En försoningens tid är (väl)kommen

o

Idag läste jag en intressant och välskriven blogg författad av Tommy Westlund, grundaren av Sodalitas Rosae+Crucis et Solis Alati (S.R.C. & S.S.A.) och en av grundarna till Alkemiska Akademin. I denna blogg kommenterade han James Camerons nyaste alster Avatar, en film som jag ännu inte har haft förmånen att se. Jag har förstått att många esoteriker har tagit denna film till sina hjärtan med anledning av dess påstådda andliga innehåll. I detta science fiction epos kunde Tommy uttolka ett budskap som talade för försoning och enhet mellan olika splittrade smågrupper för att samla kraft mot det rådande etablissemanget för ett nytt andligt paradigmskifte. Han gjorde en parallell till det rådande tillståndet inom det esoteriska samfundet, något som jag själv betecknar som ”Rosornas Krig”, och manade till samförstånd. Låt mig citera det väsentliga i Tommys budskap:

På samma sätt är det i Stockholm, i Sverige och vidare ut över jorden i andligt praktiserande grupper. Alla vill se sig som kungar och drottningar i sina egna små riken men de är alla för små för att ett paradigmskifte mot en helare värld ska kunna infinna sig. Och när alla dessa småkungligheter sätter sig själva och sin gruppering på en piedestal, eventuellt blandat med en upplevelse av misslyckande och ensamhet då gruppen/läran ej tilltalar en större skara människor, så föds avundsjuka och illvilja även mot dem som jobbar för samma sak. Så vad kan vi göra? Ja, det är enkelt, men ändå för människan så svårt. Vi måste lämna våra sårade egon, misshandlade av eoners oförätter och övergrepp och gå samman och känna våra hjärtan läkas när vi tillsammans tjänar skapelsen. I mötet med varandra kommer tron att det vi gör har någon betydelse och med tron kommer hoppet och så det största av allt – kärleken. De olika samhällen i Avatarfilmen går samman och enhetens kraft kan som sagt uträtta mirakel.

Husalkemisten sänder härmed ett upprop till vänner och ovänner, alla ni som med era hjärtan i hand söker heliggöra vår skapelse, kom låt oss verka tillsammans!

Jag välkomnar dessa visdomsord från Tommy. Jag instämmer också till fullo med hans inlaga och de som har följt den här bloggen kanske minns att jag skrev något i samma anda för snart ett år sedan. Här sade jag bland annat att vad som sannerligen krävs är:

...en anda av förlåtelse; i sann kristen agape. Såsom vi har förhoppning att ni skall förlåta oss, skall vi förlåta er. I en anda av samförstånd och kärlek skall Osiris sargade kropp av Isis åter förenas till ett, inte nödvändigtvis i det fysiska utan snarare till anden. Vi måste låta allt som har varit höra det förgångna till. Liksom den föregående avspjälkningsprocessen för drygt hundra år sedan bidrog till en positiv eller kreativ utveckling av Gyllene Gryningens tradition så är jag säker på att vi även idag kommer att föra denna ännu vidare och längre, tillsammans och var för sig. Även om vi har olika synsätt i hur denna reformation skall tillämpas i detalj är vi fortfarande barn av samma 111 strömning. Förutsättningen för denna gynsamma utveckling i Sverige är dock ömsesidig respekt och ett erkännade av varandras rätt att tolka vår traditions öde utifrån våra respektive unika utgångspunkter. Inte minst måste vi odla detta samförstånd av hänsyn till våra respektive medlemmar och till alla som söker sig till våra respektive Tempels portar.

Under det senaste året har jag känt i egregoren och strömningen att en läkande kraft allt starkare har fått verka allt mer obehindrat. Jag kanske endast inbillar mig eller har blivit offer för sentimentalt önskedrömmande. Men jag hoppas verkligen inte det och Tommys inlägg verkar uttrycka en ärlig vilja till försoning. Frågan är nu vilket nästa steg är i denna försoningsprocess i vårt eget avlånga land? Kanske kommer något att inträffa tills närmaste Kristihimmelsfärds-helg? Den som lever och hoppas får se.

S∴R∴