Rosornas krig

o

Man kan med rätta undra varför jag överhuvudtaget ger så mycket utrymme på denna blogg åt den mörka aspekten av Golden Dawns historia, både i forndom och den mer nutida, åt alla ränker och all politik. Man kan nästan förledas att tro att jag glorifierar intrigerna framför det som borde vara det mest väsentliga i sammanhang som dessa - Det Stora Verket.
o
Jag vet att en del individer som seriöst har övervägt invigning har tvekat eller avböjt på grund av den tråkiga situation som vi befinner oss i idag. Detta sista faktum är i sig beklagansvärt nog och det sista jag önskar är att denna blogg skall bidraga till att avskräcka den seriöse sökaren.
o
Det är därför ett riktigt dilemma det här om allt bråk inom Golden Dawn-samhället och mellan dess olika former av ordenssällskap. Jag försöker definitivt inte glorifiera men hade jag valt att ignorera detta faktum så hade man snart gnällt över att jag hade sopat känslig information under mattan. Om man gör en historisk redogörelse om Orden så kan man inte ignorera all dissonans som då och då uppkom inom G∴D∴ rörelsen. En ärlig historisk redogörelse måste ju ta med detta. Angående den moderna historien så har ju detta bara fortsatt med förnyad intensitet.

Det kan ju knappas undgå någon som studerar den samtida G∴D∴ historien eller har sökt efter information om dess tradition på internet att det i omgångar har varit rejält med fnurr på tråden, även om det kan gå flera år där alla lämnar varandra i fred. Just nu är vi tyvärr inne i en ganska tråkig period, något jag själv har fått erfara (vilket går att utläsa i vissa av de engelska essäerna på denna blogg). Det kommer och går i skov med regelbundna intervaller. Detta är ett faktum som alla som söker sig till traditionen måste vara medvetna om och ta ställning till; det är deras rättighet att känna till alla sidor av Golden Dawn innan de tar sitt slutgiltiga beslut.
o
Men schismer är ju i ärlighetens namn inte alls något unikt för just Golden Dawn och i detta befinner det sig i gott sällskap. Fratres R. et A.C. (Gold- und Rosenkreutz) genomlevde mot slutet av 1700-talet snarare fler schismer jämfört med R.R. et A.C. och G∴D∴ i början av 1900-talet. Faktum är att ”Magister Piancos” skandalomsusade bok Der Rosenkreuzer in seiner Blösse (”Rosenkorsaren i sin Nakenhet”) från 1781 hade samma funktion som många ärekränkande anonyma hemsidor och bloggar har på internet idag. Skillnaden ligger blott i pressteknik och spridning. Pseudonymen ”Magister Pianco” hörde troligtvis till Hans Heinrich von Ecker und Eckhoffen, vilket var en av grundarna för de Asiatiske Bröderne eller Fratres Lucis som hade brutit sig ur Gold- und Rosenkreutzer Orden genom en schism.

Om vi flyttar perspektivet ett drygt sekel framåt i tiden fick den franska Rosenkorsiska rörelsen troligtvis uppleva en av historiens mest dramatiska, skandalomsusade och bisarra magiska krig mellan Josephin Peledan och Stanislas deGuaita, vilket ledde Rose+Croix Catholique respektive Rose+Croix Kabalistique (det var här som begreppet ”Rosornas Krig” myntades i ett Rosenkorsiskt sammanhang för första gången). Båda dessa franska ordenssällskap var samtida med Hermetic Order of the Golden Dawn vid slutet av 1800-talet och i kontrast till Golden Dawn-samhällets konflikter då som nu framstår dessa som rena rama ”kindergarden” jämfört med de franska brödernas hätska strider på liv och död.
o
Man kan vidare nämna vilken sidotradition som helst till Golden Dawn. Paul Foster Cases B.O.T.A. genomled en stor schism mot slutet av 1990-talet då hela dess europeiska avdelning bröt sig loss från den amerikanska moderorganisationen med Daniel Wagner i spetsen. Dion Fortunes Society of the Inner Light såg många medlemmar som röstade med fötterna under 1960-talet när det fjärmade sig bort från den ceremoniella magin, vilket förandledde bildadet av Servants of the Light (S.O.L.) under ledning av W.E. Butler.

Ordo Templi Orientis (O.T.O.) har ju sedan Aleister Crowleys död, och i synnerhet efter Grady MacMurtrys grundande av det ”Caliphatiska” O.T.O., kantats av schismer och rättegångstvister som motsvarar (och enligt vissa t.o.m. har varit ännu värre än) de inom G∴D∴ samhället under det sista decenniet, även om det på den Thelemiska fronten råder ett relativt lugn jämfört med inom G∴D∴. Dock råder det fortfarande ett kallt krig mellan de amerikanska (Caliphatiska), brittiska (Typhoniska) och schweiziska (icke-thelemiska) avdelningarna av O.T.O. Sålunda är O.T.O. världen lika splittrad idag som Golden Dawn-samhället.

Även den till synes ”fredliga” Rosenkors-Orden, A.M.O.R.C. fick genomlida en tämligen otäck schismatisk process och rättegångstvist i mitten av 1990-talet som har lett till flera avläggare, bland annat Gary L. Stewarts Confraternity of the Rose Cross (CR+C). Inom det fransktalande Memphis & Misraïm samhället har det rasat ett magiskt krig ungefär samtidigt som de övriga moderna exemplen. Man kan lugnt konstatera att de senaste två decennierna har varit tämligen omstörtande i hela det västerländska ockulta samhället.
o
Det samma kan sägas om Frimureriet (inte att förglömma), även om de värsta stiderna rasade under 1800-talet; halva det frimureriska samhället erkänner ju inte den andra halvan - United Grand Lodge of England och Franska Grand Orient. Så även där existerar det fortfarande ett kallt krig. Men det verkar nästan som just R+C (Rosenkors) traditionen är mer drabbad än någon annan tradition. Man kan ställa sig frågan varför, med tanke på de ädla ideal som R+C egentligen står för.
o
Detta är en intressant diskussion i sig som gärna får lyftas fram för min del. I väntan på andras bidrag till vår förståelse för denna process tar jag här initiativet och försöker ge en egen förklaring. Förhoppningsvis lyckas jag att skingra några av orosmolnen för den sökare som överväger invigning men tvekar på grund av ett berättigad skepsis.
o
Rosenkorstraditionen har som gammal sed att reformeras vart 111:e år. De som är kända för historien är de tre senaste; 1777 (Gold- und Rosenkreutzer Orden), 1888 (Hermetic Order of the Golden Dawn) och nu senast 1999 (Rosenkors-Orden, Alpha et Omega). En allmän reformation av detta slag ställer oerhörda krav på en Orden och dess invigda. Detta kan liknas vid de födslovåndor som utgör en naturlig del av en tillväxt. Baksidan på en allmän reformation är sålunda den av nödvändighet garanterade prövningen som följer; en ovillkorlig process som följer cykliska mönster och som leder till splittring och sönderfall.
o
Detta är ett faktum som har ansatt Rosenkors-Orden sedan den allmänna reformationen 1777 då några bröder i Gold- und Rosenkreutzer Orden bröt sig ur och bildande de Asiatiske Bröderne (Fratres Lucis). På samma sätt splittrades Hermetic Order of the Golden Dawn lite drygt hundra år senare i Stella Matutina och Rosicrucian Order of Alpha et Omega. Nästan exakt hundra år senare drabbades Ordens moderna inkarnation återigen för samma obönhörliga fenomen och smärtsamma process både i vårt land och i det stora landet i väster.
o
Min analys av detta är att det är en naturlig process som i sig inte är av ondo, ehuru smärtsamt och upprivande det än kan upplevas vara. Syftet är att pröva organisationen och dess medlemmar, att ta bort överflödigheter och stärka (och rena) det som finns kvar, en kalcineringsprocess som separerar det fina från det grova (för att använda Smaragdtavlans axiom som liknelse). Denna alkemistiska process har hos individen sin motsvarighet i det som har kommit att kallas för ”själens mörka natt” (nigredo) och som av nödvändighet måste ansätta den seriöse andliga sökaren på dennes väg mot upplysning (albedo) och enhet (rubedo).
o
Jag tror, till skillnad från de flesta, att det egentligen inte handlar om uppblåsta egon (även om detta också kan ses som en sanning om man utifrån ett begränsat perspektiv analyserar enskilda individer; ledare med uppblåsta egon hittar vi utan undantag i samtliga av de stridande falangerna) utan snarare en process som övergår enskilda individers personliga problem och tillkortakommanden. Detta är alldeles för ofta förekommande fenomen för att man enbart skall kunna reducera det till individplanet, ty så gott som alla ordenssällskap inom R+C traditionen under de senaste 300 åren har genomlevt samma fenomen. Sålunda hävdar jag att det är ett nödvändigt ont för att utveckla en tradition och för att den paradoxalt nog skall kunna fortleva. Utveckling är bitvis smärtsam, detta kan alla former av mänsklig verksamhet genom historien intyga om, även inom den andliga sfären. När allt kommer omkring är vi inte mer än människor (de flesta av oss).
o
Detta faktum innebär dock inte att Golden Dawn-rörelsen med nödvändighet måste fortfara att vara ett passivt redskap åt dessa till synes destruktiva krafter. Tvärtom behöver Golden Dawn-samhället, och ledarna för de olika falangerna, erhålla en ökad medvetenhet om detta fenomen - ett fenomen som utgör en del av Golden Dawns kollektiva omedvetna. De är sålunda både naturliga och irrationella dynamiska processer som kräver insikt och förmåga till att lyfta sig ovanför dess omedelbara kontroll. Vad Golden Dawn behöver är alltså en form av ”familjeterapi”. Detta kan även föras över till individplanet, ty det ena perspektivet utesluter inte det andra.
o
R+C traditionen i allmänhet, och G∴D∴ i synnerhet, är en högst dynamisk strömning. Den är allting utom statisk. Medlemmarna som genomgår dess olika invigningsgrader sätts under en utveckling som är verklig, inte inbillad. Orden är ett växthus och ofta för det med sig en hel del ”växtverk”, både för individen och för organisationen som sådan. All andlig utveckling väcker upp grums och orenheter ur det undermedvetna, upp till den medvetna ytan. Om vi inte har tillräckliga redskap för att kunna hantera detta kan det lätt gå överstyr.
o
Idag besitter de initierade en parallellt system för att ta itu med de värsta excesserna; psykoterapi. Israel Regardie var smärtsamt medveten om detta. I synnerhet inom G∴D∴ systemets initiatoriska system (men inte begränsat till detta) är det tillrådligt att underkasta sig psykoterapi som ett komplement till de verktyg som man erhåller genom Ordens försorg. Annars är det lätt hänt att något går fel. Initiation är inget substitut för psykoterapi, och vice versa, men tillsammans erbjuder invigningsprocessen och den terapeutiska processen en oerhörd potential till andlig utveckling och självförverkligande.
o
S∴R∴