onsdag 3 september 2008

Martial och venusiansk sexualitet

o
Detta är den sista artikeln i en trilogi om sexualitet och ondska, vilket inleddes av En omtolkning av oidipusmyten och utvecklades vidare i Ormkraften och dess integration med jaget. Denna trilogi av artiklar har i sin tur inspirerats av mina studier i psykoanalys som jag genomför som ett led i min utbildning och träning till psykoterapeut. I denna sista artikel i trilogin skall jag kort inleda med att ta upp frågan om sexuell sadism och perversion och avsluta med en utläggning om sexualitetens två huvudsakliga naturer.
o
Den berömde svenske psykoanalytikern Ludvig Igra menar att det endast existerar två former av sexuell sadism och perversion, koppat till de två första sexuella faserna i barnets utveckling vilket är de orala respektive anala faserna. Han hävdar sålunda att det inte finns en unik sexuell sadism eller perversion sammankopplad med den genitala fasen, på grund av att genitalernas förankring med fortplantningsfunktionen befriar dem från alla destruktiva uttryck genom sitt nära samband med kärleken och kreativiteten; alla former av sexuell sadism är pre-genital enligt Igra. Hans förklaring är följande:
När genitaliteten inte längre står i livets tjänst hänger det samman med att den invaderats av pregenitala, analsadistiska och oralsadistiska symboliseringsformer. Det är inte en tillfällighet att psykoanalysen beskriver fenomen som oralsadism (bita, sluka, slita sönder) och analsadism (kontrollera, kväva, hålla kvar, förvandla till exkrement), men att den samtidigt inte har etablerat ett motsvarande begrepp för den genitala sfären. Begreppet «genitalsadism» är innehållsmässigt tomt eftersom det inte finns något fenomen som skulle kunna täckas av termen. Vad vi finner är genitala strävanden som i större eller mindre utsträckning ockuperas av oralsadistiska och analsadistiska symboliseringsformer. Men sadismen är alltså inte en inneboende beståndsdel i människans strävan att skapa, arbeta, älska och föröka sig. Sadismen kan endast parasitera på genitala strävanden.
Ludvig Igra menar att perversa och sadistiska uttryck av det anala slaget sexuellt vill våldföra sig på sitt offer, genom våldtäkt och skändning av genitaler, etc. Han säger dock att det egentligen inte handlar om någon otyglad manlig sexualitet och att det är en myt att manlig genital sexualitet är mer våldsbenägen än den kvinnliga. Alltså är det inte det "falliska" inslaget i den manliga sexualiteten eller den manliga kärlekens kraftfulla och penetrerande tendenser som utgör problemets kärna med manlig sexuell perversion och sadism. Igra erkänner dock att psykoanalysen inte är enig när det gäller den falliska aspekten av sexualiteten, och jag är personligen benägen att bestrida hans analys och slutsatser. Tvärtemot det ovan beskrivna hävdar jag att det förvisso finns en genital perversion och att det finns en manlig och kvinnlig form av sexualitet - eller snarare att det finns maskulina och femenina sexuella uttrycksformer hos både män och kvinnor.
o
När jag genomgick (eller snarare genomled) Teoricusgradens initiatoriska process större delen av 1996 så väcktes mycket tankar hos mig om sexualitetens natur och de två huvudsakliga uttrycken för detta, den maskulina martiala (korresponderande med Planeten Mars och Sefirat Geburah) och den feminina venusianska (korresponderande med Planeten Venus och Sefirat Netzach). De slutsatser jag kom fram till
- med anledning av att Teoricusgraden (2=9) i Golden Dawn korresponderas med Yesod och Luna (det främsta sätet för sexualdriften hos människan) - inledde ett arbete med en artikel som jag slutförde ett par år senare, vilket då blev enligt följande (och jag återger här hela artikeln i sin ursprungliga form):

En ockult tolkning av sexualitet, kärlek och attraktion

© Tomas Stacewicz 1998

I den Astrologiska symbolläran ställer man de två Planeterna Venus och Mars i ett motsatsförhållande med varandra. Rent mytologiskt var krigsguden Mars eller Ares och kärleksgudinnan Venus eller Afrodite ett älskande par. Båda dessa Planeter kan sägas representera två olika aspekter av sexualiteten som den uttrycker sig hos människan. Venus, som korresponderar med den typiskt feminina sexualiteten, uttrycker sensualism, nöje och hedonism i största allmänhet. Här tar sexualiteten sig ett i synnerhet lustfyllt och njutningslystet uttryck, dock inte nödvändigtvis enbart efter det rent köttsliga utan kan även och lika gärna bara ses som attraktionen efter personen bakom denna kropp.[1]

Låt dock inte läsaren tro att det är någon form av djupare kärlek då kärlek och lust hos Venus enbart åtrår det konkreta, dvs. personligheten som mask, personan,[2] och kroppen som omgärdar personan. Det är en kärlek som klamrar sig fast i det förgängliga och det är en kärlek som är lika flyktig som vinden, eftersom det förgängliga är under en ständig förändringsprocess, samtidigt som denna kärlek har en förmåga att klamra sig fast vid en illusion om det förgängligas oförstörbarhet; det är en kärlek efter något som är flyktigt men som önskas vara fast och gripbart. Kärleken hos Venus önskar att allt vore som det alltid har varit, att människan man åtrår alltid vore lika fräsch, ung och karaktärsmässigt beständig. Kort sagt önskar det att premisserna för det som en gång väckte denna åtrå skall leva kvar. Problemet är bara att premisserna för denna kärlek hela tiden förändras. Dels förändras objektet för kärleken, både kroppsligt och karaktärsmässigt, dels förändras den person som hyser denna kärlek på liknande sätt. I den västerländska kulturen premieras ofta denna formen av kärlek och sexualitet vilket kan förklara varför förhållanden ofta splittras. Det är denna formen av kärlek som möter den västerländska människan i press, media och i litteratur, en ofta naivt romantisk sensualism.

Hos Mars kan läsaren dock möta den typiskt maskulina sexualiteten. Denna sexualitet är hastig, intensiv och passionerad. Men detta är också en sexualitet som paradoxalt nog kan ses som distanserande, till skillnad från den attraherande sexualiteten hos Venus. Då Venus kan ses vara subjektifierande, dvs. ge det sexuella objektet en djupare mening och ett innehåll, med andra ord representera en kärlek som erkänner värdet av subjektet bakom det kroppsliga och tillerkänna vikten av den sexuella akten såsom ett gemensamt och därigenom ett större nöje, så kan Mars istället ses vara objektifierande, dvs. ses som att den enbart erkänner det sexuella objektet som ett föremål för att tillfredsställa sina egna sexuella behov. Därigenom kan också Mars ses som en högst lustfylld princip men inte som en lust för någonting utanför sig själv utan som en lust centrerat kring den egna behovstillfredsställelsen, där objektet är medlet för denna tillfredsställelse. Därav dess aggressiva och aktiva karaktär.

Då sexualiteten hos Venus uppvisar kvalitéer som blandar in hela kroppen i den sexuella akten och samtidigt försöker att närma sig subjektet bakom denna, ofta uttryckt i behovet av ögonkontakt och en nära kroppskontakt, upplevs ofta sexualiteten hos Mars som rent genitalt till sitt uttryck, dvs. verkar vara fixerat vid genital beröring och stimulans, och verkar ofta bortse från resten av kroppen. Sexualiteten hos Mars kan inte heller betraktas som främst eller egentlig sexuell till sin inre natur utan snarare som ett (pseudo-sexuellt) medel för att uttrycka subjektets behov av olika former av makt och dess behov av att agera ut sin aggressivitet, då denna formen av sexualitet är hastig, intensiv och energiskt jämfört med sexualiteten hos Venus som är utdragen, mera avslappnande och mera stillsam till sin natur.

Båda dessa typerna av sexualitet kompletterar troligtvis ofta varandra i ett förhållande då dominant Marsiansk sexualitet förutsätter en underkastande Venusiansk sexualitet, då denna sistnämnda feminina sexualitet ser som av vikt att se sin partner bli tillfredsställd och ofta då kan hamna i ett passivt och mottagande tillstånd på grund av sin natur och på grund av att denna sistnämnda kärlek ofta idealiserar sitt objekt (därav uttrycket att kärleken är blind). Denna komplementaritet kan man också se i vissa vänskapsförhållanden, om man dristar sig att dra den parallellen och analogin mellan sexualitet, kärlek och attraktion i generella termer; den utnyttjande pseudovänskapen representerat av Mars och den naiva och idealiserande vänskapen representerat av Venus. En sant balanserad relation, oavsett om den är sexuell eller inte till sin natur, utmärks av ett givande och tagande, dvs. parterna växlar i sina roller mellan det maskulint aktiva och det femenint passiva.

Låt läsaren därför förstå att båda dessa formerna av sexualitet och kärlek, den maskulina hos Mars och den feminina hos Venus, lätt kan bli obalanserade eller Qlippotiska. Man kan spekulera över vilka former dessa obalanser skulle kunna ta, utöver de redan nämnda. Hypotetiskt skulle en obalanserad sexualitet hos Venus oftast i sina mera extrema former kunna uttryckas genom promiskuitet, nymfomani och sexmissbruk, ofta kombinerat med behov av underkastelse (en mottagande passivitet). Obalanserad sexualitet i nivå hos Mars skulle istället kunna uttrycka sig genom olika former av sexuell perversion, bl.a. sado-machoshism men också sex kombinerat med andra och mindre oskuldsfulla former av våld och makt (ett aktivt utdelande), t.ex. våldtäkt, vilket sällan enligt den moderna psykologin är ett yttryck för några egentliga sexuella behov men istället uttrycker behovet av att dominera och uttrycka makt.

Denna artikel var utsprungligen tänkt att utgöra en del av en "sidoföreläsning" om esoterisk sexologi, men jag valde att extrahera denna del eftersom den kändes mera som mina egna reflektioner och insikter som inte nödvändigtvis behövde vara allmängiltiga - snarare uttrycker mina tidiga ord ett försök till en försiktigt begreppsligörande av detta intrikata ämne. När jag nu läser igenom texten 10 år senare måste jag erkänna att mina åsikter inte har ändrats i några väsentliga drag. Därför står det klart för mig att jag inte delar Ludvig Igras åsikter om att det inte existerar någon genital sadism eller perversion; jag hävdar motsatsen. Den genitala sadismen har maktbehovet och dominansen som sin främsta signum, och detta kan återkopplas till tolkningen av den oidipala konflikten som jag delar med Erich Fromm. Det handlar alltså om en patriarkal maktordning som hävdas med den falliska symbolen som främsta maktspira och maktsymbol. Sexualiten - den typiskt manliga - har drag av maktkaraktär, så som jag har redogjort i min ovanstående artikel om oidipuskonflikten.
o
Detta kan te sig motstrida mina tidigare argument i ovanstående artikel där oidipalkonfliktens inre natur handlar om barnets uppror mot den faderliga patriarkala ordningen och strävan efter moderns frigörelse mot detta - barnet såsom moderns förkämpe - men själva poängen med oidipuskonflikten är ju att barnet i de flesta fall blir tvunget att tränga bort denna i kärlek till eller fruktan för sin fader (och inte minst för att modern i de flesta fall upplevs liera sig med fadern mot barnet i händelse av en öppen konflikt). Detta leder till att barnet vid utgången av konflikten snarare annammar den patriarkala strukturen; flickan underordnar sig den i sin identifikation med modern och pojken förvärvar sig den och identifierar sig med faderns styrka och maktfullkomlighet. Därigenom utrustas han med det främsta vapnet i att hävda sin nuvunna makt - fallosen. Detta är även en del av barnets frigörelse från modern - i synnerhet hos pojkar - att frigöra sig från henne och den snäva värld som hon representerar (hemmet) och att ge sig ut i världen ledsagad av sin fader.
o
Jag motstrider dock inte det faktum att även anala sadistiska drag kan "sublimeras" upp till och uttryckas genom den genitala sadismen, eller brukandes av det manliga könsorganet som verktyg eller vapen - jag erkänner att det finns ett inlsag av en vilja till skändande eller besudlande i exempelvis våldtäkten, i synnerhet i samband med krig och kollektiva övergrepp. Men jag hävdar fortfarande att våldtäkt i de flesta fall främst handlar om en önskan att erhålla makt och dominans över kvinnan, vilket syftar till att genom våld och sexualitet få henne att underkasta sig den manliga överhögheten.

Men man behöver inte fördjupa sig i den sexuella urartningens fenomen för att inse att manlig sexualitet är genitalt och falliskt fixerad. Så jag är benägen att hålla med Freud att barnet är fokuserat kring könet i sin sexualitet under den oidipala fasen, med den reservationen att det främst visar sig hos pojkar. Jag håller med i kritiken om att Freud har fel i att även flickor uteslutande fixerade vid pojkens penis och känner avund för den. Även om flickan inte har lika lätt att upptäcka sitt kön - då det är invärtes till naturen - innebär inte det per automatik att hon inte kan upptäcka sin egen sexualitet genom sin egen kropp. Jag tror att just hennes köns invärtes natur ger henne det ursprungliga incitamentet att rikta sin uppmärksamhet mot resten av sin kropp och inte blott sitt underliv. Men naturligtvis innebär inte detta att flickan och senare kvinnan är ointresserad av sitt underliv - det utgör fortfarande den främsta erogena zonen både för pojkar och flickor.
o
Jag hävdar dock fortfarande att sexualiteten naturligt kan ta två huvudsakliga vägar, vilket kan liknas vid Mars och Venus. Dock anser jag att den ursprungliga kraften till alla former av sexualitet är gemensam, vilket symboliseras av Månen och ormkraften (kundalini eller libido). Denna association med månen och ormen (ormen i lustgården har ofta associerats med en feminin kraft; en form av Lilith - Adams första hustru) förtäljer oss att sexualkraften i grunden är av en feminin polaritet. Detta är också lätt att förstå i ljuset av att den feminina principen inom esoteriken symboliserar den centripetala kraften (den som för samman) eller den princip som förenar och ser helheter - essensen av kärlekens natur, ty sexualitet är en gestalt som kärleksprincipen tar. Den maskulina principen är å andra sidan en representant för den centrifugala kraften (den som tar isär) eller den princip som separerar och ser delarna - den analytiska principen. Detta är förklaringen till varför svärdet - en martial symbol - associeras med analys och intellektuella förmågor, till skillnad från den feminina intuitionen. Dessa två motstridiga och polariserande principer och krafter finns inom oss alla; jämför här med de två hjärnhalvorna varav den högra anses vara den artistiska och visuella, vilket ser helheter, och den vänstra är den analytiska aspekten vilket förbinds med förmågan till symbolbildning, abstraktion och språk.
o
Sålunda hävdar jag att den sexuella grundkraften är feminin till sin natur, men att den senare kan ta maskulina och feminina uttryckssätt hos både män och kvinnor i olika hög grad. I normalfallet verkar det som om män är benägna att uttrycka mer martiala sexuella kvaliteter och kvinnor mer venusianska, även om det naturligtvis finns ganska många exempel på undantag till detta. Förklaringen till dessa skillnader mellan könen är naturligtvis svårt att sia något om; det kan vara genetiska, kulturella eller psykologiska faktorer i samverkan. Personligen tror jag att den manliga kroppen är mer mottaglig för maskulina krafter, att den förmedlar dessa lättare, på samma sätt som kvinnokroppen lättare har att uttrycka kvinnliga arketypiska principer. Detta kan i sin tur förstärkas eller mildras genom social fostran och kulturell inverkan.
o
S.R.
o

[1] Denna betraktelse kan även användas på vänskapsförhållanden. Sexualitet kan här ses i ett vidare uttryck lika med alla former av attraktion och kärlek på en simplare och mera infantil nivå.

[2] Detta är ett begrepp inom den analytiska psykologin.

1 kommentar:

  1. Personligen anser jag nog att Igra ger uttryck för väldigt gammalmodiga föreställningar som i stort sätt gör sexualiteten heteronormativ. Alla uttryck för sexualitet bör stå i fortplantningens tjänst och allt därutöver är "perversioner". Min egen åsikt är nog snarare att det är just ett begränsande av sexuella uttryck som föder obalans (Gamaliel-Yesod blir obalanserad). Många moderna sexologer verkar snarast obekväma med begrepp som parafili eller perversion . När det gäller våldtäkt så ser jag det inte som en sexuell avikelse utan snarare som en obalans i Geburah (som ju faktiskt trots svärdet som symbol är centripetal och restriktiv), dvs en våldstendens/dominansönskan som tar sig "sexuellt" uttryck, vill man vara Freudiansk så skulle det snarast vara ett analt uttryck. När det gäller sexuella läggningar (inklusive BDSM osv) och mindre normativa utövningar så är det på tok för komplext för att analyseras enbart med ett par Sephiroth och är ett helt mysterium i sig själv. Inom många sex magiska utövningar så används principer som skulle kunna kallas tex sado-masochistiska, homoerotiska,fetishistiska osv både historiskt och i modern utövning (och i Judiska Kabbalistiska traditioner så är ju oftast det esoteriska "könet" på en Sephira avhängigt av kontext även om den har ett "allmänt kön"). Din egen slutanalys är intressant. Själv har jag dessutom ofta associerat "manlig" sexualitet med Tiphareth (centrifugal och egostyrd) och "kvinnlig" med Yesod (centripetal och idealstyrd).

    L:.V.:X.:

    SvaraRadera