År 2001 dagades världen ett nytt Rosenkorsiskt manifest kallat Positio Fraternitatis Rosae Crucis. Organisationen som står bakom detta manifest kallar sig Rosenkors-Orden A.M.O.R.C. eller Antiquus Mysticusque Ordo Rosae Crucis (den ”Antika och Mystiska Orden av Rosenkorset”). Manifestet kan läsas i sin fulla form här:
Det första som slår en när man läser texten är den undermånliga svenskan i översättningen, vilket är synd då jag anser språkdräkten vara viktig för att skapa en känsla av förtroende för författaren. Men detta oaktat så finns det även en del både positiva och negativa saker att säga om innehållet.
Till en början upplever jag manifestet som väldigt svävande angående den praktiska tillämpningen av sina idéal. Mycket i manifestet kan reduceras till plattityder såsom ”vi måste bli snällare mot varandra”.
Man kan sammanfatta budskapet som uttryck för Universialism och Antimaterialism. Många av tankegångarna är högaktuella och angelägna. Men samtidigt hamnar man lätt på tunn is när man ger sig på politiken, så som författaren ofta gör i denna skrift.
Det finns lite motsägelser i texten också, eller åtminstone oklarheter, i begrepp såsom solidaritet och individualism, vilket i politisk polemik ofta sätts som varandras motsatser. Å ena sidan kritiserar manifestet dagens individualism å andra sidan försvarar det en annan form av den. Jag kan själv se skillnaden då jag personligen är insatt i det tankesystem som denna organisation (och dess manifest) representerar; materialistisk individualism kontra andlig intergritet och oberoende. Frågan är om det görs klart för den vanlige läsaren?
Vad jag dock tycker om med denna skrift är det ideal den framställer med sin önskan om att se en syntes mellan andlighet och vetenskap utveckla sig, ett samarbete mellan esoteriker och vetenskapsmän. Detta bekräftar i mångt och mycket mina egna funderingar i denna fråga.
Vad jag dock tycker om med denna skrift är det ideal den framställer med sin önskan om att se en syntes mellan andlighet och vetenskap utveckla sig, ett samarbete mellan esoteriker och vetenskapsmän. Detta bekräftar i mångt och mycket mina egna funderingar i denna fråga.
Dock får man inte förbise det faktum, och detta kanske är det viktigaste spörsmålet av dem alla att ta ställning till, att denna organisation (Rosenkors-Orden, A.M.O.R.C.) och detta manifest påstår sig representera den tradition och det tankesystem som har kommit att kallas för rosenkorsiskt, rosicrucianskt eller rosenkreutziskt (begreppet varierar författare emellan). Det görs ganska tydligt i Prologen då man knyter samman Positio Fraternitatis med de gamla tyska Rosenkorsiska manifesten Fama Fraternitatis, Confessio Fraternitatis och Christian Rosenkreutz Alkemistiska Bröllop som publicerades mellan åren 1614-1616.
Har detta manifest rätten att representera denna historiska organisation? Detta är högst tveksamt.
Det har funnits en uppsjö av olika organisationer sedan de första manifesten började cirkulera, i synnerhet sedan slutet av 1800-talet, som påstår sig vara rosenkorsiska. Överlag anses just A.M.O.R.C., grundad av Harvey Spencer Lewis, representera en organisation som falskeligen använder sig av denna beteckning ”rosenkorsisk” för att dra till sig medlemmar. Det samma kan sägas om organisationer såsom Max Heindels Rosicrucian Fellowship och det Holländska Lectorium Rosicrucianum. Men till skillnad från i de sista två organisationerna (vilket är till deras fördel) så lyser den kristna esoteriken helt med sin frånvaro i A.M.O.R.C., vilket är ett tydligt tecken på att vi här har att göra med en pseudo-rosenkorsisk tradition.
Det har funnits en uppsjö av olika organisationer sedan de första manifesten började cirkulera, i synnerhet sedan slutet av 1800-talet, som påstår sig vara rosenkorsiska. Överlag anses just A.M.O.R.C., grundad av Harvey Spencer Lewis, representera en organisation som falskeligen använder sig av denna beteckning ”rosenkorsisk” för att dra till sig medlemmar. Det samma kan sägas om organisationer såsom Max Heindels Rosicrucian Fellowship och det Holländska Lectorium Rosicrucianum. Men till skillnad från i de sista två organisationerna (vilket är till deras fördel) så lyser den kristna esoteriken helt med sin frånvaro i A.M.O.R.C., vilket är ett tydligt tecken på att vi här har att göra med en pseudo-rosenkorsisk tradition.
De flesta sådana organisationer har ganska fantastiska historier om hur deras grundare blev upptagna i den ”sanna” representanten för rosenkorsbrödraskapet. Ett lysande exempel är Max Heindels version. Men även H.S. Lewis har minst sagt vaga meriter att visa upp. Man har endast hans ord att lita på att han 1909 blev upptagen i brödraskapet i Frankrike, närmare bestämt i Toulouse. Dessutom skall Lewis 1914 ha kommit i kontakt med en äldre kvinna, Mrs. Col. May Banks-Stacey, som påsås ha representerat en gammal amerikansk gren av det ursprungliga rosenkorsbrödraskapet. Moderna historieforskare anser dock att den troliga härkomsten kommer från Teodor Reuss’ Ordo Templi Orientis eller O.T.O. (vilket senare leddes av den ökände Aleister Crowley), vilket i sin tur har en minst sagt ifrågasatt härkomst till det brödraskap som publicerade de första manifesten i början av 1600-talet.
Naturligtvis förnekar A.M.O.R.C. officiellt allt samröre med O.T.O., vilket är underligt med tanke på att en av de första skrifter som ges i monografiform till neofyter i A.M.O.R.C. är en guidad ”inner sanctum” meditation med titeln Liber 777 vilket pryds av följande välkända symbol (för er som inte förstår referenserna så är Liber 777 titeln på en bok skriven av Aleister Crowley och den bifogade symbolen nedan det officiella emblemet för O.T.O.) :
Jag har personlig erfarenhet av läran eftersom jag har varit medlem i A.M.O.R.C. i lite drygt ett år och tagit del av deras s.k. atrium-material såsom neofyt. Jag praktiserade dessutom en sommar på deras storlog i Onsala och fick en personlig relation till deras högsta ledning. Jag måste erkänna att mitt bestående intryck av dessa människor var besvikelse. Om man exempelvis nämnde namnet Aleister Crowley kom de med förmaningar om faran med att läsa ”den där mannens böcker”. Jag blev endast imponerad av en norrman, som dessutom var Frimurare. Han uppmuntrade mig i mina Qabalistiska studier (som annars lyste med sin frånvaro i atriumgradens studiematerial).
Jag var även ett kort tag involverad i Göteborgs Kapitel. Även där var mitt intryck ungefär det samma, bortsätt från ytterligare en äldre man som pratade varmt om Alkemi (något man annars knappt pratade om inom Orden), även han en frimurare. Vad mitt samröre med medlemskapet lärde mig var snarare att omvärdera min syn på Svenska Frimurare Orden!
Arbetet i Onsala gick ut på att trycka ihop deras s.k. monografier, eller studiematerial som skickas per korrespondens till Ordens medlemmar. Jag måste erkänna att jag tjuvkikade en del i de högre gradernas material. Mina erfarenheter av detta (och egna gradstudier) är att A.M.O.R.C. snarare representerar en organiserad New Age-rörelse än någonting rosenkorsiskt. De sanna rosenkorsiska ämnena Hermetism (alkemi) och Qabalah (magi) kunde man läsa högst ytligt och i sidokurser som inte ens var obligatoriska. Det obligatoriska materialet innehöll vanligt New Age nonsens.
Det enda material av intresse jag kunde hitta var det som var uttryckligt Martinistiskt, dvs. det som baserar sig på den tradition och lära som grundades av den franska esoterikern Louis-Claude de Saint-Martin. Denna tradition brukar räknas in i den rosenkorsiska sfären, fast personligen anser jag den vara en egen oberoende tradition som har föga gemensamt med manifesten från Tyskland. Dock är martinismen klart intressant då den omfattar ett system av Teurgi, eller Hög-magi. A.M.O.R.C. påstår sig vara beskyddare av den enda sanna Martinist-Orden som endast deras högsta graderade medlemmar har tillgång till. Naturligtvis är detta påstående högst ifrågasatt av andra martinister i Europa, liksom Rosenkorsare i allmänhet är gentemot A.M.O.R.C.s rosenkorsiska anspråk.
Efter vad jag personligen har sett och studerat skulle jag inte vilja beteckna läran och systemet som lärs ut i A.M.O.R.C. såsom ”traditionellt” eller en del av den historiska rosenkorstraditonen. Den är snarare en modern tolkning av H.S. Lewis (eller snarare hans son R.M. Lewis). Den har lika mycket (eller lite) att göra med de historiska och äkta rosenkorsarna som Tempelriddarorden i Sverige har att göra med de äkta och historiska Tempelherrarna.
Jag vet att jag är inte ensam om dessa åsikter. Studenter av de kontinentala esoteriska och Rosenkorsiska strömningarna har föga övers till organisationer som A.M.O.R.C., et al. Paul Foster Case, den forne Golden Dawn-adepten och grundaren av Builders of the Adytum (B.O.T.A.), kallade Harvery Spencer Lewis föraktfullt för ”that ridiculous Rosicrucian impostor”.
Jag vet att jag är inte ensam om dessa åsikter. Studenter av de kontinentala esoteriska och Rosenkorsiska strömningarna har föga övers till organisationer som A.M.O.R.C., et al. Paul Foster Case, den forne Golden Dawn-adepten och grundaren av Builders of the Adytum (B.O.T.A.), kallade Harvery Spencer Lewis föraktfullt för ”that ridiculous Rosicrucian impostor”.
För att problematisera mera så är A.M.O.R.C.s härkomst till Harvey Spencer Lewis idag ganska ifrågasatt. Efter Harveys bortgång tog hans son Ralf Maxwell Lewis över ledningen och reformerade A.M.O.R.C. ganska grundligt och kastade ut ”tveksamma” men högst intressanta ockulta tillämpningar såsom ceremoniell magi, etc., vilket praktiserades i det ursprungliga A.M.O.R.C. under H.S. Lewis. Denna urvattnade version av orden undervisar en lära som enbart fokuserar sig på en new age-aktig form av mysticism och betraktar magi såsom ”vidskeplighet” i största allmänhet. Det var denna attityd och den totala avsaknad av egentliga mysterier som fick mig att lämna orden.
Låt mig illustrera med ett exempel: Nordiska Storlogen i Onsala organiserar varje år en stor sammankomst kring kristi himmelsfärds-helgen för alla sina skandinaviska medlemmar. I denna delas man in i olika klasser efter den grad man har. Eftersom jag var Neofyt fick jag vara med i nybörjar klassen. Inget märkvärdigt utspelade sig i lektionerna tills den dag då neofyterna fick möjlighet att deltaga med den högsta och äldsta klassen. Eftersom jag vid det laget hade börjat studera Golden Dawn-traditionen och dessutom var medlem i Builders of the Adytum så slogs jag till häpnad av all den B.O.T.A. symbolik som lärdes ut i denna klass för seniorer!
Vad som är ännu mer besynnerligt är att det faktiskt finns ett par referenser till Golden Dawn i A.M.O.R.C., även om de helt förnekar all kontakt eller härkomst till MacGregor Mathers och Westcott. Bland annat kan man se detta i A.M.O.R.C.s alternativa och äldre namn A.A.O.R.R.A.C., eller Antiquus Arcanus Ordo Rosae Rubeae et Aureae Crucis; inte alls så olikt R.R. et A.C. (Rosae Rubeae et Aureae Crucis) eller namnet på Golden Dawns Inre Orden. En annan sådan referens är hänvisningen till vad man inom A.M.O.R.C. kallar för det ”hermetiska rosenkorset”, vilket inte är något annat än en lätt variation på det Roskors som är buret av R.R. et A.C.s Adepter:
När det stod klart för mig att A.M.O.R.C.s högre mysterier bl.a. bestod av innehåll som jag fick ta del som korrespondensmedlem i en annan Orden och att de gjorde anspråk på en annan traditions symboler utan att ge den något erkännande för detta insåg jag att jag inget mer hade att hämta i denna organisation.
Sedan har vi ju den känsliga frågan om A.M.O.R.C.s legitimitet, även sett utifrån deras egen härkomst. Efter R.M. Lewis bortgång tog Gary L. Steward (som utsågs av R.M. Lewis såsom hans efterträdare) som Imperator över A.M.O.R.C. Han utmanövrerades från A.M.O.R.C.:s högsta ledning genom olika beskyllningar och påstådda skandaler, där det ryktades om förskingring, etc. Allt detta har sedan tagits tillbaka av A.M.O.R.C. i en rättslig tvist. Kvar är ett A.M.O.R.C. som har tillsatt en ny Imperator som har valts fram istället för att ha utsätts av den föregående. G.L. Steward kan med rätta anses ha tagit med sig Lewis-familjens härkomst (som iofs har ett något tveksamt värde i sig).
G.L. Steward har istället skapat sin egen orden som fortfar den ursprungliga A.M.O.R.C. linjen. Denna orden heter The Confraternity of the Rose Cross (CR+C). Här är webbsidan till C.R+C.:
Det intressanta med den här orden (C.R+C.) är att den har gått tillbaka till de ursprungliga monografierna som skrevs av Harvey Spencer Lewis (inkl. ceremoniell magi, etc.). Så den som tror att H.S. Lewis härkomst till de äkta rosenkorsarna är riktig borde vända sig till Stewards orden istället för A.M.O.R.C.
Summa summarium bekräftar mina egna erfarenheter de många påståendena om att A.M.O.R.C. inte har rätt att representera någonting annat än sig själva, som måste anses vara H.S. Lewis personliga skapelse som inte har något att göra med de ursprungliga rosenkors-bröderna. Dock måste det tilläggas att A.M.O.R.C. till dags dato är den största ”rosenkorsiska” organisationen med sina över 100.000 medlemmar utspridda över hela världen. Endast frimurarorden kan nog tillgodoräkna sig ett större medlemskap.
Så detta manifest måste bedömas i sin egen rätt, såsom skrivet av individer som är influerade av den rosenkorsiska filosofin, eller snarare deras tolkning av denna filosofi, men icke såsom en verklig representant och kontinuitet till manifesten skrivna åren 1614-16. Detta oaktat så tycker jag (högst personligt) att åsikterna i manifestet på vissa punkter ganska väl överensstämmer med vad en ”äkta” rosenkorsare borde ha uppfattat. I vissa andra avseenden är man som sagt ute på hal is, inte minst om man skall reducera budskapet såsom en Rosenkorsisk vara eller inte.
S∴R∴
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar