fredag 7 augusti 2009

Esoterisk uttolkning av exoterisk religion

O

Här följer en serie med frågor och svar som ursprungligen härstammar från en diskussion jag hade för drygt ett år sedan på ett diskussionsforum. Eftersom texten utrycker en dialektisk process mellan två individer har jag valt att i stort sett behålla denna form i denna framställning, även om jag har ändrat lite på frågeställningarna där det har varit befogat att förtydliga frågans kärna, samt korrigerat språkliga fel, gjort vissa uppdateringar och kompletterat med nytt material där jag har funnit luckor i den ursprunliga diskussionen. Den röda tråden i frågestunden är förhållandet mellan exoterisk religion och den esoteriska uttolkningen av de andliga sanningarna i religiösa urkunder.

F: När man studerar religiösa eller mytiska texter såsom dem i Bibeln, hur skall man läsa dessa och tolka dess berättelser? Skall man, som en del kristna gör idag, läsa orden och meningarna, och det som händer i berättelserna, bokstavligen?

SR: Jag tror personligen att texterna ursprungligen inte skrevs för att tolkas bokstavligt. Den judiska mystiken, Kabbalah, vilket har existerat i princip (minst) sedan Talmud skrevs ner, har alltid hävdat att Moseböckerna (Torah) inte kan tolkas bokstavligt utan måste urtolkas genom olika esoteriska nycklar varmed den kan förstås. En gammal Kabbalistisk tanke är att de som skrev ner Torah var invigda i Kabbalah och använde texten för att koda sin hemliga lära. Genom olika nycklar som Kabbalah besitter även idag kan Bibeln urtolkas på det sätt som var tänkt från början.

Det har alltid funnits en esoterisk och en exoterisk sida i alla religioner. Detta tankesätt (om en inre och en yttre lära) ärvde judarna från det gamla Egypten. Den ursprungliga kristna sekten (anser jag) var en utvald skara av invigda som studerade den esoteriska innebörden av Bibeln och Jesu lära.


F: Men moderna fundamentalister tolkar heliga skrifter så som de anser att skrifterna skrevs för att tolkas, dvs bokstavligen, eftersom de påstås innehålla Guds uppenbarade ord. Är det inte när allt kommer omkring fundamentalisterna som är de enda sanna följarna av sin kristna tro?

SR: Bara för att varje generation är benägen att uttolka Bibeln utifrån sina unika kontextuella och existentiella förhållanden fråntas inte texten sin ursprungliga innebörd.

Vad fundamentalister eller bokstavstrogna kristna inte förstår är att orden i Bibeln inte är tänkta att rikta sig till hjärnan, utan till hjärtat. Därför kan orden aldrig i sig själva vara viktiga utan snarare det underliggande budskapet som försöker förmedlas genom ord. Hjärnan läser dessa ord som vilken historielektion som helst, medan hjärtat betraktar dem såsom myter vilket talar till arkaiska lager inom människans själ och som syftar till att vederkvicka denna, väcka den från sitt andliga slummer. Därför är det direkt kontraproduktivt att försöka tolka orden och de berättelser de förmedlar såsom objektiva fakta eftersom det underliggande budskapet då går förlorat eller censureras av intellektet, och därför berövas sin verkan eller makt över själen.

Bibelns myter syftar till att stimulera fantasin inom oss, precis såsom sagor är tänkta att göra för våra barn. Förvägras vi deras mytiska laddning genom en bokstavstro torkas även vår inneboende andlighet ut, och byts ut mot högmod och intolerans.


F: Hur menar du att den esoteriska tolkningläran och dess nycklar till förståelse kan berika själens sökande efter myter?

SR: Genom att förbinda olika bibliska passage och nyckelord med varandra så att de olika berättelserna belyser varandra och ges ett nytt sammanhang eller kontext som kan utarbetas av själen på en intuitiv nivå.

F: I mina ögon ter det sig ytterst komplicerat att kunna tolka de heliga skrifterna med hjälp av nycklar, osv.

SR: Det är inte så komplicerat faktiskt, när man väl har lärt sig dessa nycklar, men mycket tidskrävande. Det tar nog mer än ett helt liv att uttyda alla fem moseböckerna med fullständiga korsreferenser, etc.

F: Hur många är det då som besitter kunskapen att kunna tolka?

SR: De är inte så många. Ganska få faktiskt om man jämför med antalet påstådda praktiserande judar och kristna. Men det tillhör den judiska traditionen i allmänhet att tolka Lagen (dvs. Torah). Det finns ju en skriven och en muntlig Torah, även för den exoteriske juden. Talmud är ju en nerteckning av den exoteriska vägen till uttolkningen av Torah; vissa kallar Talmud för den exoteriska muntliga Torah (Lagen). Kabbalisten anser Sefer Zohar vara den esoteriska muntliga Torah.

Den esoteriska eller Kabbalistiska tolkningsmetoden brukar sig som sagt även av vissa gamla och enkla tekniker för att manipulera och uttyda de enskilda orden i skriften genom de bokstäver som orden innehåller, helt sonika kallad ”Bokstavskabbalah”. De olika teknikerna har exotiska namn, såsom gematria, temurah och notariqon.


De som orkar följa upp dessa referenser kommer snart att upptäcka att jag inte bara har hittat på allt detta utan att det är baserat på en mångtusenårig tradition. Det har sålunda inget att göra med exotiska teorier såsom Michael Drosnins Bibelkoden.

F: Det låter fortfarande som tämligen svårfattligt i mina ögon. Hur gör esoteriker för att sprida ut sitt budskap till sina medmänniskor om det nu tar så lång tid att förstå Bibeln esoteriskt? Hur gör ni för att värva nya prolesyter om det nu är så omständigt att uttolka Bibeln esoteriskt?

SR: För det första utgör uttolkning av Bibeln endast en aspekt av esoteriken. En annan och mer viktig aspekt är att lära sig en formel eller metod för förening med huvudpersonen i Bibeln, dvs. Gud.

För det andra handlar esoterik, såsom Kabbalah, absolut inte om att missionera. Det handlar knappt om religion, utan snarare om andlig vetenskap, ehuru den är baserad på en exoterisk religion. Esoteriska traditioner tar endast traditionellt in elever per invitation (även om detta har naggats i kanten något), endast de som är lämpade och mogna att hantera den lära som de kommer att erhålla och i synnerhet dess tillämpningar som inte är för alla och envar.

Esoteriker har inget inneboende intresse av att sprida sin lära till den ”profana” världen. Jag föreslår att du letar upp betydelsen för ordet ”esoterik” så kommer du förstå varför.

F: Så vad jag förstår är detta inte en kunskap de flesta ”troende” besitter. Betyder det att de inte kan tolka skrifterna på rätt sätt?

SR: Ja, det är en logisk slutsats. Men det finns även en ”rätt” eller adekvat exoterisk uttolkning som har ett viktigt syfte. Man måste förstå de yttre mysterierna innan man kan förstå de inre. Båda två är viktiga och rätta i sin egen rätt, även om de befinner sig i ett hierarkiskt förhållande till varandra.

F: Man kan alltså säga att man skalar av lager för lager, men att man inte kan skala av det första lagret förrän man verkligen förstått det?

SR: Precis så ja.

F: Låt oss ponera att det faktiskt är så att skrifterna kan tolkas med hjälp av nycklar, varför vill man då inte nå ut med det heliga budskapet till så många som möjligt?

SR: Därför att det alltid har existerat en esoterisk och exoterisk sida av religionen. Det är gammal tradition. Men vidare så skulle ett samhälle inte kunna hantera det esoteriska innehållet; dess effekt skulle vara direkt omstörtande och misstolkas, sålunda missbrukas av gemene. Esoterik och exoterik är båda viktiga mekanismer i ett samhälle, det ena för att hålla ihop samhället och ge en existentiell innebörd för vardagsmänniskan, den andra för att erbjuda vissa fritänkare och lämpande individer en mer direkt väg till Gud.

F: Hur avgör man vilka som är lämpade och mogna att hantera läran?

SR: Ett genuint intresse för andlighet och vetenskap. Fritänkande individer som inte nöjer sig med den exoteriska religionens förklaringsmodeller men som ändå inser värdet av de religiösa symbolerna. Personlig lämplighet och mognad. Talang.

F: Måste det vara människor som har studerat länge?

SR: Inte nödvändigtvis. En viss grundkunskap om esoterik, religion, filosofi och beteendevetenskap (psykologi) är dock en fördel.

F: Behöver man vara starkt troende för att kunna söka sig till en esoterisk skola?

SR: Nja. Individen behöver ha ett fritt och odogmatisk förhållningssätt till religion och andlighet. Man skall kunna respektera och se värdet med alla religioner och vara intresserad av att söka likheterna dem emellan. Man behöver vara öppen för och helst intresserad för de moderna världsreligionernas härkomst och hedniska rötter. Man skall dock vara övertygad om och ha en tro på en Gud eller Högsta Makt.

F: Vilka avgör detta och var görs dessa avgöranden?

SR: Det avgörs av dem som har vandrat den längsta biten på den initiatoriska och esoteriska vägen inom sitt specifika sällskap och som kan känna igen de karaktäristiska dragen hos ett lämpligt kandidatämne. Oftast görs detta inom ett ordenssällskaps ram inom den kristna världen och av en mästare/lärare (Rabbin) inom den judiska.

F: Är dessa öppna för att ”bjuda in” människor av alla de slag? Finns det ingen risk för att de favoritiserar några över andra?

SR: De flesta moderna ordenssällskap ebjuder medlemskap för de flesta seriösa sökande i de första stadierna men gör det mer och mer svårt ju högre man kommer. Efter ett tag är det enbart per invitation. Det gör också att man som medlem har möjlighet att pröva och se om det passar ens person och läggning.

F: Det låter ju onekligen som ett rätt bra upplägg. Var finns dessa sällskap?

SR: Om vi begränsar oss till Sverige och Europa, samt judisk och kristen esoterik, kan jag på rak arm rekommendera följande utan någon innebördes rangordning (dra musen över organisationens namn för att klicka dig till deras hemsida):

Gyllene Gryningens Hermetiska Orden/Rosenkors-Orden, Alpha et Omega (Hermetic Order of the Golden Dawn/Rosicrucian Order of Alpha et Omega), europeiskt Hermetisk-Qabalistiskt (Rosenkorsiskt) ordenssällskap med kristen grundsyn och ett starkt band till Sverige.

Sodalitas Rosae+Crucis et Solis Alati (S.R.C.), svenskt Hermetisk-Qabalistiskt (Rosenkorsiskt) ordenssällskap med kristen-humanistisk grundsyn.

Ordo Primae Lucis (O.P.L.), svenskt Hermetisk-Qabalistiskt (Rosenkorsiskt) ordenssällskap med kristen grundsyn.

Ordre Reaux Croix (O.R.C.), svenskt Martinistiskt-Rosenkorsiskt ordenssällskap med uttalat kristen grundsyn.

Svenska Misarimförbundet (tidigare känt såsom Merlinorden), svenskt Hermetiskt-Rosenkorsiskt ordenssällskap med kristen-antroposofisk och schamansk grundsyn. Organisationen arbetar efter Memphis-Misraïm-riten så som den reformerades av Rudolf Steiner.

Builders of the Adytum (B.O.T.A.), amerikanskt Hermetisk-Qabalistiskt (Rosenkorsiskt) ordenssällskap med kristen grundsyn och närvaro i Europa.

Servants of the Light (S.O.L.), engelskt Hermetisk-Qabalistiskt (Rosenkorsiskt) ordenssällskap med kristen och hednisk grundsyn.

Antroposofiska Sällskapet, en Teosofisk-Rosenkorsisk skola med kristen grundsyn och internationell närvaro, grundad av Rudolf Steiner. Denna organisation har haft en stark närvaro i Sverige under flera decennier.

Bnei Baruch, en israelisk Kabbalistisk skola med judisk grundsyn och närvaro i Sverige.

Donmeh West, en amerikansk Kabbalistisk skola med en judisk-kristen-muslimsk-hinduisk grundsyn, vilket arbetar utifrån den Sabbatianska traditionen. Detta är inte en organisation av vanligt snitt utan organisationens grundare Reb Yakov Leib Hakohain bedriver sin undervisning uteslutande på ett yahoo-forum och genom facebook.

Not: B.O.T.A. och S.O.L. har sitt ursprung i Rosicrucian Order of Alpha et Omega (Golden Dawn). Detsamma kan man säga om S.R.C. och O.P.L. Det innebär att det system som dessa ordenssällskap arbetar efter har sin grund i Golden Dawn-traditionen. Mer information om Golden Dawn hittar du på denna blogg här eller i en något nerkortad version på svenska wikipedia.

F: Alla ordnar du rekommenderar har en ”kristen grundsyn”. Finns det ordnar som inte har en kristen/judisk grundsyn och ändå verkar i samma anda som t.ex. Golden Dawn? Jag tänkte mest om det fanns ordnar med helhednisk grundsyn.

SR: Det enda jag kan komma på är väl de olika thelemiska ordenssällskapen, dvs. de som baserar sig på Aleister Crowleys religion Thelema. Denna religion har tydliga anti-kristna drag (dock ej satanistiska). De lyfter dessutom fram de egyptiska gudarna i ännu högre grad än i Golden Dawn. Förvisso är bruket av egyptiska gudagestalter en stor och viktig del av det klassiska Golden Dawn, men det övergår inte till egentlig dyrkan såsom det görs inom Thelema.

Följande Ordenssällskap skulle i så fall kvalificera sig:

Ordo Templi Orientis (O.T.O.), vilket förvisso i sitt invigningssystem baserar sig på Memphis-Misraïm enligt den version som reformerades av Rudolf Steiner men som samtidigt använder sig av samma Hermetiska-Qabalah som Golden Dawn. Det finns loger och oaser i Sverige men ordens högkvarter och bas är förlagt till U.S.A. Det finns även en härkomst och kontakt med Argentum Astrum (AA) genom O.T.O. Den bedriver även en Thelmisk Gnostisk kyrka kallad Ecclesia Gnostica Catholica (E.G.C.), vilket hävdar härkomst till den franske ockultisten Papus (Gerard Encausse) och bedriver verksamhet öppen för allmänheten.

Argentum Astrum (AA), den orden som Crowley grundade ”som en fågel fenix ur Golden Dawns aska” som han själv uttryckte det. Det finns flera olika organisationer som kallar sig AA men denna svenska organisation som kallar sig Astra Clerum verkar ha ett genuint ursprung, men med en annan härkomstlinje än den som erbjuds genom O.T.O. De är tämligen hemlighetsfulla och har inget logearbete på samma sätt som andra sällskap, med liksom O.T.O. har de en ”gnostisk” kyrka som i det här fallet kallar sig Ecclesia Gnostica L.V.X. Occulta (E.G.L.O.).

Open Source Order of the Golden Dawn (O.S.O.G.D.), en orden som har ursprung från Israel Regardie och som har inkorporerat Thelema i sin lära och sonika ”rensat” ut allt kristet och judiskt material från invigningsritualerna. De är uttalat hedniska. Detta sällskap är baserat i U.S.A. men har Tempel i England.

Personlig betraktelse: Dessa thelemiska ordenssällskap har inget att göra med Golden Dawn proper. Rensar man ut det judiskt-kristna innehåller så ”kastar man ut barnet med badvattnet”. Golden Dawn är rosenkoriskt till sitt ursprung och i sitt väsen. Tar man bort det kristna elementet (den esoteriska kristendomen) så ”kastrerar” man rosenkorstraditionen så att det till sin essens blir något annat. Jag håller inte med moderna tolkningar som påstår att rosenkorstraditionens egentliga väsen är synkretism (så som bl.a. Merlinorden påstår). Visst, synkretism är ett viktigt inslag inom rosenkorstraditionen (och Golden Dawn) men det baserar sig alltid på en judisk-kristen grund, såväl som på en hermetisk-qabalistisk. Man kan inte ta bort något så väsentligt utan att omskapa traditionen till något helt nytt. Det är av denna anledning som jag uteslöt thelemiska organisationer från min första lista. Thelema kan vara intressant i sin egen rätt, men det har inte så mycket med Golden Dawn eller Rosenkorsmysterierna att göra, bortsett från dess direkta härkomst till dessa och att det rör sig inom samma Hermetiska och Qabalistiska traditionssfär.


Ordförklaringar

Hermeticism: En mysterielära som bildades flera århundranden innan kristi födelse i det Hellenistiska Alexandria. Utgör en syntes av egyptisk, grekisk och babylonsk visdom. En del hermetiker blev kristna och gnostiska influenser fanns tidigt. Utvecklade en kosmologisk och matematisk lära som hade sin direkta föregångare i de antika egyptiska och babylonska kulturerna. I sin ursprungliga antika egyptiska form influerade den bl.a. Pytagoras, som förekom den hellenistiska Hermetiska traditionen med ett par hundra år. Hermeticismen tillämpade astrologi, medicin, ceremoniell magi (Teurgi) och alkemi. Fick en förnyad kraft under renässansen i kölvattnet på översättningen av arabiska texter som hade förvaltat läran, vilket togs med till Europa i samband med korstågen.

Kabbalah/Qabalah: Ursprungligen en judisk mysterielära som har ett ursprung i den äldre (förhellenistiska) egyptiska visdomen och som baserar sig på en esoterisk urtolkning av de ursprungliga judiska urkunderna. Har även utvecklat en meditativ och ceremoniellt magisk tillämpning. Upptogs under renässansen av kristna esoteriker som förenade den med hermetismen, vilket skapade den kristna Hermetiska-Qabalah. Observera stavningen: Kabbalah (med ett ”K”) avser den ortodoxa judiska versionen medan Qabalah (med ett ”Q”) avser den senare kristna. Togs med till Europa av judarna, dels i Spanien och i Östeuropa (med betoning på Polen). I Polen förvaltades senare den lära som grundades av Isaac Luria och snart utvecklades till den Sabbatianska traditionen.

Rosenkorstraditionen: En omtvistad tradition med en dunkel historia, bevisligen av historiker observerad under tidigt 1600-tal men som sannolikt har ett ursprung från 1400-talet. Arbetar med en syntes av Hermetism och Qabalah, med en kristen betoning. Verkade ursprungligen för en reformation av kristendomen och kan ha varit en pådrivande faktor bakom kyrkans reformation under 1500-talet. Rosenkorstraditionen hade sin största bas i Tyskland och fick sin första semi-officiella status i och med det frimureriska ordenssällskapet Gold- und Rosenkreutz på 1700-talet, ur vilket grupper såsom Asiatiska Bröderna eller Fratres Lucis härstammade. Dessa tyska organisationer inspirerade den brittiska Rosenkorsiska organisationen Societas Rosicruciana in Anglia (S.R.I.A.) och gav upphov till det ockulta sällskapet Hermetic Order of the Golden Dawn. Ett annat brittiskt sällskap med påstådd härkomst till Fratres Lucis var Hermetic Brooderhood of Luxor. I Italien grundade Alessandro Cagliostro samtida med Gold- und Rosenkreutz det så kallade ”Egyptiska Frimureriet”, vilket senare kom att bli känt såsom Memphis-Misraïm Riten på 1800-talet ur vilket organisationer såsom O.T.O. har sin härkomst.

Martinism: En form esoterisk kristendom som har utformats av Louis-Claude de Saint-Martin, elev till Martinez De Pasqually, under 1700-talet. Består ofta även av Elus Cohen (Pasquallys system). Ägnar sig åt meditation och Teurgi (magi). Räknas ibland in i Rosenkors-traditionen, även om inte detta är helt korrekt.

Antroposofi: En lära som har sitt ursprung i H.B. Blavatskys Teosofi och den Rosenkorsiska Hermetismen, grundad av Rudolf Steiner. Har givit upphov till biodynamisk odling, eurytmi, waldorfpedagogik, antroposofisk medicin, etc. Har sitt huvudsakliga svenska säte i Järna, utanför Stockholm.

Thelema: En filosofi och nyhednisk religion vilket grundades av Aleister Crowley år 1904 och som proklamerade Horus ”Aeon”. Dess viktigaste urkund är Liber AL vel Legis eller ”Lagens Bok”, som ”emottogs” av Crowley genom en uppenbarelse och vars budskap är mycket svårt att uttolka, men som verkar sträva efter att upprätta en religiös kult som är inspirerad av och påminner en hel del om den antika egyptiska religionen. Såsom filosofi proklamerar den individens absoluta suveränitet och att det är varje människas yttersta plikt att finna sin sanna eller gudomliga vilja. Sålunda har den beskrivits såsom en viljans religion, vilket erinrar om dess grekiska namn θέλημα, vilket översätts till ”Vilja”. Dess huvudsakliga axiom är ”Kärlek är Lagen, Kärlek under Vilja” vilket sägs sammanfatta läran i Lagens Bok.

S∴R∴

5 kommentarer:

  1. Intressant inlägg, men det finns en del faktamissar kring kabbala.

    Den första är att kabbalan fram till 1800-talet faktiskt inte var esoterisk, även om det var så den också började; i det medeltida Spanien var kabbala esoteriskt på så vis att det var något som utvecklades i den filosofiska och religiösa eliten (Nachmanides m.fl.), och idag på grund av okunskap om det kabbalistiska arvet, men inom judendomen finns det ingen uppdelning mellan esoterisk och exoterisk religion, så som man kan tala om dessa begrepp inom kristendomen.
    Sedan finns det inga bevis för att kabbalan skulle ha funnits till innan medeltiden - Sefer Yetzira används av kabbalister, men skrevs inte som en kabbalistisk text, t.ex. Merkavamagikerna ägnade sig åt magi, och vissa kabbalister har plockat upp bilden med heichalot, men kabbalisterna använde sig aldrig av merkavatraditionens metoder eller bilder, och kan knappast sägas vara en fortsättning på den traditionen, som är från den tannaitiska/tidiga talmudiska eran. Sedan får man inte börja studera kabbala förrän man redan bemästrat Talmud, och även i Talmud finns inslag av magi och mystik. Zohar refererar ständigt till Talmud och står avgjort i den "mainstreama" rabbinska traditionen - faktum är att den inte kan förstås fullt ut utan det rabbinska talmudiska systemet. Dessutom läses Zohar även av judar som aldrig skulle kalla sig kabbalister.
    När man talar om judisk skriftkanon måste man komma ihåg att den omfattar allt judar skrivit och genom konsensus gett tummen upp till i nu nära 3000 år, så att vissa böcker som skrivits under det senaste århundradet (t.ex. rav Kooks) lär ingå i judisk kanon om ett par hundra år. Alla stora kabbalister har även varit talmudister - Josef Karo är t.ex. den som skrev den viktigaste halachiska lagkodexen, Shulchan Aruch - och många av de stora talmudisterna har även varit kabbalister. Så att applicera begreppen "esoterisk"/"exoterisk" är något väldigt vanskligt när man talar kabbalans förhållande till resten av judendomen.

    SvaraRadera
  2. Hej Sebastian!

    Jag måste poängtera att jag inte har något akademiskt historisk syn på Kabbalah utan anser mig snarare uttrycka dess egen "historiesyn" såsom en praktiserande Kabbalist, vilket naturligtvis till stor del blandar myt med fakta. De flesta praktiserande Kabbalister anser att Kabbalah är lika gammal som Torah själv, dvs. att den gavs redan till Moses, och kanske även ännu äldre tillbaka. Detta utgör naturligtvis inte någon acceptabel teori utifrån ett strängt akademiskt kriterium. Jag inser naturligtivs att begreppet "Kabbalah" har ett ursprung i medeltiden men jag är å andra sidan också övertygad om att Kabbalah är en direkt kontinuitet av en äldre visdomslära (att den inte bara plötsligt föll ner från himlen utan som med allt annat utvecklades gradvis) och att dess metoder och filosofi har betydligt äldre anor än vad vi känner till från medeltiden. De flesta moderna Kabbaliser som jag har läst anser att Kabbalah har ett urprung i bl.a. Merkavah-mysticismen. Meditation på och olika permutationsmetoder för Tetragrammaton har ju funnits ganska länge inom den judiska mystiken.

    Det är dock sant att uppdelningen mellan esoterik och exoterik inte är lika tydlig som inom exempelvis Kristendomen och Islam. De flesta judiska Kabbalister har ju i forndom såsom idag varit Rabbiner, såsom Moses de León (Zohars utgivare), Isaac Luria, etc. Det är också sant att Kabbalah också har en grund i Thalmud. Exempelvis baserar Ari (Luria) sin tes om "kärlens förstörelse" och skapandet av Qlippoth på Thalmuds antydan om att Gud skapade världen ett flertal gånger innan han blev nöjd. Men Kabbalah har ju också en grund i Torah, eller hur? Detta bekräftar ju bara vad jag skrev om att man måste känna till de yttre (exoteriska) mysterierna innan man kan studera de inre (esoteriska). Såsom aspirerande judisk Kabbalist behöver man först studera Torah och Talmud innan man kan studera Sepher Yetzirah och Sepher Zohar, etc. Det finns även en regel om att man inte skall studera Kabbalah innan man är 40, och man får inte vara kvinna....

    Fortsättning följer...

    SvaraRadera
  3. Fortsättning på mitt svar till Sebastrian:

    Judendomen står österländsk religion närmare jämfört med inom Kristendomen och Islam, där esoteriken är betydligt mera integrerad med exoteriken. Men även inom österlandet har de esoteriska lärarna eller "mästarna" bevarat en muntlig tradition som de endast har förmedlat till sina mest betrodda elever eller lärjungar. Samtidigt är det också ett faktum att ett flertal ortodoxa (eller "exoteriska") judar betraktar Kabbalah med stor skepsis, och att den är en farsot inom den judiska religionen som borde ha rensats ut för länge sedan. Det finns även aspekter av Kabbalah av antinomisk art, den tecknad av Nathan av Gaza (vilket har sin grund i Aris teosofi) och hans efterföljare inom den Sabbateianska traditionen (vilket jag själv anser mig tillhöra), som definitivt inte är integrerad inom mainstream-judendom. Sålunda betraktas vissa aspekter av Kabbalah såsom "heretisk" av den ortodoxa judendomen.

    Jag anser definitivt att Sepher Yetzirah, likaväl som Sepher Zohar, utgöra en del av de Kabbalistiska urkunderna som inte direkt har utgjort en del av en vanlig studiebplan i uttolkningen av Torah. Det är dock glädjande att se att vissa icke-kabbalister inom judendomen även studerar dessa texter. Detta är en optimal situation och kan motverka en för stor skillnad mellan det yttre (exoteriken) och det inre (esoteriken) inom en religion. Esoteriken skall utgöra en integrerad del av den vardagliga religionen men bilda en inre lära som endast är betrodd åt de mest dugliga av studenter, som är beredda att spränga gense religiösa (exoteriska) barriärer och konventioner. Dock måste esoteriken ge inspiration åt exoteriken, såsom den förra har sin grund i den senare.

    S.R.

    SvaraRadera
  4. Ursäkta att svaret dröjt - internetbrist på den här sidan etern.
    Som "kabbalistisk historia" så kan jag hålla med dig, men kabbalan är också ganska känd för att omtolka allt i sitt eget sken (templets fall, utdrivningen från Spanien, etc.) - en av anledningarna till att den då och då tippar över i messianism, tänker jag. Historien blir lite överhelig.
    Kabbalans egna claims på ålder kan ju dock bli smått absurda ibland - de nöjer sig ju vanligen inte med att kabbalan gavs tillsammans med budorden på Sinai, utan att Adam själv kunde kabbala. Jag var i Tzfat i somras och fick höra hur Noachs son Shem hade grundat staden som ett centrum för kabbala, och bland vissa chassider finns det en fräsig teori som säger att Abraham reste till Indien och lärde ut yoga (som från bröjan givetvis var kabbalistiskt, eftersom judarna uppfunnit allt, enligt den här logiken).

    Jag skulle säga att det är att gå lite långt att koppla ihop heichalot/merkavamagi med kabbala, och språkmagi hittar man lite här och där i tannaitisk och talmudisk judendom; Betzalel ansågs t.ex. ha ha byggt tabernaklet i öknen med hjälp av sin kunskap om gematria, t'mura, etc. (hittas i Talmud, b'rachot 55a). Dessutom är det påfallande få kabbalister som överhuvudtaget använder heichalottekniker eller symboler.
    Däremot skulle jag verkligen säga att de vuxit ur samma "mylla" - den språkmystik som hela tiden ligger och lurar i judendomen.

    Och jag håller helt med dig om att din tes om förhållandet exoteriska/esoteriska studier gäller i allra högsta grad om kabbala, där man i nästan alla kretsar utanför chassidismen ser kabbala som något man ska studera först efter Mishna, Talmud, etc.
    Men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att de allra flesta judar som levde före upplysningen/emancipationen, framförallt sefarder, faktiskt kom till den punkt att de studerade kabbala, så det var mest esoteriskt för de som var för unga för det (och för kvinnor). Efter 1500-talet tar man inte i för mkt om man kallar kabbalan esoterisk på samma sätt som t.ex. mureri eller bokbinderi var esoteriskt.

    Sedan har ju kabbalan satt sådana otroligt tydliga spår i "resten" av judendomen; den synagogala gudstjänsten innehåller väldigt många kabbalistiska inslag; man räknar upp s'firot, man sjunger om merkavan och änglaordnarna, man citerar Zohar och sjunger kabbalistiska piyutim, poetiska verk, som innehåller mystisk-erotiska inslag, etc.

    Min erfarenhet kring just ortodoxin och kabbalan är dock att den snarare kommit att bli kabbalans försvarare mot de mer moderna rörelserna, som länge föraktade den av rädsla för att inte uppfattas som "intellektuellt hederliga" av sina kristna grannar. Det är ändå inom ultraortodoxin som kabbalan är som livskraftigast. Sedan kan jag personligen tycka att det är dumheter att kabbalan inte är intellektuellt hederlig. Alla delar av den är verkligen inte det - det kryllar av vättar och oknytt och vidskeplighet i den - men den kabbalistiska filosofin är knappast på ngn "låg nivå".

    Sedan kan jag, som i praktiken ser Sefer Yetzira som "kabbalistisk", känna att kabbalan gärna ägnar sig åt anakronismer och säger att allt som använder samma språk som den är kabbalistiskt, även när det är den som plockat upp ett tidigare språk; när talmudrabbinerna talade om shechinan talade de knappast om kabbalisternas kvinnliga, hypostasartade figur, men kabbalisterna låtsas lite som att det inte var de själva som läste Talmud som fan läser bibeln. Och lite så har de gjort med bl.a. Sefer Yetzira, kan jag känna. Bahir och Zohar är dock helt andra saker, men så har de, framförallt Zohar, blivit mer spridda inom judendomen också. Zohar intog ändå under närmare 400 år samma status som bibeln och Talmud i den judiska skriftkanon.

    Bra slutkläm från din sida där, måste jag säga. Jag ser verkligen det esoteriska och det exoteriska som komplement till varandra, där de ger varandra livskraft/stabilitet.

    SvaraRadera
  5. Hej Sebastian!

    Jag uppskattar verkligen att du lämnar dina synpunkter här vilket för mig framstår som välgrundade och pålästa. Du ger ett nödvändigt bidrag och det är dessutom roligt att föra en sådan diskussion om Kabbalah på svenska.

    Det glädjer mig också att se hur väl integrerat "Kabbalistisk" eller snarare den esoteriska judendomens filosofi och symbolik är med den vardagliga eller exoteriska religionsutövningen. Jag önskar att detta även var ett faktum inom den kristna kyrkan.

    Mycket få kristna känner till den judiska Kabbalah, och ännu färre att det redan finns en kristen adaption av denna.

    Kristendomen har många esoteriska rötter i ny-platonismen och gnosticismen. Men det faktum att kristendomen även har en naturlig grund i judendomen gör det lätt att integrera Kabbalahs teser med den kristna exoteriken.

    Det har existerat en väl utvecklad kristen Kabbalah sedan renässansen, förmedlat genom historiska figurer såsom Pico della Mirandola, Knorr von Rosenroth och Athanasius Kircher, m.fl.

    Denna Kristna Kabbalah har med tiden utvecklats vidare genom den senare "Hermetiska Qabalah". Denna formades inom den Rosenkorsiska traditionen sedan 1600-talets början och brukas fortfarande idag av en hel del "kristna" hermetiker och qabalister i sin förfinade form, såsom den presenteras genom Golden Dawn-traditionen.

    Tyvärr kan jag inte se någon ljusning i detta schizofrena tillstånd som kristendomen lever i fortfarande idag. På den punkten är dagens judiska uppenbart sunda religionsutövning en gott exempel på hur det kunde och borde vara.

    In Licht, Leben und Liebe
    S.R.

    SvaraRadera