Hallucinogener och ockultism

o

Frågan om droger och ockultism är ett mycket hett och kontroversiellt ämne och polemiken ganska hård mellan respektive läger. Oavsett vad man anser i denna fråga är det ett faktum att olika former av hallucinogener har används sedan magins gryning. Vi känner alla väl till schamanismen som i synnerhet i Sydamerika, Afrika och Asien har brukat sig av olika växter med psykedeliska kvalitéer, i synnerhet vid övergångsriter till vuxenheten. Men även om de elusinska mysterierna i Grekland har det sagts att man använde sig av droger för att öppna upp sinnet hos kandidaten i samband med invigningen. Det samma har ofta anförts mot häxkulterna i Europa. Sålunda har det även inom den västerländska mysterietraditionen funnits ett visst sidobruk av hallucinogena preparat där syftet har varit att inducera ett förändrat medvetandetillstånd. Bruket av LSD ökade i proportion med det förnyade intresset för ockultism under 1960-talets flower power-rörelse.

Beträffande LSD bekräftar dess neurologiska verkan, på samma sätt som elektrisk och elektromagnetisk stimuli av vissa hjärncentra, det faktum att det finns en koppling mellan fysisk påverkan av hjärnan och transcendenta upplevelser. Men samtidigt är intag av hallucinogena droger en genväg som fuskar sig till en upplevelse. Dessutom är LSD än betydligt osäkrare drog jämfört med vissa växter som används av schamaner, som enligt vissa rapporter är mycket träffsäkra i sina upplevelser. En LSD tripp kan ju påverkas av individen och i synnerhet av det emotionella tillståndet man hade innan man tog preparatet.

Vad alla dessa brukare eller missbrukare av hallucinogener missar är att det finns betydligt säkrare och minst lika ”häftiga” vägar till ”psykedelisk” upplevelse genom traditionella andliga övningar, och dessutom helt befriat av drogers bieffekter, såsom ”flashbacks” o.d. Det är medicinskt belagt att droger bryter ner hjärnan. LSD har bevisligen risker som kan föra med sig allvarliga psykossjukdomar.
o
En liten personlig anekdot som belyser min ståndpunkt i denna fråga. En av mina nära ockulta vänner och bröder försökte en gång att övertala mig att ta LSD tillsammans med honom, under en period som jag var mycket involverad i min andliga process av intensivt bruk av andliga övningar, både ceremonimagiska och meditativa (kristen djupmeditation). En vecka senare blev jag ”belönad” i mitt hårda arbete med en genuin mystik upplevelse. Efteråt var jag oerhört glad över att jag inte hade tagit den där enkla utvägen genom LSD. Jag hade troligtvis avfärdat upplevelsen såsom blott en flashback av LSD, en hallucination. Idag vet jag att min mystika upplevelse var ett direkt resultat av min magiska disciplin, även om den måhända fortfarande kan reduceras till en hallucination. Jag vet åtminstone att vissa magiska och meditativa tekniker skördar resultat som stundtals kan vara häpnadsväckande.

Det är ehuru sant att Stanislaf Grof utförde en hel del framgångsrikt terapeutiskt arbete i Tjeckoslovakien med LSD under 60- och 70-talet. Bland annat lyckades man genom hallucinogener få patienterna att återknyta sin kontakt med födslotraumat. Detta är intressanta rön i sig och säger en del om dessa substansers terapeutiska och andliga potential. Det som gjorde den stora skillnaden mellan en vanligt ”tripp” och denna form av intag av LSD i en terapeutisk kontext var närvaron av terapeuten, den andre.

Jag har som sagt själv inte brukat något LSD och kommer aldrig göra det heller, medveten som jag är om drogernas baksida, men jag var med en annan vän vid ett tillfälle när han tog LSD. Jag var med honom hela tiden och frågade ut vad han upplevde. Han sa att mina frågor hjälpte honom att uppleva ”trippen” på ett annorlunda och mer reflekterande (positivt) sätt. Så jag tror att det mest optimala vid experiment med psykedelika är att ha med sig någon som själv inte har tagit några droger och som kan hjälpa en att ta sig igenom den hallucinatoriska upplevelsen, någon som är trygg i sig själv och har erfarenhet av andlig rådgivning.
o
Nu kanske det låter som att jag umgås med en massa knarkare. Förvisso träffar jag i mitt yrkesverksamma liv många narkomaner och missbrukare. Men det är tyvärr även ett faktum att en hel del psykedelika och drogromantik florerar i de ockulta kretsarna; i mitt tidiga umgänge under 90-talet var det en hel del sådant som försegick i min bekantskapskrets.
o
Med detta sagt vill jag göra det klart och tydligt att jag inte alls med dessa ord uppmuntrar någon läsare till att ta hallucinogena substanser, medveten som jag är om att det kan föra med sig allvarliga neurologiska skador och psykiska biverkningar.

För att återvända till min diskurs kring ockulta traditioner och deras eventuella bruk av hallucinogener, så har jag redan nämnt att det är vanligt förekommande i schamanistiska traditioner. Där tar man vissa växter som har specifika hallucinogena effekter. Det är dock skillnad på drog och drog. LSD är en vulgär form av denna form av örtmagi och är betydligt mera nyckfull och oförutsägbar i sin verkan.

o

Men droger har som sagt tyvärr även varit vanliga inom den mera moderna formen av västerländsk ceremoniell magi, inte för att den är en del av denna tradition per se utan mera för att dess utövare söker efter att bryta mot gängse konventioner. Sufier var tydligen ökända för att supa sig fulla endast för att göra sig fria från och ifrågasätta samhällets konventioner (och här måste man komma ihåg att alkoholintag traditionellt har varit belagt med mycket höga straff i muslimska länder). Det kanske kan ha ett syfte att för en tid hänge sig åt dekandens för att just kunna ”frigöra” sitt sinne från inlärt mönster, men samtidigt är det så svårt att bryta detta nya anti-mönster. Aleister Crowley är ju ett berömt exempel.

o

Sedan 60-talets flower power-mentalitet och med personer såsom Timothy Leary och Robert Anton Wilson har det ju gått inflation på att kombinera psykedelika med magi, även hos den moderna västerländska ceremoniella magin. Men som sagt har detta inget att göra med den västerländska esoteriska traditionen egentligen, utan har mer varit ett uttryck för tidens anda. Idag har vi tyvärr en ny romantiserande tid angående droger, och detta har även påverkat det ockulta samhället i ganska så stor omfattning. Jag är övertygad om att gruppen ockultister är en överrepresenterad grupp i samhället när man mäter bruk av narkotika.

o

Det är sant att man även idag ser på psykedelika som en ögonöppnare eller ”mind opener”, vilket är en riktig observation på ett sätt. Genom en drog öppnar man upp vissa centra i hjärnan som gör sinnet mer mottagligt för översinnliga och övermedvetna nivåer. Detta kan göra att hjärnan kan ha lättare att hitta dessa tecken igen senare, utan droger. Problemet är dock att droger samtidigt förstör hjärnvävnad. Hallucinogener befrämjar även psykos. Magi kan i sig utveckla psykos om man är predisponerad, vilket kan späs på med psykedeliska preparat. LSD (vilket är ett vanligt preparat i dessa sammanhang) är ökänt för att ge upphov till ”flashbacks”, dvs. att man ”trippar” utan intag, även om man endast har tagit ”syra” en gång.

o

Sammanfattningsvis anser jag att psykedelika och hallucinogener är en genväg som kan ge skadliga fysikaliska effekter på hjärnan. Risken är för stor och står inte i proportion till de eventuella positiva effekterna. Dessutom finns det inga egentliga ”genvägar” inom andlig utveckling. Det finns inget egentligt substitut för hårt arbete, tålmodighet och uthållighet. Alternativet är drogberoende. Drogberoende är det sämsta utgångsläget för all andlig och personlig utveckling. Även här utgör Aleister Crowley ett varnande exempel.

o

Jag vet här vad jag pratar om. Jag har mångårig erfarenhet av esoterik, och jag råkar dessutom ha mångårig erfarenhet av arbete inom missbruksvård. Detta är en ganska så unik position som ganska få har i denna branschen.

o
Nu kan man ju anföra att man inom Alkemin faktiskt använder sig utav alkemistiska eller spagyriska preparat, som har förberedds på ett intrikat sett för att förhöja deras läkande effekter. Alkemin säger ganska tydligt att dess olika tinkturer och elixir skall brukas av alkemisten såsom en medicin att läka och förädla kroppen. Faktum är att den Yttre Alkemins mål ytterst syftar till att skapa De Vises Sten, vilket är en substans som sägs bota allt som kommer i dess väg. När den botar en metall transmuteras den till guld, den s.k. ”projektionen”. Men på samma sätt skall den användas för att bota alkemistens kropp och transmutera denna till sin fulländade existensform, den s.k. solkroppen.

o
Om nu Alkemin, den förnämsta av den västerländska (och österländska) mysterietraditionens praktiska system, anser att man med ett främmande ämne – en medicin – kan bota och förändra kroppen, varför skall man då inte kunna ta till en drog, vilket också är en form av medicin? De flesta narkotikaklassade preparat, såsom kokain, amfetamin, heroin, etc. var ju en gång i tiden brukade (och används fortfarande) som mediciner för att bota sjukdomssymptom. Bruket av magiska växter, såsom hallucinogener, kan väl också betraktas vara en form av ”alkemi” eller ”spageri”?

o
Man måste dock göra en skillnad på modern skolmedicin och alkemi; det existerar en väsensskillnad mellan allopatisk medicin och spageri. Bruket av hallucinogener står den allopatiska medicinen närmare än den alkemistiska, även om den i vissa fall råkar vara en form av örtmedicin. Det är inte själva ämnet – inom Alkemin kallad Materia Prima – som är det väsentliga utan hur man bereder detta och processen som skall utmynna till den färdiga medicinen. Häri ligger den stora skillnaden.

o
Visst kan man bereda även en hallucinogen på ett spagyriskt sätt, men jag frågar mig till vilket syfte? Varken alkemin eller spagerin brukar sig av hallucinogener som sitt Materia Prima. Ett spykedeliskt preparat syftar till att påverka blott en kroppsdel, hjärnan. Ett alkemistiskt eller spagyriskt preparat syftar till att påverka hela kroppen – och själen. Alkemi och spageri är, liksom homeopatin, en form av holistisk medicin. Det sysselsätter sig inte med rusmedel, i alla fall inte i syfte att berusa sinnet. Visserligen är ett av syftena att framkalla ett förändrat medvetandetillstånd, men inte på grund av en hallucinatorisk effekt utan på grund av att hjärnan på sikt förädlas och förmås att verka mer optimalt – till sin fulla förmåga.

o
Kroppen är vår andes tempel och har man detta perspektivet klart och tydligt för sig så inser man att man inte kan göra nog för att hålla det städat från alla orenheter. Magi och Alkemi handlar precis om detta; att leva ett så rent och balanserat liv som det är möjligt på alla plan, även det fysiska. Inom detta perspektivet finns det inget utrymme för något bruk eller missbruk av droger, i alla fall inte inom ramen för Hermeticismen.

o

S∴R∴