söndag 9 november 2008

Boken T - Golden Dawn Tarot

o

Det har ganska nyligen utkommit ännu en ny Tarot-kortlek inom Golden Dawn-traditionen som jag skulle vilja uppmärksamma. Den heter Initiatory Tarot of the Golden Dawn (vilket inledningsvis gick under namnet "New Tarot of the Golden Dawn") och ges ut av Llewellyn. Den finns att beskåda i sin helhet här. Konstnären heter Patrizio Evangelisti, verksam såsom serietecknare, och designern är författaren och Tarothistorikern Giordano Berti. Båda är verksamma hos konstförläggaren Lo Scarabeo som tidigare har givit ut flera andra tarotlekar och profilerat sig i detta konstnärsfack. Detta är företagets första försök med Golden Dawn-traditionen.

Jag måste erkänna att jag har blandade känslor angående denna vision av Boken T (det namn som traditionellt har givits åt Tarot inom Golden Dawn-traditionen). Den är å ena sidan mycket vacker och jag gillar verkligen konstnärens moderna serietecknaraktiga stil. Vissa kort är dessutom mycket kraftfulla och dynamiska, vilket tydligt kan ses i kortet ovan som föreställer Drottning i Stavar, även om det ibland gränsar lite väl mycket åt vuxenseriestil a la Conan Barbaren. Det finns sålunda en hel del muskulösa män och lättklädda kvinnor att beskåda; ögongodis för båda könen.

Men å andra sidan har skaparna helt förbisett Golden Dawns
traditionella färgskalor, en för varje svit, som är oupplösligt förbundet med Tarot. Färgskalorna har t.o.m. fått sina namn från Tarotens Sviter; Konungens, Drottningens, Prinsens och Prinsessans skalor. Dessutom har konstnären helt förbisett de beskrivningar avseende färger och utformning som finns i dokumentet "Boken T", en del av R.R. et A.C.s corpus. Detta kan man exempelvis se i det föregående kortet i det att Drottningen skall bära en fjällbrynja men i denna version bär helpansar. Det går också att se i följande kort, Narren (Tarot-trumf Nr. 0):


Enligt Boken T skall rosorna vara gula. Annars är detta exemplet också bra i det att kortet i övrigt inte brukar sig av färgskalorna men i övrigt följer den traditonella utformningen. Konstnären frångår dock traditionen mest i Den Mindre Arkanans oklädda kort. Liksom i Raider-Waite-leken så har han valt att personifiera dessa 36 kort. Detta är ett ganska så stort brott mot anvisningarna som är specifika på att dessa kort skall vara opersonliga och endast förevisa svitens vapen, vid sidan av
ur moln uppdykande händer som håller upp dem. Ett exempel på detta är Två i Pentakler:


Men samtidigt dessa traditionsbrott oaktat är korten mycket vackra och suggestiva att titta på. Man får betrakta denna version av Boken T som en konstnärs personliga tolkning av Golden Dawn-traditionens presentation av Tarot. Och som sådan duger denna lek bra till divination, precis som Raider-Waite gör det; en kortlek som Initiatory Tarot of the Golden Dawn gör bäst i att jämföras med. Men som sådan har den också (liksom Raider-Waite) ett föga esoteriskt intresse eller användningsvärde för den invigde. Den invigde använder Boken T inte främst såsom ett Divinationsredskap, utan som ett mediativt och ceremoniellt redskap. Färgerna som appliceras på det tjänar till att vara "portar" till existensnivåer som tillhör föreställningsförmågan; plan bortom det fysiska. Utan dessa färger till hjälp kan inte symbolerna tjäna som dylika portar.

Istället rekommenderar jag en annan kortlek för detta syfte, som måste anses vara den mest optimala av de esoteriska kortlekarna, nämligen The Classic Golden Dawn Tarot, designad av Richard Dudschus och David Sledzinski (och ritad av den förre), vilket ges ut av deras företag D and S Publishing. Leken är inte färglagd utan studenten förväntas att färglägga denna själv enligt de regler som har ställts av traditionen. Denna kortlek är dessutom baserad på Stella Matutinas egenutvecklade Tarot-lek, så som den presenterades i dess Whare Ra Tempel på Nya Zeeland, vilket i sin tur baserar sig på den ursprungligen utformad i Hermetic Order of the Golden Dawn, fast med vissa ganska substantiella avsteg från den ursprungliga versionen. Detta är dock den kortlek som kommer närmast originalet. Dessutom var Partick J. Zalewski med som rådgivare vid utformandet av the Classic Golden Dawn Tarot.

Zalewskis senaste utgåva av
The Magical Tarot of the Golden Dawn måste anses vara ett kompedium till denna Tarotlek, eftersom denna används för att illustrera bokens text. Dessutom finns det en liten skrift som är författad av Richard Dudschus och David Sledzinski kallad Coloring the Classic Golden Dawn Tarot. Även om det är hedervärt att författarna har gjort en seriös ansats att presentera instruktioner för den ockulta färgläggningen av leken, vilket följer de fyra färgskalorna på ett logiskt sätt, så anser jag att dessa inte är optimala på något vis. Dessutom lämnas en stor frihet över åt studenten avseende Trumferna, trots att det finns ett dokument från Stella Matutina kallat The Tarot Trumps som visar på motsatsen; det fanns en föreskriven metod att färglägga de 22 Trumferna. Personligen lär jag ut mina elever en helt annan metod för färgläggning och brukande av skalorna.



Trumf Nr. 0 och Två i Pentakler ur The Classic Golden Dawn Tarot





En annan ganska snarlik version, dock färglagd hos tryckeriet, vilket när den skapades försökte återskapa Golden Dawns esoteriska Tarot var
The Golden Dawn Tarot Deck av Robert Wang, utgiven 1977 av U.S. Games Systems, Inc. Denna utvecklades i sin tur under rådgivning av Dr. Israel Regardie, en invigd i Stella Matutinas Hermes Tempel, med hans ursprungliga Tarot-korlek som grund. Sålunda representerar även denna version en utvecklad eller avvikande utgåva av den ursprungliga Boken T. Men samtidigt som den rent till sin utformning står Stella Matutinas lek mycket nära är den dock inte lika trogen som The Classic Golden Dawn Tarot.



Trumf Nr. 0 och Två i Pentakler ur The Golden Dawn Tarot Deck



o

Robert Wang skrev i samband med denna lekens utgivning An Introduction to the Golden Dawn Tarot. Men även om denna version förvisso följer färgskalorna och beskrivningarna i R.R. et A.C. bättre i jämförelse med Initiatory Tarot of the Golden Dawn så är den fortfarande inte optimalt målad, vilket i synnerhet syns i dess Mindre Arkana. Som för att åtgärda detta problem så kom 1991 en kortlek ut på maknaden som kallades "The New Golden Dawn Ritual Tarot" (idag utgiven som Golden Magical Tarot), tillsammans med en bok med samma titel. Personligen är jag inte så förtjust i denna version av Boken T då den inte bara blandar friskt mellan Aleister Crowleys The Book of Thoth och A.E. Waites ritualbeskrivningar i Fellowship of the Rosy Cross, utan även är föga estetisk till sin utformning. Den stora fördelen med denna version är dock dess bruk av färgskalorna, vilket även om de inte är helt optimalt applicerade ändå är ett ganska så lyckat försök.

Många inom Golden Dawn-traditionen använder sig även av Aleister Crowleys
Thoth Tarot Deck, vilket målades mellan åren 1938 och 1943 av Frieda Harris under Crowleys ledning. Liksom med de övriga exemplen så följde även en hel bok kallad The Book of Thoth tillsammans med korleken, fast egentligen kom boken ut innan kortleken 1944; Harris målningar var ursprungligen ämnade att illustrera boken. Korleken trycktes för ett publikt brukande av U.S. Games först 1977 och idag kan en svensk version köpas tryckt av Vattumannens Förlag.



Trumf Nr. 0 och Två i Pentakler ur The Thoth Tarot Deck





Crowleys kortlek är mycket vacker och suggestiv att beskåda, och personligen blev jag tidig trollbunden av den. The Book of Thoth var min första bok jag köpte inom sfären för den Hermetiska-Qabalah och jag anser den fortfarande vara brilliant, kanske det bästa som har kommit från Crowleys penna. Idag upplever jag dock dess Stora Arkana som lite för mycket överklottrad med symbolik för att kunna anses vara praktisk för magiskt och meditativt bruk, såsom portar för klärvoajant skådande, som exempelvis med The Classic Golden Dawn Tarot. Crowley verkar även följa en egen väg till lekens färgläggning, vilket inte följer de fyra färgskalorna i alla lägen. Dessutom uttrycker dess Stora Arkana den nya Thelemiska Tidsåldern - Horus Aeon - vilket märks tydligt i flera av korten. Bl.a. har Crowley kastat om ordningen på Trumferna Nr. VIII (Styrkan) och XI (Rättvisan), samt bytt den hebreiska korrespondensen mellan Trumferna Nr. V (Kejsaren) och XVII (Stjärnan), inspirerat efter ett passage i Lagens Bok (Liber AL vel Legis): "Tzaddi is not the Star".

För att belysa dessa viktiga skillnader mellan "Golden Dawnska" och Thelemiska korresponderingar av de 22 Trumferna skall jag nu presentera en tabell (klicka på den för att få en större bild):

För en Golden Dawnare är dessa Thelemiska revisioner snudd "kätteri" (om man får tillåta sig att uttrycka sig lite skämtsamt i religiösa termer), men eftersom många studenter av Den Västerländska Mysterietraditionen och den Hermetiska-Qabalah pendlar mellan Golden Dawn och Thelema (Crowleys religion), så har hans kortlek ändock en klar plats innanför Golden Dawn-traditionen. Dessutom anser jag den fortfarande vara den vackraste Tarotleken alla kategorier, och jag vet att många icke-thelemiska Golden Dawn studenter brukar sig av den på grund av dess estetiska värde. Men samtidigt måste den seriöse Golden Dawn-studenten, som har sitt hjärta i Golden Dawn (och ej bekänner sig till Thelema), vara medveten om dessa Crowleyanska revisioner när han eller hon använder sig av denna lek.

En annan kortlek som är ett ganska så typiskt exempel på denna pendling mellan Crowley och Golden Dawn är The Hermetic Tarot av Godfrey Dowson, vilket publicerades 1979. Den är en syntes av Golden Dawns "Boken T" och Crowleys "The Book of Thoth", och är därför ett gott exempel på en modern magisk Tarotkortlek och ett barn av sin kreativa tid.



Trumf Nr. 0 och Två i Pentakler ur The Hermetic Tarot






Denna kortlek är liksom The Classic Golden Dawn Tarot och Paul Foster Cases B.O.T.A. Tarot (se nedan) helt i svart-vitt, säkert ursprungligen av samma anledning som de förra, dvs. i färgläggningssyfte. Det följer dock inte med några färginstruktioner och papperskvaliteten är typisk blank (till skillnad från de båda andra svart-vita lekarna i samlingen), vilket föga lämpar sig för färgläggning. Detta till trots tycker jag att det är en av de mera estetiska kortlekarna och lämpar sig väl för divination. Då den är svartvit (och inte låter sig färgläggas så lätt) lämpar den sig inte så väl för övriga ockulta syften. Dessutom är den i sin design minst lika plottrig som (om inte mer än) Crowleys Thoth-korlek.

Vi skall nu vända oss åt de två sista Golden Dawn Adepterna som har publicerat varsin Tarot-korlek. Först ut har vi Arthur Edward Waite som 1909 publicerade sin version av Boken T vilket med tiden har kommit att kallas Raider-Waite. Detta är en kortlek som utan överdrift har varit den mest inflytelserika Tarot-kortleken sedan dess publikation. Det finns en uppsjö med moderna tolkningar av denna lek, alldeles för många för att tas med här. I detta fall rekommenderar jag att använda endast denna klassiska version. Tillsammans med denna kortlek publicerade Waite ett år senare sin bok The Pictorial Key to the Tarot, vari han kort beskriver korten och presenterar en enkel form för divination, det s.k. "keltiska korset", en metod som var populär bland de initierade i Golden Dawn innan den offentliggjordes och populariserades av denna publikation.



Trumf Nr. 0 och Två i Pentakler ur Raider-Waite Tarot Deck





Denna kortlekens utformning, ritad av Pamela Colman Smith (även hon invigd i Golden Dawn), är inspirerad av Waites erfarenheter och studier av Tarot i Golden Dawn och R.R. et A.C., blandat med symbolik från den franska traditionen. Han har dock lagt in medvetna "rökridåer" för att helga den esoteriska tolkningen av Tarot från den profana världen. Därför innehåller den inte heller någon ockult färgskala och har som tidigare har nämnts personifierade versioner av de 36 oklädda korten, precis som den recenserade Tarot-kortleken ovan. Av denna anledning finns det föga magiskt värde i bruket av Raide-Waite utöver divination. Men såsom divinationsredskap har den en beprövad och särskild ställning, vilket den på ett ypperligt sätt lever upp till. Waite har lagt in tillräckligt med symbolik för att skapa de nödvändiga associatierna hos en Adept som är invigd i den esoteriska Tarot. Detta var i alla fall hans ursprungliga syfte med denna kortlek.

Den sista, och i förhållande till Raider-Waite, mer optimala Tarot-leken som jag vill ta upp är den som designades av amerikanen Paul Foster Case, vilket har kommit att kallas för B.O.T.A. Tarot Deck. Denna ritades av Jessie Burns Parke 1931 i en svart-vit version, att målas av medlemmarna i Cases esoteriska skola Builders of the Adytum (B.O.T.A.), som han lät grunda efter att han hade blivit utesluten ur Rosicrucian Order of the Alpha et Omega. Dess Stora Arkana följer Waites design ganska slaviskt, med några få undantag, även om den rent tekniskt är en uppsnyggning av Colman Smiths ritningar. De få ändringar som är gjorda drar denna lek några snäpp närmare den esoteriska versionen i Golden Dawn. I andra fall verkar den snarare närma sig den franska traditionen ännu mera än Waites.


Trumf Nr. 0 (färglagd enligt instruktioner av P.F. Case, ©Tomas Stacewicz) och Två i Pentakler (ej färglagd) ur B.O.T.A. Tarot Deck.


Med denna kortlek publicerade Case sin första bok om Tarot kallad Highlights of Tarot, vilket även innehöll färganvisningar för hur studenten skulle färglägga sin kortlek enligt vissa ockulta regler. Dessa avviker dock till en viss del från de färgskalor som lärs ut i R.R. et A.C., och anses därför ej vara optimala. Men å andra sidan kan den seriöse Golden Dawn-studenten utnyttja det faktum att kortleken är svart-vit och sonika bortse från P.F. Cases rekommendationer och istället bruka sig av de traditionella färgskalorna vid färgläggningen.

Cases kortlek kan därför anses befinna sig någonstans mellan den exoteriska och esoteriska Tarot-traditionen. Jag måste dock ändå av försiktighetsskäl hävisa den till samma katergori som Raider-Waite och Initiatory Tarot of the Golden Dawn. Liksom Raider-Waite lämpar den sig väl för divination, men den har också fått en särskild ställning som ett meditationredskap genom dess tillämpning hos tusentals studenter i B.O.T.A. världen över.

Om den överhuvudtaget skall användas i ett Golden Dawn-sammanhang är det min personliga rekommendation att den i så fall hör hemma hos studenter i den Yttre Orden; att brukas som en förberedelse för den senare esoteriska Boken T och arbetet med denna i Den Inre Orden - R.R. et A.C. Men nu när The Classic Golden Dawn Tarot finns ute på marknaden är den numera överflödig för alla studenter av Golden Dawn-traditionen.

S.R.

3 kommentarer:

  1. Läsvärt och välskrivet som alltid. Ett stort plus var bilderna så man får exempel och kan jämföra själv.

    Fortsätt så!

    Shiddin

    SvaraRadera
  2. Håller med och fullt med vad Shiddin säger. Tarot är mycket mer än vad som först möter ögat.

    SvaraRadera