Rosenkorsaren Johan Amos Comenius

o

Rosenkorstraditionen har i sina ursprungliga stadier i huvudsak varit koncentrerat till de centraleuropeiska tysktalande länderna. Men dess influenser nådde snart även tyskarnas grannfolk både i öst, väst, söder och i norr. Idag skall jag lägga fokus på en viss tjeckisk Rosenkorsisk Adept vid namn Johan Amos Comenius, eller Jan Ámos Komenský som han hette på sitt eget modersmål tjeckiska (och jag står i tacksamhetsskuld till Ian Cowburn för att ha gjort mig uppmärksam på Comenius kopplingar till R+C).

Comenius föddes i Mähren 1592 och dog 1670 i Amsterdam. Han är mest känd för eftervärlden som en av pedagogikens pionjärer med verk som Orbis Pictus, Didactia Magna och Janua Linguarum Reserata, vilket sägs ha inspirerat sådana storheter som Jean-Jacques Rousseau.

Johan Comenius var född i en särskild protestantisk sekt under namnet Moraviska Brödraskapet, vilket även hjälpte honom att påbörja sina studier i latin. Brödraskapet går under flera namn, bl.a. Bömiska Bröderna, Tjeckiska Brödraskapet, Jednota bratrská (på tjeckiska), Unitas Fratrum (latin för “brödernas enhet”), samt Moraviska Kyrkan. Brödraskapet utgjorde en del i den mysticistiska ådran inom den reformerade kyrkan, på samma sätt som de Lutheranska pietisterna var det i de tysktalande länderna, men föregick den senare med ett drygt decennium. Dess stora inspiration och grundare var den Böhmiske reformatorn Jan Hus (1371-1415), och dess symbol den över lammet och den korsprydda flaggan (se illustration).

Inom Johan Comenius bekantskapskrets kan man bl.a. finna svensken Johan Skytte (1577-1645), och under åren 1641-48 bostatte han sig t.o.m. i Sverige, där han passade på att sprida sina reformpedagogiska idéer i vårt land. Comenius blev dock tvungen att lämna Sverige då han blev utnämnd till biskop över Brödraskapets kyrka.
o
Men framför allt - och i synnerhet av instresse för oss - finns det kopplingar mellan Comenius och Johann Valentin Andreae (1586-1654), författaren av de Rosenkorsiska Manifesten Fama et Confessio Fraternitatis och Christian Rosenkreutz Alkemistiska Bröllop. Comenius påbörjade sina universitetsstudier i Heidelberg år 1613, samma tid som Andreae befann sig där och bara något år innan de första Rosenkoriska manifesten publicerades. Francis Yates, som menar att Andreae och Comenius hade mycket gemensamt, gör följande jämförelse dem emellan i sin Rosicrucian Enlightment:

Båda var gudsfruktiga, reformerade präster; båda var intresserade av de nya intellektuella rörelserna som de överförde till sin infödda fromhet, den tyska Lutheranska traditionen [Andreae] i det ena fallet, och i det andra den Hussitska traditionen [Comenius]. Båda genomlevde samma fruktansvärda period [30-åriga kriget] och var tvugna att arbeta på så gott de kunde genom krig och förföljelser. (Min översättning.)

Hon anser vidare att det är troligt att Comenius blev influerad av den Rosenkorsiska filosofin som cirkulerade i Tyskland innan han 1614 återvände till Tjeckien. Eller - spekulerar Yates - kanske det var så att Comenius och läran hos de Moldaviska Bröderna inspirerade Andreae och hans Rosenkorsiska cirkel i Thübingen, ett antagande som jag dock anser vara föga troligt. Det må vara hur som helst med den saken, men att det finns kopplingar mellan dessa grupper anses av flera historiker vara plausibelt. Comenius anses bl.a. även ha varit influerad av den engelske Rosenkorsaren Francis Bacon (1561-1626).

Det är intressant i detta sammanhang att Johan Comenius daterar Fama Fraternitatis till 1612, två år innan dess officiella publicering i Tyskland. Detta, tycker jag, är ett bevis på att Comenius hade tillgång till ett exemplar av de privat tryckta utgåvorna som cirkulerade ett par år innan den offentilga utgivningen. Endast de som hade ett nära förhållande till gruppen kring Johann Valentin Andreae kunde ha tillgång till den tidiga privata utgåvan.

Under de nästföljande åren, i kölvattnet på de Rosenkorsiska Manifesten 1614-1616, samlade Comenius material till en encyklopedi och utvecklade sin variant av den pansofiska filosofin. Denna filosofi, vilket har sin grund i den platonsk-hermetiske filosofen Francesco Patrizi av Cherso (1529-1597), uttrycker doktrinen om den universella harmonin och förbindelsen mellan människans inre värld och naturens yttre - en makro-mikrokosmisk filosofi. Även Robert Fludd (1574-1637) kallade sin filosofi pansofisk och kopplade denna till Rosenkorsläran. Det är av denna anledning tämligen tydligt hur mycket influerad Comenius var av den Rosenkorsiska strömningen. I sin Ljusets Väg från 1641 (publicerad 1668) skriver han följande:

De föregående tidernas uppfinningar, navigation och tryckning, har öppnat upp en väg för ljusets utspridande. Vi kan förvänta oss att vi står vid tröskeln till ännu större framsteg. De “universella böckerna” [Comenius böcker om pedagogik] kommer att göra det möjligt för alla att lära sig och ta del i framstegen. Pansofins bok kommer att fullbordas. Den universalla visdomens skolor som förespråkades av [Francis] Bacon kommer att grundas. Och den universella visdomens profeter i alla länder måste vara tillgängliga för varandra. “För även om det är sant att världen ännu inte fullt ut har saknat gemenskap, har ehuru denna form av gemenskap som den har åtnjutit saknat en universalitet.” Därför är det önskvärt att “den allmänna lyckans och välfärdens ombud” skall vara många. De måste ledas av någon ordning, “så att var och en av dem må veta vad han måste göra, och för vem och när och med vilket bistånd, och må gå tillväga med sitt verk på ett sådant sätt som är fördelaktigt för allmänheten.” Där måste finnas ett Kollegium, eller ett heligt sällskap, vigt åt mänsklighetens allmänna välfärd, vilket hålls samman av vissa lagar och regler. För att gagna ljusets utspridande måste där finnas ett universellt språk som alla kan förstå. De lärda av denna nya ordning kommer att ägna sig åt detta problem. Så kommer Evangeliets ljus, så väl som vetandets ljus, att spridas över hela världen. (Min översättning.)

Johan Comenius var även en frekvent och uppskattad gäst i hovet hos den Böhmiske “vinterkonungen” Fredrik I. Denne Fredrik I var gift med Elizabeth Stuart, dotter till konung Jakob I av England. Comenius beundrade den Böhmiske konungen och såg hos honom en gudomlig uppgift i den kommande reformationen av världen. Samtidigt rasade det våldsamma 30-åriga kriget mellan den protestantiska och katolska världen. I samband med Fredricks nederlag år 1620 blev Böhmen ockuperat av den spanska katolska armén och de Moldaviska Bröderna blev förbjudna. Comenius förutsåg dock i en vision hur Fredrik I skulle återbördas till sin tron över Böhmen.

År 1628 fick Comenius dock fly till Polen där han bl.a. gav ut Världens Labyrint år 1631 (vilket han hade skrivit redan 1623 i exil). I denna bok gav han “en slående beskrivning av den Rosenkorsiska uppståndelsen” för att använda Yeates beskrivning. Boken ger även en idealiserad beskrivning - en utopia - av en stad som är uppdelad i olika sektioner vari olika former av vetenskap, utbildning och sysselsättning bedrivs; en prototyp för en ny och reformerad värld. På detta sätt kan den jämföras med Rosenkorsisk utopisk litteratur såsom Francis Bacons New Atlantis. Skillnaden är dock att boken beskriver en reformation som har urartat och där vetenskapen har stagnerat, och där olika religiösa företrädare endast hänger sig åt polemik mot varandra, sett genom ögonen på en pilgrim som besöker staden.

Uppenbarligen är boken skriven som en reaktion mot det 30-åriga kriget och frustrationen över det uteblivna utopiska samhället i kölvattnet på upplysningstiden, inte minst den uteblivna Rosenkorsiska reformationen. Han beskriver häri en idealiserad Rosenkorsare i följande termer, vilket på ett metaforiskt sätt förevisar Famas och Confessios oerhörda genomslag bland de lärda i Europa:

Och då hör jag omedelart på torget ljudet av en trumpet och när jag vänder mig om ser jag en ryttare som kallar till sig alla filosofer. Och när dessa flockades runt omkring honom i horder började han tala till dem på ett fint språk angående otillräckligheten hos alla fria konster och hos all filosofi; och han sade till dem att några berömda män hade, framdrivna av Gud, redan undersökt dessa tillkortakommanden, tillrättalagt dem och höjt människans visdom till den grad som den hade i Paradiset innan människans fall. Förmågan att skapa guld, sade han, var den minsta av deras hundra förmågor, ty Naturen var blottad och uppenbarad för dem. (Min översättning.)

I ett annat intressant passage skriver han följande om de rättrådiga:

Inget i världen uppenbarade sig nu som så utsatt och underkastade sig sådana åtskilliga faror än de rättfärdigas skara, vilket djävulen och världen betraktade argsint, och hotade att slå och förgöra... Likväl såg jag att de var väl skyddade; för jag såg att hela deras samhälle var omgärdat av en eldvägg. När jag kom närmare såg jag att denna vägg rörde sig, för det var inget annat än en procession av tusen och åter tusen änglar som vandrade runt dem; ingen fiende kunde därför närma sig dem. Var och en av dem hade även en ängel som hade givits dem av Gud och förordnades att vara hans väktare.

Jag såg även...en annan fördel hos detta heliga, osynliga sällskap - nämligen, att änglarna inte blott var väktare utan även de utvaldas lärare. De gav dem ofta hemlig kunskap av allehanda slag, och invigde dem i Guds djupa hemliga mysterier. För eftersom de alltid skådade den allvetande Gudens anlete kunde ingenting som en rättfärdigad kunde önska sig veta vara en hemlighet för denne, och genom Guds bemyndigande röjer de det som de känner till... (Min översättning.)

Detta är uppenbart en hänvisning till de invigdas skara - det Rosenkorsiska Brödraskapet - vilket föraktas och fruktas av den yttre världen och ständigt genom frestelser prövas av “djävulen” - vars främsta och huvudsakliga uppgift är att nå kunskap och konversation med den Helige Skyddsängeln, varigenom all världens visdom skall förmedlas genom Ängelns försorg.

Här kan vi se ännu en överensstämmelse mellan Johann Valentin Andreae och Johan Comenius, då den förres verk Christianopolis liknar den senares, exempelvis i förespråkandet av en utopisk stad som hänger sig åt vetenskap, teknologi och filantropi, och att det i båda fallen handlar om en vetenskap som undervisas och administreras av änglaväsen.

Vad som blir mycket tydligt i denna framställning av Johan Amos Comenius liv (och hans “andlige tvilling” Johann Valentin Andreae), är hur starkt förankrad den tidiga Rosenkorsiska rörelsen var med den reformvänliga sidan av den kristna rörelsen, att de så att säga utgjorde två sidor av samma mynt i en flodvåg av förnyelse av religion, kultur och samhälle, av “en allmän reformation av både gudomliga och mänskliga ting”.

S∴R∴