Vad är Tradition?

DETTA BLOGGINLÄGG ämnar att definiera vad som utmärker Tradition och är särskiljande för ett traditionalistiskt ordenssällskap inom Golden Dawn-traditionen. Med detta så menar jag att en traditionalistisk orden lägger stor vikt vid, värnar om och strävar efter att bevara Traditionen, vilket inte nödvändigtvis syftar på blott ”Golden Dawn” eller ”Gyllene Gryningens” tradition, vilket är en modern adaption av en långt mer ursprunglig Tradition, det som jag hänvisar till såsom Den Primordiala Traditionen. Gyllene Gryningens Tradition, eller det som i vardagligt tal kallas för Den Västerländska Mysterietraditionen, utgör en temporal eller tidslig tradition, dvs. en ändlig form av tradition som genomgår en ständig förändring och anpassar sig till rådande tider och kulturell kontext. I kontrast till detta utgör Den Primordiala Traditionen en evig och oföränderlig Tradition, vilket den tidsliga traditionen gör sitt bästa att förmedla i större eller mindre utsträckning. Den temporala traditionen utgör med andra ord en ”språkdräkt” som Den Primordiala Traditionen klär på sig för att uttrycka sig med i en viss kulturell samtid. Jag vågar påstå att den temporala tradition som bär det populära namnet ”Golden Dawn” eller ”Gyllene Gryning” utgör en av de mest optimala att förmedla Den Primordiala Traditionen, i dagens post-moderna kultur i allt större omfattning än någonsin tidigare. Detta förutsätter ehuru att Gyllene Gryningens Tradition representeras i ett så rent och oförstört skick som det är möjligt. I dagens post-moderna tider ser vi dock hur Golden Dawn-traditionen, på grund av ett århundrande av profanering i diverse litteratur, bli uppblandat med allehanda främmande moderna och post-moderna föreställningar och tillämpningar, såsom ”teosofi”, ”antroposofi”, ”thelema”, ”nyhedendom”, ”nyandlighet” och dylikt, ett faktum som allvarligt har försämrat förmågan hos Golden Dawn-traditionen att på ett fullgott sätt förmedla Den Primordiala Traditionen. En traditionalistisk Golden Dawn-organisation efterstävar att hålla Golden Dawn-traditionen så rent som det är möjligt från sådana nymodigheter och att söka återföra denna till Den Primordiala Traditionen i största möjliga omfattning.

I Golden Dawn-traditionen kan man se att Den Primordiala Traditionen mest av allt representeras av Den Tredje Orden, den innersta av alla nivåer av initiatoriska gradsystem, det som vissa författare kallar för ”inre skolan” eller ”det stora vita brödraskapet”, etc. Det är på denna högsta nivå av uppnående som den antika Hermetiska Traditionen lärs ut och praktiseras mest optimalt. Den Andra eller Inre Orden, vilket relativt befinner sig strax under Den Tredje Orden i hierarkin, representerar framför allt den medeltida och i renässansen stöpta Rosenkorsiska Traditionen, en förmodern form av temporal tradition som står den Primordiala Traditionen i Tredje Orden allra närmast. En Första eller Yttre Orden, såsom Hermetiska Orden av Den Gryende Morgonrodnaden (H∴O∴G∴M+R), står den temporala samtiden allra närmast, vilket uttrycks i att en hel del moderna författare inom Golden Dawn-traditionen och besläktade traditioner studeras av våra studenter, majoriteten av dem verksamma mot slutet av 1800-talet och 1900-talets första hälft. Tanken är sålunda att den initierade gradvis skall göra en resa bakåt i tiden när denne avanceras i gradsystemet, från modern tid, genom renässans och medeltid, ända tillbaka till antiken och förantiken. Samtidigt med denna tidsresa i det förgångna erfar den initierade även en gradvis resa genom de västerländska andliga, religiösa och filosofiska traditionerna, vilket grovt sätt kan indelas i en hebreisk-rationell (Första Orden), kristen-gnostisk-nyplatonsk (Andra Orden) och hednisk-animistisk-hermetisk (Tredje Orden), dvs. från en ”monoteistisk” till en ”polyteistisk” föreställningsvärld. Den Primordiala Traditionen vilar sålunda på en hednisk, polyteistisk och animistisk grund ur vilket Den Hermetiska Traditionen har utvecklats. Denna klassiska hedendom har dock inget att göra med något ”nyhedniskt”.

Vidare dikterar Traditionen att endast Den Yttre eller Första Orden, samt Den Inre eller Andra Orden, kan och bör underställas en reformation, då däremot Den Innersta eller Tredje Orden aldrig får reformeras eftersom den representerar eviga idéer och symboler, det stilla nav runt vilket de övriga två Ordnarna skall röra sig i olika hastighet i förhållande till varandra, ett tempo som ökar ju längre ut i pereferin den initierade befinner sig. Det är sålunda Den Tredje Orden och dess ”hemliga ledare” som ger den kreativa impulsen till en reformation och förmedlar den esoteriska överföringen för detta, för Andra Ordens reformatörer att orientera sig i. På samma sätt är Den Yttre Orden underställd Andra Ordens Ledare i ett strikt hierarkiskt förhållande. I synnerhet Den Yttre Orden är underställd regelbundna och ofta återkommande mindre reformationer, medan Den Inre Orden genomgår mer omfattande men desto mer sällsynta allmänna reformationer. Den Rosenkorsiska Traditionen påbjuder att brödraskapet skall genomgå en Allmän Reformation vart 111:e år. Den senaste Allmänna Reformationen inträffade år 1999. Exakt 111 år tidigare, 1888, utmynnade den dåvarande Allmänna reformationen i att Hermetic Order of the Golden Dawn grundades i England. År 1777 reformerades Rosenkors-Orden i frimureriska former genom grundandet av Gold und Rosenkreutz Orden i Tyskland. Rosenkors-traditionen har sett sig bli reformerad år 1666, 1555, etc. Den Allmänna Reformationen avser i första hand Den Inre Orden, vilket även påverkar Den Yttre. Dock genomgår Den Yttre Orden upprepade Mindre Reformationer varje decennium, senast år 2010. Eftersom Hermetiska Orden av Den Gryende Morgonrodnaden är ett traditionalistiskt ordenssällskap så efterföljer den de påbud som följde på 1999 års Allmänna Reformation, vilket i grova drag innebär att mycket av den undervisning som reserverades för Inre Ordens Adepter efter år 1888 nu även tillkommer Yttre Ordens medlemmar. År 2010 genomförde det svenska Modertemplet en unik Mindre Reformation vilket anpassade undervisningen till Nordiska Förhållanden och som lade grunden för Hermetiska Orden av Den Gryende Morgonrodnaden.

Allt detta är dock underställt och beroende av Den Primordiala Traditionen, vilket utgör den stilla referenspunkten och röda tråden i allt reformationsarbete av båda allmän och mindre karaktär. Den Primordiala Traditionen, vilket även hänförs till såsom sophia perennis – Den Perenniella Traditionen eller Tidslösa Visdomen, kan i sin tur delas in i en Solar och en Lunar Tradition. Den Solara Traditionen har sin upprinnelse i Solens flammande krafter, både i ett andligt och materiellt hänseende. Vår Sol och alla stjärnor i universum (myriaden av solar) bebos av solara väsen som består av ren solenergi, vilket också är ljus- och livsenergi. Temporala traditioner hänför till dem såsom ”gudar” och ”gudinnor” eller ”änglaväsen”. Sålunda utgör den Solara Traditionen en himmelsk andlighet av mer abstrakt karaktär, vilket har givit upphov till astrologin och den magiska tradition som är förknippad med detta, teurgin. Den Solara Traditionen är också maskulin och patriarkal till sin karaktär, bygger strukturer, regler och hierarkier. Man kan säga att religioner som en institutionell företelelse och teologin, men även filosofin och teosofin, utgör uttryck för Den Solara Traditionen, vilket kvantifierar och analyserar genom förnuft och logik. Den Lunara Traditionen å andra sidan är intuitiv och emotionell, och finner sin styrka i jorden (det terrestriala) som ett fundament och i Månen, vilket ju utgör en satellit till och står i nära samband med planeten Jorden, vilket har sin grund i den vulkaniska elden, den inre eller jordiska elden. Även jorden bebos av energetiska väsen som drar sin kraft från den vulkaniska energin. Temporala traditioner hänför till dem såsom ”andar” och ”naturväsen”. I fornnordiska tider kallade vi dem ”alver”, ”dvärgar” och ”troll”. De gamla grekerna kallade dem för ”daemoner” medan romarna kallade dem för ”genier”. Mellanösterns folk kallar den fortfarande för ”jinner” medan den judeo-kristna traditionen kallar dem för ”demoner”. De får sitt främsta uttryck i den animistiska tron vilket besjälar all materia med andeväsen. Sålunda har Den Lunara Traditionen sin grund i den schamanska andligheten, prototypen för alla senare religioner. Som en kulturell företeelse hos människan är Den Lunara Traditionen sålunda äldst i den temporala tidsaxeln och det är ur denna som grund Den Solara Traditionen utvecklar sig när den öppnar upp sig för de astrala influenserna. Den Lunara Traditionen är istället tellurgisk till sin natur och magisk till sitt uttryck, dvs. de magiska traditioner som är förknippade med Den Lunara Traditionen är främst av elementar art vilket ämnar att skapa förändringar i materian, taumaturgin. Den Lunara Traditionen är också feminin och matriarkal till sin karaktär, vilket skapar mellanmänskliga relationer av egalitär kvalitet som ej bygger på maktförhållanden, status eller uppnående.

Denna uppdelning och organisation av den stora världen (makrokosmos) har sin motsvarighet hos människan eller ”den lilla världen” (mikrokosmos). Även människan har en Solar Eld som verkar i de högsta och mest andliga regionerna, ofta förbundet med huvudet, som står i motsats till en ”vulkanisk eld” gömd och fördold i roten av hennes ryggrad eller svanskotan, det som vanligtvis kallas för den eldiga ormkraften. Mycket av det som vi kallar för Det Stora Verket – Opus Magnum – handlar om att väcka denna jordiska eld inom oss till liv och att leda denna längs vår ryggrad så att den kan möta den himmelska kraften i vår hjässa eller krona, för att skapa ett alkemiskt bröllop. Även om vi som människor står närmare kroppen och de tellurgiska krafterna inneboende i jorden, vilket även uttrycks i vårt kroppsmedvetande och våra neurologiska processer, så bär vi inom oss fröet och potentialen till en själ, vår inre Sol. Det Stora Verket handlar om att vi medels specifika metoder skall väcka till liv eller aktivera olika nivåer inom oss som transcenderar vår fysiska kropp, de s.k. ”subtila kropparna”. Den som ligger oss närmast är vår Lunara Kropp och den mest exalterade av dem alla är vår Solara Kropp. Gradvis genom de initiationer som vi förmedlar i Hermetiska Orden av Den Gryende Morgonrodnaden, kombinerat med de magiska och alkemiska tekniker som vi lär ut, utvecklar vi kropparna led efter led. Målet är att till fullo väcka liv i vår Solara Kropp, vilket är en förutsättning till en medveten odödlighet. Det är först då som ”kvicksilvret kan fixeras” och själen ej genomgår ”den andra döden” efter den fysiska kroppens död och upplöses och endast vår gudsgnista kvarstår. Det Stora Verker syftar sålunda till att kultivera vår gudsgnista och därigenom aktivera Den Solara Kroppen och Det Solara Medvetandet så att vi kan överleva den fysiska döden som medvetna väsen, uppgående i den solara dimensionen. Därigenom gör vi oss till mer än människor och har umgänge med de solara väsen som har sin tillvaro i den solara dimensionen; människan blir nu en av gudarna, en av de odödliga.

Det är för att bistå mänskligheten i hennes Verk som de solara väsendena har stigit ner från sin solara dimension och färdats från Solen till vår Jord för att undervisa den primitiva urtidsmänniskan, som blott har haft kännedom om Den Primordiala Traditionen genom dess Lunara aspekt. Sålunda har människan, som tidigare endast har blivit väglädd av de tellurgiska entiteterna i framväxten av en mänsklig kultur och andlig animistisk tradition, blivit guidad av de solara väsendena att grunda komplexa samhällen och civilisationer, och parallellt med detta en Solar esoterisk tradition genom personlig initiation och exoterisk religion förmedlat av ett prästerskap. För att kunna överbrygga språnget från en Lunar till en Solar Tradition har dessa Solara Mästare givit mänskligheten alkemin, den konungsliga konsten eller ars regia, vilket utgör en syntes mellan en animistisk världssyn och en astrologisk, föreningen mellan materia och ande, jord och himmel. Det är också alkemin som utgör den ursprungliga impulsen till all senare materiell vetenskap och forskning. Detta skedde i historien för första gången i Mesopotamien, den plats där de första civilisationerna uppstod. Det var också här som den kaldeiska temporala traditionen uppstod, genom en fusion av en tidigare Lunar och animistisk tradition som vandrade från Europa och förenade sig med den nya uppkomna Solara himmelska traditionen, vilket utgjorde prototypen för alla senare esoteriska traditioner, som praktiserade de tre stora vetenskaperna och konsterna – magi, alkemi och astrologi. Den kaldeiska traditionen överfördes snart till Egyptien där Den Hermetiska Traditionen uppstod som en temporal tradition i ett nästa led, på samma sätt uppdelat i tre delar senare hänvisat till såsom trivium hermeticum eller ”den hermetiska trefaldigheten”. Så småningom mötte Den Hermetiska och egyptiska Traditionen de tellurgiska och månbaserade traditioner som var verksamma i antikens Grekland och Rom, vilket ytterligare utvecklade Den Hermetiska Traditionen och gav upphov till de grekiska och romerska mysteriespelen i ett senare led, såsom de dionysiska och eleusinska. Sedan dess grundande i förantikens Kaldéen har ett och samma brödraskap av initierade förvaltat Traditionen och varit dess bärare, vilket vi idag kallar Den Tredje Orden, vars Mästare har spridit den vidare och i olika sammanhang utgjort impulsen att skapa olika temporala och yttre traditioner, verkandes så att säga bakom kulisserna. Alla autentiska esoteriska traditioner som praktiserar trivium hermeticum har på ett eller annat sätt fått sin inspiration och vägledning från Tredje Ordens, det hermetiska kollegiets Hemliga Ledare och Osynliga Mästare. En av dessa, som uppkom under renässansen, är Rosenkors-traditionen. Det har varje gång varit på dessa Hemliga Ledares initiativ som Rosenkors-traditionen har reformerats vart 111:e år enligt den fastställda cykeln, senast alltså i vår egen post-modern tid år 1999. Ett sant traditionalistisk ordenssällskap representerar ett uttryck för denna eviga och cykliska rörelse.

Denna text är rebloggad från Hermetiska Orden av Den Gryende Morgonrodnaden. Håll utskik efter nästa blogginlägg på Gyllene Gryningen där jag i detalj kommer att definiera och beskriva mottraditionen, de destruktiva tendenser inom Golden Dawn-samhället som strävar efter att på många sätt utarma och motarbeta alla spår av Den Primordiala Traditionen i Golden Dawn-traditionen.

S∴R∴