Frimureriets förhållande till traditionen

o

Jüri Lina, den estniske esoterikern och antisionisten som mest har gjort sig ökänd såsom konspirationsteoretiker och historierevisionist (läs förintelseförnekare), för en i synnerhet obevekelig kamp mot Frimureriet. Detta har han gjort i diverse filmer och genom sina två böcker Under Skorpionens tecken och Världsbyggarnas bedrägeri – frimurarnas dolda historia. Jag måste villigt erkänna att jag inte har läst någon av dessa böcker; men jag har sett filmen Ljusbringarna: Jahbulons Emissarier. Dessutom har jag läst uttalanden om hans böcker och produktbeskrivningar, etc. Av detta kan man dra den slutsatsen att Lina anser Frimureriet utgöra ett av de främsta redskapen för Den Nya Världsordningen (NWO – The New World Order). Bakom denna står sionistiska krafter som även använder sig av kommunismen som ett av sina redskap. Bolsjevismen anses ha sitt ursprung ur någon obskyr rysk Frimurareloge. Dessutom är Frimureriet styrt av Illuminaterna som ursprungligen grundades av Adam Weishaupt i Bayern. Föga förvånande för mina läsare har jag inte mycket till övers för Linas fantasier, Frimurare som jag är, även om Lina kan träffa rätt ibland i sitt forskande efter enskilda fakta.

Dessutom finner man ibland kritik från vissa Traditionalistiska läger mot Frimureriet i det att upplysningsfilosofin anses har frodats i dess Loger, såväl som liberalismens idéer. Vissa av dem har även tagit till sig Linas kritik mot Frimureriet. Såsom Traditionalist och Frimurare är det min avsikt att här göra vissa förtydliganden, utifrån den erfarenhet och kunskap som jag själv har om Frimureriet.

Först och främst måste man komma ihåg att Frimureriet inte är en homogen rörelse. Snarare är den en mycket splittrad sådan. Dels har vi den stora uppdelningen mellan det franska Frimureriet å ena sida och det brittiska Frimureriet å den andra (det svenska Frimureriet erkänner idag endast det senare). Det var också inom det franska Frimureriet som radikala politiska idéer fick frodas, medan man i brittiska Frimurareloger förbjöd diskussioner om politik (en princip som även gäller i det svenska Frimureriet). Sedan har vi dessutom det s.k. ”fringe” (eller ytterkants) Frimureriet som inte är erkänt av varken det franska eller brittiska Frimureriet.

För det andra så finns det ett esoteriskt (eller mystiskt) Frimureri och ett s.k. ”blå loge” Frimureri (även kallat Johannesfrimureri), varav det senare mest ägnar sig åt välgörenhet och endast arbetar med Frimureriets tre första grader; det esoteriska Frimureriet tillhör det s.k. ”högregrads-frimureriet”. I både Frankrike och i synnerhet Tyskland frodades det esoteriska högregrads Frimureriet. Såsom Johannesfrimureriet i Sverige härstammar från Frankrike härstammar det svenska högregradssystemet (vilket är esoteriskt i sin grund) delvis från Frankrike men mestadels från Tyskland. I ytterkanterna av frimureriet (det s.k. ”fringe” frimureriet) hittar vi de mest uttalade esoteriska logerna, men dessa är som sagt inte erkända av det formella Frimureriet.

I Tyskland utvecklades mycket intressanta Rosenkorsiska frimureriska högregradssystem som bekämpade Illuminati-ordens form av ultraliberalism. Mest framträdande av dessa var det alkemiska sällskapet Gold und Rosenkreutz Orden. Rosenkorsarna var traditionalister, så ock mycket av övrigt högregrads-frimureri. Svenska frimurare håller hårt på sina traditioner. Frimureriet är självt en representant för Den Ursprungliga Traditionen enligt Traditionalismens fader René Guénon. I detta håller jag med honom.

Även om det verkar som att Adam Weishaupt var inspirerad av Frimureriet när han organiserade De Bayerska Illuminati så var varken han eller hans ordenssällskap en egentlig Frimurareorden. Den var aldrig erkänd av varken de franska eller brittiska Storlogerna. Man måste akta sig för att blanda äpplen med päron. Sålunda har jag inte mycket till övers för Jüri Linas slutsatser i det här fallet, lika lite som jag har mycket till övers för Weishaupt, Karl Marx eller Lenin.

Angående den påstådda sionistiska kontrollen av Frimureriet så är det ett faktum att Frimureriets högregradssystem i nästan samtliga fall är kristet. Svenska Frimurare Orden (SFMO) avkräver en kristen tro av sina kandidater. Judar påstås ha skapat frimureriet enligt Lina, men han väljer att bortse från det faktum att judar har förvägrats medlemskap i just frimureriets högregradssystem, i synnerhet i Tyskland. Man tvingades att bilda separata judiska loger, den mest berömda i Frankfurt-am-Main 1807 kallad L’Aurore Naissante.

Även de tyska Rosenkorsarna, och i synnerhet Gold und Rosenkreutz Orden, var skeptiska till judar som medlemmar i sin skara och många var t.o.m. direkt antisemitiska. Därför bildades så småningom ett nytt Rosenkorsisk sällskap, vilket schismerade ur Gold und Rosenkreutz, som tillät judar och kristna att arbeta i samma Loger, de s.k. Asiatiske Bröderne. Det fanns loger från båda dessa Rosenkorsiska grupperingar i Sverige, och de var varandras ärkefiender här såväl som i Tyskland.

Frimureriets egentliga historia och ursprung kommer inte kunna finnas bland sionister utan i Storbrittaniens adel. Lika mycket som jag anser Jüri Linas konspirationsidéer vara fantasifoster så anser många seriösa historiker det vara fantasier att tro att Frimureriet härstammar från Tempelherre-Orden, vilket är en vanlig mytisk historiebeskrivning i Frimureriets högregradssystem som innehåller mycket Tempelherre-mystik. I mina ögon är Frimureriet ursprungligen en kristen domän, inte judisk. Judarna, och andra trossamfund, kom senare till Frimureriet. Det utvecklades t.o.m. ateistiska loger i Frankrike.

Förvisso talas det mycket om Tempelbygget i Frimureriet (Salomons Tempel) men detta gör inte Frimureriet judiskt för det, ännu mindre sionistiskt. Vi får inte förglömma att Templet i Jerusalem var en helig plats både för Judar och för Kristina. Denna plats figurerar mycket i Nya Testamentet. Tempelherre-Orden grundades uppå Morias topp och tog sitt namn Pauperes commilitones Christi templique Salomonis (”Kristi och Salomos tempels fattiga riddare”) för att bekräfta sin andliga länk med denna plats. Sålunda talar Frimureriets byggnadstekniska symbolik i förhållande till Salomos Tempel snarare för denna påstådda koppling till Tempelherre-Orden som ett historiskt ursprung.

Inom Frimureriet kan vi se en demarkationslinje gå mellan upplysningsfilosofi (dvs. materialism och liberalism) på ena sidan och traditionalism (motupplysning och esoterik) på den andra. Inom De Blå Logerna eller Johannesfrimureriet frodades de nya ”moderna” idéerna om liberalism och upplysningsfilosofi, medan det i de olika högregrads-systemen (det ”skottska” och tempelherremystiken) frodades en motståndsrörelse mot upplysningen. Alltså kan man se en inneboende motsättning mellan olika synsätt.

I Sverige kan vi eventuellt se ett tecken på denna skiljelinje och inbyggda konflikt, i och med Anckarströms kungamord (på Gustav III). Anckarström själv var inte frimurare men konspiratörerna var det. Bland dessa fanns eventuellt även Kungens bror, Hertig Carl, som var Stormästare och reformatör för Svenska Frimurare Orden, tillika övertygad esoteriker. Även Gustav III var frimurare och ordens beskyddare. Men många ansåg att Gustav gick för långt i sin liberalisering av Sverige; Gustav III:s ”revolution” föregick den franska och hade en del liknande innehåll, bl.a. adelns minskade privilegier.

Europas esoteriska historia är oftast synonymt med europas adel; de flesta hermetiska alkemister och högmagiker antingen tillhörde överklassen eller var ”anställda” av denna. Bl.a. anställde Gustav III en hovalkemist på Drottningsholm, August Nordenskiöld, som inte själv direkt var ståndslös. Sålunda kan man lätt dra den slutsatsen att de europeiska Loger som arbetade med Frimureriets högregradssystem mestadels blev ett forum för hög- och lågadel, och andra välbärgade medborgare, medan Blå Loge-frimureriet var mer öppet även för ”ofrälse”. Ordensvurmandet var mycket utbrett bland den europeiska adeln.

Alkemin, vilket måste anses representera Traditionalismen i formen av ett praktiskt hantverk, flörtade rejält med adeln och representerade det gamla feodala samhällets världsbild och dess traditionella värdegrund. Om ni vill läsa mer om detta rekommenderar jag Carl-Michael Edenborgs doktorsavhandling/bok Alkemins Skam, som beskriver detta mycket väl. Det är då inte konstigt att Rosenkorssällskap, såsom den tidigare nämda Gold- und Rosenkreutz Orden, våldsamt motsatte sig Weishaputs projekt, vilket ju var en radikal form av upplysningsfilosofi och representerade en liberalism som var något av en föregångare till Marxismen.

Sammanfattningsvis ville jag med dessa ord ha sagt är att där fanns ”frimurare” och att där fanns frimurare inom samma organisation, vissa uppenbart av ädlare blod än andra. Den ”finare” kategorin av frimurare drogs ofta till esoteriken och Frimureriets högre grader, och motsatte sig våldsamt sådant som ansågs vara politiskt korrekt i diskussionerna hos de Blå Logernas salonger. Så på ett sätt är det korrekt att säga att frimureriet understödde liberalismen och upplysningsfilosofin, men samtidigt är det också lika korrekt att säga att Frimureriet representerade en institution som arbetade för att bevara den gamla, traditionella och i grunden esoteriska världsbilden.

S∴R∴