En mycket intressant personlighet som ofta dyker upp när man studerar den svenska ”Gustavianska mystiken” är August Nordenskiöld, den finske alkemisten. Nordenskiöld har skaffat sig en fotnot i historien såsom självaste konungens personlige hovalkemist. En annan intressant aspekt hos denne fascinerande karaktär är att han också hade tämligen radikala och revolutionerande idéer om att omstörta samhället och dess penningsystem, genom att göra guldet ”värdelöst”. Detta hade Nordenskiöld tänkt sig skulle ske som ett resultat av finnandet av de Vises Sten – som ju sägs kunna transmutera oädla metaller till guld – och så att säga skapa en dramatisk kvantitativ ökning av guldtillgången.
Intresset för den ”Konungsliga Konsten” fick August Nordenskiöld från sin farbror Magnus Otto, som också var en praktiserande alkemist. Brorsonen August var en stor beundrare av sin farbror och studerade i sin ungdom ivrigt dennes efterlämnade manuskript. Ur Nordisk familjebok (från 1887 och 1913) kan man utläsa följande intressanta levnadsbeskrivning:
Frugårds exteriör
Vad som omedelbart slår en när man läser detta citat ur Nordisk familjebok är vilken oerhörd förlust det är för oss idag att Nordenskiöld aldrig hann färdigställa sitt verk A Plain system of alchemy. Vad som dock inte nämns i beskrivningen ovan är att Nordenskiöld de facto lämnade en text efter sig, skriven på engelska med titeln Spiritual Philosophers’ Stone. Detta är ett traktat som försöker att förena alkemins idéer med swedenborgs lära. Texten finns att läsa i sin helhet på Alchemy Website. En originalkopia finns att läsa på Helsingfors Universitetsbibliotek.
Frugårds interiör
Swedenborgaren August Nordenskiöld verkar sålunda ha vunnit sin största ryktbarhet såsom alkemist i vårt land (som då också omfattade Finland). I sina försök att förädla oädla metaller till guld för att därigenom få bukt med fattigdomen och ”guldets och ädelstenarnas tyranni” i världen anlade han inte bara ett laboratorium på Drottningholm år 1788, utan också på Frugård i Finland (se bifogade bilder ovan). Där lät han uppföra ett litet laboratorium och denna plats är sedan 1983 öppen för allmänheten som ett museum. På det finska museiverkets hemsida kan man sålunda utläsa följande:
S∴R∴
Intresset för den ”Konungsliga Konsten” fick August Nordenskiöld från sin farbror Magnus Otto, som också var en praktiserande alkemist. Brorsonen August var en stor beundrare av sin farbror och studerade i sin ungdom ivrigt dennes efterlämnade manuskript. Ur Nordisk familjebok (från 1887 och 1913) kan man utläsa följande intressanta levnadsbeskrivning:
August Nordenskiöld, alkemist, f. 6 febr. 1754 å Eriksnäs i Sibbo socken, Finland, d. 10 dec. 1792 i Afrika, blef 1770 student i Åbo och snart känd som mineraliesamlare. Från Åbo, där han 1772 under Gads presidium utgaf en disputation Om tennets och dess malmers beskaffenhet, begaf han sig till Stockholm, där han inskrefs som auskultant i Bergskollegium och fortsatte sina mineralogiska och kemiska studier. Han började redan 1771 de försök att af guld framställa ”de vises sten” och öfvergick allt mer till alkemistiska studier. Med sitt guldmakeri [och] sina alkemistiska åsigter förenade han äfven svedenborgska och åsyftade, enligt egen försäkran, förnämligast att omintetgöra penningtyrraneriet eller genom järnets förvandling till ädla metaller undergrefva den jordiska rikedomens herravälde och bana vägen för en social reform i filantropisk anda. 1779 begaf han sig på tillstyrkan af riksråden von Höpken och Liewen samt med undestöd af Gustav III till London för att fullborda sina alkemistiska kunskaper. Han lät där trycka början till en avhandling A Plain system of alchemy, hvilket arbete dock synes afbrutits och aldrig spridts. Därjämte utgaf han Swedenborgs epilog till ”den sanna kristna religionen”, men upplagan blef belagd med kvarstad, då han sökte införa densamma i Sverige. 1780 återkom N. ”på konungens uttryckliga order” till Sverige och föreslog Gustaf III att på Drottningholm tillsammans med en Gumpertz-Levison göra guld i hemlighet. Anbudet lär antagits, och N. inrättade i största hemlighet en liten alkemistisk verkstad på Drottningholm, där elden brann natt och dag. Konungen tröttnade dock snart vid att bekosta det lönlösa företaget. 1782 utnämndes N. till bergshauptman i Finland. Men något ”arbete” synes ej blifvit af under de närmaste åren, då N. mest egnade sig åt svedenborska församligens ökande och 1784 blef en trägen medarbetare i den starkt svedenborgska tidningen ”Aftonbladet”, som utgafs af hans trosfrände J. G. Halldin. 1785-87 vistades N. i Finland, där han i Nystad anlade en ny guldmakarverkstad då alkemistiska försök för konungens räkning lära företagits, och till medhjälpare fick en ung ingejör V. F. Bergklint, likaledes svedenborgare. När äfven denna fabrik gick under på grund af bristande medel, inrättades af Gustav III:s bekante gunstling baron A. F. Munck en ny hemlig verkstad på Drottningholm för N:s och Bergklints räkning under baron Muncks uppsigt. Då Munck beredde honom hvarjehanda obehag, begaf han sig 1789 åter till England. Sina återstående år tillbragte han mest på resor mellan detta land, Frankrike och Sverige samt med utgifvande af åtskilliga skrifter, såsom Plan for a free community upon the coast of Africa (1789). I Jan. 1792 afseglade han till Sierra Leone, i egenskap af bergsman deltagande i en på samma gång vetenskaplig och filantropisk expedition till denna kust. Meningen synes äfven varit att där upprätta ett svedenborgst idealsamhälle. På en färd till det inre Afrika blef N. så illa misshandlad att han vid återkomsten till kusten afled.Historien förtäljer inte om Nordenskiöld lyckades med det Stora Verket att framställa de Vises Sten, men av texten att döma levde han ett kosmopolitiskt och vagabonderande liv typiskt för den tidens Adepter.
Frugårds exteriörVad som omedelbart slår en när man läser detta citat ur Nordisk familjebok är vilken oerhörd förlust det är för oss idag att Nordenskiöld aldrig hann färdigställa sitt verk A Plain system of alchemy. Vad som dock inte nämns i beskrivningen ovan är att Nordenskiöld de facto lämnade en text efter sig, skriven på engelska med titeln Spiritual Philosophers’ Stone. Detta är ett traktat som försöker att förena alkemins idéer med swedenborgs lära. Texten finns att läsa i sin helhet på Alchemy Website. En originalkopia finns att läsa på Helsingfors Universitetsbibliotek.
Frugårds interiörSwedenborgaren August Nordenskiöld verkar sålunda ha vunnit sin största ryktbarhet såsom alkemist i vårt land (som då också omfattade Finland). I sina försök att förädla oädla metaller till guld för att därigenom få bukt med fattigdomen och ”guldets och ädelstenarnas tyranni” i världen anlade han inte bara ett laboratorium på Drottningholm år 1788, utan också på Frugård i Finland (se bifogade bilder ovan). Där lät han uppföra ett litet laboratorium och denna plats är sedan 1983 öppen för allmänheten som ett museum. På det finska museiverkets hemsida kan man sålunda utläsa följande:
På Frugård använde August Nordenskiöld två alkemiugnar, av vilka den ena på 1880-talet skänktes till Nordiska museet i Stockholm medan den andra, bevarats på gårdens vind. På Finska fornminnesföreningens femte konsthistoriska expedition sommaren 1892 under ledning av Emil Nervander på sin resa till Mäntsälä dokumenterade ”antika saker och kuriositeter” på Frugård, avritade arkitekten Selim A. Lindqvist även alkemiugnen.I den guidade vandringen på Frugård (Alikartano på finska) visas i ”Herrns kammare” bl.a. August Nordenskiölds alkemiugn och mineralskåp. Frugård ligger i Mäntsälä, strax norr om Helsingfors. Tyvärr har jag inte lyckats att finna någon bild på Nordenskiölds alkemiugn. Har man vägarna förbi i Helsingfors är det väl värt att göra ett besök i museet. Kanske något för mina finska läsare att göra? Den av er som lyckas föreviga denna alkemiungn på bild får gärna skicka denna till sverige@golden-dawn.eu så skall jag lägga upp den här på bloggen.
S∴R∴
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar