut 1680. Detta oaktat så har vi här den tidigaste referensen till R. et A.C., dvs. det tyska Gold- und Rosenkreutz Orden, som med minst 30 (och kanske 130) år förekom Samuel Richters (Sincerus Renatus’) skrift Die wahrhafte und volkommene Bereitung des Philosophischen Steins der Brüderschaft aus dem Orden des Gülden- und Rosen-Creutzes.

Det som talar för att 1580 är det riktiga årtalet är att det finns tecken på att en fransk loge tillhörande Aureae Crucis Fraternitatis existerade så tidigt som 1624, vilket erinrar om Samuel Richter och hans påstående att brödraskapet ursprungligen bestod av två avdelningar, rosenkorsets respektive gyllene korsets brödraskap; namnet ”Gyllene- och Rosenkorsets Orden” antyder om att dessa två avdelningar från första början verkade under ett och samma tak och härstammade ur samma källa.

Min lärare beskrev Thesaurus Thesaurorum som en ”alkemistisk kokbok”. Detta är en korrekt beskrivning. Det finns en italiensk översättning av denna, dock ej fullständig. Original-kopior i latin finns i diverse tysktalande bibliotek. Ursprunget är med största sannolikhet tyskt.

Vissa historiker antar dock att Thesaurus Thesaurorum härstammar från en grupp i Neaples (ett stad vi snart skall återvända till) med samma namn som det tyska R. et A.C., grundad 1678. År 1680 byggdes Porta Magica i Rom med Henricus Madathanus symbol från Aureum saeculum redivivum 1622 (jämför illustration nedan med den som inleder denna essä). Samma symbol av Madathanus kröner dessutom den berömda skriften Geheime Figuren der Rosenkreuzer, utgivet år 1785 av den tyska avdelningen av detta brödraskap.

Ritning av Porta Magica

Det intressanta är att denna senare tyska skrift även omnämner namnet Arcana Arcanorum. Joannis de Monte Hermetis gav i Tyskland vidare ut en kommentar på Madathanus år 1680, dvs. samma år som Porta Magica byggdes, med titeln Explicatio Centri in Trigono Centri per Somnium – Das ist: Erläuterung dess Hermetischen Güldenen Fluss. Det intressanta här är att det även finns en referens till Gyllene Skinnet (Güldenen Fluss) på Porta Magica i Rom. Detta erinrar om Johannes Helmond som i sin bok Alchemy Unveiled härleder Gold- und Rosenkretuz till en ”Gyllene Skinnets Orden” från 1429.

Henricus Madathanus var pseudonymen för den tyske alkemisten Adrian von Mynsicht vilket titulerade sig såsom ”frater aureae crucis”. Det sägs att Porta Magica byggdes för åminnelsen av en transmutation som hade fullbordats av en alkemist i Drottning Christinas hov i Rom.

Porta Magica i Rom

Vissa vill gärna dra den förhastade slutsatsen att R. et A.C. har ett italienskt ursprung, trots att det samtidigt finns så starka kopplingar till Tyskland i monument såsom Porta Magica och Madathanus. En annan tysk alkemist, Michael Maïer, använde titeln Arcana Arcanissima till sin första bok redan så tidigt som 1614, samma år då Fama Fraternitatis gavs ut i Tyskland. Låt det inte råda någon tvekan om att R+C traditionen föddes ur den tyska myllan.

Men ordet Arcana Acranorum associeras främst med Alessandro Cagliostro, en pseudonym för den italienska lyckosökaren Giuseppe Balsamo. Man vet att Cagliostro gjorde omfattande resor till tyskland under 1779, efter den allmänna reformationen av R. et A.C. år 1777. Det är inte helt otroligt att han anförtroddes Acanan av samma källa som anförtrodde De Högre Hermetiska Mysterierna till det tyska R. et A.C. (och drygt 100 år senare till det engelska R.R. et A.C.). Han måste ha mött en hel del invigda i Gold- und Rosenkretuz och må ha introducerats till dess högsta och hemliga mästare.

Det finns de som menar att Cagliostro även reste till Sverige och påstås ha grundat en Gold- und Rosenkretuz-loge här, något som jag finner som föga troligt (även om det naturligtvis inte kan uteslutas helt). Jag ifrågasätter inte möjligheten av existensen av en R. et A.C. loge i Sverige, men att den skulle ha grundats av Cagliostro är att dra saker en aning för långt. Det finns andra tyska medlemmar av Gold- und Rosenkreutz som också besökte Sverige, vilket lika gärna eller mer troligt kunde ha axlat manteln till att lägga grunden för den svenska R. et A.C. logen.

Man vet dock att Cagliostro efter sin resa i Tyskland reste till Neaples år 1783 och där lade grunden för vad som idag associeras med Arcana Arcanorum, vilket troligvis var frukten av hans möte med de tyska Rosenkorsarna. Det finns flera aspekter av Cagliostros verk som är mycket likt det som presenteras i Thesaurus Thesaurorum, i synnerhet en alkemistisk reträtt och odödighetslära kallad ”karantän” som omfattar en cykel om 40 dygn varmed studenten med hjälp av en frater eller soror underkastar sig en strikt diet och regelbundet intagande av ett Materia Prima och visst bruk av morgondagg samt blod, tekniker som var populära i Gold- und Rosenkreutz.

En annan och inledande Teurgisk ”karantän” om 40 dygn utföres tillsammans med 12 andra fratres och sorores vilket bitvis bär drag av den magiska och qabalistiska operation som finns att finna i S.L. MacGregor Mathers översättning av The Book of Sacred Magic of Abramelin the Mage, vilket sysselsätter sig med erhållandet av ”kunskapen och konversationen med Den Helige Skyddsängeln”. Dess titel är ”Hur man erhåller pentagonen och blir moraliskt fulländad” och ämnade att bearbeta den initierades ”lysande kropp” för att bättre kunna tillgodogöra sig instruktionerna angående den andra och alkemistiska ”karantänen”. Det var endast initierade som hade erhållit Mästergraden i Misraïm-riten som av Cagliostro kunde ta del av instruktionerna angående de två ”karantänerna”. Många vill gärna koppla dessa till Arcanan själv.

Det har därför hävdats att Den Inre Alkemin som lärdes ut i Gold- und Rosenkretuz (R. et A.C.) var snarlik den i Cagliostros Arcana Arcanorum. Med tanke på alla dessa kopplingar som har redovisats ovan är det inte konstigt att vissa har dragit denna slutsats.

När man studerar detta ämne lite närmare blir man dock ganska förvirrad. Olika källor pekar åt olika håll. De kan kategoriseras in under tre huvudsakliga rubriker:

a) Teurgiska tekniker som syftar till att åkalla Den Helige Skyddsängeln.

b) Laboratoriealkemistiska tekniker att framställa De Vises Sten ur Den Svarta Draken (eller Grå Vargen) som Materia Prima, dvs. Antimon.

c) Inre Alkemistiska tekniker att framställa De Vises Sten och en ”lysande kropp”.

Faktum är att det existerar minst 15 olika Arcanor Arcanorum därute, alla bevarade inom Det Egyptiska Frimureriet (också det skapat av Cagliostro), även kallat Misraïm-riten, varav endast ett är av den äkta varan. Situationen har varit såsom sådant inom Misraïm att många Loger har varit i avsaknad av Arcana Arcanorum. Av denna anledning har egna versioner helt enkelt skapats vilka ganska så drastiskt avviker från den egentliga Arcanan.

Det är intressant att notera att det enda ordenssällskap som har arbetat med Misraïm-riten i Sverige sedan 1980-talet, Merlinorden, inte började referera till Arcana Arcanorum på sin hemsida förren sedan något år tillbaka. När jag några år runt sekelskiftet umgicks med Michael Gejel och Michael Hedlund nämde de aldrig något om detta. Inget gick heller att läsa om detta i deras tidning Athanor. Detta är dock inte konstigt eftersom ingen här i Sverige kände till något om Arcana Arcanorum innan detta spörsmål sipprade ut från vårt Tempel år 2002. Detta var typiskt för den rådande situationen för många Misraïm-loger även internationellt. Det är inte direkt konstigt att man började fabricera egna ”högre mysterier” för att skapa en aura av legitimitet. Det skall här noteras att den forne Frater som utnämnde sig själv till expert i Sverige på Arcana Arcanorum även är en senior medlem av Merlinorden, eller ”Svenska Misraim Förbundet” som det kallar sig idag.

Vad som är okänt för de flesta är att det även existerar en svensk version, eller översättning, av Arcana Arcanorum. Gustav III samlade på ockulta dokument och sökte efter dem med ljus och lykta över hela Europa. Han lät flera av dessa hermetiska, qabalistiska och rosenkorsiska manuskript översättas till svenska. Många av dem hamnade till slut i Svenska Frimurar Ordens bibliotek, bl.a. denna version av Arcana Arcanorum som gavs ut i Tyskland på latin och tyska första gången 1686 och trycktes ett flertal gånger på 1700-talet, och till slut delvis publicerades i Sverige i bokform 1991. Sålunda är detta en version av Arcana Arcanorum som föregår den som tillskrivs Cagliostro och som återigen pekar på Tyskland som ursprungsland.

Denna svenska översättning av det tyska dokumentet heter Arcanum Arcanorum: En Hemligheternas Hemlighet eller Philosophernas Mästerstÿcke - /: Magisterium /:. Den i bokform publicerade versionen från 1991 baserar sig på en annan översättning från tyskan utförd av hovjunkaren och pietisten Jacob Gripenstedt (1705-1782). Denna är dock inte komplett. För att kunna läsa en komplett översättning måste man få tillträde till frimurarnas bibliotek i Stamhuset, Stockholm.

Det intressanta att notera här är att den symbol (venus upp- och ner i kombination med solsymbolen) som återfinns på Madathanus märke även återfinns i den svenska versionen. Detta råkar (bortsett från solsymbolen) vara emblemet för mineralet Antimon och för planeten Jorden, med andra ord Materia Prima.

Materia Prima

Faktum är dock att den sanna Arcana Arcanorum, även refererat till såsom ”Stair of Naples”, blev profanerat redan 1897 av en fransk ockultist vid namnet Sedir i boken ”Venus Magi”. Denna var dock mera av ett sammandrag vilket presenterade operationen alldeles för beslöjad med hermetisk symbolik för att egentligen ha avslöjat något för de profana.

Dock utgavs år 1988 en ny bok på italienska i begränsad upplaga vilket avslöjade hela systemet i sin fullständiga form och i klartext. Naturligtvis blev boken slutsåld efter några dagar. Den har aldrig återutgivits sedan dess. Så för den som är tillräckligt enträgen är det alltså idag inte en omöjlighet att finna Arcanan. Det samma kan sägas om ganska mycket runt Gold- und Rosenkreutz. Men till skillnad från efterforskning av Golden Dawn-traditionen kräver det en hel del tålamod, akademisk skolning och biblioteksvana; för mycket att begära av det stora flertalet ockulta studenter idag.

Avslutningsvis skall jag nämna några väl valda ord angående Arcanans natur som vem som helst kan ernå (och mer därtill) genom en enkel sökning på internet:

I den äkta Arcana Arcanorum brukar man sig av kroppens substanser (Materia Prima) och sexualitetens passion (Hemliga Elden), precis som i Den Tredje Ordens Inre Alkemi. Man arbetar även i par; den Inre Alkemin bär endast frukt mellan Alkemisten och hans Soror Mystica. Man synkronicerar även operationen efter vissa naturliga cykler.

Den äkta Arcana Arcanorum delas in i tre grader, varav den högsta kallas Secretum Secretorum. I första graden arbetar paret var för sig och brukar sig av tre olika substanser. I andra graden förenas de tre substanserna med varandra och i den tredje graden har paret sex med varandra och underkastar amalgamet (av de tre substanserna) den alkemistiska processen nigredo, albedo och rubedo. Allt avslutas med en serie av alkemistiska reträtter i totalt mörker, vilket syftar till att framställa den ”lysande kroppen”.

Den äkta Arcana Arcanorum är sålunda främst ett Inre Alkemistiskt system vilket ägnar sig åt en odödlighetslära som syftar till att skapa sig en kropp av en kvalitet som uppenbarligen bär en parallell med Den Inre Alkemins Solara kropp.

Detta är allt jag ämnar att uttala mig om Arcanan utifrån det lilla jag vet om detta delikata ämne. Jag har säkert redan hamnat på hal is i och med det som står att läsa om ovan, men när det gäller De Högre Hermetiska Mysterierna och Arcana Arcanorum så är det svårt, för att inte säga omöjligt, att inte hamna på djupt vatten.

S∴R∴

Positio Fraternitatis Rosae Crucis

o

År 2001 dagades världen ett nytt Rosenkorsiskt manifest kallat Positio Fraternitatis Rosae Crucis. Organisationen som står bakom detta manifest kallar sig Rosenkors-Orden A.M.O.R.C. eller Antiquus Mysticusque Ordo Rosae Crucis (den ”Antika och Mystiska Orden av Rosenkorset”). Manifestet kan läsas i sin fulla form här:

http://www.amorc.se/media/pdf/PositioS.pdf

Det första som slår en när man läser texten är den undermånliga svenskan i översättningen, vilket är synd då jag anser språkdräkten vara viktig för att skapa en känsla av förtroende för författaren. Men detta oaktat så finns det även en del både positiva och negativa saker att säga om innehållet.

Till en början upplever jag manifestet som väldigt svävande angående den praktiska tillämpningen av sina idéal. Mycket i manifestet kan reduceras till plattityder såsom ”vi måste bli snällare mot varandra”.

Man kan sammanfatta budskapet som uttryck för Universialism och Antimaterialism. Många av tankegångarna är högaktuella och angelägna. Men samtidigt hamnar man lätt på tunn is när man ger sig på politiken, så som författaren ofta gör i denna skrift.

Det finns lite motsägelser i texten också, eller åtminstone oklarheter, i begrepp såsom solidaritet och individualism, vilket i politisk polemik ofta sätts som varandras motsatser. Å ena sidan kritiserar manifestet dagens individualism å andra sidan försvarar det en annan form av den. Jag kan själv se skillnaden då jag personligen är insatt i det tankesystem som denna organisation (och dess manifest) representerar; materialistisk individualism kontra andlig intergritet och oberoende. Frågan är om det görs klart för den vanlige läsaren?

Vad jag dock tycker om med denna skrift är det ideal den framställer med sin önskan om att se en syntes mellan andlighet och vetenskap utveckla sig, ett samarbete mellan esoteriker och vetenskapsmän. Detta bekräftar i mångt och mycket mina egna funderingar i denna fråga.

Dock får man inte förbise det faktum, och detta kanske är det viktigaste spörsmålet av dem alla att ta ställning till, att denna organisation (Rosenkors-Orden, A.M.O.R.C.) och detta manifest påstår sig representera den tradition och det tankesystem som har kommit att kallas för rosenkorsiskt, rosicrucianskt eller rosenkreutziskt (begreppet varierar författare emellan). Det görs ganska tydligt i Prologen då man knyter samman Positio Fraternitatis med de gamla tyska Rosenkorsiska manifesten Fama Fraternitatis, Confessio Fraternitatis och Christian Rosenkreutz Alkemistiska Bröllop som publicerades mellan åren 1614-1616.

Har detta manifest rätten att representera denna historiska organisation? Detta är högst tveksamt.

Det har funnits en uppsjö av olika organisationer sedan de första manifesten började cirkulera, i synnerhet sedan slutet av 1800-talet, som påstår sig vara rosenkorsiska. Överlag anses just A.M.O.R.C., grundad av Harvey Spencer Lewis, representera en organisation som falskeligen använder sig av denna beteckning ”rosenkorsisk” för att dra till sig medlemmar. Det samma kan sägas om organisationer såsom Max Heindels Rosicrucian Fellowship och det Holländska Lectorium Rosicrucianum. Men till skillnad från i de sista två organisationerna (vilket är till deras fördel) så lyser den kristna esoteriken helt med sin frånvaro i A.M.O.R.C., vilket är ett tydligt tecken på att vi här har att göra med en pseudo-rosenkorsisk tradition.

De flesta sådana organisationer har ganska fantastiska historier om hur deras grundare blev upptagna i den ”sanna” representanten för rosenkorsbrödraskapet. Ett lysande exempel är Max Heindels version. Men även H.S. Lewis har minst sagt vaga meriter att visa upp. Man har endast hans ord att lita på att han 1909 blev upptagen i brödraskapet i Frankrike, närmare bestämt i Toulouse. Dessutom skall Lewis 1914 ha kommit i kontakt med en äldre kvinna, Mrs. Col. May Banks-Stacey, som påsås ha representerat en gammal amerikansk gren av det ursprungliga rosenkorsbrödraskapet. Moderna historieforskare anser dock att den troliga härkomsten kommer från Teodor Reuss’ Ordo Templi Orientis eller O.T.O. (vilket senare leddes av den ökände Aleister Crowley), vilket i sin tur har en minst sagt ifrågasatt härkomst till det brödraskap som publicerade de första manifesten i början av 1600-talet.

Naturligtvis förnekar A.M.O.R.C. officiellt allt samröre med O.T.O., vilket är underligt med tanke på att en av de första skrifter som ges i monografiform till neofyter i A.M.O.R.C. är en guidad ”inner sanctum” meditation med titeln Liber 777 vilket pryds av följande välkända symbol (för er som inte förstår referenserna så är Liber 777 titeln på en bok skriven av Aleister Crowley och den bifogade symbolen nedan det officiella emblemet för O.T.O.) :

Jag har personlig erfarenhet av läran eftersom jag har varit medlem i A.M.O.R.C. i lite drygt ett år och tagit del av deras s.k. atrium-material såsom neofyt. Jag praktiserade dessutom en sommar på deras storlog i Onsala och fick en personlig relation till deras högsta ledning. Jag måste erkänna att mitt bestående intryck av dessa människor var besvikelse. Om man exempelvis nämnde namnet Aleister Crowley kom de med förmaningar om faran med att läsa ”den där mannens böcker”. Jag blev endast imponerad av en norrman, som dessutom var Frimurare. Han uppmuntrade mig i mina Qabalistiska studier (som annars lyste med sin frånvaro i atriumgradens studiematerial).

Jag var även ett kort tag involverad i Göteborgs Kapitel. Även där var mitt intryck ungefär det samma, bortsätt från ytterligare en äldre man som pratade varmt om Alkemi (något man annars knappt pratade om inom Orden), även han en frimurare. Vad mitt samröre med medlemskapet lärde mig var snarare att omvärdera min syn på Svenska Frimurare Orden!

Arbetet i Onsala gick ut på att trycka ihop deras s.k. monografier, eller studiematerial som skickas per korrespondens till Ordens medlemmar. Jag måste erkänna att jag tjuvkikade en del i de högre gradernas material. Mina erfarenheter av detta (och egna gradstudier) är att A.M.O.R.C. snarare representerar en organiserad New Age-rörelse än någonting rosenkorsiskt. De sanna rosenkorsiska ämnena Hermetism (alkemi) och Qabalah (magi) kunde man läsa högst ytligt och i sidokurser som inte ens var obligatoriska. Det obligatoriska materialet innehöll vanligt New Age nonsens.

Det enda material av intresse jag kunde hitta var det som var uttryckligt Martinistiskt, dvs. det som baserar sig på den tradition och lära som grundades av den franska esoterikern Louis-Claude de Saint-Martin. Denna tradition brukar räknas in i den rosenkorsiska sfären, fast personligen anser jag den vara en egen oberoende tradition som har föga gemensamt med manifesten från Tyskland. Dock är martinismen klart intressant då den omfattar ett system av Teurgi, eller Hög-magi. A.M.O.R.C. påstår sig vara beskyddare av den enda sanna Martinist-Orden som endast deras högsta graderade medlemmar har tillgång till. Naturligtvis är detta påstående högst ifrågasatt av andra martinister i Europa, liksom Rosenkorsare i allmänhet är gentemot A.M.O.R.C.s rosenkorsiska anspråk.

Efter vad jag personligen har sett och studerat skulle jag inte vilja beteckna läran och systemet som lärs ut i A.M.O.R.C. såsom ”traditionellt” eller en del av den historiska rosenkorstraditonen. Den är snarare en modern tolkning av H.S. Lewis (eller snarare hans son R.M. Lewis). Den har lika mycket (eller lite) att göra med de historiska och äkta rosenkorsarna som Tempelriddarorden i Sverige har att göra med de äkta och historiska Tempelherrarna.

Jag vet att jag är inte ensam om dessa åsikter. Studenter av de kontinentala esoteriska och Rosenkorsiska strömningarna har föga övers till organisationer som A.M.O.R.C., et al. Paul Foster Case, den forne Golden Dawn-adepten och grundaren av Builders of the Adytum (B.O.T.A.), kallade Harvery Spencer Lewis föraktfullt för ”that ridiculous Rosicrucian impostor”.

För att problematisera mera så är A.M.O.R.C.s härkomst till Harvey Spencer Lewis idag ganska ifrågasatt. Efter Harveys bortgång tog hans son Ralf Maxwell Lewis över ledningen och reformerade A.M.O.R.C. ganska grundligt och kastade ut ”tveksamma” men högst intressanta ockulta tillämpningar såsom ceremoniell magi, etc., vilket praktiserades i det ursprungliga A.M.O.R.C. under H.S. Lewis. Denna urvattnade version av orden undervisar en lära som enbart fokuserar sig på en new age-aktig form av mysticism och betraktar magi såsom ”vidskeplighet” i största allmänhet. Det var denna attityd och den totala avsaknad av egentliga mysterier som fick mig att lämna orden.

Låt mig illustrera med ett exempel: Nordiska Storlogen i Onsala organiserar varje år en stor sammankomst kring kristi himmelsfärds-helgen för alla sina skandinaviska medlemmar. I denna delas man in i olika klasser efter den grad man har. Eftersom jag var Neofyt fick jag vara med i nybörjar klassen. Inget märkvärdigt utspelade sig i lektionerna tills den dag då neofyterna fick möjlighet att deltaga med den högsta och äldsta klassen. Eftersom jag vid det laget hade börjat studera Golden Dawn-traditionen och dessutom var medlem i Builders of the Adytum så slogs jag till häpnad av all den B.O.T.A. symbolik som lärdes ut i denna klass för seniorer!

Vad som är ännu mer besynnerligt är att det faktiskt finns ett par referenser till Golden Dawn i A.M.O.R.C., även om de helt förnekar all kontakt eller härkomst till MacGregor Mathers och Westcott. Bland annat kan man se detta i A.M.O.R.C.s alternativa och äldre namn A.A.O.R.R.A.C., eller Antiquus Arcanus Ordo Rosae Rubeae et Aureae Crucis; inte alls så olikt R.R. et A.C. (Rosae Rubeae et Aureae Crucis) eller namnet på Golden Dawns Inre Orden. En annan sådan referens är hänvisningen till vad man inom A.M.O.R.C. kallar för det ”hermetiska rosenkorset”, vilket inte är något annat än en lätt variation på det Roskors som är buret av R.R. et A.C.s Adepter:

När det stod klart för mig att A.M.O.R.C.s högre mysterier bl.a. bestod av innehåll som jag fick ta del som korrespondensmedlem i en annan Orden och att de gjorde anspråk på en annan traditions symboler utan att ge den något erkännande för detta insåg jag att jag inget mer hade att hämta i denna organisation.

Sedan har vi ju den känsliga frågan om A.M.O.R.C.s legitimitet, även sett utifrån deras egen härkomst. Efter R.M. Lewis bortgång tog Gary L. Steward (som utsågs av R.M. Lewis såsom hans efterträdare) som Imperator över A.M.O.R.C. Han utmanövrerades från A.M.O.R.C.:s högsta ledning genom olika beskyllningar och påstådda skandaler, där det ryktades om förskingring, etc. Allt detta har sedan tagits tillbaka av A.M.O.R.C. i en rättslig tvist. Kvar är ett A.M.O.R.C. som har tillsatt en ny Imperator som har valts fram istället för att ha utsätts av den föregående. G.L. Steward kan med rätta anses ha tagit med sig Lewis-familjens härkomst (som iofs har ett något tveksamt värde i sig).

G.L. Steward har istället skapat sin egen orden som fortfar den ursprungliga A.M.O.R.C. linjen. Denna orden heter The Confraternity of the Rose Cross (CR+C). Här är webbsidan till C.R+C.:

http://www.crcsite.org/crc.htm

Det intressanta med den här orden (C.R+C.) är att den har gått tillbaka till de ursprungliga monografierna som skrevs av Harvey Spencer Lewis (inkl. ceremoniell magi, etc.). Så den som tror att H.S. Lewis härkomst till de äkta rosenkorsarna är riktig borde vända sig till Stewards orden istället för A.M.O.R.C.

Summa summarium bekräftar mina egna erfarenheter de många påståendena om att A.M.O.R.C. inte har rätt att representera någonting annat än sig själva, som måste anses vara H.S. Lewis personliga skapelse som inte har något att göra med de ursprungliga rosenkors-bröderna. Dock måste det tilläggas att A.M.O.R.C. till dags dato är den största ”rosenkorsiska” organisationen med sina över 100.000 medlemmar utspridda över hela världen. Endast frimurarorden kan nog tillgodoräkna sig ett större medlemskap.

Så detta manifest måste bedömas i sin egen rätt, såsom skrivet av individer som är influerade av den rosenkorsiska filosofin, eller snarare deras tolkning av denna filosofi, men icke såsom en verklig representant och kontinuitet till manifesten skrivna åren 1614-16. Detta oaktat så tycker jag (högst personligt) att åsikterna i manifestet på vissa punkter ganska väl överensstämmer med vad en ”äkta” rosenkorsare borde ha uppfattat. I vissa andra avseenden är man som sagt ute på hal is, inte minst om man skall reducera budskapet såsom en Rosenkorsisk vara eller inte.

S∴R∴

Mörkermagi, Mörk Alkemi och Kliffotisk Kabbala

o

Notering (2010-08-26): Den här texten som följer representerar inte längre min inställning till varken den ”Kliffotiska Kabbalah” eller till den traditionella diktomin ”Vänstra Handens Väg” och ”Högra Handens Väg”, i synnerhet i förhållande till G∴D∴. En starkt bidragande orsak till denna förändrade syn är den debatt och diskussion som följer på essän. Jag har ändå valt att behålla texten så att man kan se var det hela började och se mina andra bidrag i ljuset av denna inledande text. Jag rekommenderar att läsa mina andra essäer som har sprungit ur denna diskussion med Thomas Karlsson och med andra mörkermagiker, nämligen:

1. Angående den vänstra och högra handens vägar
2. Den gudomliga ambivalensen
3. De vänstra och högra handens vägar och deras relation till antinomism, Qlippoth och det gudomligt kvinnliga
4. Den mellersta pelarens väg

De länkade essäerna bör läsas i denna numrerade följordning och innehåller tankar som redan presenteras i följande text, fast betydligt mer destillerade och utvecklade. Framför allt är innehållet i de senare texterna mer balanserade, och hoppas jag ger Thomas Karlssons tankar mer rättvisa. Egentligen kan läsaren hoppa över den följande texten och gå direkt till första länken. Dock finns det vissa tankar avseende G∴D∴ som fortfarande är relevanta även här. Men stora delar av texten bör tas med en eller flera nypor salt. I synnerhet bör man försöka bortse från min retorik som är färgad av en god portion fördomar och egentlig okunskap om Thomas Karlssons filosofi. Den bifogade diskussionen är ett ganska gott exempel på hur fördomar hos två människor kan skingras bara genom ett möte dem emellan. Det må vara hur som helst med detta, men här är i alla fall texten som startade alltihopa i sin ursprungliga form:

Under det senaste decenniet har det i synnerhet bland ungdomar blivit populärt att läsa och praktisera det system som har utveckats av Thomas Karlsson, den s.k. ”Mörka” Magin och Alkemin. Denna sägs basera sig på ett ”nytt” och ”unikt” Qabalistiskt system som Thomas kallar för den ”Kliffotiska Kabbalah”.

o

Bara för att göra det klart och tydligt en gång för alla. ”Kliffotisk Kabbalah” är inte alls något nytt eller unikt egentligen. Hade det inte varit för Golden Dawn så hade det överhuvudtaget inte existerat någon Kliffotisk Kabbala. Hela den Kliffotiska Kabbalans korrespondanssystem på Livets Träd har sin grund i Golden Dawns ritualer och föreläsningar.

o

Men Golden Dawns Adepter hade aldrig tagit sitt Qliffotiska system till sådana ytterligheter som mörkermagikerna har gjort, inte för att de saknade förmågan utan för att de insåg det dåraktiga i detta, att invokera (åkalla) ett Qliffah! På sin höjd evokera (frammana) en Qliffotisk Ande. Men det är av helt andra anledningar än hur mörkermagiker ser på och uppenbarligen arbetar med skapelsens obalanserade principer, ty G∴D∴ har alltid haft ett Teurgiskt perspektiv med sin magi.
o
Inom G∴D∴ anser man invokation vara att ur det omedvetna (antingen det undermedvetna eller övermedvetna) väcka en kraft eller energi både i den medvetna personligheten och energikroppen, auran (eller det som inom G∴D∴ kallas ”förnimmelsesfären”); jag-identifiering.
o
Medels evokation projicerar man istället ut det omedvetna innehållet utanför sin personlighet och aura ut till en plats på ett behörigt avstånd så att man kan beskåda det under säkra former; psykisk projektion. ”Evokation” används av alla människor och är en av jagets primitiva försvarsmekanismer, antingen som projektion (av skuggan) eller såsom projektiv indentifikation, där man i sista fallet kan likna det vid att det egna innehållet angriper och besitter någon annan, som i sin tur agerar ut den ursprungliga känslan hos den som projicerar. Magisk evokation är således ett medvetet och systematiskt sätt att använda en redan nedärvd försvarsmekanism enligt ett specifikt syfte för att undvika besatthet (jag-identifikation) av en stark negativ emotion. Vad mörkermagiker sålunda stävar efter, antingen de är medvetna om det eller inte, är en fullständig identifiering med ett Qliffah, vilket i många fall kan leda till besatthet, dvs. tvångsmässigt neurotiskt beteende, i värsta fall psykos.

o

Hela den Kliffotiska Kabbalan är dessutom bakvänd (eller omvänd). Man försöker att ingjuta det andliga med egenskaper efter efarenheter i det materiella livet och materialistiska principer, istället för tvärt om att försöka begrunda materian utifrån andliga principer.

o

En Kliffotisk Mörkermagiker söker att göra sig till sin egen gud och skapa sitt eget magiska universum att styra och härska över (och framför allt manipulera sin omgivning efter sina egna självupptagna önskningar). En Teurgist söker alltid att sträva efter en förening med Gud och upplösa sitt ego och alla illusoriska föreställningar om separation. Han eller hon tjänar ljuset och försöker att lindra lidandet hos sina medmänniskor. Ty det finns inga separerade delar, bara ett helt Allt. Därför är den Kliffotiska Kabbalah dömd att misslyckas, då dess premisser är felaktiga och baserar sig på okunskap och brist på förståelse om de universella och gudomliga lagarna.

o

Av detta som jag har sagt och vad man kan utläsa av det officiella studiematerialet inom G∴D∴ kan man lätt dra slutsatsen att G∴D∴ fördömer allt arbete med Qliffoth, eller som man ibland inom vissa Qabalistiska kretsar har sagt om dem: ”att de är för farliga att ens tänka på.”

o

Det kanske är lätt att tro detta om G∴D∴ men synar man den noggrannt inser man att även G∴D∴ ser ett syfte och en nytta med Qliffoth. Dock varnar man för att invokera och låta sig styras av dessa krafter. Tvärtom söker Adepten att betvinga demonen att underkasta sig ljuset och sedan rida på dess kraft som en materiell bas. Vid arbetet med evokation frammanar man ett Qliffah, skyddad av den magiska cirkeln, för att bli medveten av denna aspekt av det under- eller omedvetna, och integrera den i sitt psyke. Det är sålunda en form av psykoanalys fast enligt ett urtida system. När man för ett Qliffah (demon) till det medvetna ljuset och integrerar den i personligheten förlorar den sin Qliffotiska (demoniska) laddning. Detta är ett Lurianskt betraktelsesätt att även skärvorna har en gudomlig gnista i sig och kan frälsas. Det är en väg till återställelse.

o

Vad organisationer såsom Dragon Rouge (D.R.) verkar göra är att vältra sig i det neurotiska istället för att bota åkomman. Eller som en Frater en gång så komiskt men ack så träffande sa till Thomas Karlsson på en av hans föreläsningar om mörk alkemi, med anledning om den alkemistiska devisen att ”guld ofta kan finnas i avföringen”, att man inom D.R. ”finner nöje i att vältra sig i bajset istället för att försöka finna guldet”.
o
Vad mer alarmerande är att de främst drar till sig neurotiska tonåringar och genom sina ritualer låter invokera dessa obalanerade krafter i deras späda och hormonstinta kroppar. Detta är högst oansvarigt. Dessa krafter är verkliga och lever både i och utanför oss. Resultaten är omedelbara. Jag har själv mött och haft samtal med tonåringar som har varit halvt psykotiska och suicidala efter att ha deltagit på DR-möten.

o

Som den traditionalist jag är anser jag det vara olämpligt att barn och tonåringar sysslar med Ceremoniell Magi överhuvudtaget, än mera så utifrån ett mörkermagiskt eller Qliffotiskt Kabbalistiskt perspektiv. Tonåringars hjärna och själ, deras psyken, är fortfarande outvecklade och genomgår stora strukturella förändringar vilket förbereder dem för det vuxna livet. Det är fullt naturligt att man såsom tonåring söker sig till sub-kulturer som leker med ockulta symboler, eftersom det kan betraktas såsom en revolt mot vuxenkulturen. Men det är en stor skillnad mellan ren identifikation och att utföra regelrätta ceremonier som syftar att väcka upp den bortträngda skuggan hos dem. Tonårstiden är en mycket känslig period, rent psykiskt, och det är ofta under denna period som en människa utvecklar sina första psykiska symptom, exempelvis schizofreni, anorexi, etc. Det är sålunda inte en lämplig tid att öppna upp pandoras box.

o

Men att G∴D∴ och ”ljusmagiker” (som mörkermagikerna gärna kallar oss) skulle vara rädda för de Qliffotiska krafterna och aldrig aktivt arbeta med dem är djupt missförstånd. Som jag sade ovan så hade den Kliffotiska Kabbalan aldrig existerat utan de föreställningar och filosofier som utvecklades inom G∴D∴ om tillvarons mörkare aspekter. Den Röda Draken är en vanligt återkommande symbol inom G∴D∴ och R.R. et A.C. ”Väktaren vid Tröskeln” är en annan sådan föreställning, som hade sitt ursprung i romanen Zanonai av Edward Bulwer-Lytton, symboliskt för summan av alla förträngda och förvisade aspekter ur en själv, i synnerhet kopplade till fobier och rädslor (dvs. Qliffotiska) som man måste ta sig igenom för att nå andlig upplysning. Det är inte riktigt samma sak som att inledningsvis till fullo integrera dessa krafter men åtminstone erkänna dem och inte låta sig styras av de känslor som är förknippade med ”Väktaren”.

o

Men inom G∴D∴ så börjar man inte med att aktivt arbeta med dessa krafter på samma sätt som inom D.R., och definitiv aldrig genom invokation. Redan som Neofyt inleder man sitt Teurgiska arbete genom dagligt och systematiskt arbete med förvisningar. Dessa speciella former av rituellt arbete syftar till att balansera upp energikroppen eller auran. Obalanserna består främst av en Elementar natur, dvs. av ett ojämt förhållande mellan de fyra klassiska Elementen Eld, Vatten, Luft och Jord, men även av ett stört förhållande mellan de sju klassiska Planeterna Luna, Merkurius, Venus, Sol, Mars, Jupiter och Saturnus. Vidare befinner sig den naturliga människan i ett obalanserat förhållande till Zodiakens 12 Tecken. Alltså infinner sig ett system av sammanlagt tre hiearkier, Element, Planeter och Zodiak, som medels i synnerhet två förvisningsritualer (LBRP och LBRH) ämnas att bibringas i ett mer adekvat jämviktsläge.

o

Denna form av inre obalans drar dessutom till sig negativa energier och krafter, i olika former, från omgivningen som förstärker dessa neurotiska (Qliffotiska) komplex i det omedvetna, de ojektiva Qliffoth och vandrande tankeformerna som vampyriserar på intet anande neurotiker. Den bästa medicinen mot denna formen av vampyriserande obalanser är således att utföra dagliga förvisningsritualer för att bygga upp en stark och hel aura eller energikropp. Då har dessa yttre influenser svårt att komma åt oss.

o

Samtidigt har vi ju våra egna Qliffoth att handskas med som har byggts upp under årens lopp när vi har anpassat oss för omgivningens krav och byggt upp vår personlighet. Jag pratar här om skuggan och de förträngda aspekterna av oss själva, dvs. Väktaren på Tröskeln. Dessa kan vi inte ignorera och enbart skydda oss ifrån med förvisningar (även om denna typ av ritual förvisso hjälper oss att balansera upp vår energikropp/aura). Här är det integration som är honnörsordet; att underkasta det Qliffotiska mörkret det medvetna ljuset.

o

Den initiatoriska processen tar upp dessa till ytan och det är upp till oss att handskas med dessa impulser och energier på bästa sätt. Mötet med Väktaren på Tröskeln är ytterligare en viktig fas som vi måste ta oss igenom. Här är endast invokation och förvisning av de olika arketypiska kraftena (Element, Planeter och Zodiaken) vägen till balansering och integration. Om inte det hjälper så är kvalificerad psykoterapi en god väg att ta vid sidan av det magiska arbetet.

o

I den sista fasen i arbetet med det Qliffotiska måste vi ta till evokation för att göra oss av med de sista och mest motstridiga mörka aspekterna av oss själva, men inte innan vi har en klar förbindelse mellan vårt ego och vårt Högre Jag. Vi pratar här om ett systematiskt teurgiskt arbete som tar många år, kanske även decennier. Men det är ett nödvändigt ont för att kunna nå till den där Gudsföreningen som alla terugister eftersträvar. Det är en väg genom de mörkaste dalarna för att kunna nå fram till bergets krön.

o

Denna sista fas i arbetet med de krafter som associeras med Qliffoth utgör en viktig del av Adeptens arbete (Adeptus Major 6°=5° för att vara exakt). Ordens förhållningssätt är dock utifrån den s.k. högra handens väg. Hela den Yttre Ordens och Inre Ordens väg är den ”högra”. Med detta så menas att man använder sig av evokation som ett medel att dels bli medveten om sina mörka aspekter men också att kasta dem under ljusets ledning, att ställa demonerna (dvs. de disassocierade aspekterna av det undermedvetna) under Gudomlig kontroll.

o

Angående den ”Mörka Alkemin” är detta ingenting annat än Thomas Karlssons högst personliga förståelse av alkemin, så som jag har uppfattat det hela. Jag har inte orkat att sätta mig in i denna då det är tämligen lätt för en verklig alkemist att avfärda efter en hastig läsning. Men någon gång kanske jag köper en av hans böcker och sätter mig in i ämnet. Vilket fall som helst så praktiserar Adepterna i R.R. et A.C. klassiska alkemistiska och spagyriska operationer. Senare i ännu mer avancerade grader praktiserar man Den Hermetiska Inre Alkemin.

o

Alkemins verkliga mål är Det Stora Verket. I den yttre alkemistiska praktiken (dvs. i laboratoriet) syftar detta Verk att skapa Det Vises Sten, det röda (Sol) eller vita (Luna) pulvret som sägs besitta kraften att transmutera det oädla till ett ädelt. Inom Den Inre Alkemin (dvs. i kroppen som ett inre laboratorium) syftar det till att skapa en Lunar och Solar kropp; odödlighet. Jag tror föga att den mörka alkemin har något med detta alls att göra. Jag utgår från att det, liksom den Kliffotiska Kabbalan, baserar sig på ett grundläggande felslut, den om separation. Alkemin utgår från föreställningen om att allt är en Enhet. Dess mål är att separera det fina från det grova; att höja materians vibrationsnivå.

o

”Den vänstra handens väg” är sålunda inte kompatibel med den som praktiseras i G∴D∴ då förhållningssättet till magi och alkemi är diametralt motsatta. G∴D∴ Adepter försöker inte att omvandla och förstora sitt ego till att bli deras personliga Gud; de försöker att göra egot till en värdig bärare eller redskap åt Den Ende Guden, Universums Herre.

o

All G∴D∴ Teurgi handlar om att bli mer än människa, att till fullo väcka Det Högre Självet i personligheten. För att personligheten (och kroppen) skall kunna bära anden till fullo måste bottensatsen i bägaren silas bort. Det är det som är huvudsyftet med demonisk evokation; att ta upp det förträngda materialet, skuggan, ur det undermedvetna (eller omedvetna) till det medvetna ljuset och dess underställelse till det andliga medvetandet. Målet är att skapa en integrerad personlighet, en syntes av alla motstridiga aspekter och delar av oss själva.

o

Så till skillnad från mörkermagin ser G∴D∴ inget värde i att hålla kvar demonerna i mörkret, att romantisera mörkret i sig. När ett Qliffah medvetandegörs och intregreras i den medvetna personligheten så upphör det att vara obalanserat; det upphör att vara Qliffotiskt. Qliffoth, enligt Golden Dawns sätt att se på det hela, är en aspekt av oss som inte arbetar i det helas tjänst, som har separerat ut sig och därigenom blivit obalanserat eftersom det inte kompenseras upp av något annat. Där den lever i det omedvetna mörkret och autonomt i förhållande till den medvetna personan kan den verka sina diaboliska influenser utan att vi är medvetna om det. Integrerad med vår personlighet ger den oss en styrka som vi kan bruka oss av i det högres tjänst.

o

Det rör sig alltså om en variant av psykoanalys som Adepten utför på sig själv. Men det är inte endast en psykisk energi utan fysisk, eterisk och astral; en påtaglig kraft som verkar på flera plan samtidigt inom oss.

o

Mörkermagiker försöker ofta att framhålla att deras ”vänstra handens” väg är mycket svårare och mer prövosam än den ”ljusmagiska” och "vänstra" vägen som representeras av G∴D∴ och andra traditionella hermetiska ordenssällskap.

o

Detta är ju naturligtvis oerhört svårt att sia något om; man måste ha vandrat båda vägarna för att kunna göra en jämförelse, något som väldigt få har gjort eftersom man ofta fastnar på sin väg mycket tidigt av olika skäl (som ofta motiveras av omedvetna preferenser). Vad jag själv kan uttala mig om utifrån min egen erfarenhet såsom initiator och initierad är dock att den ”ljusmagiska” vägen är allt utan en dans på rosor.

o

All genuin invigning skapar eller manipulerar fram en serie av kriser som syftar att genom prövningar utveckla den initierade. Dessutom blir vägen bara tuffare och tuffare att vandra ju högre man som initierad vill sträva. Själens mörka natt och mötet med Väktaren på Tröskeln är ett exempel på detta. Det är en myt, populärt cirkulerat bland mörkermagiker, att den ljusmagiska vägen bara handlar om ”mys-pys” och ”tutti-nutta”; hålla händer och sjunga kumbaya.

o

Däremot misstänker jag att man på den mörkermagiska vägen kan skapa sig ett totalt kaos i livet. Jag har mött unga magiker som har påbörjat den mörkermagiska vägen men efter ett tag utvecklat svåra psykiska problem och suicidala tvångstankar. Att den mörkermagiska vägen är farlig är nog inget jag ifrågasätter. Men man måste göra en skillnad på farlig/destruktiv och prövosam/konstruktiv. Även om den ”ljusmagiska” vägen kan leda till psykisk kollaps om man inte är redo för den så innebär det inte att det finns något egenvärde i lidandet; lidandet är en väg till insikt inget annat. Vad den mörkermagiska vägen egentligen leder någonstans vet jag inte; jag tror att dess förutsatta mål (att bli såsom en gud) är uppbyggt på villfarelsen och illusionen om separation. Det är just här (tanken om suverän individualitet och separation) som de ”vänstra” och ”högra” vägarna skiljer sig åt som allra mest.

o

Thomas Karlsson betraktar det balanserade Livets träd som något statisk, att den skulle vara någon slags ortodox och manlig struktur, medan det Qliffotiska representerar dynamik, föränderlighet och kvinnlighet. Enligt det mörkermagiska betraktelsesättet är det Qliffotiska i grunden missförstådda och genom social kontroll förtryckta krafter som är kunskapsbärande och som inte hindrar utan snarare befrämjar den mänskliga utvecklingen.

o

Detta är förvisso en intressant psykoanalytisk vinkel och jag håller med om att man kan lära sig mycket om sig själv i mötet med Väktaren på Tröskeln och sina Qliffotiska komplex i det omedvetna. En lyckosam psykoanalys föder en integrerad och vis människa, något som även invigning ämnar att åstadkomma. Men samtidigt så är det ett felslut att ställa Qliffoth (obalans) och Sefiroth (balans, jämvikt) som två motpoler som krävs för att skapa en mogen människa. Det är som om psykoanalysen skulle hävda att neuros är lika viktigt som emancipation. Detta är så långt man kan komma från sanningen om både Den Heliga Qabalans och psykoanalysens mål; terapin syftar till att föra patienten från neuros mot emancipation, det ena utesluter det andra. På samma sätt syftar Qabalah till återställelse, att emancipera människan genom att rena dess Qliffoth (skärvor) och väcka gudsgnistan innuti varje skärva (arketyperna inom komplexen); återbörda dem alla till Ljuset, L.V.X.

o

Jämvikt kan ej skapas genom att ställa obalans och balans mot varandra. Det är en absurd motsägelse. Den klassiska Qabalah hävdar alltså motsatsen till vad den Kliffotiska Kabbalah lär ut, att den dynamiska och aktiva principen representeras av en maskulin princip (Chokmah) och den statiska och passiva av en feminin (Binah). Thomas Karlsson verka missa det faktum att Livets Träd i sig innehåller aktivt och passivt, dynamiskt och statiskt. Dynamik är inte per definition Qiffotiskt. Dynamik är, liksom det statiska, en gudomlig egenskap som är nödvändig för skapelseprocessen (som är kontinuerlig). Qliffoth representerar blott disassociation, sönderfall och undergång.

o

S∴R∴

Härkomst och autencitet: En guide för den förvirrade sökaren

Det finns en uppsjö med ordenssällskap och sammanslutningar som använder orden "Golden Dawn" i sitt namn. Eftersom ca. 80% av det ursprungliga studiematerialet som sammanställdes av W.W. Westcott och S.L. MacGregor Mathers har blivit publicerat kan ju vem som helst starta en organisation och kalla den för "Golden Dawn". När dessutom en av parterna som äger varumärket "Hermetic Order of the Golden Dawn" har en tämligen liberal inställning till vem som får bruka sig av det i U.S.A. så har situationen idag blivit minst sagt förvirrande för den nybörjande studenten som söker sig till en genuin gren av den autentiska Orden. Mitt i denna uppsjö av ordenssällskap är det här min avsikt att hjälpa denne att hålla isär äpplena från päronen.

Först skall jag försöka ge en definition vad som är "genuint" eller "autentiskt" och kan hänföras till det ursprungliga Hermetic Order of the Golden Dawn (G∴D∴) från 1888.

Postulat 1: Naturligtvis är det så att vem som helst som utför ritualerna och hänger sig åt systemet på ett plan kan skapa en tämligen "genuin" egregor, om uppsåtet är det riktiga. Men magin verkar på flera (eller samtliga) plan, även i Assiah (det fysiska). Den Västerländska Mysterietraditionen i allmänhet och Golden Dawn-traditionen i synnerhet har alltid lagt ett stort värde i den initiatoriska överföringen eller "apostliska successionen". Detta innebär att stor vikt läggs vid att den som inviger någon till en viss grad själv har blivit invigd till denna grad av en annan som i sin tur var invigd av någon äldre broder eller syster, osv. Sålunda skall den initiatoriska länken av generationer av initierade hållas obruten.

o

Detta är dock inte en rent materiell försäkran att källan är genuin utan även en minst sagt Yetziratisk, ty magiska energier förmedlas och överförs vid en genuin invigning. Eftersom detta är ett viktigt kriterium för vad som i Golden Dawn-traditionen självt anses definiera en genuin avdelning av strömningen (allmänt kallat "120" strömningen) så måste man som prospektiv student begära av en organisation att vara ärlig i detta när den utger sig för att representera Orden. Allt annat är ett rent och skärt bedrägeri.

Postulat 2: Förutom dessa kriterier om apostlisk succession så tycker jag att det finns en annan viktig aspekt att beakta, och det är G∴D∴ Traditionens "råmärken". Detta innebär att traditionen inte kan innefatta vissa tillägg av främmande element eller nymodiga uppfinningar för att anses vara genuint. Exempelvis kan inte svenska kyrkan anse sig vara "katolsk" eftersom den sedan reformationen på 1600-talet har infört nya element och tolkningar som för alltid kommer att fjärma den från den katolska världen, även om den apostliska successionen förvisso finns där, då den har lämnat den katolska världens råmärken. Samma sak med G∴D∴

o

Sålunda kan man inte blanda in Thelema, Memphis-Misraïm, Martinism, ny-hedendom, etc. och fortfarade säga sig representera en genuin G.D. Tradition. Ett exempel på detta är A∴A∴ som måste anses representera en ny och unik strömning, trots att den besitter initiatorisk härkomst till G∴D∴ genom Crowley.

Sedan Crowley och Irsrael Regardie fick ett så stort genomslag bland Golden Dawn-studenter har man tagit sig många friheter med traditionen, i synnerhet sedan den senaste stora ockulta renässansen på 1960-talet. Ett sådant typiskt drag är att förneka de Kristna rötterna och antingen ersätta dem med Thelema eller med ny-hedendom. En hel del av ny-andlighetens (New Age-rörelsens) flummiga låt-gå mentalitet och kommersialism har även den smittat av sig och introducerat tveksamma metoder såsom "astral invigning", etc. Detta är inte G∴D∴ Det är måhända något annat genuint och intressant, men det är inte G∴D∴

Traditionen måste förvisso genomgå sina periodiska reformationer för att anpassa sin lära till en ny generation av studenter, men detta måste göras inom traditionens råmärken vilket alltid har haft sin grund i den kristna esoteriken och mystiken i enlighet med Rosenkorstraditionen, så som den har framställts i Fama och Confessio Fraternitatis. Såunda måste de två huvudsakliga pelarna som bär upp Orden bestå i Rosenkorsisk Teurgi och Alkemi med rötter i 1600- och 1700-talen.

Om man för ett tag utgår från att dessa två kriterier för G∴D∴ är korrekta så utkristalliserar sig idag endast tre moderna organisationer som med rätta kan kalla sig för och representera Hermetic Order of the Golden Dawn och den ursprungliga andan hos W.W. Westcott och S.L. MacGregor Mathers:

Hermetic Order of the Golden Dawn, Outer Order of the Rosicrucian Order of A+O (www.golden-dawn.com), vilket leds av David Griffin. Denna Orden är verksam i Nordamerika, Europa och Sverige, och är en av parterna som innehar rättigheterna till varumärket.

En modern Regardiebaserad grupp baserad i Florida som endast är verksam i Nordamerika.

Order of the Golden Dawn (www.horustemple.com), vilket leds av Patrick Zalewski. Denna Orden är verksam i Canada och Australien.

Hittills har vi med de två första postulaten tillåtit oss att vara tämligen liberala i vår tolkning av frågan om härkomst inom G∴D∴ Men om vi tillåter oss att vara lite mera traditionalistiska så räcker det inte med initiatorisk härkomst och bevarade råmärken. Vi måste således gå längre i vår analys om kriterierna kring genuin och autentisk härkomst.

Postulat 3: En viktig aspekt som definieras av Golden Dawn-traditionens råmärken sedan grundandet av Isis-Urania Templet i London 1888 är reglerna kring grundandet av Tempel (eller en Orden för den skull) inom den Rosenkorsiska traditionen.

a) Först och främst måste grundaren inneha Graden Adeptus Major 7=4. Dessutom blir det ännu mer korrekt (inte minst för att dokumentera detta faktum) han eller hon formellt ha en skriftlig tillåtelse eller priviligiebrev (charter) från Ordens högste Ledare att göra detta. Men både i den yttre världen och i den obskyra ockulta världen härskar regeln om pacta sunt servanta, d.v.s. att upprättat avtal gäller, oavsett om det är skriftligt eller muntligt. Enligt traditionalisterna är det en gammal regel att en 7=4 i kraft av sin grad har rätten och förmågan att grunda ett Tempel, en Orden, som en garanti att en tradition inte skall dö ut i det fallet att dess formella Ledare skulle vara oförmögna att utförda dylika privilegier på grund av katastrofer, bortgång, etc. Men liksom med allting här i livet som har att göra med avtal är det alltid bäst att få ner det på papper.

b) För det andra bör en genuin orden inneha s.k. esoteriska överföringar, dvs. dokument (original eller kopierade) som antingen härstammar från Golden Dawn eller ännu äldre Rosenkorsiska Källor. Inom detta begrepp så inryms även den så kallade "muntliga traditionen", kunskaper som ger liv åt de livlösa dokumenten men också för med sig högre former av kunskaper, äldre Hermetiska Mysterier som hittills inte har blivit profanerade till den yttre världen.

c) För det tredje säger traditionen att en autentisk G∴D∴ organisation bör ha förbindelse med den s.k. Tredje Orden (vilket symboliseras av Den Gudomliga Triaden på Livets Träd; Kether, Chokmah och Binah) eller de s.k. "Hemliga Ledarna". Detta återkopplar punkten b i det att de Högsta Hermetiska Mysterierna normalt sätt förvaltas av och överförs från Tredje Orden.

Skall man följa detta strikta och högst traditionella (trefaldiga) kriteriet för ett autentiskt Tempel så kan man som yttre betraktare med rätta problematisera om det överhuvudtaget finns en Orden idag som har rätt att representera Hermetic Order of the Golden Dawn.

Om vi granskar de tre Ordenssällskap som jag redan har nämnt ovan efter kriterierna hos detta tredje Postulat så kanske vi måste göra följande observationer:

o
Både David Griffin (H.O.G.D./A+O) och Ledaren för den moderna amerikanska Regardiebaserade gruppen i Florida blev invigda till 5=6 av en av de två Adepter som invigdes till 5=6 av Israel Regardie, i Griffins fall Cris Monnastre och i den andra Ledarens fall Adam Forrest. Skall vi tillämpa dessa mycket hårda kriterier så faller denna härkomst till korta eftersom Israel Regardie endast var 5=6 och sålunda saknade formell auktorisation att vare sig initiera någon till 5=6 eller att grunda ett Tempel (vilket han detta oaktat gjorde 1982). Samma sak kan sägas om Cris Monnastre eller Adam Forrest. Men man vet att Regardie vid tiden för 1982 kände åtminstone två gamla 7=4 Adepter. Kan han ha erhållit en muntlig auktorisation att göra detta? Hade dessa 7=4:or auktorisation i sin tur? Om detta kan vi endast spekulera. Men eftersom vi måste utgå ifrån att Regardie inte hade någon formell auktorisation i egenskap av sin Grad utkristalliseras två organisationer i vår vidare analys:

Hermetic Order of the Golden Dawn, the Outer Order of the Rosicrucian Order of the A+O (Griffin) hävdar att deras autentiska auktorisation (som kom till dem i samband med reformationen 1999) har sin härkomst från 7=4 Adepter i England, genom det återuppväckta Ahatôôr Templet Nr. 7 i Paris, en linje som i sin tur har ett ursprung till Mathers Orden i början av 1900-talet. De äger dokument från Mathers Ahatôôr Tempel Nr. 7 samt hävdar vidare att de besitter gamla Rosenkorsiska dokument från Gold- und Rosenkreutzer Orden, F.A.R+C och Backstroms Ordo Rosae Crucis. Vidare har de proklamerat att de har en genuin kontakt med Tredje Orden och därigenom förvaltar de Högre Hermetiska Mysterierna. Allt alltså enligt deras egna utsago.

Order of the Golden Dawn hävdar att Zalewski blev invigd till 6=5 och 7=4 av en f.d. medlem av Whare Ra Templet i Nya Zeeland med Graden 7=4; han hade på förhand befordrat sig själv från 0=0 till 5=6 genom självinvigning. Denne forne medlemmen av Whare Ra var Jack Taylor och hela denna historia bekräftas av flera initierade källor, samtidigt som man vet att Taylor inte hade någon formell auktorisation av några gamla Tempelledare att göra detta, att han så att säga gjorde detta på eget bevåg. Vilket fall som helst var Taylor en 7=4 vilket gör Zalewskis härkomst ganska så vattentät, om det inte hade varit för det faktum att 7=4 Graden ursprungligen bör ha varit överförd av antingen S.L. MacGregor Mathers eller William Wynn Westcott, grundarna av det ursprungliga Hermetic Order of the Golden Dawn år 1888. Whare Ra Templet tillhörde den schismerande gruppen kallad Stella Matutina, vilket endast bestod av Adepter av Graden 5=6 vid tiden för schismen 1903. Man vet dock att Westcott informellt umgicks med Ledarna inom Stella Matutina, men återigen om han överförde någon 7=4 auktoritet till dem kan man endast spekulera om.

Sålunda finns det idag ganska så många osäkerheter kring någon av dessa tre grenar på Ordens Träd. Å ena sidan sitter den amerikanska Regardiebaserade gruppen på den svagaste av dem (om vi lägger värde vid samtliga tre kriterier), men å andra hymlar man inte med detta och är alltså ärlig. Det är denna Orden som idag utåt profilierar sig som en förvaltare av Israel Regardies arv, något som i sig kan betraktas som hedervärt. Griffin å andra sidan har kommit med ganska så många påståenden, som kan tyckas vara ganska skrytsamma och provokativa i jämförelse, men i vilket det kan ligga en hel del sanning bakom om man bryr sig om att granska de uppgifter som finns på hans hemsida och annorstäders på internet. Men i grunden har ju den sökande endast hans övertygande ord att utgå ifrån. Zalewski har också ganska stora anspråk på sitt ursprung men till sitt försvar har man det faktum att dessa erkändes av Israel Regardie och att Zalewski i den omfattande litteratur som han har författat förmedlar en bild som vittnar om hans tämligen långtgående kunskaper om en initierad muntlig tradition. Denna muntliga tradition har dock förmedlats till Zalewski omvägen genom Order of the Table Round (O.T.R.), vilket hyste många före detta Adepter i Whare Ra och vars seniore medlem var Jack Taylor.

Slutsatsen är att Hermetic Order of the Golden Dawn tyvärr inte utgör någon helt obruten linje tillbaka till 1888. Även om strömningen och vissa härkomster har legat och pyrt i vissa gamla adepters personliga kammare och obskyra sällskap så representerar den återuppväckta Orden (som återföddes i början på 1980-talet på tre helt oberoende platser) och dess tre huvudgrenar en ny generation som på mer eller mindre säkra grunder kan sägas ha rätt (enligt traditionens råmärken) att representera Den Gyllene Gryningen, beroende på hur traditionalistisk man vill vara.

Mina ambitioner i denna utläggning och tre postulat har varit att ställa tillrätta en del av den förrvirring som råder angående "lineage" och "charters" vis avi Golden Dawn. Risken är dock stor att detta inte faller till föga eller att det måhända skapar än mer förvirring för den sökande studenten. Därför vill jag ge några avslutande ord på vägen som själv har vandrat på den ett tag.

Som student skall man vara kritiskt i sitt val av ordenssällskap, när man väl har bestämt sig för att anträda den initierades väg. Man kan inte enbart utgå från vad som påstås på olika hemsidor eftersom samtliga tre grenar på Golden Dawn-trädet gärna tolkar fakta och myter utifrån sina egna behov och intressen. Vad man som student skall utgå ifrån är hur respektive ordenssällskap förhåller sig till en i kommunikationen. Har man möjlighet att samtala med en initierad så är det mycket bra sätt att avgöra om just den orden är den rätta för en själv, ty man kan bedöma trädet efter dess frukter. Att enbart utgå från den upphettade debatt som har rasat under det senaste decenniet kan inte utgöra någon god grund för att ta ett sådant beslut, eftersom samtliga falanger har hemfallit åt småsinthet i sin iver att framhäva sin egen ståndpunkt. Istället bör man ta plats själv och ställa några frågor till vederbörande Ledare och medlemmar av en given organisation, frågor som man upplever är relevanta utifrån de krav och förväntningar man själv kan tänkas ha. Studenten kan sedan med rätta bedöma organisationen utifrån de svar som kan erhållas.

En annan viktig, kanske den allra viktigaste, faktor att ta hänsyn till är avstånd till närmaste Tempel. Vad än vissa sällskap eller påstådda Adepter hävdar existerar det enligt mig inget substitut för traditionell och fysisk invigning. Finns det ett G∴D∴ Tempel i ens hemtrakter så bör man ansöka till detta, förutsatt att det uppfyller åtminstone de två första kriterierna. Finns det två Tempel inom ett adekvat avstånd från studenten, varav det ena går att anta med ganska stor sannolikhet uppfyller samtliga tre kriterier, bör man inte tveka att kontakta dess Ledare och ställa sina angelägna frågor.

S.R.

The Secret

o

Ni har säkert hört talas om den senaste ”hypen” inom New Age kring boken och filmen The Secret. Boken finns även i en svensk översättning med titeln The Secret: Hemligheten.

The Secret uppehåller sig kring begreppet ”law of attraction”. Denna kan enkelt sammanfattas som: ”Du får det liv du förtjänar; dina tankar och föreställningar drar till sig universums uppmärksamhet och du får skörda det du sår.”

Den här boken presenterar egentligen inget nytt. Tankarna var ganska flitigt i omlopp under det förra århundrandets första decennier i den s.k. ”New Thought” rörelsen. Boken The Kybalion, författad av ”Three Initiates” 1912 lyfte (bland en massa andra hermetiska lagar) fram lagen om ”mentalism”, att världen egentligen är en tankeform hos Gud. Och eftersom människan är Guds avbild var det logiskt att utgå från att människans tankeförmåga också har en skapande förmåga.

”De Tre Initierades” verkliga identiteter var med största sannolikhet William Walker Atkinson (Yoga Ramacharacka), Paul Foster Case samt Michael Whitty. William W. Atkinson var en viktig förgrundsfigur inom ”New Thought” rörelsen och Paul F. Case träffade Atkinson i sina tidiga år och blev starkt påverkad av dennes tankar. Michael Whitty var ledare för Hermetic Order of the Golden Dawn i U.S.A. (vilket då gick under namnet Rosicrucian Order of the Alpha et Omega) och initierade Paul F. Case i samma Orden, men först efter att de tre herrarna tillsammans hade skrivit The Kybalion. Det finns obekräftade rykten om att även William W. Atkinson var initierad i A.O.

Samma tankegångar som cirkulerar i The Secret (fast i en annan form) finns även att finna i den ockulta organisationen (eller ordenssällskapet) Builders of the Adytum (B.O.T.A.), som grundades av Paul Foster Case 1923 efter att han två år tidigare hade blivit utesluten ur Hermetic Order of the Golden Dawn. B.O.T.A. är en syntes av Golden Dawn, New Thought och (i en begränsad omfattning) österländsk Yoga. Både The Kybalion och B.O.T.A. hävdar dock att tanken på ett mentalt universum har betydligt äldre anor än från 1900-talet, något som även The Secret hävdar. Detta är också min övertygelse.

o

Sigmund Freud hävdar i sin Totem och Tabu att dessa föreställningar har sin grund i den tidigaste formen av naturfolkens animism vilket föregår religionen. Han kallar detta en ”tankarnas allmakt” och ser dessa drag även hos det narcissistiska barnet. Detta magiska tänkande ligger även till grund för de regressiva tendenserna hos tvångsneurosen men har där fått en betydligt mörkare baksida; rädslan för vad tankarna kan ställa till med för ens omgivning och den medföljande själv-förebråelsen om detta. Sålunda kan man konstatera att lagen om mentalism lägger själva grundvalen för det magiska filosofin inom Hermeticismen men att den samtidigt i animismen finner en urtida form av människans föreställningar om sig själv och sin omvärld.

o

För att problematisera Freuds antaganden, vilket i sak inte är felaktiga, så säger kollegan Carl Gustav Jung att barnets jag (”ego”) är ett med Självet (”Det Högre Jaget”) men att det under individuationen (mognadsprocessen) separerar ut sig för att sedan (förhoppningsvis) återförenas på en mogen nivå i det senare vuxenlivet. Detta kan man även se i förhållandet mellan animismen och Hermeticismen; då den förra är en naiv men intuitiv förståelse för verkliga sakförhållanden representerar mentalismen en mognare föreställning om att det inte handlar om en personlig allmakt utan en gudomlig och helig sådan.

Jag har inte läst The Secret (även om en kopia av den finns i bokhyllan) men jag har sett filmen. Min Soror Mystica har läst boken och säger att den är en upprepning av filmen. Personligen hade man kunnat förmedla samma budskap på en halvtimme; den borde alltså ha gjorts kortare. Samma sak med boken, om man skall tro min Soror. Filmen är intressant första halvtimmen men därefter blir det hela tämligen repetitivt.

Jag har också personligen lite svårt för att man hela tiden tar fasta vid att skapa pengar med hjälp av denna teknik. Jag upplever det som att filmmakarna/författarna försöker para ihop den amerikanska drömmen tillsammans med den gamla hermetiska filosofin, vilket känns en aning smaklöst för en traditionalist som mig.

Något jag också stör mig på i filmen är att någon där säger att man inte kan förlita sig på Gud och ödet, eller något i den stilen, att det endast är människan som är skaparen av sin tillvaro, etc. Det är att dra lagen om ”mentalism” (eller ”attraktion” som man kallar det i filmen) till sitt absurdum. Det är också det som vissa teologer har kritiserat The Secret för, att den gör människan till en Gud. Detta är också ett felslut man drar i filmen, vilket ett typiskt tecken på hur New Age kan pervertera en gammal mysterietradition.

o

All skaparkraft är en gudomlig egenskap vilket gör oss till en del av Guds kreativa impuls. Att tro att egot, eller människan, i sig själv skulle kunna skapa något bara genom att tro på sin egen förmåga och en vilja avskild från Gud eller från ett större helt är en villfarelse. Det är garanterat den bästa vägen till ett misslyckande i tillämpandet av mentalismens teser. Bara genom att se att vi och Gud (eller den stora skaparkraften, eller vad man vill kalla det) är Ett i denna viljehandling, att den mänskliga viljan och skaparförmågan är ett uttryck för det gudomliga, kan dessa principer (som beskrivs i The Secret) leda till framgång. Det kräver sålunda en god portion självdistans och ödmjukhet.

o

Det är sålunda en villfarelse att tro att egot, eller människan, ensamt kan skapa något utifrån sin egen personliga förmåga och vilja. Oavsett vad hon själv tror är det Gud som är den Enda Skaparkraften och Viljan, där den mänskliga viljan och skaparförmågan är ett uttryck för denna gudomliga skaparimpuls.

o

Detta oaktat är det möjligt för det mänskliga medvetandet att skapa något med hjälp av föreställningsförmågan och viljekraften, så som det beskrivs i The Secret, utan att hon behöver vara religiös eller ens tro på en Gud. Människan kan t.o.m. tro (i sin villfarelse) att hon är ensam kreatör över sitt personliga universum för att nå ”framsteg” i denna världen med hjälp av teserna i The Secret.

o

Men dessa framsteg är rent materialistiska och värdsliga (vilket i.a.f. filmen lyfter fram som argument för framgång). Frågan är om detta kännetecknar verkligt ”framgång”. Med ett ateistiskt, agnostiskt eller materialistiskt förhållningssätt kan man endast påverka den fysiska tillvaron. Någon större andlig utveckling rör det sig inte om, förutsatt att individen på vägen inte inser vilket ”verkligt” och ”sant” mål hon har i livet. Chansen (eller min förhoppning) är dock stor att hon inser, när pengarna börjar väl strömma in, att detta inte är svaret på alla frågor eller ens täcker alla hennes behov och att hon inser att en högre kraft har haft sitt finger med i hennes framgång; hon börjar vända sig till den verkliga skaparkraften och tar således sina första steg att söka efter det mystiska i tillvaron.

o

Sedan är det ett faktum, som vissa teologer i sin kritik mot The Secret har uttryckt, att livet av nödvändighet måste gå genom smärta och lidande, att det finns en mening med det mörka i tillvaron. De svåra stunderna i livet ger oss tid för självreflektion och självinsikt, om vår plats i tillvaron och syftet med vårt liv. Livet är aldrig en dans på rosor, så som det framställs i filmen, bara för att vi tror på oss själva och på att vi själva kan forma vår tillvaro.

o

Men The Secret är detta oaktat en bra introduktion för den okunnige sömngångaren. Den kan tjäna som en god ögonöppnare och odla god ”mentalhygien” hos ett större flertal människor.

Kontentan i dess budskap är att man skall akta sig för vad man önskar. En tanklös tanke har också en kreativ kraft, etc. Och, i fall någon skulle undra: Ja, det fungerar. Kruxet är att man måste tro på det till 100% för att det skall kunna fungera. Skeptisism ger suggestioner till det undermedvetna om misslyckande, och det är också det man får.

o

Summa summarium utgör The Secret en tämligen grov förenkling av tillvaron och innebörden av att vara människa. Men å andra sidan är det få böcker som kan fånga alla dimensioner av livet. The Secret har valt att fokusera på en av flera universella lagar, vilket är både dess största styrka och svaghet.

o

S∴R∴