tag:blogger.com,1999:blog-4306753589954666513.post275997684411873073..comments2023-03-30T12:21:34.989+02:00Comments on Gyllene Gryningen: Hjärnan såsom självets instrumentSincerus Renatus...http://www.blogger.com/profile/16773943810683981054noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-4306753589954666513.post-43988616601412667262010-10-28T09:25:02.799+02:002010-10-28T09:25:02.799+02:00Käre Heeke,
Den där artikeln var mycket intressan...Käre Heeke,<br /><br />Den där artikeln var mycket intressant och visar på en betydligt mer ödmjuk och icke-dömande attityd gentemot schizofreni. Jag gillar förklaringen att man inte "ärver" schizofreni utan att hjärnan är bättre rustad för att vara kreativ och att det ibland kan bli lite för mycket av det goda, vilket visar sig såsom "schizofrena" symptom.<br /><br />Intressanta tankar om dyslexi. Jag har ingen egen närmare erfarenhet av denna. På din beskrivning (eller Martin Ingvars) så verkar det nästan handla om en överfixering i att analysera språket så att det blir helt fel. Det talar nästan mera för en psykodynamisk problematik snarare än neurologisk (även om det har direkta effekter på hjärnan). "Polisen i huvudet" för tankarna till begreppet "överjaget" vilket är en sträng instans i självet som hela tiden gör en osäker på sin egen förmåga. Stamning, exempelvis, tror jag har en direkt psykodynamisk orsak och är ett symptom för en djup osäkerhetsproblematik (strängt överjag). Kan det vara så att dyslektiker är mer benägna för depression?<br /><br />Ang. KBT i kombination med psykoanalys, så är det nog möjligt. Men det är lättare för en psykoanalytiker (eller psykoterapeut med psykodynamisk grund) att assimilera kognitiva modeller än tvärtom. Den psykoanalytiska människoförståelsen och psykopatlogin är betydligt mer komplicerad än den för KBT. Faktum är att Kognitiv Psykoterapi (KPT) är en utveckling av psykoanalytisk jag-psykologi. Psykodynamiker arbetar ganska ofta mer "kognitivt" än man tror eftersom man som terapeut behöver möta människan där hon är just nu. Men man släpper aldrig på sin psykodynamiska människosyn, vilket alltid har med sig det omedvetna och dess dynamiska konflikt-teori.<br /><br />Själv tror jag att tankar visst kan påverka känslor (vilket den kognitiva skolan gör gällande), men samtidigt anser jag att det finns en nivå av känslor och föreställningar (fantasier) som är omedvetna och påverkar oss indirekt. Dessa kommer man inte åt med ett rent kognitivt angreppssätt, vilket endast rör sig på medvetna och förmedvetna nivåer.<br /><br />Angående om det kan vara skadligt att utforska det mörka (omedvetna) så handlar det om timing. Om tiden och mognaden är rätt så kan det aldrig vara fel. Men det finns lägen där det kan vara direkt olämpligt. Man måste behöva, vilja och kunna hantera det omedvetna materialet för att kunna ta emot det. Det är en grundregel i psykoterapi. Därför är det en myt att psykoanalytiker aktivt gräver i det förflutna mot patienternas vilja. Terapi är en dans och även om det är terapeuten som för så måste han vara mycket lyhörd för sin dansparner för att inte trampa henne på fötterna.<br /><br />In Licht, Leben und Liebe<br />S:.R:.Sincerus Renatus...https://www.blogger.com/profile/16773943810683981054noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4306753589954666513.post-65487285408119398302010-10-28T00:58:49.070+02:002010-10-28T00:58:49.070+02:00Detta var två väldigt intressanta och inspirerande...Detta var två väldigt intressanta och inspirerande artiklar.<br /><br />Nu har jag endast en väldigt grundlig förståelse av KBT, och det kan mycket väl vara en effektiv metod, kortsiktigt. Men för mig låter det lite som att underhålla ett trähus, endast genom att måla om det, även om plankorna är ruttna. Det kommer förr eller senare rasa ihop. Kanske skulle det fungera ypperligt i kombination med psykoanalys?<br />Vid diskussion om dessa olika metoder i relation till personlig utveckling, har jag vid flera tillfällen fått höra argumentet ”det är inte bra att rota i allt”, tyvärr kan de inte själva utveckla detta mer. Vad tror du om detta, kan det vara skadligt för individen att söka i det mörka?<br /><br />På tal om funktionshinder lutar denna vinkling nedan mer åt dyslexin (som även de är en släkting till ADHD) och vet inte om detta gör sig rätt i denna diskussion.<br />Med ett samhällsperspektiv är diskussionen om dyslexin (vet inte hur det är med ADHD) något som jag själv tycker är väldigt missuppfattat. Av min egen erfarenhet är ett av de största problemen med ”funktionshindet”, just hur energiförbrukningen regleras i hjärnan, varje fall enligt Martin Ingvar. Han förklarar att skillnaden på de som har och inte har dyslexi, är hur aktivt vi granskar den indata vi har. Den med dyslexi har likt en liten polis i huvudet med en mycket strängare granskning av indata, än den som inte har ”funktionshindret”, vilket gör den utmattad. Han påstår också att en dyslektikers frontallob är betydligt mer aktiv vid läsning eller liknande, än den som inte har dyslexi. Som även det ska leda till utmattning.<br />Hörde även på Martin, när han var med i filosofiska rummet. Han berätta då, om hjärnans egna kreativa funktion, att om bara ena hjärnhalvan skulle snappa upp data, konstruerar den andra hjärnhalvan en bild med hjälp av fantasin. Dock kan man ju undra om inte den som får indata också använder fantasin när den skapar sin bild av verkligheten?<br />I folkmun brukar man prata om att de med dessa ”funktionshinder” ofta är väldigt kreativa av sig, och att detta skulle vara som ett komplement till att de inte klarar de andra bitarna i skolan. Jag har dock funderingarna om det i vissa fall snarare handlar om kopplingen mellan det medvetna och det undermedvetna (yesod), och förmågan att tänka utanför lådan som gör de kreativa? Länkar även längre ner till en intressant artikel i från SvD just om detta.<br /><br />Blev som sagt väldigt inspirerande av det du skrev, men framförallt om självet och de olika kropparna. Detta är ännu relativt okända vatten för mig. Men jag tvivlar inte då även naturvetenskapen, lätt kan förklara hur hjärnan skapar en grov förenkling av det verkliga varandet. Även om materian endast är en förlängning av självmedvetenhet. Det är här som det astrala verkar vara en fantastiskt verktyg för sin personliga utveckling? Men tyvärr vet jag allt för lite om det astrala. Har du några tips vad man kan man göra som nybörjare, om vill utveckla min astrala kropp?<br /><br />Du ska ha tusen tack, för ett fantastiskt arbete och en grym blogg<br /><br />Heeke<br /><br />http://www.svd.se/nyheter/inrikes/psykiskt-sjuk-eller-kreativ_4732563.svdHeekenoreply@blogger.com