Att återbörda Osiris lemmar

O

Ibland hemfaller jag åt nostalgiskt svärmeri. Idag, Kristi Himmelsfärds Dag, är just en sådan tidpunkt då jag kan känna mig mer sentimental än annars. Jag erinrar mig Kristihimmelsfärdshelgen för åtta år sedan och frammanar känslor av nostalgiskt vedmod. Jag minns hur vår forna Orden samlade bröder och systrar från hela Sverige och Norge under en reträtt i Småland för att frammana en sann känsla av BRÖDRASKAP. Jag minns en tid av storhet och omnipotens, en tid av oskuldsfullhet. Dem av oss som var med och deltog i Adepternas Spel minns dock dess ödesdigra budskap om vad som komma skulle. Ingen av oss kunde dock förutse den snara ankomsten och själva kraften i den söndrande processen, eller så valde vi helt sonika att blunda för den. Drygt ett år senare förlorade vårt BRÖDRASKAP sin oskuld; en period av Apofis Förgörarens herravälde inleddes vilket sannerligen skingrade Osiris sargade kropp över hela vårt land under de följande två åren.

Detta var i sanning den största orsaken till det nödgade behovet hos ALPHA ET OMEGA TEMPEL NR. 9 att dra sig tillbaka från all officiell verksamhet och kontakt med den yttre världen i en period av sex år. Detta är den oundvikliga baksidan av den prövning som följer på en allmän reformation; en ovillkorlig process som följer cykliska mönster och som leder till splittring och sönderfall. Detta är ett faktum som har ansatt Rosenkorstraditionen sedan den allmänna reformationen 1777, då några bröder i GOLD- UND ROSENKREUTZ ORDEN bröt sig ur och bildade ASIATISKE BRÖDERNE. På samma sätt splittrades HERMETIC ORDER OF THE GOLDEN DAWN lite drygt hundra år senare i STELLA MATUTINA och ROSICRUCIAN ORDER OF ALPHA ET OMEGA. Exakt hundra år senare drabbades den svenska GYLLENE GRYNINGEN för samma obönhörliga fenomen. Det är en underdrift att påstå att detta var en i synnerhet smärtsam process för alla inblandade parter.

Den gemensamma nämnaren för all denna dissonans, för alla inblandade parter, är en tendens att undgå att ta till sig den största av lärdomar som tillkommer den mindre Adepten; ödmjukhet. I dess ställe inställer sig arrogansen och egots inflation vilket utgör den huvudsakliga drivkraften i denna söndrande process. Detta är en tid av yttersta mörker för en egregore. Men det är i tider som dessa tröstrikt att veta att natten är som mörkast strax innan gryningen.

Ty innan solen går upp, upplyses himlen av MORGONRODNADENS ljus. (Fama Frat.)

Trots att BRÖDRASKAPET ser med allvar på dessa skeenden så inser dess Adepter ändock att de är nödvändiga steg i dess periodiska utveckling, som markeras av dess cykel på 111 år. En reformation är en smärtsam och prövande process som efter en inledande kreativ period ofta leder till dissonans inom dess led, och tyvärr också till en period av stagnation och död, innan en ny MORGONRODNAD kan inträda.

Sålunda, för att undvika ett fullständigt sönderfall av egregoren i Sverige kände vi oss nödgade att träda tillbaka i tysthet för att återställa det splittrade kärlet; att återigen göra det till en värdig bärare av den GRYENDE MORGONRODNADENS strömning och av L.V.X.

En sådan period av egregorens mörka natt kräver också ett obarmhärtigt skärskådande av ens egna motiv och drivkrafter. Ingen är utan skuld i en sådan smärtsam process. Mästaren åskådliggjorde detta väl när han sade:

Den som själv är utan skuld kaste första stenen. (Joh 8:7)

Men nu, sedan Vårdagjämningen 2009 och ett decennium efter den Allmänna Reformationen anno 1999, när tiden äntligen har blivit mogen för vårt BRÖDRASKAP att återigen träda ut i dagen och möta den yttre världen, skall detta göras i en anda av förlåtelse; i sann kristen agape. Såsom vi har förhoppning att ni skall förlåta oss, skall vi förlåta er. I en anda av samförstånd och kärlek skall Osiris sargade kropp av Isis åter förenas till ett, inte nödvändigtvis i det fysiska utan snarare till anden. Vi måste låta allt som har varit höra det förgångna till.

Liksom den föregående avspjälkningsprocessen för drygt hundra år sedan bidrog till en positiv eller kreativ utveckling av GYLLENE GRYNINGENS tradition så är jag säker på att vi även idag kommer att föra denna ännu vidare och längre, tillsammans och var för sig. Även om vi har olika synsätt i hur denna reformation skall tillämpas i detalj är vi fortfarande barn av samma 111 strömning. Förutsättningen för denna gynsamma utveckling i Sverige är dock ömsesidig respekt och ett erkännade av varandras rätt att tolka vår traditions öde utifrån våra respektive unika utgångspunkter. Inte minst måste vi odla detta samförstånd av hänsyn till våra respektive medlemmar och till alla som söker sig till våra respektive Tempels portar.

Det kan inte ha undgått någon läsare av denna blogg att vår Orden på ett internationellt plan har tagit initiativet till en fredsprocess inom GYLLENE GRYNINGENS samhälle. Något liknande initiativ är dock överflödigt för Sverige och övriga Skandinavien, ty någon konflikt har inte i praktiken rasat sedan den inledande Apofisfasen dog ut för fem år sedan. Istället har våra respektive kroppar verkat i tystnad och oberoende i förhållande till varandra valt att fokusera på sina respektive viktiga uppgifter, att till det yttersta av sin förmåga administrera den Hermetiska Invigningsvägen för Det Stora Verket, och föra vår tradition till den Nya Tidsåldern.

Idag är situationen i vårt avlånga land mycket gynnsam för den aspirerande studenten. Och som jag tidigare har sagt så är jag såsom svensk stolt över att man inom vårt land kan få ta del av så olika delar av den Hermetiska Traditionen och Västerländska Mysterietraditionen, och att det finns en stor mångfald av initiatoriska organisationer. Vad få av dessa sökande dock vet är att flera av oss har ett gemensamt ursprung i GYLLENE GRYNINGEN och den specifika 111 strömningen som har varit verksam här i Sverige sedan 1994. I tider som dessa, när vissa av oss hemfaller åt nostalgi, är det väl att ägna en god tanke och sända en stråle av äkta kärlek till sina ”forna” bröder och systrar. Låt oss göra Kristihimmelfärdsdagen till en åminnelsens dag och erinra oss om att vi alla i våra hjärtan är bröder och systrar även idag, oavsett i vilken form vi har fortsatt att vandra på Återvändandets Väg.

Sub Umbra Alarum Tuarum, Yeheshuah!

S∴R∴