Jordens barn

Frågan angående barnets - och i förlängningen människans - eventuella oskuldsfullhet eller inneboende godhet är inte så enkel och behöver problematiseras. Ateisten Sigmund Freud ansåg att barnet hade två primära drivkrafter, Eros (libido) och Thanatos, eller den kreativa kärleks/sex-driften och den destruktiva dödsdriften.

o

Jag är själv far till fyra barn och har en del erfarenhet om deras natur, om man säger så. Jag har absolut inga naiva föreställningar om barns inneboende "godhet". De är å ena sidan oförstörda och oskuldsfulla, men å andra sidan är de helt självcentrerade och kan inledningsvis endast se sina egna behov. Jag rekommenderar alla att observera små barn i lek och samspel; det är ganska avslöjande. Deras tidiga avsaknad på empati kan leda till handlingar som hos vuxna hade kategoriserats såsom elakhet och grymhet.

o

Detta är dock helt naturligt och en del av självbevarelsedriften; att sätta ett likhetstecken mellan detta och synd är som att påstå att djur är syndfulla. Men i en social kontext skapar detta uppenbara problem som om det inte "tas ur dem" leder till asocialt beteende och sociopati. Hade inte jag och deras moder funnit där och visat dem vägen till ett omtänksamt och hänsynsfullt beteende hade de således blivit helt odrägliga för sin omgivning. Barn behöver ledning och gränssättning, lika mycket som de behöver villkorslös kärlek. Empatiförmågan utvecklas ur ett samspel mellan utvecklad intelligens och emotionell mognad å ena sidan och uppforstran å andra; det sker i ett samspel med sin omgivning och inlärning av värderingar. Det är en del av individuationsprocessen; att se sig själv växa som en individ i förhållande till andra individer och gradvis inse att vi är oupplösligt beroende av varandra.

o

Jag tycker som sagt inte om ordet "synd". Men samtidigt så är alla människor "jordens barn". Jorden, den fysiska materian, är inte fulländad. Det är i ett fallet tillstånd i förhållande till det andliga, det gudomliga. Enligt Den Heliga Qabalah (den judisk-kristna esoteriska traditionen) så anses materian vara uppblandat med destruktiva och obalanserade (eller disassocierade) element eller krafter. Detta föranleder dess ofullkomnade tillstånd idag. Materian självt har potentialen att bli renat eller "återlöst" men det kräver en medvetenhet eller insikt hos individen att sträva att transcendera materians nuvarande begränsningar.

o

Samtidigt med det ovan sagda har barn ett naturligt förhållande till det gudomliga. Carl Gustav Jung ansåg att barnets jag (ego) var helt insjunket eller genomsyrat av Självet (psykets högre princip, psykets helhet, det inom människan som individen projicerar på "Gud"). Detta är dock ett primitivt stadium av andlighet. Barnets narcissism och självcentrering är å ena sidan ett uttryck för denna primitiva andlighet, denna känsla av att barnet upplever sig vara ett med sin omgivning. Detta är ett tillstånd som även kan observeras hos schizofrena och psykotiska individer. Å andra sidan leder detta arkaiska eller ursprungliga tillstånd till en extrem form av egoism och avsaknad av empati. Detta kan i sin tur leda till grymhet. Andligheten måste därför genomgå en separation av jag-Själv och därefter leda till en ny integration på en högre och mognare nivå; den alkemistiska processen. Denna inledande separation ur det arkaiska tillståndet - materia prima - motsvaras av Alkemins solve-fas, vilket leder till stadiet nigredo - mörker. Detta är i pyskiska termer det tillstånd som markeras av känslan av frånvaro av Självet. Detta är i ett nötskal den Jungianska individuationsprocessen.

o

Jag tror att detta är en god standardmall för den andliga processen i största allmänhet. I den initiatoriska processen i ordenssällskap såsom Golden Dawn genomlever eller genomlider man livets individuationsprocess i en kondenserad form. I sina inledningstadier upplever man sig bada i en själens vederkvickelse och upplevd förbindelse med Självet som aldrig förr. Men till slut upplever man en separation - vilket kan liknas den hos det lilla barnet - eller förlorad förbindelse mellan jaget och Självet. Detta tillstånd kallas av mystiker och initierade för "själens mörka natt", ibland kallat "själens dunkla natt" i vissa skrifter.

o

När man anträder Golden Dawn - eller Gyllene Gryningen - genom en genuin invigning tilldelas man epitetet "Jordens Barn". Detta är betecknande för det tillstånd som vi alla arbetar utifrån; vi är alla behärskade av drivkrafter som inte står barnen långt ifrån. När den initierade sedan gradvis genomgår den Yttre Ordens Elementara Grader (de för Jord, Luft, Vatten och Eld) påbörjas rent initiatoriskt en process av separation av de grundläggande beståndsdelarna i den initierades själ - nigredo.

o

Denna process av upplevd sönderdelning - ett tillstånd av psykisk upplösning - kulmineras när den initierade står på tröskeln till Adeptskapet i Andra Orden, när Andeelementets syntetiserande effekter tillåts verka på den initerade. Detta kastar honom eller henne - om inte förr - in i själens mörka natt. Men invid den mörkaste timmen finner den initerade - om denne uthärdar prövningen - plötsligt en förnyad inspiration, som en blixt från klar himmel. Genast blir mörkret skingrat. Jaget (egot) har plötsligt fått kraft från det Högre (Självet), efter mötet med de mörka aspekterna av själen (det omedvetna), att till slut resa sig upp och återföra de motstridiga Elementen i en ny syntes. Detta motsvaras inom Alkemin av Coagula-fasen och stadiet Albedo - ljus; medvetande och insikt.

o

I den psykologiska individuationsprocessen motsvaras det hos den vuxne viljan till att, för att använda psykosyntesens begrepp, orkestrera sina delar (delpersonligheter, komplex, element, etc.) till en samstämd harmoni. Det kan liknas vid att jaget tar kommandot och aktivt söker integration genom en process av insikt och bearbetning av det personliga innehållet. När denna integrationsprocess är fullbordad leder detta till en ny återförening mellan jaget och Självet. Inom Alkemin motsvaras detta av framställandet av "Stenen" (De Vises Sten i mineralriket) och stadiet Rubedo - fulländad integration och andlig upplysning. Detta motsvaras av ett fullt uppstigande i Andeelementet, Kvintessensen, upptagande till Adeptskapet.

o

S.R.