Se på den vacka ikonen ovan. Man kan å ena sidan beundra dess enkelhet och lite grova utformning, samtidigt som den är oerhört suggestiv och med faschinationen som redskap drar in betraktaren till sig. Den är fylld med symbolik. För er som inte redan har förstått detta så skall ikonen föreställa Jungfru Maria. Det är dock inte Maria människan utan snarare Den Heliga Jungfrun såsom Guds Moder, eller den gudomligt feminina principen. I samband med detta vill jag återkoppla och hänvisa till min tidigare essä om den frankistiska qabalah, där jag ganska tydligt redogör för madonnadyrkan bland en viss sekt - den frankistiska - inom den judiska mystiken, vilket sedermera influerade Golden Dawn-traditionen, genom förmedlingen av de Asiatiska Bröderna.
Ikonen härstammar från min moder, vilket sedan några veckor tillbaka gick över till den andra sidan (må hennes själ vila i frid). Jag fick med mig den i helgen från min moders dödsbo, som ett minne av henne. Att den kommer från min moder ger det hela en extra laddning, inte bara för att hon betydde mycket för mig utan för att hon för mig såsom ett barn var laddad med en mytisk gestalt; för mig var hon min Gudomliga Moder - Gudinnan som hade skapat mig. Ikonen, som är en symbol för vår allas Gudomliga Moder, sluter symboliskt cirkeln mellan det makrokosmiska (världen) och det mikrokosmiska (mig).
Denna lilla tavla har hängt i mitt barndomshem sedan så långt jag kan minnas. Jag erinrar mig att den, av alla ikoner hemma, faschinerade mig mest - utan att jag riktigt visste varför. Tavlan själv är köpt i Polen, landet där madonnakulten inom den katolska världen är som starkast och mest utbredd. Det var nära att jag missade ikonen när vi gick igenom min moders kvarlåtandeskap och jag hade flera gånger tittat igenom de olika ikonerna utan att ha fastnat för någon. När jag tittade för tredje gången så bestämde jag mig för att i alla fall ta med mig denna ikon som stog ut som unik bland alla de andra och uppenbarligen hade en mystisk dragningskraft på mig. Väl hemma började jag inse hur djupt laddat med esoterisk symbolik den faktiskt är. Låt mig snart förklara hur. Men först, för att göra det extra tydligt, vill jag jämföra ikonen med följande bild (eller detalj) hämtad från diagrammet i Golden Dawns Practicusgrad (3°=8°) kallat Edens lustgård innan syndafallet.
Jämför noggrannt båda illustrationerna. Se månskäran vid fötterna på diagrammet ovan och längst ner på ikonen (den senare är lätt att förbise; det var först när jag tittade på den hemma som jag såg den). Observera även Solens symbol hos dem båda - förvisso är solen vid huvudet såsom en gloria i ikonen medan figuren i illustrationen ovan är "klädd med Solen". Men glorian runt Maria är inte som den traditionellt brukar illustreras i de kristna ikonerna - det har formen som en sols strålar (solskivan skymtar dessutom bakom huvudet). Kronan på figuren ovan är dessutom klädd med en strålande krona, vilket förstärker eller bekräftar symboliken hos ikonen över Maria. Även Maria är krönt med en gyllene konungslik krona, vilket är ganska vanligt inom den katolska ikonografin.
Jag insåg ganska så snart att båda dessa bilder uttryckte samma sak, eller att den kristna ikonen var en variant på denna esoteriska Golden Dawn-symbol. Det kanske inte framgår av bilden men figuren innanför regnbågscirkeln är en kvinna, inte vilken kvinna om helst utan det gudomligt feminina - inom Qabalah kallat Aima Elohim.
Aima Elohim kan översättas till "Den Gudomliga Modern", eller mera fritt tolkat till "Guds Moder". Hon är i detta diagram en representation eller en syntes av Den Gudomliga Triaden - Kether, Chokmah och Binah. Men hon hänvisas i synnerhet till Binan, vars Qabalisktiska titel bl.a. är Aima eller Ama - "Moder". Såsom Ama är hon Modern i sin jungfruliga form, innan befruktelsen, men befruktad av den Gudomliga Fadern - Abba (Chokmah) - blir hon den havande modern Aima. Här vill jag hänvisa till ytterligare en illustration - Tarottrumfen Nr. 4 eller Kejsarinnan. Den version som jag visar här nedan är den som utformades av den framstående Golden Dawn Adepten Paul Foster Case (och av mig färglagt).
Här har vi återigen en kvinna med månen vid sina fötter och krönt av en krona som hänvisar till de celesta regionerna, i det här fallet prydd med 12 stjärnor. Observera nu återigen ikonen på Jungfru Maria - se att det mellan hennes solstrålar finns stjärnor. Dessa erinrar om de 12 stjärnorna vid Kejsarinnans hjässa. Dessa 12 är även en hänvisning till de 12 solstrålarna hos Aima Elohim i diagrammet Edens Lustgård. Enligt Practicusritualen sägs det om henne i följande termer:
Observera att drakens käftar har släppt greppet om de lägre Sefiroth. Allt detta utgör en sinnebild över den segrande Adepten, vilket har blivit ett med Kristus och tagit kontrollen över sin begärsnatur (utan att för den skull förneka den). Detta är symbolen för den Apokalyptiska Kvinnans gossebarn, "som en gång skall styra alla folk med järnspira". Men det är hennes barn efter att han har blivit uppryckt till Gud och till hans tron. För att avslutningsvis återknyta till ikonen över Jungfru Maria så anser jag henne vara identisk med Den Apokalyptiska Kvinnan i Johannes Uppenbarelse. Det ser man tydligt i symboliken, med Månen vid hennes fötter och klädd av Solen, och krönt med Kronan av 12 stjärnor. Symbolen över Solen och Kronan är här förtätad i en och samma symbol, och förvisso består den ej av varken 12 strålar eller 12 stjärnor. Men det är tillräckligt nära för att ej kunna förbises.
Hittills har jag uppehållit mig vid det makrokosmiska (eller kollektiva - yttre) perspektivet. I mikrokosmos (eller individen - det inre) är Den Gudomliga Modern - Apokalyptiska Kvinnan - representanten för människans högsta och odödliga själ kallad Neshemah på hebreiska. Det är med denna aspekt av sig själv som Magikern eller Alkemisten - Mystikern - söker förening med i sitt Stora Verk. I ett psykologiskt perspektiv är Aima motsvarigheten till Carl Gustav Jungs Anima, den princip som tjänar som förbindelselänken mellan jaget och det omedvetna. I ett esoteriskt perspektiv tjänar Neshemah - vilket är en feminin princip - att utgöra förbindelselänken mellan individens högre eller odödliga själ (Det Högre Jaget) och Gud (Det Enda Jaget). På så vis har hon en viss relation med den judiska föreställningen om Shekinah, eller Guds Brud och närvaro i världen. Men då börjar vi närma oss föreställningen om Malkah - Drottningen - Den Lägre Modern, vilket är en reflektion av Den Högre Modern Aima. Men då talar vi mera om Maria människan. Symboliken vi hittills har talat om angår mer Maria såsom den Gudomliga Modern, men de båda är varandras motsvarigheter fast på olika plan.
Jag vill också göra läsaren observant på hur Jungru Maria håller sina händer. Detta, att hålla den ena handen över den andra och med handflatorna mot bröstet är mycket snarlikt hur man tecknar 5°=6° Gradens Tecken (även kallat L.V.X. Tecknen). Det är mera specifikt den avslutande ställningen i en längre serie - kallad Osiris Uppstånden - vilket korresponderas med "X" i L.V.X.; korset. Återigen är det en hänvisning till den återställda och på tronen satta Kristus.
Nå, är allt detta en slump? Troligtvis inte (inte i min värld i alla fall; vari det ej existerar någon "slump"). Och om inte vad är det då ett uttryck för? Kan det vara en intuition ifråga hos konstnären - hantverkaren? Har han tappat ur den ocean som Jung kallar för det "kollektiva omedvetna"; har han kommit i förbindelse med samma arketyp som en gång i tiden Golden Dawn-traditionens skapare? Eller kan det vara så att det är ett spår av den förbindelse som finns mellan den Frankistiska Qabalah och den typiskt Polska formen av kristen ikonografi och madonnakult? Kan Yakov Leib Frank ha blivit inspirerad så pass mycket av den katolska traditionen och dess specifika polska madonnekult att den till slut fördes vidare till Golden Dawn? Eller kan det vara så att Franks sekt påverkade kulten i Częstochowa?
Det är svåra frågor som troligtvis ej går att besvara idag. Faschinerande är det dock hur allt hänger ihop, mellan ett diagram som jag utsattes för för första gången under senare hälften av 90-talet och dessförinnan i mitt föräldrarhem, och nu återigen efter min gudomliga moders himmelsfärd på en hedersplats i min egen lägenhet. För mig personligen är det i alla fall hisnande och fyllt med djupare mening.
S.R.
Ikonen härstammar från min moder, vilket sedan några veckor tillbaka gick över till den andra sidan (må hennes själ vila i frid). Jag fick med mig den i helgen från min moders dödsbo, som ett minne av henne. Att den kommer från min moder ger det hela en extra laddning, inte bara för att hon betydde mycket för mig utan för att hon för mig såsom ett barn var laddad med en mytisk gestalt; för mig var hon min Gudomliga Moder - Gudinnan som hade skapat mig. Ikonen, som är en symbol för vår allas Gudomliga Moder, sluter symboliskt cirkeln mellan det makrokosmiska (världen) och det mikrokosmiska (mig).
Denna lilla tavla har hängt i mitt barndomshem sedan så långt jag kan minnas. Jag erinrar mig att den, av alla ikoner hemma, faschinerade mig mest - utan att jag riktigt visste varför. Tavlan själv är köpt i Polen, landet där madonnakulten inom den katolska världen är som starkast och mest utbredd. Det var nära att jag missade ikonen när vi gick igenom min moders kvarlåtandeskap och jag hade flera gånger tittat igenom de olika ikonerna utan att ha fastnat för någon. När jag tittade för tredje gången så bestämde jag mig för att i alla fall ta med mig denna ikon som stog ut som unik bland alla de andra och uppenbarligen hade en mystisk dragningskraft på mig. Väl hemma började jag inse hur djupt laddat med esoterisk symbolik den faktiskt är. Låt mig snart förklara hur. Men först, för att göra det extra tydligt, vill jag jämföra ikonen med följande bild (eller detalj) hämtad från diagrammet i Golden Dawns Practicusgrad (3°=8°) kallat Edens lustgård innan syndafallet.
Jämför noggrannt båda illustrationerna. Se månskäran vid fötterna på diagrammet ovan och längst ner på ikonen (den senare är lätt att förbise; det var först när jag tittade på den hemma som jag såg den). Observera även Solens symbol hos dem båda - förvisso är solen vid huvudet såsom en gloria i ikonen medan figuren i illustrationen ovan är "klädd med Solen". Men glorian runt Maria är inte som den traditionellt brukar illustreras i de kristna ikonerna - det har formen som en sols strålar (solskivan skymtar dessutom bakom huvudet). Kronan på figuren ovan är dessutom klädd med en strålande krona, vilket förstärker eller bekräftar symboliken hos ikonen över Maria. Även Maria är krönt med en gyllene konungslik krona, vilket är ganska vanligt inom den katolska ikonografin.
Jag insåg ganska så snart att båda dessa bilder uttryckte samma sak, eller att den kristna ikonen var en variant på denna esoteriska Golden Dawn-symbol. Det kanske inte framgår av bilden men figuren innanför regnbågscirkeln är en kvinna, inte vilken kvinna om helst utan det gudomligt feminina - inom Qabalah kallat Aima Elohim.
Aima Elohim kan översättas till "Den Gudomliga Modern", eller mera fritt tolkat till "Guds Moder". Hon är i detta diagram en representation eller en syntes av Den Gudomliga Triaden - Kether, Chokmah och Binah. Men hon hänvisas i synnerhet till Binan, vars Qabalisktiska titel bl.a. är Aima eller Ama - "Moder". Såsom Ama är hon Modern i sin jungfruliga form, innan befruktelsen, men befruktad av den Gudomliga Fadern - Abba (Chokmah) - blir hon den havande modern Aima. Här vill jag hänvisa till ytterligare en illustration - Tarottrumfen Nr. 4 eller Kejsarinnan. Den version som jag visar här nedan är den som utformades av den framstående Golden Dawn Adepten Paul Foster Case (och av mig färglagt).
Här har vi återigen en kvinna med månen vid sina fötter och krönt av en krona som hänvisar till de celesta regionerna, i det här fallet prydd med 12 stjärnor. Observera nu återigen ikonen på Jungfru Maria - se att det mellan hennes solstrålar finns stjärnor. Dessa erinrar om de 12 stjärnorna vid Kejsarinnans hjässa. Dessa 12 är även en hänvisning till de 12 solstrålarna hos Aima Elohim i diagrammet Edens Lustgård. Enligt Practicusritualen sägs det om henne i följande termer:
AIMA ELOHIM, Den Gudomliga Modern - Apokalypsens Kvinna (Kap. 12) klädd med SOLEN, med MÅNEN under sina fötter, och Kronan med Tolv Stjärnor på hennes huvud.Detta förenar Aima Elohim med Kejsarinnan, men då illustrationen i diagrammet Edens Lustgård förevisar Ama - den junfruliga Modern - så illustrerar Kejsarinnan Aima, den pregnanta eller havande modern. Observera att jag har främhävt hennes underkropp för att associera till havandeskap. Låt oss nu läsa vad 12:e Kapitlet i Johannes Uppenbarelse har att säga om Apokalypsens Kvinna:
Och ett stort tecken visade sig i himmelen: där syntes en kvinna, som hade solen till klädnad och månen under sina fötter, och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovånda. Ännu ett tecken visade sig i himmelen: där syntes en stor röd drake, som hade sju huvuden och tio horn, och på sina huvuden sju kronor. Och hans stjärt drog med sig tredjedelen av himmelens stjärnor och kastade dem ned på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, ty han ville uppsluka hennes barn, när hon hade fött det. Och hon födde ett gossebarn, som en gång skall styra alla folk med järnspira. Men hennes barn blev uppryckt till Gud och till hans tron. (Upp. 12: 1-5)Se i samband med detta det diagram som följer på det ovan refererade, det som hänförs till Filosofusgraden (4°=7°) och kallas Edens lustgård efter syndafallet:
I detta diagram ser man tydligt Den Gudomliga Triaden avbildad och Aima Elohim som hänförd till Binah. Man ser även tydligt den Röda Draken, symbolen för ormkraften - kundalini. Sonen med "järnspira" är naturligtvis en hänvisning till Kristus. Inom Den Kristna Qabalah är han synonym med Adam Kadmon, den arketyptiske människan - sinnebilden för den återställda människan som åter skall taga Lustgården i besittning och härska från sin nya uppstiga ställning. Denne Adam kan ses på diagrammet Edens lustgård efter syndafallet i den manliga figuren mitt på Korset omsvept av Draken. Det är det "naturliga" tillståndet som han (eller vi) befinner oss idag, såsom "Jorden Barn". Såsom den återställde Adam, såsom en Kristus - krönt och smord såsom Konung - illustreras människan i följande diagram taget från Adeptus Minorgraden (5°=6°).
Observera att drakens käftar har släppt greppet om de lägre Sefiroth. Allt detta utgör en sinnebild över den segrande Adepten, vilket har blivit ett med Kristus och tagit kontrollen över sin begärsnatur (utan att för den skull förneka den). Detta är symbolen för den Apokalyptiska Kvinnans gossebarn, "som en gång skall styra alla folk med järnspira". Men det är hennes barn efter att han har blivit uppryckt till Gud och till hans tron. För att avslutningsvis återknyta till ikonen över Jungfru Maria så anser jag henne vara identisk med Den Apokalyptiska Kvinnan i Johannes Uppenbarelse. Det ser man tydligt i symboliken, med Månen vid hennes fötter och klädd av Solen, och krönt med Kronan av 12 stjärnor. Symbolen över Solen och Kronan är här förtätad i en och samma symbol, och förvisso består den ej av varken 12 strålar eller 12 stjärnor. Men det är tillräckligt nära för att ej kunna förbises.
Hittills har jag uppehållit mig vid det makrokosmiska (eller kollektiva - yttre) perspektivet. I mikrokosmos (eller individen - det inre) är Den Gudomliga Modern - Apokalyptiska Kvinnan - representanten för människans högsta och odödliga själ kallad Neshemah på hebreiska. Det är med denna aspekt av sig själv som Magikern eller Alkemisten - Mystikern - söker förening med i sitt Stora Verk. I ett psykologiskt perspektiv är Aima motsvarigheten till Carl Gustav Jungs Anima, den princip som tjänar som förbindelselänken mellan jaget och det omedvetna. I ett esoteriskt perspektiv tjänar Neshemah - vilket är en feminin princip - att utgöra förbindelselänken mellan individens högre eller odödliga själ (Det Högre Jaget) och Gud (Det Enda Jaget). På så vis har hon en viss relation med den judiska föreställningen om Shekinah, eller Guds Brud och närvaro i världen. Men då börjar vi närma oss föreställningen om Malkah - Drottningen - Den Lägre Modern, vilket är en reflektion av Den Högre Modern Aima. Men då talar vi mera om Maria människan. Symboliken vi hittills har talat om angår mer Maria såsom den Gudomliga Modern, men de båda är varandras motsvarigheter fast på olika plan.
Jag vill också göra läsaren observant på hur Jungru Maria håller sina händer. Detta, att hålla den ena handen över den andra och med handflatorna mot bröstet är mycket snarlikt hur man tecknar 5°=6° Gradens Tecken (även kallat L.V.X. Tecknen). Det är mera specifikt den avslutande ställningen i en längre serie - kallad Osiris Uppstånden - vilket korresponderas med "X" i L.V.X.; korset. Återigen är det en hänvisning till den återställda och på tronen satta Kristus.
Nå, är allt detta en slump? Troligtvis inte (inte i min värld i alla fall; vari det ej existerar någon "slump"). Och om inte vad är det då ett uttryck för? Kan det vara en intuition ifråga hos konstnären - hantverkaren? Har han tappat ur den ocean som Jung kallar för det "kollektiva omedvetna"; har han kommit i förbindelse med samma arketyp som en gång i tiden Golden Dawn-traditionens skapare? Eller kan det vara så att det är ett spår av den förbindelse som finns mellan den Frankistiska Qabalah och den typiskt Polska formen av kristen ikonografi och madonnakult? Kan Yakov Leib Frank ha blivit inspirerad så pass mycket av den katolska traditionen och dess specifika polska madonnekult att den till slut fördes vidare till Golden Dawn? Eller kan det vara så att Franks sekt påverkade kulten i Częstochowa?
Det är svåra frågor som troligtvis ej går att besvara idag. Faschinerande är det dock hur allt hänger ihop, mellan ett diagram som jag utsattes för för första gången under senare hälften av 90-talet och dessförinnan i mitt föräldrarhem, och nu återigen efter min gudomliga moders himmelsfärd på en hedersplats i min egen lägenhet. För mig personligen är det i alla fall hisnande och fyllt med djupare mening.
S.R.
1 kommentar:
Intressant. Roligt också att du har ett så fint minne efter din mor.
Shiddin
Skicka en kommentar